torsdag 26 november 2009

Ilska fungerar också

Stärkt av tisdagens härliga slalompass så bestämde jag mig för att åka ut till forsen ikväll igen. Bobbo körde en lite knivig bana som liknade den från i tisdags, men lite svårare. Jag valde att försöka hänga på, och insåg snart att tisdagens flyt var oerhört långt bort. Ikväll kämpade jag mot vattnet i varje paddeldrag och fick inte en meter gratis. Efter att ha försökt tömma huvudet och tänka positiva tankar gav jag till slut upp och körde på ren ilska istället.

Jag stannade till vid Per som hängde i bakvattnet, klagade lite på oflytet och kastade sedan alla hämningar överbord. Jag kastade mig ut i vågen som jag brukar vara rädd för, samtidigt som jag tänkte något i stil med att jag skiter fullständigt i om jag välter, för det går så förbannat uselt dåligt ändå. Och ser man på - det gick utmärkt! Jag borde nog paddla på ren ilska oftare, då kanske jag skulle våga lite mer...

Jag är fortfarande skönt arg (jo, det kan vara riktigt skönt att vara arg ibland!) och känner mig mer handlingskraftig än på länge. Använd ilskan!

Det efterlängtade flytet

I tisdags hittade jag äntligen det där eftertraktansvärda flytet i forsen igen. Det är en grym känsla att få extra fart av vattnet (åt rätt håll!) istället för att bara kämpa mot det.

Att vara med på Bobbo-ledda träningar ger en omedelbar och tydlig förbättring, särskilt för mig som inte har någon koll på tekniken. "Ta en kontring långt ut där, sedan ett framsvep på vänster och ett på höger". Och - lo and behold - nog funkar det.

I tisdags skärpte jag också till mig och paddlade på lite hårdare framåt. Det gjorde klar skillnad, jag tror att det framförallt gjorde mig mer skärpt och mindre avvaktande. Attackera istället för att vänta in porten. Precisionen är ju under all kritik, men så sporadiskt och ofokuserat som jag tränat slalom på sistone är ju inget annat att vänta.

Jag kände också att jag vågade lite mer. Det gjorde inget att det var mörkt, jag börjar väl vänja mig vid strålkastarljuset. Eller så hade jag helt enkelt rätt sinnesstämning.

Nu funderar jag bara på om jag ska åka på träningen ikväll igen. Jag vill ju känna den där känslan igen, när man lyckas få ner aktern i en pivotsväng och trycks upp av vattnet ut genom porten, sedan kommer ut i strömmen precis rätt för att få fart över mot nästa port utan att behöva ta ett paddeldrag själv. Jo, det blir nog paddling ikväll igen.

fredag 20 november 2009

Konsert med förhinder

Konsert imorgon. Beethoven x2 på programmet. På kvällens repetition skulle vi träffa solisten för första gången. Janos Solyom, som skulle spela kejsarkonserten med oss, har dock skadat axeln, så det gick inte som planerat. Katastrofen nära, vad göra? Med bara en dags varsel har vår eminente dirigent lyckats leta fram en ersättare genom att ringa runt till sveriges topp-pianister. Peter Friis Johansson är det som hoppar in, starkt gjort med så kort varsel! Första repet med honom blir imorrn kl 13, och konserten är kl 17. Han skulle komma med tåget halv ett, hoppas bara det inte blir försenat också nu...

Musiken är annars riktigt, riktigt härlig och jag förstår varför Beethoven räknas som en av de stora. Man blir helt enkelt på riktigt bra humör av att få spela den här musiken!

Tävlingsmänniska

Får man en pokal måste man ju få visa upp den. Så ofta är det nämligen inte! Däremot tycker jag fortfarande att jag inte riktigt är värd min andraplats eftersom jag inte har några resultat att tala om. Ingen skugga ska falla på Sanna som tog förstaplatsen, däremot är antalet seniordamer bakom henne både väldigt få och väldigt dåliga på att tävla just nu. Jag hoppas att det blir svårare att ta en sådan här buckla nästa år.

Är det just tävlingsinriktade tjejer som saknas i forspaddlingen? För visst finns det tjejer både i Uppsala och Falun som paddlar, även om vi är klart färre än killarna. Jag är ju sådan att jag älskar att tävla, älskar tävlingsnerven. Jag behöver inte vinna (kanske är det också därför jag sällan gör det?), utan det jag är fast för är just den där extra skärpan blandad med nervositet som bara kommer vid tävling. Känslan av totalt fokus, som man jagar både i kanotslalom och i orientering.

