tisdag 21 september 2010

Slalom

Vi har kommit igång med vuxenträning igen, och det har blivit riktigt bra träningspass. Förra gången med Bobbo, denna gång med Isak som ledare. Riktigt bra tränare alltså och det gör jätteskillnad! För egen del har jag förbättrat mig väldigt mycket bara de här två passen och det är naturligtvis jättekul. På lördag ska jag tävla - slalom sprint och störtlopp på hemmaplan i Hosjöholmen. Blir spännande att se om jag kan få till det och hålla i flytet!

Det är kul när saker och ting går rätt bra redan från start, och sedan bara fortsätter man förbättras under passet. Med bra tränare som ger en rätt tips så går det så otroligt mycket snabbare framåt.

måndag 20 september 2010

Plötslig skidlängtan

Plötsligt och oväntat så anföll skidsuget. Några minuter gammal skidinstruktionsfilm på svt räckte för att det skulle suga till i magen och hjärnan fylldes av känslan av ljuva telissvängar. Nu undrar jag bara när vintern tänker komma och om jag kommer hinna åka telisar nån gång mitt i allt flyttande?

måndag 6 september 2010

SM i Umeå

Efter Finlandsresan var jag bara hem och bytte väska innan jag hoppade in i en minibuss och drog till Umeå med orienteringsklubben. Det är låååångt till Ume, men resan gick ändå förvånansvärt smidigt. Väl uppe inkvarterade vi oss i små dragiga stugor på Nydala camping, finns det hjärterum så... Vi seniortjejer drog i allafall vinstlotten när vi ryckte en nyckel på måfå och hade gott om plats jämfört med övriga.

Fredag morgon började så SM-tävlingarna med medeldistans-kval. Vid ett SM är rutinerna lite annorlunda än vid en vanlig orienteringstävling, och jag som sprungit ett antal SM känner alltid att man blir lite extra taggad när man kommer ut till samlingsplatsen och allt är som det ska vara på just ett SM. Man vet att det inte är någon vanlig tävling, och så ska det vara!

Jag är ju sorgligt otränad - sämre tränad än på många år - så jag hade inte så höga förhoppningar om resultat. Däremot hoppades jag på bra banor och terräng. Jag gillar Umeå-terrängen, och på SM brukar det alltid vara snäppet bättre banor än på en vanlig tävling. Tävlingsledningen behöver ju inte välja tävlingsområde för att passa alla åldrar och nivåer, utan SM-tävlingarna är ju planerade enbart med fokus på eliten.

Kvalet gick väl hyfsat - jag orkade inte springa på så mycket som behövdes men jag höll orienteringen rätt bra ändå. Några dåliga beslut blev det när kroppen började bli för trött, men ingen bom. Jag tog mig inte till A-final, men var ändå rätt nöjd med att inte bli sämre än att jag hamnade i B-finalen i alla fall.

Lördag = final. Tidig uppstigning för oss som inte tagit oss till den riktiga finalen, och både huvud och kropp var rejält trötta. Ett knivigt område bjöd på en bom, och det var ingen höjdarinsats från min sida.

Bättre kan jag, och på söndagens stafett fick jag äntligen till ett lite bättre lopp. I terräng som var något lättare att springa och orientera i hittade jag äntligen flytet och var nöjd med min andrasträcka. Matilda på första gick tyvärr inte så bra, men jag och Sofia plockade en del placeringar.

Inga toppresultat alltså, men en härlig, jobbig helg med massor med orientering. Faktiskt härligt att vara ute på hemvan mark jämfört med allt testande av mina gränser jag hållit på med på sistone med paddlandet och sånt.

Dikesorgie i Finland

Det har varit en spännande vecka med mycket resande, och även om jag är rätt trött just nu så har det helt klart varit värt det!

Veckan började med en jobbresa till Finland, närmare bestämt till trakterna kring Joensuu och Kuopio. Jag är projektledare för ett EU-projekt som ska reparera skadorna som dikningsarbeten i några av våra fina myrar ställt till med. Eftersom dikena är närmare 70 år gamla så har det hunnit hända en hel del med vegetationen och frågan är hur man ska göra och vilket resultat man kan förvänta sig.

Finnarna har dikat ut väldigt mycket mer än oss, och de har också samlat på sig mycket mer erfarenhet om återställning av kvaddade myrområden. Vi var där för att se och lära, och det gjorde vi! Riktigt trevliga dagar som naturligtvis avslutades med härlig finsk bastu.

Nu vet jag alltså hur bastun vid sommarstugan ska byggas och utstyras. Riktig vedeldad naturligtvis, med en rejäl gryta så man får uppvärmt vatten att vaska av sig sedan.

lördag 21 augusti 2010

Bostadsbesvär

Jepp, ni kanske tycker att jag nyss har flyttat, vilket ju i och för sig stämmer, men nu ska det flyttas lite längre! Jag och älsklingen drar nämligen till Värmland till hösten. Han börjar jobba där redan första oktober, medan jag har tagit tjänstledigt från årsskiftet för lite studier. Naturligtvis hoppas jag på att få jobb där jag också, men jag har inget emot att få komplettera mina kunskaper med lite geovetenskap först.

Det är bara det där med att hitta boende. Hyreslägenheter har vi absolut inte poäng till att få, och dessutom är vi nog lite för kräsna för att ta det som möjligen erbjuds. Blir alltså till att köpa något. Bostadsrätter är rätt dyra, i alla fall de som uppfyller våra önskemål. Jag vill bo nära bra träningsmöjligheter och älsklingen vill allra helst kunna cykla till jobbet året runt. Vi är dock inte riktigt konsekventa, utan kan inte låta bli att titta på lite villor och lägenheter nära Vänern också. Att bara kunna gå ut och lägga i kajaken lockar väldigt mycket. Vi får väl se, denna helg hade vi egentligen tänkt åka ner och kolla på några lägenheter men till slut bestämde vi oss för att stanna hemma. Vi skickar några ombud på den mest intressanta visningen istället och därefter tror jag vi bara måste bestämma oss för något. Det börjar ju bli lite bråttom nu, även om Per har ett litet krypin där som han kanske överlever i en månad. Spännande ska det i alla fall bli!

söndag 15 augusti 2010

Otränad

Ujujuj, jag hade glömt hur fruktansvärt tungt det kan vara att springa orientering. Särskilt när man inte sprungit så mycket på sistone, och definitivt inte tillräckligt i skog. Bjursåstävlingarna är dessutom alltid extra tunga och eländiga jämfört med andra långdistanser.

Jag tror jag kom etta från slutet idag, och det var länge sedan jag var fullt så sist. Nån brukar man alltid kunna slå. Idag var jag dock definitivt inte värd någon bättre placering, för jag släpade mig fram genom skogen i mycket lågt tempo. När man inte orkar springa på så får man inte heller något flyt, utan man kör fast på allt som kommer ivägen. Då blir det ryckigt och man spänner sig och så blir man ännu tröttare.

Dagens tävling blev ett riktigt långpass för mig, och man får väl trösta sig med att det blev ett bra träningspass i alla fall. Jag har av någon outgrundlig anledning anmält mig till lång-sm, så det gäller att försöka spotta upp sig några steg nu illa kvickt.

*rättning: jag blev visst bara näst sist. En stackare hade tydligen en ännu sämre dag.*

lördag 14 augusti 2010

Sommardag

Idag var det riktigt härligt sommarväder, över 25 grader varmt och soligt. Vi tillbringade den dagen på helt rätt ställe - på och i vattnet. Det kändes som de där oändliga sommarlovsdagarna när man var liten, när man var nere vid sjön timme ut och timme in och plaskade runt på en badflotte eller grävde i sanden eller letade just den rätta sortens sjögräs som man kunde banka till en giftgrön röra. Istället för badflotten satt vi i kajaker och lekte först i forsen i både leklåda och slalomkajak. Efter en pizza till lunch gled vi runt Hosjön i havskajakerna och njöt av sommarvärmen. Det var varmt nog för att locka till bad, så när vi kom tillbaka tränade vi på eskimåsväng i havskajakerna. Jag lyckades en gång, men sedan gick det sämre igen. Nu vet jag dock att jag kan, så det är bara att träna vidare!

onsdag 11 augusti 2010

Nystart?

Har en liten ambition att försöka komma igång med skrivandet lite igen. Får väl se hur det går!

Idag har jag varit till Dala-Floda och hämtat mig en fisk. En Barracuda, närmare bestämt. En Zephyr blev det också, både kajak och paddel begagnade, och så ett nytt kapell till det hela :)

Vi orkade inte lasta kajaker och dra med oss till Floda, så det blev att åka hem på en gång och ut och testa inköpet istället. En tur runt Hosjön där jag försökte hitta en bra vinkel på paddeln och vänja mig vid det där att ha roder - det är inte helt självklart när man bara har paddlat forslådor utan roder senaste året. Efter ett varv runt sjön började det kännas rätt bra, även om jag var trött på nya ställen. Det är lite annan teknik och andra muskler än forspaddlingen.

Som avslutning på dagen gjorde vi några försök på eskimåsvängen. Per klarade det direkt i sin Seayak, åt båda hållen dessutom. Själv hade jag problem med den allra sista biten, jag kom NÄSTAN upp, men det lilla sista saknades. Kanske är det att jag börjat slarva eftersom det är så lätt att komma upp i min lilla leklåda, kanske är det att jag måste prova nån annan rollvariant eftersom kanten är så hög att jag inte kommer så långt bak som jag brukar. Ryggen tar liksom emot. Får försöka träna på det innan vattnet blir alltför kallt! Ikväll var det varmt och skönt, men jag blev ändå alldeles blåfrusen efter ett tag.

lördag 31 juli 2010

Fors

Har varit och paddlat igen. Det gjorde susen! Var bara det jag ville hälsa...

torsdag 29 juli 2010

Mållös

Jag är så trött just nu. Både fysiskt och mentalt. Helst skulle jag vilja göra nåt helt annat än det jag jobbar med nu. Frågan är bara vad? För första gången i mitt liv så är jag liksom inte på väg nånstans särskilt - jag bara känner att jag vill bort från, inte bort till. Inget mål, liksom.

Visst har jag saker jag vill göra, men inte något som fungerar att jobba med eller överleva på. Jag är inte van att känna mig fram så mållöst, utan att veta vart jag är på väg, och jag vet inte om jag tycker om det.

