tisdag 27 oktober 2009
Solnedgångspaddling
I eftermiddags drog vi iväg tidigt från jobbet och paddlade, jag och en kollega. Solen kom fram lagom till vi klev på vattnet, och det var ett skönt pass. Lattjade runt i forsen lite och tränade på grunderna, han har inte paddlat särskilt länge. Jag körde min lilla pluttkajak och höll på att välta två gånger om när den hittade på egna trix i forsen. Förbaskade busfrö till kajak! Jag kanske ska döpa den till "plutten"? Krokodilen har föreslagits som namn, plastankan och tvålkoppen får den också heta ibland, men inget har känts riktigt rätt. Min andra kajak döpte omedelbart sig själv till "långa farbrorn", där fanns inget utrymme för diskussioner. Den här lilla bråkstaken jag köpt nu är lite knepigare. Livets svåra frågor ;)
Avslutningsvis så pushade jag min kollega att testa gränserna lite, så han välte efter en lite för knivig travers. Någon som hört mig förbanna den där snedströmmen förr? Den ställer till det för fler än mig ;) Jag var lite rädd att hans kanot skulle fortsätta ända ner på Hosjön, men jag lyckades knuffa in den till land nedanför slalommålet - skönt!
Jag passade på att testa en eskimåsväng i min lilla krokodil för att jag också skulle få bli lite blöt - och den rollar ju nästan sig själv. Man flyger upp i en sådan fart att man nästan tippar över åt andra hållet. Visserligen var det bara på slätvattnet, men det var så länge sedan jag tränade på någon roll nu att det kändes riktigt bra att den sitter.
Försökte öva lite fiol, men nu är orken slut för ikväll. Dags att kollapsa i soffan. Kram vänner!
måndag 26 oktober 2009
Avslutning på nattmörkret
Jag är lite oinspirerad till att skriva något just nu. Tänkte ändå försöka sammanfatta helgen för att avrunda min följetong om nattorientering. Det blir nog lite rörigt, ni får stå ut! Vägvalen har jag lagt in på Runoway om någon vill se dem.
Fredagen började med en massa bilåkning. Vi var tidigt framme i Vimmerby och fick någon timmes väntan innan det var dags att börja byta om och väcka tävlingsdjävulen. Det kändes bra att till slut få dra på pannlampan och hoppa på bussen från förstarten. SM är ju lite speciellt eftersom man inte får besöka arenan innan start, så att man inte ska kunna prata med andra tävlande som redan gått i mål. Vid starten fanns en liten uppvärmningsbana i skogen, och det gillar jag. Det gör det mycket lättare att komma in i rätt tänk.
Första kontrollen satt längst uppe på en liten bergknalle. Bara att kämpa på uppför, alltså. Därefter kom en långsträcka med några vägvalsmöjligheter. Jag bestämde mig för stig höger, och fick också en bra kontrolltagning. Nu började det bli lite klurigare och jag drog ner tempot. Det fungerade bra och orienteringen fortsatte gå fint. In till varvning fick jag så höra att jag låg rätt bra till i tid. Det skulle jag inte ha lyssnat på, för nu började det gå åt skogen. Första kontrollen efter varvningen var en liten kortsträcka in mot en mosse. Jag körde totalt fast i ett grönområde och kom ut mot samma öppna skjutbana två gånger om innan jag lyckades hitta den förbannade kontrollen. Stämplade och försökte göra en mental återställning. Det lyckades och jag tog nästa kontroll fint. Sedan kom en sträcka över ett bökigt hygge där jag tappade riktningen och hamnade helt ur kurs. Misstag nummer två, nu hade jag bommat ungefär 6 minuter totalt på dessa två kontroller. Jag skärpte till mig igen och sänkte farten tillräckligt för att gå i stort sett spik på resten av kontrollerna. 25:e plats blev det, och det tror jag är min bästa SM-placering som senior. Trots misstagen är jag rätt nöjd, jag har ju bara kört två natt-pass innan eftersom jag bestämde mig så sent för att åka ner. Jag lyckades hålla huvudet kallt och ta 22 av 24 kontroller bra i en riktigt klurig terräng, så jag ger mig själv godkänt!