När jag hittar känslan i orienteringen av att kropp och hjärna samarbetar perfekt och orienteringen sker på ett nästan undermedvetet plan. När det känns som att "jag-delen" kan luta sig tillbaka och njuta av upplevelsen samtidigt som expertdelen av hjärnan sköter spakarna. Det går av sig själv, det går rätt och det går fort! Den känslan är svår att beskriva, men oerhört beroendeframkallande. Jag hoppas jag hittar dit i kanoten någon gång, men då behövs lite mer regelbunden träning. Gårdagens pass kändes otroligt ovant, jag kände verkligen att jag inte paddlat slalom på tre veckor!

måndag 16 november 2009

Längtan till långt och lugnt


Under hösten har jag inte kört ett enda riktigt långpass. Dels har jag känt att jag redan haft längden i kroppen, det som saknats har varit tempo. Dels har jag varit väldigt målinriktad på att komma in i orienteringstekniken igen inför SM-tävlingarna (som bara blev en eftersom jag blev förkyld). Många pass i trakten av en timme alltså. Plus en hel del paddling då, bara för att jag upptäckt att jag inte kan leva utan den.

Efter några veckors vila med lugna och snälla pass, börjar nu suget komma tillbaka. Kanske inte efter att slita i full fart, det är det ju inte heller tid för nu. Nej, jag vill ut på de där långa lugna passen. Lägga sig i ett skönt distanstempo, prata om ditten och datten med träningskompisarna, vara ute någon timme och nöta. Cykel, paddling eller löpning, gärna något mixpass.

Jag längtar, längtar, längtar också till skidåkningen. Både utför och på längden. I helgen besökte jag lekkompisen i Uppsala, hon som är lik mig. Vi pratade skidor och paddling, paddling och skidor. Våra respektive andra hälfter försökte också prata lite bilar, men framförallt pratade vi skidåkning. Klämde på nya inhandlade prylar. Drömde om alpturer, vår i Norge, försäsongsåkning på hemmaplan. Hon har bestämt att vi ska åka och paddla i Slovenien i sommar också. Och att jag ska med till Åre, Ljusdal och Daflo i vår. Jag nickar och ler, och tänker att jag har världens bästa kompisar som bestämmer så bra saker åt mig.

måndag 9 november 2009

Vad ett års träning kan göra

Årets första bassängträning. Jag sitter i min egen kajak, med egen paddel, välter åt alla möjliga håll och kommer upp själv alla gånger utom två. Till och med när jag blir vält bakåt, vilket borde vara tokläskigt. Men nä, det funkar det också!

Visst, när jag försökte hjula med kanoten och välte så kändes det som kanoten bara snurrade runt, runt, runt när jag låg upp och ner. Och då blev jag stressad, misslyckades tre gånger med eskiln och simmade. Den andra gången var det en kanot ivägen som paddeln fastnade på, jag blev stressad och simmade. Så jag har ju en bit kvar tills rollen är bombsäker. Ändå har jag lärt mig väldigt mycket det senaste året.

På min första bassängträning förra året var jag definitivt rädd för att välta. Som tur var så tog dagens ledare väl hand om mig, jag fick börja ända från början med att bara välta och krypa ur kajaken och så gå steg för steg framåt. Han såg väl hur paniken lurade under ytan, kan jag tänka mig ;) Det passet var en vändpunkt, och efter det kände jag att det inte var lika läskigt att vara under vatten längre. Jag visste att jag alltid kunde rycka kapellet och simma. Tack för det, Jörgen!

Jag vet inte varför jag tycker det är så läskigt. Det är inte vattnet i sig, utan det är känslan av att inte få luft. Grottkrypning och andra sådana aktiviteter där man får känslan av att sitta fast, av att inte kunna komma ut i friska luften snabbt, är också klart obehagliga.

Därför känns det väldigt bra att jag kommit en bra bit åt rätt håll. Ibland känner jag mig så mesig när de andra är mycket snabbare på att våga prova på allt som Andreas serverar i form av utmaningar. Jag blir passiv och fegar ur, och sen blir jag irriterad på mig själv. När jag väl försöker så är det ju inte alls så läskigt som jag målat upp för mig i förväg.

Frågan är vad som skulle fungera bäst - att fortsätta se det som en utmaning som jag kan tagga upp mig för att klara av, eller att försöka avdramatisera det hela? Förmodligen är alternativ två bättre, men å andra sidan har jag ju hittat ett perfekt sätt att mata den där spänningssökaren som ständigt skriker efter mer. Och lyckas man väcka tävlingsdjävulen också så finns det inget jag inte vågar ;)

fredag 6 november 2009

Fredag!

Äntligen fredag! I helgen är det lite diverse inplanerat, gott och blandat. Imorrn tänkte jag springa uppför en backe med några andra som gör det någon gång i månaden. Får se hur jag står mig i konkurransen :) Ska försöka slå Andreas tid, men formen är ju inte direkt på topp så jag kanske inte ska ha alltför stora förhoppningar. Jag tänker dock inte se mig besegrad på förhand!

Lördag kväll blir det bassängpaddling, första för i höst. Det har jag längtat efter i en månads tid, så det ska bli riktigt skönt att få in och plaska i värmen! Jag tänkte ta min lilla kajak och rolla så mycket jag hinner. Skulle vara kul att spela lite polo också!