När jag tänker efter så var jag lika trött för några år sedan, men då jobbade jag mig igenom det på något vis. Om jag bara kunde komma ihåg hur jag gjorde?

söndag 25 juli 2010

Master of Water

I helgen tog jag ännu ett stort kliv framåt i min forspaddling. Jag åkte upp till Dala-Floda i fredags och sammanstrålade med Eva och resten av gänget från storstan för en helgs paddling och skön festival på Daflo. Vi hoppade på vattnet i Lissfors och trots - eller kanske tack vare? - att bakvattnen var fulla av folk så vågade jag gå ut och surfa vågen på riktigt för första gången. Och det gick bra! Emellanåt välte jag ut, emellanåt lyckades jag ta mig ut utan att välta, och emellanåt slängdes jag ut så fort jag kommit in på vågen, och det var bara kul. Inte minst tack vare att rollarna satt lika säkert som förra helgen. Att eskimåsvängen sitter i ryggmärgen ger verkligen en helt annan dimension till paddlingen. Avslutningsvis blev jag dock lite för trött och fick ta en simning, men shit happens!

På lördagen gick Master of water av stapeln, en tävling med tre delmoment som ska kora den mest allsidiga forspaddlaren/-innan. I ett anfall av galenskap anmälde jag mig, och pulsen gick i taket. Nervositet utan dess like! Det var nog tur att herrarna körde först, så jag hann lugna ner mig innan det var dags för start.

Första grenen var störtlopp i Speeder - en plaststörtloppskajak som jag kört en hel del med. Jag körde nämligen Åre extreme i en sådan förra året. Detta borde alltså å ena sidan passa mig men å andra sidan hade jag inte kört någon sådan båt på ett år nånting. Jag litade dock till att mina timmar i störtloppskajak skulle sitta i ryggmärgen, och det gjorde de. Jag missade lite i linjen och skrapade mot en sten men gjorde ett godkänt resultat. Nu var den gren jag hade koll på avklarad, bara nyheter kvar alltså.

Andra grenen var freestyle. Dagens regler innebar att man fick gå ut i vågen tre gånger och kunde få poäng för ett trick varje gång. Jag - som surfat första gången i fredags - tog mig ut i vågen och inte bara överlevde. Jag lät dessutom båten hitta på nåt och hängde med och fick faktiskt några poäng också! Efter denna gren låg jag faktiskt total-femma, riktigt nöjd med att både ha undvikit simmande och tagit poäng.

Tredje grenen var kajakcross. Gemensam start, enkel bana med några portar som ska tas i bakvatten, först i mål vinner. Vi var fem tjejer i mitt heat, och första porten gick jättebra. Jag var trea nerför första droppet när jag först blev vält av den blivande segrarinnan Maria Lindgren, och därefter påkörd av Zindy som kom strax efter mig. Zindys kajaknos tog mig rätt i nacken strax ovanför axeln, och det var ren tur att det bara var lite muskler som blev mosade. Ingen större skada skedd alltså, men det skrämde upp mig lite och jag är väldigt förvånad att jag klarade rollen ändå, särskilt som jag satt i en lånad kajak som jag aldrig rollat med förut.

På det stora hela är jag jättenöjd med att ha sprängt några gränser som jag kämpat med ett tag - rädslan för att gå ut och surfa framförallt. Att dessutom känna att rollen sitter så bra är riktigt skönt!

Kvällen fortsatte med reggae-gung till Rootvälta och djup sömn i tältet till regndropparnas smattrande mot tältduken.

söndag 18 juli 2010

Välbehövligt andningshål

Helgen har varit jättehärlig, och precis vad jag behövde! Jag och mina favoritbrudar har varit i Dala-Floda-trakten och paddlat, tältat, snackat och bara njutit av semester. Paddlingen var som alltid fantastiskt kul - mina eskimåsvängar sitter så otroligt bra och jag behövde inte simma en enda gång trots en hel del vältande. Idag kände jag också att jag började få ordning på paddlandet - jag har ju inte riktigt lyckats få rätsida på hur jag ska hantera min nya kajak, men nu börjar vi förstå varandra och samarbeta lite mer än tidigare...

Ni är bäst, tjejer, kram!

måndag 12 juli 2010

Inspiration

Har äntligen semester och börjar komma på rätt köl igen efter en fruktansvärt stressande vår! Den första semesterveckan gick åt till flyttande, husförsäljning och jobb - vädret var äntligen bra nog för skogsbränning så jag och Per fick åka upp till Nordbläster och kliva runt bland eld och rök en lång dag.

När huset äntligen var sålt och alla nycklar överlämnade så lät vi kaoset i den nya lägenheten sköta sig själv medan vi drog upp till fjälls. En mycket behövlig semester där vi kanske lyxade lite mer än man normalt brukar på en dylik fjälltur, men det behövdes! Nu börjar krafterna återkomma, och idag är vi hemma igen och börjar så smått packa upp och försöka få någon ordning i oredan.

Jag har just läst en bok som verkligen rekommenderas - "Just a little run around the world" av Rosie Swale Pope. Hennes man dog av cancer, och hon satte av på en jordenrunt-löpning för att höja medvetenheten för vikten av regelbundna hälsokontroller. Över fem år tog det innan hon var hemma igen, och hon sprang genom både Sibirien och Alaskas ödemarker. Väldigt läsvärt och väldigt inspirerande.

söndag 13 juni 2010

Vänern

På besök i Karlstad passade jag på att följa med ut på fågelinventering i Vänerns skärgård. Vädret var inte lika bra som jag hört att det ska vara, men det var en väldigt trevlig dag på sjön. Jag är en infödd landkrabba, men blodet från roslagsfiskare och ölänningar måtte göra sitt till för jag trivs verkligen i båt. Här är några bilder från dagen.

tisdag 11 maj 2010

Gräsänka

Mannen i mitt liv har åkt iväg på semester till Polen, och det blev plötsligt väldigt tomt här hemma. De har det uppenbarligen väldigt bra där, älsklingen var lätt lyrisk när han ringde och rabblade upp roliga fåglar. Lät väldigt trevligt, önskar jag hade kunnat hänga med! Anledningen till att jag stannade hemma var dock att jag ska åka iväg på en egen tripp. Jag, mor och syster drar till Italien över helgen - ska bli riktigt gött!

Idag blev det lite fågelskådande - trots att älsklingen är borta. Jag har uppenbarligen redan blivit fördärvad, så är det väl när man är hals över huvud förälskad kanske :) Småspovar och strandskator skådades i alla fall utanför Korsnäs och Roxnäs, trots avsaknad av tub. Nu borde jag verkligen gå och sova, mycket att göra imorrn. Protokoll från kanotklubbsmöte, packa klart, jobba, jobba, jobba och sedan drar vi söderut!

söndag 9 maj 2010

Seger!


Idag sprang jag årets första orienteringstävling. Jag vet, det är alldeles på tok för sent! Jag var ringrostig men lyckades hålla mig fokuserad bland alla kontroller, så till den grad att jag vann till och med :) Konkurrensen var väl inte den hårdaste, men en seger känns alltid väldigt skön!

tisdag 4 maj 2010

Long time no see

Dags för en liten uppdatering igen!

Solbrännan från fjällturen är redan på väg att blekna, men minnesbilderna finns kvar! Tyvärr har jag också ett ont vänsterknä som påminner om turen, det är det vanliga löparknäet som alltid dyker upp igen när jag varit ute och blivit stel. Det gör ont när jag springer för mycket och ännu mer ont när jag springer för lite, så det är en fin balansgång! Nu blir jag straffad för att jag sprungit för lite i vinter, så det är väl rätt åt mig kanske...

Förra veckan var ohyggligt stressig, jag hann inte träna och fick följaktligen inget utlopp för stressen heller så jag var en mycket otrevlig människa när helgen äntligen kom. Tack och lov så åkte vi ut till några av Pers kompisar i en sommarstuga nånstans i Värmland och kopplade bort resten av världen för några dagar. Elda, grilla, promenera, leka med en ohyggligt ohyfsad hund och beundra en avsevärt mycket mer välartad bäbis. På lördagkvällen gick vi ut i Karlstad och spelade biljard, ett väldigt trevligt kvällsnöje.

Nu är husförsäljningen snart sjösatt, så nu ska jag förhoppningsvis kunna träna lite mer. Igår var vi ut och paddlade i sundbornsån. Per har hämtat upp sin havskajak och ville prova den, så jag tog en störtloppskajak. Det kändes förvånansvärt stabilt trots att jag inte suttit i en sådan sedan i höstas. Det var en härligt vindstilla kväll och vi såg två bävrar på väg upp längs ån.

Jag håller på att sälja min multisportlåda, för övrigt. Jag använder den så sällan, den är ju lite stor för mig så jag tränar hellre i en störtloppskajak. Jag tänker köpa mig något som jag trivs bättre i, och funderar just nu på om jag ska ta någon av de snabbare havskajakerna så jag kan använda den till lite mer än bara träning och tävling. Förhoppningsvis tar vi oss upp till Dala-Floda på lördag för lite kajaktestande.

fredag 9 april 2010

Första steget mot Åre

Hinner ju aldrig skriva nåt här nuförtiden! Jobbar för hårt på dagarna och umgås med älsklingen på kvällarna :) Vi har i alla fall fått tag i en lägenhet som vi får flytta in i till sommaren, en trevlig trea med bra planlösning. Ett rum kommer fyllas med hyllor där alla prylar ska få plats...det så kallade "gästrummet".

Den här veckan har våren kommit till Falun, känns det som. I onsdags paddlade vi uppför Sundbornsån för första gången för året och ikväll var vi ut på säsongens första mtb-tur. Paddlingen gick riktigt tungt för min del, jag körde Speedern och fick kämpa ordentligt för att hänga med Per som tog havskajaken. Illa! Det gick bättre på cykeln, även om det inte var det riktiga trycket i låren. Gamla fruns väg var lite väl mjuk, så vi körde ut på asfalten och körde väg runt Varpan istället.

Nu är i alla fall träningen till Åre igång på allvar! Vi körde en backintervall i teletornsbacken i förra veckan också och det lär bli fler innan juli - känns bra :)

måndag 5 april 2010

Fågelskådning i solgass

Påskhelgen tillbringades i Karlstadstrakten. I vackert väder följde jag med på lite fågelskådning - riktigt härligt i solgasset.




530 sångsvanar var häftigt att se och höra! Tillsammans med gäss och tofsvipor, en och annan sädesärla framkallade de härliga vårkänslor.


Per njuter i solen, lunchfika med utsikt mot en tornfalk i en grantopp (bland annat).

Johan såg till att vi var effektiva och inte tog oss för långt från bilen... Det här med fågelskådning är tydligen en uppenbart bilburen aktivitet om man ska hinna se något utöver det vanliga.





onsdag 31 mars 2010

Lägesrapport

Kvällarna försvinner rasande fort just nu, snart påsk. Skönt med sommartid, så det är ljusare på kvällarna. Det har dock varit ovanligt tungt att komma upp på mornarna istället, jag som i normalfallet är morgonpigg. Kanske beror på att det är lite stressigt på jobbet just nu, jag längtar inte direkt dit för tillfället. Det ska bli väldigt skönt att få en långhelg nu, några extra dagar att vila upp sig på, samtidigt som det är lite stressande att det går ännu fler dagar utan att man får klart det som måste hinnas med i tid innan sommaren. Jag ska ju vara ledig 1,5 vecka sedan och dra till Norge för härlig vårskidåkning och det är en hel del som måste hinnas med innan dess!