Lördag kväll var det så dags för natt-orientering igen för min del. Första sträckan i damlaget på Smålandskavlen. Vi hade kommit sent till hotellet på fredagkvällen efter SM och jag hade defintivt inte fått tillräckligt med vare sig sömn, mat eller vätska. Benen var därför inte direkt pigga. Orienteringen gick som tur var desto bättre, inga bommar. 28:a kom jag in som, och tjejerna plockade sedan några placeringar på dagen så vi blev 26:a till slut. Det kunde ha gått bättre, men det kunde ha gått sämre också, så jag tycker det får bli godkänt på årets sista tävlingsinsats i orientering också.
Nu grubblar jag en hel del på nästa säsong. Jag är ju på helt rätt väg vad gäller orienterandet. Tränar jag på och kör något mer pass ol-teknik så kan det gå riktigt bra i vår. Vill jag satsa på det? Eller vill jag fortsätta leka och ha kul bara? Hmmm, ska ta det lugnt någon vecka här nu och fundera lite till innan jag går in i vinterträningen och börjar lägga grunden för nästa säsong.
Avslutningsvis tycker jag ni ska gå in på http://www.clasbjorling.com/ och läsa lite kloka ord om träning vs. återhämtning.torsdag 22 oktober 2009
Nattmörker IV
En modern pannlampa (Silva alpha 6 för tekniknördarna) har inlånats från min gamla klubb - tack och bock! Jag ville hinna testa den innan loppet (jag kör inte gärna med nya grejer på tävlingsdagen) så det blev en liten runda i skogen i kväll. Jag har varit rätt nöjd med min gamla pannlampa, en halogen-Silva av god kvalitet, men den här spelar ju i en helt annan division. Klart mycket bättre räckvidd ger en bättre överblick i skogen.
Det är dock fortfarande definitivt natt-orientering det handlar om. På natten så märker jag hur bra jag är på att lyfta blicken när jag springer vanlig dag-orientering. Jag är bra på att ana de där lövstråken till vänster som avslöjar ett surdråg trots att man egentligen inte ser det. Jag är bra på att se den där ljusningen långt där framme som visar vart det där hygget är som jag ska hålla vänster om. Det saknar jag definitivt på natten. Jag kan inte orientera på samma sätt som jag brukar, allt dyker upp så snabbt och oväntat. I början av varje natt-pass känner jag mig totalt handikappad. Osäker och fumlig. Efterhand så släpper det, och utmaningen för morgondagen är att se till att få en stabil start så jag sedan kan öka farten efterhand. Det är en så lång bana att jag mer än väl hinner komma in i det, och håller jag bara en säker orientering så räcker det en god bit.
Fokusering och framförhållning är ledorden. Planera och utför, i den ordningen. Då kommer det att gå bra!
tisdag 20 oktober 2009
Nattmörker III
*Superstark lampa är inlånad- hoppas hinna testa den en sväng i skogen innan fredag.
*Avresa mot Småland fredag 08.00. Ser inte fram emot en massa åkande, men är fortfarande hyfsat tävlingssugen i alla fall.
*Tränings-ol ikväll på Hosjöbladet. Eländigt bökig terräng. Stenar och grenar ivägen överallt. Dessutom dimma till råga på allt. Tröstande var att orienteringen faktiskt funkar riktigt fint när jag väl skärper till mig. Var dock lite för trött för att skärpa till mig hela vägen, men det ska jag inte vara på fredag.
*Hoppas på klart väder på fredag, dimma är jobbigt, särskilt med stark lampa.
I livet i övrigt har jag varit på en riktigt trevlig konferens på Åkerblads i Tällberg. God mat, intressanta föredragshållare och diskussioner. Flams och trams på kvällen tillsammans med jobbarkompisarna var också riktigt trevligt. Vi är jämt så urtråkigt überseriösa på jobbet så det är kul när man för en gångs skull kan släppa på myndighetsfasaden lite.