Björn kommer börja flytta ut efter helgen, och nu måste vi börja dela upp grejer. Känns lite småjobbigt att tvingas börja fundera på flytt redan när jag förmodligen inte kommer flytta ut på några månader än. Jag och Per har tackat ja till en lägenhet med inflytt den 1:a juni - förhoppningsvis får vi den och i bästa fall är huset sålt till dess också men det återstår att se. Många osäkerheter, och många orosmoment kvar innan vi kommit så långt. Det är rätt stressande det också, och i kombination med jobbet känns det som rätt mycket just nu. Nåja, det är väl bara att kämpa på och försöka låta bli att oroa sig i onödan, förhoppningsvis går allt bra.

Träningen blir det lite si och så med. Mycket öl och chips, och mindre träning just nu, men det ska det förhoppningsvis rådas bot på framöver också. Jag grubblar fortfarande över hur jag ska lyckas prioritera mellan alla roliga aktiviteter, det kommer nog få falla på plats allt eftersom tror jag. Den som lever får se!

torsdag 25 mars 2010

Tar tag i mitt liv

Det är otroligt hur snabbt det kan svänga ibland. Från att man har varit inne i en invand lunk som bara har puttrat på, till att man börjar ändra på saker och ting och plötsligt springer allt iväg så till den grad att man bara försöker hålla i hatten och hänga med. Det är både kul och lite skrämmande!

Vårt lilla hus ska säljas, vilket är jättetråkigt, men samtidigt vill jag ju inte lägga den tiden och de pengarna som behövs för att hålla det i skick. Jag vill prioritera annat, jag vill paddla och multisporta, orientera och resa.

Jag har alltid tyckt att man måste åtminstone försöka få allt. Man behöver inte nöja sig med bara en del bara för att alla andra säger att det inte går att få resten. Ofta går det att få mer än vad andra tror, men visst måste man också offra saker för det. Ibland går det inte, och då lär man sig något till nästa gång. Som att jag just nu inte har tid med vare sig hus eller hund. Det är jättetråkigt att inse det, för jag vill ju ha det också. Jag vill ju ha allt!

Jag vill vara allt på en och samma gång också - inga små förhoppningar jag har på mig själv. Jag tror liksom på att jag kan allt, och att jag kan göra allt. Jag behöver tala om för mig själv ibland att det kanske är bättre att inte göra allt just nu och samtidigt, och njuta av det jag hinner med istället för att gräma mig över det jag inte hinner. Det är lite svårt, tycker jag, och det brukar krypa sig på fler och fler roliga saker tills jag i slutänden är överhopad igen.

På det stora hela är jag väldigt glad just nu, glad att jag äntligen tagit tag i mitt liv och fått till en kursändring. Samtidigt är det vemodigt att sitta här hemma i mitt lilla hus och inse att jag inte kommer kunna gå ner till mitt lilla grönsaksland i sommar och hämta in färskpotatis, att jag inte kommer få de där hemodlade solmogna tomaterna som är så goda att äta direkt från växthuset. Jag ser inte heller fram emot att behöva flytta - samtidigt som jag ändå ser väldigt mycket fram emot att börja bygga ett nytt liv tillsammans med någon jag tycker väldigt mycket om. Janus två ansikten - framtiden och det förflutna. De hänger ju alltid ihop och just nu är jag så övertydligt mitt i skarven.

fredag 12 mars 2010

Inomhuspaddling

Det har varit så fantastiskt väder senaste veckan. Riktigt härligt! I lördags satt vi i en solgrop i pulkabacken på Lugnet flera timmar i sträck och bara njöt av vårsolen.

Synd bara att man måste jobba också, och med allt annat som ska fixas så har det inte blivit mycket tränat på sistone. Nu börjar det verkligen krypa i kroppen av rastlöshet! Igår hade jag tänkt ta mig ut till kanotklubben och paddla lite slalom, nu när det äntligen blivit varmt och skönt ute. Tyvärr fastnade jag på jobbet, så jag hann inte ut. Jag bestämde mig istället för att prova den nya paddelmaskinen, slog på lite musik och drog igång. I början kändes det väldigt lätt, även om jag hade svårt att få till bra teknik. Jag måste nog fråga Bobbo om lite coachning så jag gör rätt från början. Det är väldigt ovant att se sig själv framifrån i spegel paddlandes, så jag har väldigt svårt att se vad jag gör bra eller dåligt.

Det som kändes väldigt lätt i början övergick väldigt snart till att kännas väldigt tungt, så jag fick skruva ner motståndet gradvis för att orka någonting. Jag har uppenbarligen slarvat med paddelträningen under vintern, och ytterligare ett tecken på det är att jag efter bara en kvarts körning hade stora blåsor på tummarna. Det beror väl visserligen också på att jag paddlat med handskar under vintern, men visst har jag blivit vek! Nåja, nu har jag tagit första steget på vårens paddelträning mot HÅEC, och paddelmaskinen kommer definitivt att vara en bra verktyg i vägen dit. Jag behöver få upp teknik och styrka, och det kan den definitivt hjälpa till med!

måndag 8 mars 2010

En livstid senare...

...känns det som.

Här har det hänt lite saker och jag har inte orkat/velat skriva något på ett tag. Men nånstans lär man väl börja igen. Kontentan av vad som hänt är väl att jag avslutat ett 11 år långt förhållande, något som visserligen kändes som att det var rätt beslut och det oundvikliga steget att ta, men det gör ju det inte roligare direkt. Det blir också så mycket som måste fixas med hus som ska säljas och allt sånt. På 11 år hinner man dela på rätt mycket.

På den positiva sidan så kan man väl säga att det känns bra att ha börjat mitt nya liv, och jag ser fram emot allt som kommer hända i vår. Jag har fantastiska vänner, och jag har till och med den otroliga turen att en av dem blivit mer än en vän. Jag ser också fram emot var det kommer att leda, det kommer inte alltid vara lätt framöver men på det stora hela tror jag att det vill bli bra den här gången också.

onsdag 17 februari 2010

Oinspirerat

Händer mycket, men inte mycket som hamnar här. Håller på att jobba ihjäl mig, känns det som, men till helgen blir det i alla fall långhelg i Storulvån! Ska bli riktigt skönt att ut och topptura lite, förhoppningsvis släpper det på lite spänningar också.

Kvällstid så liras det pingis, bowlas och emellanåt lite innebandy. I lördags spelade vi ju konsert också, och det gick faktiskt bra. Riktigt roligt var det också, som vanligt, även om man kände sig som en urvriden disktrasa efteråt (också som vanligt). Härligt att få spela med så duktiga violinister, man lyfter sig själv lite!

Har köpt mig en isyxa, skurit till nya stighudar och är nu redo för vårskidåkningen. Hoppas som sagt på en fin helg i storulvån, och räknar med att vi kommer ha det riktigt bra där. Med det gänget så kan det inte gå fel :)

tisdag 9 februari 2010

Kort uppdatering

Mycket nu! Kommer inte bli så mycket skrivet här, följaktligen. Bara några korta notiser:
*disputationsfesten i Uppsala var riktigt kul - grattis Erik!
*körde mitt bästa telisåk nånsin hittills i söndags. Bådar gott för säsongen :)
*Snö! Jag älskar snö!
*Kanske drar till Storulvån nästa helg, siktar på det!
*Tack och lov för vänner som peppar och taggar upp en när vattnet känns läskigt.
*Konsert på lördag, blir nog som vanligt bra till slut även om gårdagskvällens rep innehöll alla de vanliga panikingredienserna.
*Jag hade ju tänkt avstå nästa konsert. Men jag kan bara inte, den kommer bli så kul! Av modellen melodikryss där vi spelar ett fint litet urval av satser från olika kända saker och publiken får ett litet korsord att fylla i. Passa på att planera in den 17 april!

Tja, egentligen har jag en massa mer att skriva också. Men nu ska jag äta lite frukost och dra till jobbet. Höres!

tisdag 2 februari 2010

Sökes: tävlingspartner

Min gode vän Andreas, som jag kört några tävlingar med, har blivit lite väl upptagen med annat och kommer inte kunna tävla så mycket multisport i vår. Jag söker därför en tävlingspartner som vill köra lite fler tävlingar, kanske göra ett försök på svenska cupen till och med.

Jag kör helst långklass, dam eller mix går lika bra vilket som. Jag är grym på orienterandet, rätt kass på att paddla och lite mittemellan på cyklandet. Jag älskar att tävla, men måste inte vinna för att ha kul.

Intresserad? Skicka ett mejl så får vi se om ambitionerna matchar: jenny.sander(a)telia.com

I valet och kvalet

Jag hinner inte allt jag vill. Så är det bara. Ibland måste man välja.
Frågan är bara vad som ska bort i år?

Multi - aldrig i livet, alldeles för roligt. Men lite svårare att få ihop! Det är mycket fixande och trixande, både med utrustning och sällskap och allt runtikring.
Orientering - är ju jättekul, och jag hade tänkt springa 5-dagars. Men jag funderar på att tänka om där. Orienteringen ligger kanske lite pyrt till är jag rädd. Den har jag liksom alltid med mig i bakgrunden så den är så enkel att återvända till när jag än skulle vilja.
Paddling - så vansinnigt kul, aldrig i livet att jag släpper den. Kommer dock skippa tävlandet i år också och bara ha kul. Får jag återigen för mig att det vore en bra idé att hårdträna slalom, säg åt mig att jag inte hinner...
Orkester - kanske skulle avstå vårens nästa uppsättning. Funderar på saken. Tar dock inte så mycket tid i förhållande till hur roligt det är.
Skidor - Hade ju tänkt åka halvvasan. Tränandet är dock obefintligt. Kanske åker ändå, otränad.
Topptur - släpper jag aldrig! Är nog en av de högst prioriterade. Trumfar paddling och multi till och med.
MTB - som träning inför multi, men nog inte något mer. Möjligen mörksuggan då. Och Långa lugnet, om det blir något.
Innebandy med zorrofintarna - ligger väldigt pyrt till.

Jag har lite att fundera på, kanske är det något mer på listan som jag glömt just nu. En del av aktiviteterna gör ju mig bättre på de andra, medan andra aktiviteter inte bidrar alls till helheten (men kanske är så kul att jag får ut annat av det).