I lördags paddlade jag också Sundbornsloppet. Jobbigt var det, framförallt pga vinden som gjorde det hopplöst att paddla rakt. Kvällens mat och filmvisning var dock trevligt, och bastun var varm och skön som vanligt! Jag börjar bli lite sugen att paddla mer störtlopp, men först och främst ska det bli riktigt skönt med lite höstvila nu!
torsdag 15 oktober 2009
Nattmörker II
Parstart vid Stångtjärns strand, jag och Lena Eliasson fick gå ut först. Ut i skogen och in på välkända stigar. Samma stig som jag sprungit två gånger de senaste två veckorna närmare bestämt. Tror ni det hjälpte? Nej! Osäkert, ovant och framförallt riktigt svårt att komma in i kartläsningen. Hjärnan kändes sirapsseg och hängde inte alls med i tempot trots att jag inte sprang särskilt snabbt. Första kontrollen gick bra. Andra kontrollen - bom. Tredje kontrollen - nästan bom. Fjärde kontrollen - bom (här råkade jag också riva sönder kartan). Femte och sjätte - i stort sett spik på. Sjunde kontrollen och varvningen hade jag rivit bort men som tur var hade jag sparat den bortrivna biten så det blev att orientera efter en liten kartsnutt.
In till Roger, ta en ny karta och ut på nästa varv. Iväg på samma stig igen, och nu kändes det bra mycket bättre! I stort sett spik på alla kontroller utom den fjärde. Mot den fjärde började jag springa för snabbt och tänka för lite, så det blev ett parallellfel. Jag läste dock in mig snabbt igen, så det var inte så stor skada skedd. Detta varv kändes mycket bättre, och gick ju också flera minuter snabbare.tisdag 13 oktober 2009
Den andra säsongen
Den andra höstsäsongen innehåller istället fiolspel. Jag avstod den första konsertomgången för att hinna orientera och paddla, men nu är det dags för repetitioner igen. Igår spelade vi igenom musiken till nästa konsert, som går av stapeln i Kristinehallen den 21 november. Beethovens 7:e symfoni och Beethovens pianokonsert nr 5 - kejsarkonserten. Härlig musik!
Som vanligt har jag spelat alldeles för lite över sommaren och att sitta och spela några timmar i sträck är inte så bara. Jag har nog blivit lite extra stel efter all paddling också, så vänsterarmen gillar inte att behöva vridas in över fiolen några längre stunder. Dags att trappa upp övandet alltså. Musiken är inte svår, men symfonin går i ett sånt rasande tempo att du inte hinner läsa noterna mer än översiktligt medan du spelar. Några veckors nötande av sextondelar behövs, tills det går att sätta fingrarna på autopilot och koncentrera sig på att göra musik av det hela, att få till nyanserna och samspelet.
Vi är ju en amatörorkester, som visserligen består av en hel del rätt duktiga musiker (många musiklärare och musikkonservatorieelever), men det brukar oftast kännas som att vi ligger lite på gränsen för att hinna klart till konserten. Jag misstänker att det beror på att alla inte börjar öva ordentligt förrän i sista minuten eftersom det alltid låter så otroligt mycket bättre just sista två repetitionerna innan konserten. Kul ska det i alla fall bli att gå in i min andra roll som violinist, nu när jag mest varit orienterare och paddlare det senaste halvåret.
söndag 11 oktober 2009
Nattmörker
Dessutom gillar jag verkligen att springa natt-orientering. Det blir ännu viktigare att hålla fokus på tekniken när du inte kan läsa in dig lika lätt. Man är verkligen ensam i sin lilla bubbla av ljus där i skogen, och det blir lättare att sålla bort oväsentligheterna och hitta den där känslan av fullständigt fokus. Luften är lite lättare att andas och det känns dessutom som att man springer så mycket fortare på natten.