Just nu hattar jag bara runt utan plan, säger ja till allt som dyker upp och blir både sämre tränad och mer stressad på köpet. Jag orkar inte fokusera på det jag gör, kroppen är rastlös och huvudet överansträngt. Det är hög tid att ta tag i tömmarna igen och styra upp det.

söndag 31 januari 2010

Topptursabstinens

Dagarna börjar bli längre, snön djupare och solen tittar fram lite oftare. Det innebär att topptursabstinensen också blir svårare och svårare. En långtur är visserligen inplanerad till april, men dit är det långt, längre, längst. Dessutom vore det ju skönt om benen hunnit bli lite upptränade tills dess, så man kan köra så hårt som man vill!


Björn är ny på det här med toppturer, och för att han skulle få testa sina nyinköpta prylar bestämde vi oss för att ta en tur i hemmaskogarna. Vi siktade på en oplogad skogsbilväg som jag mindes som väldigt läskig på längdskidor, där trodde jag att man kanske kunde få någon sväng i alla fall och om inte annat så skulle vi få hasa runt på stighudarna en bit.



Wilma tog en titt på packningen och placerade sig själv strategiskt mitt i alltihop, i omedelbar närhet till dörren.

Även begagnade stighudar kan ha väääääldigt bra klister. Särskilt efter att ha legat oanvända hela sommaren. Stighudsbrottning är en underskattad uppvärmningsform.


Vinterlandskapet var vackert (men kallt!) och vi hasade iväg längs Vackertjärnsvägen. Lutningen visade sig dock vara en stor besvikelse. Vi stakade oss nerför en bit ändå, bara för att få några höjdmeter att gå upp igen. Björn insåg att det här med att gå på stighudar är en aning ansträngande, och konstaterade (till min stora glädje) att vi nog lär ut på lite toppturer även innan april för att få lite träning. Hurra!
Efter en snabb lunch i Ljusbuda (där Ninni hade glömt lingonen till kolbullarna) bestämde vi oss för att göra ett nytt försök. En annan oplogad skogsbilväg som enligt min minnesbild lutade betydligt mer. Hopp in i bilen och iväg igen för att hinna före solnedgången! Den väg vi siktade mot visade sig dock vara oplogad lite för lång bit för att vi skulle vilja åka upp den. Vi chansade på vägen intill, som vi använt förut för att gå upp till Yxbergstoppen från. Där kunde man säkert hitta något, tänkte jag. Jag hade dock ingen karta, men det här var ju hemvanda trakter, så det tyckte jag inte var något hinder.


Wilma funderade vad sjutton vi höll på med egentligen, men hoppade glatt med längs den gamla körvägen uppåt. Nåja, lite uppför gick det i alla fall. Snart kom vi fram till det som jag mindes som en liten ungskog. En sån där ungskog som man promenerar igenom utan problem, med fri sikt över ungtalltopparna. Det måste dock ha varit några år sedan, för nu var tallarna tre meter höga och inbjöd inte till skidåkning. Nåja, vi följer väl kanten på ungskogen då, få se var vi hamnar. Snön var djup, fluffig och alldeles alldeles underbar, så om det bara gick att få lite lutning fanns goda förutsättningar för ett åk! Problemet var bara att vi hela tiden leddes bort från toppen. Så fort vi försökte gå lite mer vänster blev vi hejdade av den eländes produktionsskogen. Solnedgången färgade himlen röd, och vi insåg att det här möjligen kunde utvecklas till ett sånt där äventyr. Det hade ju goda förutsättningar: planer som ändrats i sista sekund, avsaknad av karta, mörkrets inbrott nära förestående.

Kloka och förståndiga som vi är så bestämde vi oss motvilligt för att ge upp för dagen och hasa hemöver igen. På väg hem lyckades åtminstone jag få några svängar nerför en liten pluttbacke, även om jag fick anstränga mig för att få till dem. Och träning på att hasa runt på stighudar får man ju aldrig för mycket av!
På det stora hela gav dagen ändå mersmak, men nästa gång ska vi ta med en karta också. Mer snö är utlovat för veckan, och jag har några små berg på förslag där jag tror att det går att få lite åkning också. Även om det nog snarare är upptäckarlustan som får sitt på de här turerna :)



tisdag 26 januari 2010

Otursförföljd

Nu börjar det bli komiskt många missöden på kort tid för min del här. Vi kanske ska börja från början.
1. Axeln är fortfarande blå sedan jag tacklade en ribbstol på innebandyn i torsdags. Eller, snarare rödlila med skiftningar i gult vid det här laget. Och öm.
2. Handleden är också öm efter samma idiotgrej som orsakade 1.
3. Värmefläkten i bilen gav upp i söndags. Helt död. Säkringen är dock hel, tyvärr.
4. När jag klev ur bilen för att skrapa den igenisade rutan (som berodde på 3.) slog dörren igen på min tumme med en blåskiftande nagel som resultat.
5. Idag skulle jag ner på innebandy med Zorrofintarna. Var där strax före halv nio och ryckte i dörren. Låst. Ryckte mer i dörren, knackade på den med klubban, väsnades så mycket jag kunde. Ingen reaktion. Försökte kasta snöboll på fönstren - samma där, ingen märker något. Går runt gympasalen och rycker i andra dörrar, ingen lycka där heller. Ringer en vän och beklagar mig, blir utskrattad (om än på ett omtänksamt sätt...) och lyckas som tur är se det komiska i situationen. Tack, vännen!

Hur länge ska oflytet hålla i sig? Vågar man gå ut, eller är det bara att gå i ide? Är det verkligen en bra idé att åka kajak i Åsbobacken efter årsmötet på torsdag....?

torsdag 21 januari 2010

Självuppfyllande titel

På det senaste blogginlägget alltså. Idag hängde jag nämligen med gänget från jobbet och spelade innebandy igen! Började med att tackla en ribbstol på uppvärmningen, och jag vann ju inte den ihopstötningen kan man väl säga. Har nu en ond mörklila axel och ömmande hand, men är man het får man väl skylla sig själv helt enkelt!

Jobbgänget spelar i en större hall, det går lite snabbare och de som är med är väl en aning mer rutinerade än zorrofintarna. Jag har ju rätt dålig koll och är över hela plan utan en aning om var jag borde ta vägen, men det går rätt bra ändå tyckte jag! Nå, nu har jag invigt min inköpta innebandyklubba två gånger om redan, och det var riktigt kul båda gångerna så det blir nog fler gånger med det här gänget också :) Helst utan väggkontakt då...

Roligt roligt, men farligt farligt :D

Jag kunde ju inte låta bli att hänga med och prova på när det här gänget bjöd in mig :)
http://zorrofint.blogspot.com/

Alldeles för roligt, så nu lär jag klämma in en timme innebandy på tisdagarna också. Hmmm, vad ska bort? Jag är ju egentligen i det läget att stoppar man in något nytt så bör något annat ut istället. Jaja, det lär väl visa sig!

tisdag 19 januari 2010

Paddlingseufori igen

Jag har äntligen kommit ut och paddlat lite fors igen. Äntligen! Och oj vad det var härligt att få ut och jobba lite i en slalomkanot igen. Det gick dessutom rätt bra för att vara en månad sen sist, kanske kan det bero på att det är en aning lägre vatten nu än senast jag paddlade? Eller så var det Andreas som var snäll mot mig i banläggningen kanske... Det kändes i alla fall inte det minsta läskigt trots mörker och iskanter. Var vääääldigt nära att välta en gång när jag försökte ta en port med bra mycket mer vilja än teknik, men klarade mig. Tackar för det! Återigen, jag är otroligt glad att vi äntligen kom ut i forsen igen.

Idag har jag också inhandlat en innebandyklubba. Några av mina gamla klubbkompisar spelar nämligen innebandy på tisdagkvällarna, och jag tänkte hänga med på det. Får väl se om jag verkligen hinner vara med, jag har ju lite annat för mig, men en innebandyklubba kan väl alltid komma till användning. Dags för lite mat alltså, om den ska hinna sjunka innan nästa pass. Åh, vad jag älskar att träna!

söndag 17 januari 2010

Paddling regerar!

Jag släpade mig iväg till bassängen igår utan något större sug. Väl i vattnet så återupptäckte jag dock hur grymt kul det är att paddla! Vi avslutade med en polomatch som var både grymt kul och jobbig, lekbåt är lite tyngre att köra polo i :D

fredag 15 januari 2010

Igång med träningen igen!

Äntligen känns det som jag har kommit igång igen! Jag har börjat få in några pass som är lite mer ansträngande och slutat såsa runt i makligt tempo. Kroppen börjar också märka det, och nu säger vaderna att det är dags att ta en paus från löpningen några dagar. Jomenvisst, jag får väl åka skidor istället då :)

Till helgen åker vi ner till stockholm och kollar på randopjäxor till Björn. Två veckors toppturande hoppas vi kunna klämma in i April, mål för trippen blir bergen kring Mo i Rana. Innan dess lär vi dock ta någon lite kortare tur så Björn får känna på hur det är både att gå uppför och att åka ner utanför pisten i varierande snöförhållanden. Transceiverträningen har vi redan börjat med hemma i trädgården :D

Nu längtar jag ut till kommande äventyr, snart kommer de långa härliga vårdagarna med snö och sol och ändlösa uppförsbackar!

tisdag 12 januari 2010

Det här med planering

Jag har de senaste 1,5 åren varit med att jobba fram en ansökan om EU-pengar för ett projekt på jobbet. Nu har vi fått pengarna, och det är dags att börja göra något av all planering. Dags att planera för 6 års arbete! När man sitter och bollar med timmar och pengar och åtgärder och planerar in dem i rätt tid och ordning, så känns 6 år som en väldigt kort tid. Tills jag insåg att det faktiskt är 5 år sedan jag slutade plugga och började jobba. Vilket känns som en rätt så lång tid.

Till en början höll jag på att drabbas av planeringspanik - hur ska man kunna inbilla sig att det går att planera för något som ska hålla på så länge? Att planera mitt arbete för 6 år framåt kändes också rätt läskigt, och jag blev helt plötsligt väldigt sugen att bara dra iväg och göra något helt annat ett tag. Rastlösheten blev plötsligt väldigt stor, och den där känslan av instängdhet började smyga sig på. Rätt snart insåg jag dock att det finns faktiskt fördelar med att ha 6 år på sig. Ingen mening att börja stressa ännu, vi borde helt enkelt ha gott om tid att hinna klart. Kan man hoppas...

lördag 9 januari 2010

Vinterkyla!

Med en kanot på biltaket kan man inte vara fel ute. Eller? När jag var ut till forsen för någon timme sedan och hämtade lite grejer passade jag på att ta en titt på forsen också. Det såg riktigt ordentligt kallt ut... Jag var mycket glad att jag inte hade för avsikt att paddla ute idag. Det blir kallt nog att ut i snön och hämta kanoterna utanför simhallen.