Nu är det dock så att natt-orientering kräver lite invänjning. Att springa skog i mörker tar några träningspass att komma in i. Dessutom måste man tänka lite annorlunda i vägvalen på natten - gå lite mer på säkerhet. Dags att ladda lampan och ut i mörkret alltså! Knappa två veckor på mig att hitta SM-formen och flytet i natten...
tisdag 6 oktober 2009
Budkavle
Mina ben är rätt så snabba just nu, men den riktiga toppformen saknas. Alltså tänker jag försöka tvinga mig att hålla ett lagom tempo. Hålla mig strax under den där gränsen till trötthetshjärnsläpp och låta de andra vimsa omkring mig medan jag tassar rakt på kontrollerna. Visst låter det bra?
Idag var det 25manna-träning. Hårt gafflat och (naturligtvis) lurig starter som ställde upp oss med ryggen åt fel håll. Eller rättare sagt, ryggen var ju åt rätt håll, dvs. mot första kontrollen. Det blev en trög start för min del, men mot mitten fick jag upp farten. På stigar och vägar tycker jag att jag pinnade på riktigt bra. I skogen gick det däremot lite sakta, särskilt uppför. Lite rädd är jag om min högerfot för tillfället, jag har lyckats trampa snett med den tre gånger nu inom en kort tid. Idag blev det därför tejpning, men jag vågade ändå inte satsa för fullt i den steniga faluterrängen. Med lite tävlingshets så fixar sig nog den saken också, då glömmer man skavankerna. Jo, det kommer nog gå bra på lördag!
lördag 3 oktober 2009
Morgonpass
-2 ute, isade rutor på bilen och en kalldimma som bäddat in grannskapet. Burr! Dröjer mig kvar i sängvärmen hos den andra hälften som inte är lika galen. För visst känner man sig lite smått galen när man skrapar bilrutorna och huttrande kör iväg. Samtidigt börjar förväntan redan sända ut små lyckokänslor i kroppen och mungiporna dras uppåt.
Hämtar upp Andreas, huttrande även han men också med ett leende på läpparna. Vi ska ju paddla! Kallt också i klubbhuset, vi drar på polartec-jacka och handskar. Boxas lite för att få upp värmen i kläderna innan vi tar paddlar och kanoter och promenerar ner till forsen.
Frost på bryggan för första gången i höst. Tassar försiktigt för att inte halka och ålar mig ner i kanoten. Med handskar på behövs två försök innan kapellet sitter ordentligt, sedan glider jag ut i strömmen, paddlar upp i det lilla bakvattnet vid stenen och tar några kraftiga paddeldrag för att komma upp över kanten. I morgonkylan ligger en lätt dimma över vattnet och det känns spöklikt tyst och lugnt. Solen anas bakom dimmorna i öster, men den orkar ännu inte nå ner till oss.
Lugn paddling upp till stora stenen för att vakna till, sedan tvingar Andreas mig att köra lite sprinter för att få igång kroppen. Fingrarna är redan kalla igen och snart börjar det göra ont i fingertopparna. Lite mer uppvärmning behövs och vi börjar med några portar på slätvattnet. Det hjälper, snart är känseln tillbaka i fingrarna. Dags att ge sig ut i forsen!
Vi kör några korta banor som vi så småningom länkar ihop till en längre. Jag stannar upp och samlar tankarna innan varje start för att hålla kvaliteten hög på passet. Jag försöker att vara noggrann när jag kör banorna - slarvar du på träning så kommer du göra det på tävling. I början går det riktigt bra. Det märks att jag kört några bra slalompass förra helgen. Sedan börjar mjölksyran komma och jag orkar inte riktigt hålla skärpan längre. Solen börjar också sila ner genom dimstråken och jag stannar till för att sträcka ut benen och njuta av morgonen. Fler paddlare börjar dyka upp, och de kommer ner till forsen för att hälsa och kolla in vattenståndet.
En sista lång bana, sedan får det räcka. Den sista banan har mer uppströmspaddling, och mjölksyran gör de redan trötta armarna riktigt tunga. När de andra hoppar i kanoterna är vi redan på väg upp. I den ljuvliga värmen i bastun sammanfattas dagens pass och vi planerar vidare för nästa träning. På måndag blir det paddling igen :)
tisdag 29 september 2009
Vill allt, kan allt!