Jag är också glad över att morgonens träning byttes från stadslöpning till vattenlöpning i Lugnets varma sköna bassäng. -25 är för kallt! Nog för att jag älskar riktig vinter - och otroligt vackert är det när det är så klart och kallt - men nu kunde det gärna få hålla sig kring -10 eller därikring ett tag.

tisdag 5 januari 2010

Gnällspik

Jul och nyår har varit otroligt trevliga, men nu är det över och arbetandet börjar snart igen. Kanske är det tur det, för jag har blivit en riktig gnällspik senaste dagarna. Mitt vanliga flyt är helt borta, och allt är bökigt och trilskas. Att jag inte är sugen för fem öre att hjälpa saker och ting på traven kan ju faktiskt bidra.

Trots fint vinterväder har jag därför knappt varit ut de senaste två dagarna. Ren tur att Wilmis behöver ut, annars hade jag nog inte sett någon sol alls. Inte har jag gjort särskilt mycket nytta heller, jag som hade tänkt få något gjort nu när jag äntligen var ledig några vardagar. Idag skärpte jag i alla fall till mig och bokade in en tandläkartid och en tid hos naprapaten. Jag blir sned och vind emellanåt, och det har slagit till igen. När jag får ont i vänster knä och höger baksida lår oavsett vad jag gör så är det dags att bli uträtad igen, och så är det nu. Lägg till en trilskande nacke som hotar med nackspärr och en axel som inte gillar att jobba så är det fulländat. Tandvärk har jag åtminstone inte (än), men det var så länge sedan jag var dit så det är dags. Dessutom är det väl mitt sista år med tandvårdsbidrag i år, så det gäller väl att passa på.

Nu är det bara bilen kvar - dags att boka in lite reparationer inför besiktningen. Lär väl bli dyrt, antar jag. Suck.

torsdag 31 december 2009

Skidsemester



Mer bilder, mindre snack!

fredag 25 december 2009

God jul!

Från oss alla till er alla.... en riktigt god jul! Så här var vår julafton :)

onsdag 23 december 2009

Julförberedelser

Hjälp vad det har varit fullt upp sista veckan här. Men roligt roligt också! Min underbara familj kom och hälsade på i lördags och väckte suget efter att få julfint, så nu är det faktiskt för första gången sedan vi började renovera riktigt fint i större delen av huset :) Gardiner, adventsstjärnor, tomtar lite här och där (vi kommer nog hitta tomtar som glömts bort ända framme i juli har jag en känsla av...) och helt enkelt härligt helgfint!

Vi inte bara pyntade, vi lyckades också göra stan på en timme. Julklappar skulle inhandlas, men det blev inte så många sådana. Däremot inhandlades varsitt tajt lila fodral till nyår (och till något gemensamt uppträdande någon gång...) och skor med höga och ännu högre klackar. Därefter funderade vi en kort stund på om vi skulle sjunka ner på nån pub, men mitt sug efter paddling var för stort och jag lyckades lura med syster och mor på bassängpaddling istället. Tur var väl det, eftersom ingen annan ledare var där! Jag försökte hålla koll på både små och stora barn, som tur är så är allihopa så duktiga och självgående att jag kunde roa mig lite själv också. Syster och mor fick prova på att kajka runt lite i kajakerna, men jag var snäll och lät dem slippa vältandet... Far och Björn hade fixat riktigt god middag tills vi kom hem igen, så sedan blev det mat och musik resten av kvällen.

På måndagen var det så dags för nästa aktivitet - julpyssel! Syster kom hit igen och vi spelade lite fiol för arbetskamraterna på jullunchen. Sedan var det bara att hem och börja pyssla! Kola, knäck och någon sorts chokladgodis styrde kompis Per över, syster såg till att kusinbarnen hölls sysselsatta med smällkaramelltillverkning och pepparkaksbak, och jag försökte servera glögg och röra i knäcken och hålla koll på att gästerna trivdes. Förhoppningsvis lyckades det! Jag och Per som slutförde godistillverkningen var dock helt slut när det äntligen var klart, och det blev inte mycket mer pratat den kvällen, trots en öl och lite kortspel medan knäcken svalnade.
Nu är det färdigjobbat för i år, vi packar ihop prylarna och drar till Leksand över helgen. Sedan blir det lite skidåkning i Vemdalen några dagar med det vanliga gänget, det ska bli riktigt skönt att komma bort och bo i en stuga och koppla av lite. Ser fram emot det :)

Hjälp!

Efter att ha kämpat emot länge och väl insåg jag slutligen idag att jag börjat tycka att 80-talsmodets återkomst inte är så illa. Vad 17 är det som händer? Jag som avskytt de där kläderna. Men ser man dem tillräckligt ofta så vänjer man sig, och så plockar man på sig något plagg i ett svagt ögonblick och provar. I provhytternas speglar ser man alltid så smal och snygg ut (utom när man provar badkläder...), och plötsligt står man där som ägare till ett par leggings och en illrosa topp.


Ska man falla så är det lika bra att göra det ordentligt, så idag släppte jag spärrarna och shoppade loss. Som tur var lyckades jag också inhandla de julklappar som var kvar att köpa, så samvetet är under kontroll. Får väl se om ni får se mig i de där kläderna nån gång också, eller om det visar sig vara ett sånt där hjärnsläpp som man drabbas av när man jobbat för mycket och äntligen får ledigt. Jag brukar ju försöka lysa upp på jobbet med något färgglatt plagg, men detta kanske är lite överdrivet modernt för de stela länsstyrelsekorridorerna. Återstår att se om det är såna där felköp som hamnar i klädkomposten längst ner i lådan eller om det blir de nya favoriterna...

fredag 18 december 2009

Skidåkning!

Årets första skidtur får illustreras med en dassig mobilbild. Men visst ser man hur glad jag är? Jag har varit lite trött och hängig senaste dagarna, så jag försökte ta det lugnt. Väl ute i spåret var det ändå ren och skär njutning, och det blev dryga 5 km i förvånansvärt fina spår :)

torsdag 17 december 2009

Minneslucka

Jag kom just på en sak. Jag har ju inte kollat var jag till slut hamnade på rankinglistan efter avslutad säsong! Jag som till och med ansträngde mig och sprang natt-SM ända nere i Vimmerby för att få min 6:e rankingpoäng för året (det är de 6 bästa resultaten som räknas, har du färre så finns du inte med på listan). Visst, det var kul att få springa en SM-tävling också, eftersom jag blev sjuk till korten och kavlen som var mina mål för orienterandet i år. Men mest var jag nog nästan ute efter den där poängen. Att jaga ranking är kul :D

Så, hur gick det då? 199:a i Sverige ligger jag, och nu är ju säsongen klart slut så det får man väl säga blev årets resultat. Det känns bra att vara uppe på topp 200, det var det länge sedan jag var. Och det med bara 6 rankingtävlingar sprungna, så jag får ju inte räkna bort något dåligt resultat heller. Något mer man kan konstatera är ju att jag verkar ha blivit en hejare på långdistans. Det är där jag har tagit mina bästa poäng i år. Det stämmer också med hur jag själv känt mig - orienteringstekniken är inte den bästa längre, däremot är jag starkare än någonsin när det blir långt och tungt. Nästa år ska jag nog springa någon mer rankingtävling. Mellan multisportandet och paddlandet förstås...

måndag 14 december 2009

Julstämning


Snart jul, och nu när snöflingorna faller tätt utanför fönstret börjar det äntligen kännas som att det närmar sig också! Vad passar då bättre än att läsa om föregående julars strapatser?

Hemmöråkröns julsaga Del 1
Hemmöråkröns julsaga Del 2

Hur gör ni för att komma in i julstämningen?

söndag 13 december 2009

Paddling x 2

Igår kväll hade jag ÄNTLIGEN tid att vara med på en bassängträning igen. Nu går jag dock händelserna i förväg. Först var vi nämligen ut på ett litet slätvattenspass i störtloppskanoterna. Det var evighetslänge sedan jag paddlade störtlopp, och jag har nog inte hållit i en vingpaddel sedan sundbornsloppet. Det kändes! Så fort jag försökte paddla lite snabbt tog det tvärstopp. Trötta trötta muskler som protesterade mot den ovana ansträngningen. Det blev därför ett lugnt pass där jag bara försökte få in tekniken igen. Nästa gång ska vi köra lite intervaller istället och försöka få upp farten igen. Det var väldigt lugnt och stilla på ån, inte en vindpust som störde vattenspegeln. Det är så vackert att paddla på vintern!

Sedan dags för bassängträning. Eskimåsvängarna satt bra idag, och jag vågade försöka mig på lite freestyletrix. Det är dock lite för ont om plats där för mig, så jag lyckas liksom inte ta mig upp på nosen innan bassängen tar slut eller det är folk ivägen. (Nåja, bristande teknik har ju något att göra med det också...) Andreas fick därför hjälpa till och lyfta upp mig på nosen och bakänden så jag fick testa att balansera lite. När jag välte sidledes istället drog det till lite i axeln, inte alls mycket utan bara en liten varningsflagga. Lär väl skärpa till mig och ta tag i axelstyrkan igen! Är jättenöjd med att eskimåsvängen satt riktigt bra, kom upp på första försöket varenda gång.

Per och Anna satte sina första eskimåsvängar, och verkar ha kommit på knepet nu. Per ville inte sluta utan fortsatte välta ända in i det sista, mäkta nöjd över den nyinförskaffade kunskapen. Bra jobbat!

fredag 11 december 2009

Snabbrapport

Ojoj, hinner inte skriva mycket här nu. Återkommer med rapport från London, det jag framförallt tar med mig hem är minnet av sol (!) och en bra liveshow med Pink.

Har inte tränat på en vecka, nu kryper det i benen! Tröstäter godis för att hålla humöret uppe, vilket har andra nackdelar... Till helgen ska det dock tränas! Störtlopp distans, bassängträning och naturligtvis Lusseskubb med Kåre står definitivt på programmet. Tänk om man kunde klämma in lite cykel där nånstans också...

torsdag 3 december 2009

Minusgrader i forsen

Kvällens paddlingspass gick både bra och dåligt. Jag lyckades inte ta alla portar något av åken, och jag slog i pinnar till höger och vänster. Mindre bra, skulle man kunna tycka. Jag var dock på ett strålande humör och vågade satsa rätt bra trots minusgrader och högvatten, så jag är ändå nöjd. Att jag varit på ett bra humör hela dagen av någon outgrundlig anledning hjälper ju till!

Det är för övrigt riktigt härligt att paddla på vintern. En fullmåne som tittade fram genom molnslöjorna. Frost på grenar och portar gnistrar i strålkastarskenet. En lätt dimslöja över vattnet. Magisk stämning! Längtar till nästa pass...

onsdag 2 december 2009

Återkoppling

Sitter och lyssnar på skivan från vår senaste konsert. Den dök upp i postlådan i förrgår, och det är alltid lika kul att få höra hur det blev till slut. Genrepet gick inte något vidare, men till konserten lyfte vi oss ett snäpp. Det brukar vara så, man hittar den extra skärpan och orkestern börjar fungera som en enhet istället för 50 individer. Solisten var riktigt bra, och jag som vanligtvis är väldigt enkelspårigt inriktad på violinister fick plötsligt ett sug efter att lyssna till fler pianokonserter.