Att det förmodligen kraschar förr eller senare kan kvitta lika. Det fixar sig alltid :) Det värsta är när alla roliga saker krockar så man måste välja. Men så länge jag är här på toppen känns det bra att välja, då känns allt lika kul så det kvittar nästan vad jag gör i slutändan. Bara det blir något!
Nå, det här vill jag just nu:
*springa orientering och fixa en till bra rankingpoäng inför nästa år.
*tjuvträna störtlopp inför Sundbornsloppet.
*paddla slalom och bli bättre på det!
*paddla min nya kajak i lite större forsar!
*åka till brukshundsklubben och träna lite hund.
*hälsa på syrran och dra ut på lite försäsongsskidåkning.
*dra ner till Eva och göra storstan osäker.
*göra det sista rycket med husrenoveringarna för i sommar, börja möblera och få fint igen!
*sitta ute vid en eld och titta på solnedgången.
*spela polskor tills fingrarna glöder och solen går upp.
....och det där var bara de klart genomförbara möjligheterna... ;)
måndag 28 september 2009
Det här med bloggande
Rosa kanoten brukar skriva om sådant som jag också funderar på. Nu senast om olika sorters kärlek. Dels den "vanliga" kärleken, till sin partner och till familjen, dels den till kompisar och folk man inte egentligen känner så väl men som av någon anledning berör en. Men läs det hos henne istället. Hon har fångat det som jag tänker också, på ett ungefär i alla fall.
söndag 27 september 2009
Tävlingsfylld helg
Igår stod slalom och störtlopp sprint på programmet. Efter min träning i banan i fredags kväll fortsatte min hjärna köra slalom halva natten. Tävlingsnerverna är inte att leka med! Trots att jag försöker tala om för mig själv att det här bara är för skojs skull, så jublar tävlingsdjävulen i mig. Nerver! En del av mig själv älskar dock den där nervositeten också... Jag kände ändå att jag hade rätt bra koll, så jag nöjde mig med att åka dit en timme innan och köra igenom banan något varv till. Det gick väl lika bra som mina bättre försök i fredags, så när det väl var dags för tävling hade jag hunnit bli av med det mesta av nervositeten. Skönt! Mina två åk gick rätt bra tycker jag. Jag lyckades bra med uppströmmarna, men hade svårt med första nerporten i bakvattnet där jag bromsade upp för mycket båda gångerna. Fick ett onödigt islag på andra åket också, drog paddeln i en port som jag hade klarat bra och var på väg ut från. Jag blev fyra (=sist), men var inte ljusår efter och är ändå nöjd!
Sedan dags för störtlopp. Jag fick börja som starter, så jag hann inte värma upp riktigt som planerat. Hade hoppats hinna köra ett träningsåk i forsen innan, men det hanns inte med. Övre halvan av forsen var jag väldigt passiv, bara flöt med i stort sett. Ner mot bron kom jag väldigt långt höger och körde sedan rakt över stenarna i bakvattnet vid brofästet. Nu har jag lämnat lite skrapmärken på rosa kanoten också alltså...jag invigde ju den röda som splitterny med att köra över stenröset till vänster där. Efter bron började jag äntligen trycka på lite, bättre sent än aldrig, och jag slutade trea (av fyra) i störtloppet. Kändes bra att faktiskt ha någon efter mig för en gångs skull!
Idag var det slalom med SM-klass för C1 & C2. Många som körde flera åk i olika sorts båtar alltså och jag hade fullt upp som starter. Jag tycker att det är roligare att vara starter än portdomare, man hinner snacka lite mer med dem som ska starta. De som inte är tokfokuserade i alla fall. Det tråkiga är väl att man hamnar så långt från tävlingen, ingen chans att höra speaker och sådant. Det var en lång dag, men på det stora hela trevligt. Blåsigt som vanligt i Falun, men inte fullt lika illa som förra året i alla fall.