Nästa uppsättning kommer dock råda bot på detta, då kommer nämligen Andreas Röhn och spelar med oss. Tjajkovskis violinkonsert i D-dur tycker jag väldigt mycket om, de övriga styckena har jag inte hört (vad jag minns i alla fall), så det blir intressant att se.

I livet i övrigt så har jag jobbat 10 dagar i sträck nu, två dagar kvar till välförtjänt långhelg. Pust!

torsdag 26 november 2009

Ilska fungerar också

Stärkt av tisdagens härliga slalompass så bestämde jag mig för att åka ut till forsen ikväll igen. Bobbo körde en lite knivig bana som liknade den från i tisdags, men lite svårare. Jag valde att försöka hänga på, och insåg snart att tisdagens flyt var oerhört långt bort. Ikväll kämpade jag mot vattnet i varje paddeldrag och fick inte en meter gratis. Efter att ha försökt tömma huvudet och tänka positiva tankar gav jag till slut upp och körde på ren ilska istället.

Jag stannade till vid Per som hängde i bakvattnet, klagade lite på oflytet och kastade sedan alla hämningar överbord. Jag kastade mig ut i vågen som jag brukar vara rädd för, samtidigt som jag tänkte något i stil med att jag skiter fullständigt i om jag välter, för det går så förbannat uselt dåligt ändå. Och ser man på - det gick utmärkt! Jag borde nog paddla på ren ilska oftare, då kanske jag skulle våga lite mer...

Jag är fortfarande skönt arg (jo, det kan vara riktigt skönt att vara arg ibland!) och känner mig mer handlingskraftig än på länge. Använd ilskan!

Det efterlängtade flytet

I tisdags hittade jag äntligen det där eftertraktansvärda flytet i forsen igen. Det är en grym känsla att få extra fart av vattnet (åt rätt håll!) istället för att bara kämpa mot det.

Att vara med på Bobbo-ledda träningar ger en omedelbar och tydlig förbättring, särskilt för mig som inte har någon koll på tekniken. "Ta en kontring långt ut där, sedan ett framsvep på vänster och ett på höger". Och - lo and behold - nog funkar det.

I tisdags skärpte jag också till mig och paddlade på lite hårdare framåt. Det gjorde klar skillnad, jag tror att det framförallt gjorde mig mer skärpt och mindre avvaktande. Attackera istället för att vänta in porten. Precisionen är ju under all kritik, men så sporadiskt och ofokuserat som jag tränat slalom på sistone är ju inget annat att vänta.

Jag kände också att jag vågade lite mer. Det gjorde inget att det var mörkt, jag börjar väl vänja mig vid strålkastarljuset. Eller så hade jag helt enkelt rätt sinnesstämning.

Nu funderar jag bara på om jag ska åka på träningen ikväll igen. Jag vill ju känna den där känslan igen, när man lyckas få ner aktern i en pivotsväng och trycks upp av vattnet ut genom porten, sedan kommer ut i strömmen precis rätt för att få fart över mot nästa port utan att behöva ta ett paddeldrag själv. Jo, det blir nog paddling ikväll igen.

fredag 20 november 2009

Konsert med förhinder

Konsert imorgon. Beethoven x2 på programmet. På kvällens repetition skulle vi träffa solisten för första gången. Janos Solyom, som skulle spela kejsarkonserten med oss, har dock skadat axeln, så det gick inte som planerat. Katastrofen nära, vad göra? Med bara en dags varsel har vår eminente dirigent lyckats leta fram en ersättare genom att ringa runt till sveriges topp-pianister. Peter Friis Johansson är det som hoppar in, starkt gjort med så kort varsel! Första repet med honom blir imorrn kl 13, och konserten är kl 17. Han skulle komma med tåget halv ett, hoppas bara det inte blir försenat också nu...

Musiken är annars riktigt, riktigt härlig och jag förstår varför Beethoven räknas som en av de stora. Man blir helt enkelt på riktigt bra humör av att få spela den här musiken!

Tävlingsmänniska

Får man en pokal måste man ju få visa upp den. Så ofta är det nämligen inte! Däremot tycker jag fortfarande att jag inte riktigt är värd min andraplats eftersom jag inte har några resultat att tala om. Ingen skugga ska falla på Sanna som tog förstaplatsen, däremot är antalet seniordamer bakom henne både väldigt få och väldigt dåliga på att tävla just nu. Jag hoppas att det blir svårare att ta en sådan här buckla nästa år.

Är det just tävlingsinriktade tjejer som saknas i forspaddlingen? För visst finns det tjejer både i Uppsala och Falun som paddlar, även om vi är klart färre än killarna. Jag är ju sådan att jag älskar att tävla, älskar tävlingsnerven. Jag behöver inte vinna (kanske är det också därför jag sällan gör det?), utan det jag är fast för är just den där extra skärpan blandad med nervositet som bara kommer vid tävling. Känslan av totalt fokus, som man jagar både i kanotslalom och i orientering.

När jag hittar känslan i orienteringen av att kropp och hjärna samarbetar perfekt och orienteringen sker på ett nästan undermedvetet plan. När det känns som att "jag-delen" kan luta sig tillbaka och njuta av upplevelsen samtidigt som expertdelen av hjärnan sköter spakarna. Det går av sig själv, det går rätt och det går fort! Den känslan är svår att beskriva, men oerhört beroendeframkallande. Jag hoppas jag hittar dit i kanoten någon gång, men då behövs lite mer regelbunden träning. Gårdagens pass kändes otroligt ovant, jag kände verkligen att jag inte paddlat slalom på tre veckor!

måndag 16 november 2009

Längtan till långt och lugnt


Under hösten har jag inte kört ett enda riktigt långpass. Dels har jag känt att jag redan haft längden i kroppen, det som saknats har varit tempo. Dels har jag varit väldigt målinriktad på att komma in i orienteringstekniken igen inför SM-tävlingarna (som bara blev en eftersom jag blev förkyld). Många pass i trakten av en timme alltså. Plus en hel del paddling då, bara för att jag upptäckt att jag inte kan leva utan den.

Efter några veckors vila med lugna och snälla pass, börjar nu suget komma tillbaka. Kanske inte efter att slita i full fart, det är det ju inte heller tid för nu. Nej, jag vill ut på de där långa lugna passen. Lägga sig i ett skönt distanstempo, prata om ditten och datten med träningskompisarna, vara ute någon timme och nöta. Cykel, paddling eller löpning, gärna något mixpass.

Jag längtar, längtar, längtar också till skidåkningen. Både utför och på längden. I helgen besökte jag lekkompisen i Uppsala, hon som är lik mig. Vi pratade skidor och paddling, paddling och skidor. Våra respektive andra hälfter försökte också prata lite bilar, men framförallt pratade vi skidåkning. Klämde på nya inhandlade prylar. Drömde om alpturer, vår i Norge, försäsongsåkning på hemmaplan. Hon har bestämt att vi ska åka och paddla i Slovenien i sommar också. Och att jag ska med till Åre, Ljusdal och Daflo i vår. Jag nickar och ler, och tänker att jag har världens bästa kompisar som bestämmer så bra saker åt mig.

måndag 9 november 2009

Vad ett års träning kan göra

Årets första bassängträning. Jag sitter i min egen kajak, med egen paddel, välter åt alla möjliga håll och kommer upp själv alla gånger utom två. Till och med när jag blir vält bakåt, vilket borde vara tokläskigt. Men nä, det funkar det också!

Visst, när jag försökte hjula med kanoten och välte så kändes det som kanoten bara snurrade runt, runt, runt när jag låg upp och ner. Och då blev jag stressad, misslyckades tre gånger med eskiln och simmade. Den andra gången var det en kanot ivägen som paddeln fastnade på, jag blev stressad och simmade. Så jag har ju en bit kvar tills rollen är bombsäker. Ändå har jag lärt mig väldigt mycket det senaste året.

På min första bassängträning förra året var jag definitivt rädd för att välta. Som tur var så tog dagens ledare väl hand om mig, jag fick börja ända från början med att bara välta och krypa ur kajaken och så gå steg för steg framåt. Han såg väl hur paniken lurade under ytan, kan jag tänka mig ;) Det passet var en vändpunkt, och efter det kände jag att det inte var lika läskigt att vara under vatten längre. Jag visste att jag alltid kunde rycka kapellet och simma. Tack för det, Jörgen!

Jag vet inte varför jag tycker det är så läskigt. Det är inte vattnet i sig, utan det är känslan av att inte få luft. Grottkrypning och andra sådana aktiviteter där man får känslan av att sitta fast, av att inte kunna komma ut i friska luften snabbt, är också klart obehagliga.

Därför känns det väldigt bra att jag kommit en bra bit åt rätt håll. Ibland känner jag mig så mesig när de andra är mycket snabbare på att våga prova på allt som Andreas serverar i form av utmaningar. Jag blir passiv och fegar ur, och sen blir jag irriterad på mig själv. När jag väl försöker så är det ju inte alls så läskigt som jag målat upp för mig i förväg.

Frågan är vad som skulle fungera bäst - att fortsätta se det som en utmaning som jag kan tagga upp mig för att klara av, eller att försöka avdramatisera det hela? Förmodligen är alternativ två bättre, men å andra sidan har jag ju hittat ett perfekt sätt att mata den där spänningssökaren som ständigt skriker efter mer. Och lyckas man väcka tävlingsdjävulen också så finns det inget jag inte vågar ;)

fredag 6 november 2009

Fredag!

Äntligen fredag! I helgen är det lite diverse inplanerat, gott och blandat. Imorrn tänkte jag springa uppför en backe med några andra som gör det någon gång i månaden. Får se hur jag står mig i konkurransen :) Ska försöka slå Andreas tid, men formen är ju inte direkt på topp så jag kanske inte ska ha alltför stora förhoppningar. Jag tänker dock inte se mig besegrad på förhand!

Lördag kväll blir det bassängpaddling, första för i höst. Det har jag längtat efter i en månads tid, så det ska bli riktigt skönt att få in och plaska i värmen! Jag tänkte ta min lilla kajak och rolla så mycket jag hinner. Skulle vara kul att spela lite polo också!

Senare framåt natten är det folkmusiknatta i Falun. För en gångs skull är jag hemma, så jag är jättesugen att åka dit en sväng och spela och lyssna.

Jag lär väl se till att komma hem i någorlunda tid, för på söndag har vi byggdag i klubbhuset vid forsen. Hoppas det kommer lagom många så vi får något gjort. Framåt eftermiddagen är det sedan dags att sammanfatta säsongen och blicka vidare mot nästa år med orienteringsklubben.

Det blir nog en fin helg!

onsdag 4 november 2009

Gott och blandat

Inspirationen är fortfarande lite svag - men jag försöker väl skriva något ändå. Vad säger ni, vill ni läsa mina ostrukturerade brottstycken, eller ska jag hellre hålla tyst tills jag har något att komma med? Idag blir det nog väldigt ogenomtänkt och rörigt.

Jag har lite för mycket att göra just nu, så på kvällens gympa var jag väl inte direkt pratsam. Alldeles för trött för att vara social, jag är glad att jag överhuvudtaget tog mig dit. Några iakttagelser lyckades jag dock göra:
Låren är svaga - telissäsongen kommer göra ont till en början. Det gör den visserligen alltid, men i år känns det som benen är ännu svagare än vanligt. Jag har cyklat mycket mindre än vanligt, jag skulle tro att det är det som är felet.
Armar och framförallt bål är å andra sidan starkare än nånsin. Naturligtvis tack vare paddlingen. Visserligen är jag fortfarande inte direkt armstark (kan ju för 17 knappt lyfta stora stekpannan med vänster hand...), men det går åtminstone åt rätt håll!

Träningen ligger annars lite på sparlåga - men ändå inte riktigt. När jag tittar i träningsdagboken så inser jag att jag ändå får ihop omkring 4 timmar per vecka, trots att jag tycker jag inte gör så mycket. Nu blir det dock inte direkt några kvalitetspass, utan snarare ut och njuta av friska luften eller bara guppa runt lite i kanoten. Som igår, då blev det verkligen bara ett slött guppa-runt-i-tvålkopp-pass.

Jag börjar ändå bli sugen på att köra något hårdare pass igen, att bara ut och springa skiten ur mig. Jag är också jättesugen på att köra lite längre pass, ligga och nöta på cykeln några timmar eller springa ett härligt långpass i höstsolen. Det känns bra att träningssuget börjar komma tillbaka inför vintern! Längtar till snö så man kan plocka fram längdskidorna...

I måndags var det orkester igen. Jag har fasat lite för det eftersom jag inte övat närmelsevis så mycket som jag borde. Det lilla jag har övat har dessutom låtit fasansfullt eländigt. I måndags så föll dock bitarna på plats, och jag insåg varför Beethoven räknas som en av de riktigt stora. Det som jag försökt få rätsida på utan att lyckas något vidare, passade nu in som perfekta pusselbitar i den stora harmonin, och allt blev plötsligt mycket lättare. Nu var det bara att spela som man tyckte att det borde låta, så blev det rätt. Riktigt roligt, alltså.

söndag 1 november 2009

Spöken och eldning

En bild säger mer än tusen ord, har jag hört:





Dagen efter....







En kul helg var det, särskilt lördagkvällen.... :)

tisdag 27 oktober 2009

Solnedgångspaddling

Jag har varit på så bra humör nu, två dagar i rad. Trevligt besök fick jag igår kväll också!

I eftermiddags drog vi iväg tidigt från jobbet och paddlade, jag och en kollega. Solen kom fram lagom till vi klev på vattnet, och det var ett skönt pass. Lattjade runt i forsen lite och tränade på grunderna, han har inte paddlat särskilt länge. Jag körde min lilla pluttkajak och höll på att välta två gånger om när den hittade på egna trix i forsen. Förbaskade busfrö till kajak! Jag kanske ska döpa den till "plutten"? Krokodilen har föreslagits som namn, plastankan och tvålkoppen får den också heta ibland, men inget har känts riktigt rätt. Min andra kajak döpte omedelbart sig själv till "långa farbrorn", där fanns inget utrymme för diskussioner. Den här lilla bråkstaken jag köpt nu är lite knepigare. Livets svåra frågor ;)

Avslutningsvis så pushade jag min kollega att testa gränserna lite, så han välte efter en lite för knivig travers. Någon som hört mig förbanna den där snedströmmen förr? Den ställer till det för fler än mig ;) Jag var lite rädd att hans kanot skulle fortsätta ända ner på Hosjön, men jag lyckades knuffa in den till land nedanför slalommålet - skönt!

Jag passade på att testa en eskimåsväng i min lilla krokodil för att jag också skulle få bli lite blöt - och den rollar ju nästan sig själv. Man flyger upp i en sådan fart att man nästan tippar över åt andra hållet. Visserligen var det bara på slätvattnet, men det var så länge sedan jag tränade på någon roll nu att det kändes riktigt bra att den sitter.

Försökte öva lite fiol, men nu är orken slut för ikväll. Dags att kollapsa i soffan. Kram vänner!

måndag 26 oktober 2009

Avslutning på nattmörkret

Jag är lite oinspirerad till att skriva något just nu. Tänkte ändå försöka sammanfatta helgen för att avrunda min följetong om nattorientering. Det blir nog lite rörigt, ni får stå ut! Vägvalen har jag lagt in på Runoway om någon vill se dem.

Fredagen började med en massa bilåkning. Vi var tidigt framme i Vimmerby och fick någon timmes väntan innan det var dags att börja byta om och väcka tävlingsdjävulen. Det kändes bra att till slut få dra på pannlampan och hoppa på bussen från förstarten. SM är ju lite speciellt eftersom man inte får besöka arenan innan start, så att man inte ska kunna prata med andra tävlande som redan gått i mål. Vid starten fanns en liten uppvärmningsbana i skogen, och det gillar jag. Det gör det mycket lättare att komma in i rätt tänk.

Första kontrollen satt längst uppe på en liten bergknalle. Bara att kämpa på uppför, alltså. Därefter kom en långsträcka med några vägvalsmöjligheter. Jag bestämde mig för stig höger, och fick också en bra kontrolltagning. Nu började det bli lite klurigare och jag drog ner tempot. Det fungerade bra och orienteringen fortsatte gå fint. In till varvning fick jag så höra att jag låg rätt bra till i tid. Det skulle jag inte ha lyssnat på, för nu började det gå åt skogen. Första kontrollen efter varvningen var en liten kortsträcka in mot en mosse. Jag körde totalt fast i ett grönområde och kom ut mot samma öppna skjutbana två gånger om innan jag lyckades hitta den förbannade kontrollen. Stämplade och försökte göra en mental återställning. Det lyckades och jag tog nästa kontroll fint. Sedan kom en sträcka över ett bökigt hygge där jag tappade riktningen och hamnade helt ur kurs. Misstag nummer två, nu hade jag bommat ungefär 6 minuter totalt på dessa två kontroller. Jag skärpte till mig igen och sänkte farten tillräckligt för att gå i stort sett spik på resten av kontrollerna. 25:e plats blev det, och det tror jag är min bästa SM-placering som senior. Trots misstagen är jag rätt nöjd, jag har ju bara kört två natt-pass innan eftersom jag bestämde mig så sent för att åka ner. Jag lyckades hålla huvudet kallt och ta 22 av 24 kontroller bra i en riktigt klurig terräng, så jag ger mig själv godkänt!

Lördag kväll var det så dags för natt-orientering igen för min del. Första sträckan i damlaget på Smålandskavlen. Vi hade kommit sent till hotellet på fredagkvällen efter SM och jag hade defintivt inte fått tillräckligt med vare sig sömn, mat eller vätska. Benen var därför inte direkt pigga. Orienteringen gick som tur var desto bättre, inga bommar. 28:a kom jag in som, och tjejerna plockade sedan några placeringar på dagen så vi blev 26:a till slut. Det kunde ha gått bättre, men det kunde ha gått sämre också, så jag tycker det får bli godkänt på årets sista tävlingsinsats i orientering också.

Nu grubblar jag en hel del på nästa säsong. Jag är ju på helt rätt väg vad gäller orienterandet. Tränar jag på och kör något mer pass ol-teknik så kan det gå riktigt bra i vår. Vill jag satsa på det? Eller vill jag fortsätta leka och ha kul bara? Hmmm, ska ta det lugnt någon vecka här nu och fundera lite till innan jag går in i vinterträningen och börjar lägga grunden för nästa säsong.

Avslutningsvis tycker jag ni ska gå in på http://www.clasbjorling.com/ och läsa lite kloka ord om träning vs. återhämtning.

torsdag 22 oktober 2009

Nattmörker IV

Nu börjar jag bli lite tjatig, men jag är fortfarande insnöad på natt-orientering. Snart är det dock över, imorrn är det dags! 8,9 härliga kilometer i Smålandsterrängen väntar.

En modern pannlampa (Silva alpha 6 för tekniknördarna) har inlånats från min gamla klubb - tack och bock! Jag ville hinna testa den innan loppet (jag kör inte gärna med nya grejer på tävlingsdagen) så det blev en liten runda i skogen i kväll. Jag har varit rätt nöjd med min gamla pannlampa, en halogen-Silva av god kvalitet, men den här spelar ju i en helt annan division. Klart mycket bättre räckvidd ger en bättre överblick i skogen.

Det är dock fortfarande definitivt natt-orientering det handlar om. På natten så märker jag hur bra jag är på att lyfta blicken när jag springer vanlig dag-orientering. Jag är bra på att ana de där lövstråken till vänster som avslöjar ett surdråg trots att man egentligen inte ser det. Jag är bra på att se den där ljusningen långt där framme som visar vart det där hygget är som jag ska hålla vänster om. Det saknar jag definitivt på natten. Jag kan inte orientera på samma sätt som jag brukar, allt dyker upp så snabbt och oväntat. I början av varje natt-pass känner jag mig totalt handikappad. Osäker och fumlig. Efterhand så släpper det, och utmaningen för morgondagen är att se till att få en stabil start så jag sedan kan öka farten efterhand. Det är en så lång bana att jag mer än väl hinner komma in i det, och håller jag bara en säker orientering så räcker det en god bit.

Fokusering och framförhållning är ledorden. Planera och utför, i den ordningen. Då kommer det att gå bra!

tisdag 20 oktober 2009

Nattmörker III

Kort uppdatering av läget:

*Superstark lampa är inlånad- hoppas hinna testa den en sväng i skogen innan fredag.
*Avresa mot Småland fredag 08.00. Ser inte fram emot en massa åkande, men är fortfarande hyfsat tävlingssugen i alla fall.
*Tränings-ol ikväll på Hosjöbladet. Eländigt bökig terräng. Stenar och grenar ivägen överallt. Dessutom dimma till råga på allt. Tröstande var att orienteringen faktiskt funkar riktigt fint när jag väl skärper till mig. Var dock lite för trött för att skärpa till mig hela vägen, men det ska jag inte vara på fredag.
*Hoppas på klart väder på fredag, dimma är jobbigt, särskilt med stark lampa.

I livet i övrigt har jag varit på en riktigt trevlig konferens på Åkerblads i Tällberg. God mat, intressanta föredragshållare och diskussioner. Flams och trams på kvällen tillsammans med jobbarkompisarna var också riktigt trevligt. Vi är jämt så urtråkigt überseriösa på jobbet så det är kul när man för en gångs skull kan släppa på myndighetsfasaden lite.