Avslutningsvis blev det en låååång prisutdelning. Medalj till alla, diverse bucklor och så fick vi höra Sverigecupsresultaten också eftersom helgens tävlingar var avslutning för cupen. Döm om min förvåning när jag fick reda på att jag hamnat på en andraplats av damseniorerna. Jag tycker det är lite smått tragiskt att jag tar en sammanlagd andraplats genom att komma sist på två tävlingar. Är det verkligen så dåligt med tjejer som paddlar?
fredag 25 september 2009
Slalomträning
*Jag är ringrostig. Det gick dock bättre och bättre efterhand.
*Vattnet har sjunkit avsevärt sedan i måndags!
*Min nya paddel känns lite ovan - kanske bättre att köra med den gamla imorrn ändå.
*Banan är överkomlig, men jag är djävulskt ojämn. Jag behöver lite tur för att lyckas paddla bra i alla portar i samma åk under de två tävlingsåken.
*Det är kul att paddla! Särskilt när det är soligt och varmt!
Något annat jag konstaterade är att jag känner mig rätt svag i överkroppen igen. Dels är det nog för att jag inte paddlat lika mycket under hösten som jag gjorde i somras. Sedan funderar jag på om det också kan bidra att jag skaffat mig nya paddlar med större blad som greppar bättre i vattnet. Då krävs det väl lite mer styrka för att orka hålla emot. Låter det rimligt? Eller vad säger de riktiga paddlarna - är jag ute och cyklar nu igen?
torsdag 24 september 2009
Träningseufori

Nu när Andreas väl var ikapp igen så lyckades jag inte skaka av honom. Tvärtom kom han med påpekanden i stil med att "kontrollen borde sitta lite längre upp, eller hur". Rätt hade han dessutom! Så brukar det inte vara. Vi tog oss i mål i bredd efter en hård spurt och efter att ha plockat samtliga bonussnitslar på banan.
Nu har jag en grymt skön känsla i kroppen, härligt att springa igen! Ska bara få i mig lite mat också så är kvällen komplett. Imorrn blir det panikträning i forsen inför helgens slalomtävling, det kändes lite ringrostigt i måndags så det är dags att få in känslan för pinnarna igen. Körde störtlopp i tisdags från Sundborn till holmen och det gick i alla fall bra. Balanssinnet är tydligen fortfarande sig likt i alla fall!
tisdag 22 september 2009
Höstvandring i skogslandet
Vi hann aldrig med någon fjälltur i somras. Husrenoveringarna hade högre prioritet. Därför blev det också alldeles för få tältnätter. För att råda bot på det bestämde vi oss för att gå ut på en liten hösttur i hemmaskogarna.
Efter lite funderande bestämde vi oss för Vildmarksleden som går över höjdlägena kring Sörskog norr om Falun. Vi kortade av turen lite och åkte in och ställde (intet ont anande) bilen på en grusväg öster om Andersbo.
Leden är omväxlande och löper ömsom genom fullväxt skog och förbi gamla fäbodar och gårdar, ömsom genom tråkiga tallungskogar och hyggen. På det stora hela var det en härlig tur genom skog som kändes mer och mer höstfärgad för varje kilometer.
Kantareller var det väldigt gott om - vi plockade de gula men lät trattisarna stå. Sådana kan vi plocka närmare hemma, de verkar finnas överallt i höst. Det blev en stekpanna full till middagen. Att slå upp tältet vid en tjärn och avsluta dagen med stekta kantareller vid en eld är ren njutning! Så enkelt att göra också. Man behöver inte åka långt bort för att komma ut - skogen hemma runt husknuten kan räcka långt.
Återvändandet till civilisationen höll på att bli något försenat. Skogsbilvägen vi kört in på var avgrävd. Maskinföraren var nog lika förvånad hon som vi. Att någon övernattat längre in hade de inte räknat med. Efter lite funderande så hittade vi en möjlig utväg, och med hjälp av två starka män och en stark kvinna fick vi hjälp att knuffa bilen uppför en grässlänt in på en tomt där vi kunde passera hindret. Åter till Falun i tid för kvällens paddling alltså - men det är en annan historia!