I lördags paddlade jag också Sundbornsloppet. Jobbigt var det, framförallt pga vinden som gjorde det hopplöst att paddla rakt. Kvällens mat och filmvisning var dock trevligt, och bastun var varm och skön som vanligt! Jag börjar bli lite sugen att paddla mer störtlopp, men först och främst ska det bli riktigt skönt med lite höstvila nu!

torsdag 15 oktober 2009

Nattmörker II

Natt-träning ikväll. Eftersom SM-banan utlovas vara 8,9 långa kilometer så kände jag mig tvungen att köra långa banan ikväll. 7,6 km sa banläggarn. 9,5 km sa min GPS-klocka att jag sprungit efteråt. Visserligen gjorde jag en del omvägar, men kan de verkligen ha blivit så mycket längre? Nåja, jag tog mig runt på 73 minuter lite drygt i alla fall. 38 min på första varvet, 35 på det andra.

Parstart vid Stångtjärns strand, jag och Lena Eliasson fick gå ut först. Ut i skogen och in på välkända stigar. Samma stig som jag sprungit två gånger de senaste två veckorna närmare bestämt. Tror ni det hjälpte? Nej! Osäkert, ovant och framförallt riktigt svårt att komma in i kartläsningen. Hjärnan kändes sirapsseg och hängde inte alls med i tempot trots att jag inte sprang särskilt snabbt. Första kontrollen gick bra. Andra kontrollen - bom. Tredje kontrollen - nästan bom. Fjärde kontrollen - bom (här råkade jag också riva sönder kartan). Femte och sjätte - i stort sett spik på. Sjunde kontrollen och varvningen hade jag rivit bort men som tur var hade jag sparat den bortrivna biten så det blev att orientera efter en liten kartsnutt.

In till Roger, ta en ny karta och ut på nästa varv. Iväg på samma stig igen, och nu kändes det bra mycket bättre! I stort sett spik på alla kontroller utom den fjärde. Mot den fjärde började jag springa för snabbt och tänka för lite, så det blev ett parallellfel. Jag läste dock in mig snabbt igen, så det var inte så stor skada skedd. Detta varv kändes mycket bättre, och gick ju också flera minuter snabbare.


Än så länge känns det definitivt inte som jag hittat till SM-formen. Det behövs nog två natt-pass till innan jag hittar flytet i mörkret. Det vore finfint om jag kunde få låna en starkare lampa också, men framförallt måste jag ha mer tid i den mörka skogen. Allra helst i ett område som jag inte känner som min egen ficka, idag hade jag verkligen hemmaterräng. En dryg vecka kvar!

tisdag 13 oktober 2009

Den andra säsongen

Nu har jag gått in i den andra höstsäsongen. Den första innehåller massor med tävling och träning. Orientering och numera också paddling. Jag har ju en tävlingshelg kvar med Smålandskavlen och natt-SM, men mentalt känner jag att jag trappat ner lite redan. Jag känner att jag gott kan klara mig med ett lugnt träningspass idag, ett lite hårdare på torsdag och lite paddling i helgen. Jag måste inte träna varje dag. Så känns det just nu i alla fall, vi får väl se om abstinensen slår till.

Den andra höstsäsongen innehåller istället fiolspel. Jag avstod den första konsertomgången för att hinna orientera och paddla, men nu är det dags för repetitioner igen. Igår spelade vi igenom musiken till nästa konsert, som går av stapeln i Kristinehallen den 21 november. Beethovens 7:e symfoni och Beethovens pianokonsert nr 5 - kejsarkonserten. Härlig musik!

Som vanligt har jag spelat alldeles för lite över sommaren och att sitta och spela några timmar i sträck är inte så bara. Jag har nog blivit lite extra stel efter all paddling också, så vänsterarmen gillar inte att behöva vridas in över fiolen några längre stunder. Dags att trappa upp övandet alltså. Musiken är inte svår, men symfonin går i ett sånt rasande tempo att du inte hinner läsa noterna mer än översiktligt medan du spelar. Några veckors nötande av sextondelar behövs, tills det går att sätta fingrarna på autopilot och koncentrera sig på att göra musik av det hela, att få till nyanserna och samspelet.

Vi är ju en amatörorkester, som visserligen består av en hel del rätt duktiga musiker (många musiklärare och musikkonservatorieelever), men det brukar oftast kännas som att vi ligger lite på gränsen för att hinna klart till konserten. Jag misstänker att det beror på att alla inte börjar öva ordentligt förrän i sista minuten eftersom det alltid låter så otroligt mycket bättre just sista två repetitionerna innan konserten. Kul ska det i alla fall bli att gå in i min andra roll som violinist, nu när jag mest varit orienterare och paddlare det senaste halvåret.

söndag 11 oktober 2009

Nattmörker

Nu siktar jag in mig på mörker två veckor framöver. Efter ett ok lopp på 25manna, där jag fick en rätt bra tid trots magont hela loppet, så blev jag övertalad att fylla ut laget på Smålandskavlen. Och lovade ut att jag kan ta natt-sträckan. Åker man ända ner till Jönköping för att springa, så kan man lika gärna köra två tävlingar. Alltså anmälde jag mig till Natt-SM också. Efter att ha känt mig lite smått irriterad över att jag är så lättövertalad, har jag nu mer och mer börjat känna mig taggad för att få springa några tävlingar till i höst. Jag känner att jag inte riktigt är klar med orienteringssäsongen!

Dessutom gillar jag verkligen att springa natt-orientering. Det blir ännu viktigare att hålla fokus på tekniken när du inte kan läsa in dig lika lätt. Man är verkligen ensam i sin lilla bubbla av ljus där i skogen, och det blir lättare att sålla bort oväsentligheterna och hitta den där känslan av fullständigt fokus. Luften är lite lättare att andas och det känns dessutom som att man springer så mycket fortare på natten.

Nu är det dock så att natt-orientering kräver lite invänjning. Att springa skog i mörker tar några träningspass att komma in i. Dessutom måste man tänka lite annorlunda i vägvalen på natten - gå lite mer på säkerhet. Dags att ladda lampan och ut i mörkret alltså! Knappa två veckor på mig att hitta SM-formen och flytet i natten...

tisdag 6 oktober 2009

Budkavle

25manna på lördag. Då vill man ju gärna vara rapp i benen. Särskilt eftersom jag ska ut och springa snabbt på tredje sträckan tillsammans med en hel massa andra tjejer på en relativt lätt bana (röd svårighet). Är man inte i form där blir man spyfärdigt trött redan innan man lämnat startsnitseln (som brukar vara lång). Och efter att man sprungit sig så trött så slutar hjärnan fungera ordentligt. Och med några hundra till tjejer omkring sig som springer åt alla möjliga håll (och som också är spyfärdigt trötta) så är det lätt att vimsa bort sig. Även på en röd (lätt) bana.

Mina ben är rätt så snabba just nu, men den riktiga toppformen saknas. Alltså tänker jag försöka tvinga mig att hålla ett lagom tempo. Hålla mig strax under den där gränsen till trötthetshjärnsläpp och låta de andra vimsa omkring mig medan jag tassar rakt på kontrollerna. Visst låter det bra?

Idag var det 25manna-träning. Hårt gafflat och (naturligtvis) lurig starter som ställde upp oss med ryggen åt fel håll. Eller rättare sagt, ryggen var ju åt rätt håll, dvs. mot första kontrollen. Det blev en trög start för min del, men mot mitten fick jag upp farten. På stigar och vägar tycker jag att jag pinnade på riktigt bra. I skogen gick det däremot lite sakta, särskilt uppför. Lite rädd är jag om min högerfot för tillfället, jag har lyckats trampa snett med den tre gånger nu inom en kort tid. Idag blev det därför tejpning, men jag vågade ändå inte satsa för fullt i den steniga faluterrängen. Med lite tävlingshets så fixar sig nog den saken också, då glömmer man skavankerna. Jo, det kommer nog gå bra på lördag!

Dagens träning:

lördag 3 oktober 2009

Morgonpass


Lördag morgon. Väckarklockan ringer, förvirring inträder några sekunder - är det inte helg?
-2 ute, isade rutor på bilen och en kalldimma som bäddat in grannskapet. Burr! Dröjer mig kvar i sängvärmen hos den andra hälften som inte är lika galen. För visst känner man sig lite smått galen när man skrapar bilrutorna och huttrande kör iväg. Samtidigt börjar förväntan redan sända ut små lyckokänslor i kroppen och mungiporna dras uppåt.

Hämtar upp Andreas, huttrande även han men också med ett leende på läpparna. Vi ska ju paddla! Kallt också i klubbhuset, vi drar på polartec-jacka och handskar. Boxas lite för att få upp värmen i kläderna innan vi tar paddlar och kanoter och promenerar ner till forsen.

Frost på bryggan för första gången i höst. Tassar försiktigt för att inte halka och ålar mig ner i kanoten. Med handskar på behövs två försök innan kapellet sitter ordentligt, sedan glider jag ut i strömmen, paddlar upp i det lilla bakvattnet vid stenen och tar några kraftiga paddeldrag för att komma upp över kanten. I morgonkylan ligger en lätt dimma över vattnet och det känns spöklikt tyst och lugnt. Solen anas bakom dimmorna i öster, men den orkar ännu inte nå ner till oss.

Lugn paddling upp till stora stenen för att vakna till, sedan tvingar Andreas mig att köra lite sprinter för att få igång kroppen. Fingrarna är redan kalla igen och snart börjar det göra ont i fingertopparna. Lite mer uppvärmning behövs och vi börjar med några portar på slätvattnet. Det hjälper, snart är känseln tillbaka i fingrarna. Dags att ge sig ut i forsen!

Vi kör några korta banor som vi så småningom länkar ihop till en längre. Jag stannar upp och samlar tankarna innan varje start för att hålla kvaliteten hög på passet. Jag försöker att vara noggrann när jag kör banorna - slarvar du på träning så kommer du göra det på tävling. I början går det riktigt bra. Det märks att jag kört några bra slalompass förra helgen. Sedan börjar mjölksyran komma och jag orkar inte riktigt hålla skärpan längre. Solen börjar också sila ner genom dimstråken och jag stannar till för att sträcka ut benen och njuta av morgonen. Fler paddlare börjar dyka upp, och de kommer ner till forsen för att hälsa och kolla in vattenståndet.

En sista lång bana, sedan får det räcka. Den sista banan har mer uppströmspaddling, och mjölksyran gör de redan trötta armarna riktigt tunga. När de andra hoppar i kanoterna är vi redan på väg upp. I den ljuvliga värmen i bastun sammanfattas dagens pass och vi planerar vidare för nästa träning. På måndag blir det paddling igen :)