Fler bilder från turen: http://picasaweb.google.se/jennyxan/VandringVildmarksleden#
fredag 18 september 2009
Ovanor
När jag var tjänstledig och åkte skidor hela april så insåg jag efter någon vecka att jag var tvungen att klippa naglarna. De hade helt enkelt växt sig för långa, något jag inte riktigt var van vid. Inte bara att naglarna hunnit växa ut, suget efter att bita på dem var också som bortblåst! Konstigt nog har det inte heller kommit tillbaka trots återgången till kontorsarbete och vardag. Hur gick det till?
Kanske var det att jag tillbringade större delen av min vakna tid utomhus, oftast med vantar på händerna. Kanske var det helt enkelt så att jag för första gången i mitt liv lyckades röra mig tillräckligt för att stilla rastlösheten. Förmodligen var en månad tillräckligt länge för att bryta vanan mer permanent. Det hoppas jag i alla fall!
Nåja, det är sånt här man hinner fundera på när man åker tåg i några timmar i sträck. Kanske kan det roa någon. Ser ni mig ståta med neonorange, blått eller lila nagellack vet ni i alla fall varför - äntligen har jag något att måla på...
Nörderi
Jag har äntligen blivit frisk från den envisa förkylningen, så det blev några träningspass på kvällarna i Sundsvall också. En okoncentrerad orienteringsträning på H16-banan från skol-sm förra året och en lättfotad löptur i sällskap med några lika träningssugna kollegor.
Det var också riktigt kul att träffa en gammal god kompis som bor i stan - efter fyra timmars oavbrutet pratande om högt och lågt så känner man sig skönt genompratad och i fas med livet igen.
Nu väntar en långhelg med kalas och uteliv. Först ska vi fira min far, sedan går vi ut på en liten mini-tälttur söndag-måndag. Vet inte riktigt vart vi ska, men det har tältats alldeles för lite den här sommaren så det är dags att råda bot på det. Skulle helst vilja till fjälls, men det lär vi inte hinna på två dagar om man ska hinna gå något också. Får väl bli en liten skogstur på hemmaplan.
tisdag 15 september 2009
I gott sällskap
torsdag 10 september 2009
Tröstpaddling
Igår var jag dyster och grinig efter att ha bestämt mig för att jag inte kommer kunna springa i helgen. Trots att jag fortfarande inte är riktigt pigg bestämde jag mig för att åtminstone ut och känna på min nya kajak lite.
Min lilla plastanka kändes ännu mindre ute på vattnet. Istället för att gå igenom vågorna så kämpar den sig uppför ena sidan av vågen för att sedan glida nerför baksidan som en pulka i en pulkabacke :) Den kändes också otroligt lättmanövrerad. I början tog jag i lika mycket som vanligt, men jag insåg snart att den här kajaken inte behöver tvingas in i något. Den följer med ändå i svängarna! Rakt fram är det dock bra mycket tyngre än i de snabba slalomkajakerna, så stark lär jag nog bli tvungen att bli ändå...
Den här kajaken hittar också på egna saker, och kommer nog att lära mig en del. Den vill till exempel surfa vågor. Mitt i en travers hittade den en våg som den stannade på och körde ner nosen i. Dags för mig att vänja mig vid att kajaken dyker emellanåt alltså och inte få panik bara för att nosen är under vattnet... Den känns dock också väldigt lättrollad, så jag kände mig inte alltför orolig för att välta.
Det blev ett kort litet pass igår, utan några utsvävningar. Dels är jag inte riktigt pigg än, dels hade jag inget sällskap. Jag som är onödigt försiktig i vattnet redan från början vågar ju knappt göra någonting när jag inte har någon med mig i forsen, särskilt när jag sitter i en okänd kajak. Mes!
tisdag 8 september 2009
Drömmar om SM