Senare framåt natten är det folkmusiknatta i Falun. För en gångs skull är jag hemma, så jag är jättesugen att åka dit en sväng och spela och lyssna.

Jag lär väl se till att komma hem i någorlunda tid, för på söndag har vi byggdag i klubbhuset vid forsen. Hoppas det kommer lagom många så vi får något gjort. Framåt eftermiddagen är det sedan dags att sammanfatta säsongen och blicka vidare mot nästa år med orienteringsklubben.

Det blir nog en fin helg!

onsdag 4 november 2009

Gott och blandat

Inspirationen är fortfarande lite svag - men jag försöker väl skriva något ändå. Vad säger ni, vill ni läsa mina ostrukturerade brottstycken, eller ska jag hellre hålla tyst tills jag har något att komma med? Idag blir det nog väldigt ogenomtänkt och rörigt.

Jag har lite för mycket att göra just nu, så på kvällens gympa var jag väl inte direkt pratsam. Alldeles för trött för att vara social, jag är glad att jag överhuvudtaget tog mig dit. Några iakttagelser lyckades jag dock göra:
Låren är svaga - telissäsongen kommer göra ont till en början. Det gör den visserligen alltid, men i år känns det som benen är ännu svagare än vanligt. Jag har cyklat mycket mindre än vanligt, jag skulle tro att det är det som är felet.
Armar och framförallt bål är å andra sidan starkare än nånsin. Naturligtvis tack vare paddlingen. Visserligen är jag fortfarande inte direkt armstark (kan ju för 17 knappt lyfta stora stekpannan med vänster hand...), men det går åtminstone åt rätt håll!

Träningen ligger annars lite på sparlåga - men ändå inte riktigt. När jag tittar i träningsdagboken så inser jag att jag ändå får ihop omkring 4 timmar per vecka, trots att jag tycker jag inte gör så mycket. Nu blir det dock inte direkt några kvalitetspass, utan snarare ut och njuta av friska luften eller bara guppa runt lite i kanoten. Som igår, då blev det verkligen bara ett slött guppa-runt-i-tvålkopp-pass.

Jag börjar ändå bli sugen på att köra något hårdare pass igen, att bara ut och springa skiten ur mig. Jag är också jättesugen på att köra lite längre pass, ligga och nöta på cykeln några timmar eller springa ett härligt långpass i höstsolen. Det känns bra att träningssuget börjar komma tillbaka inför vintern! Längtar till snö så man kan plocka fram längdskidorna...

I måndags var det orkester igen. Jag har fasat lite för det eftersom jag inte övat närmelsevis så mycket som jag borde. Det lilla jag har övat har dessutom låtit fasansfullt eländigt. I måndags så föll dock bitarna på plats, och jag insåg varför Beethoven räknas som en av de riktigt stora. Det som jag försökt få rätsida på utan att lyckas något vidare, passade nu in som perfekta pusselbitar i den stora harmonin, och allt blev plötsligt mycket lättare. Nu var det bara att spela som man tyckte att det borde låta, så blev det rätt. Riktigt roligt, alltså.

söndag 1 november 2009

Spöken och eldning

En bild säger mer än tusen ord, har jag hört:





Dagen efter....







En kul helg var det, särskilt lördagkvällen.... :)

tisdag 27 oktober 2009

Solnedgångspaddling

Jag har varit på så bra humör nu, två dagar i rad. Trevligt besök fick jag igår kväll också!

I eftermiddags drog vi iväg tidigt från jobbet och paddlade, jag och en kollega. Solen kom fram lagom till vi klev på vattnet, och det var ett skönt pass. Lattjade runt i forsen lite och tränade på grunderna, han har inte paddlat särskilt länge. Jag körde min lilla pluttkajak och höll på att välta två gånger om när den hittade på egna trix i forsen. Förbaskade busfrö till kajak! Jag kanske ska döpa den till "plutten"? Krokodilen har föreslagits som namn, plastankan och tvålkoppen får den också heta ibland, men inget har känts riktigt rätt. Min andra kajak döpte omedelbart sig själv till "långa farbrorn", där fanns inget utrymme för diskussioner. Den här lilla bråkstaken jag köpt nu är lite knepigare. Livets svåra frågor ;)

Avslutningsvis så pushade jag min kollega att testa gränserna lite, så han välte efter en lite för knivig travers. Någon som hört mig förbanna den där snedströmmen förr? Den ställer till det för fler än mig ;) Jag var lite rädd att hans kanot skulle fortsätta ända ner på Hosjön, men jag lyckades knuffa in den till land nedanför slalommålet - skönt!

Jag passade på att testa en eskimåsväng i min lilla krokodil för att jag också skulle få bli lite blöt - och den rollar ju nästan sig själv. Man flyger upp i en sådan fart att man nästan tippar över åt andra hållet. Visserligen var det bara på slätvattnet, men det var så länge sedan jag tränade på någon roll nu att det kändes riktigt bra att den sitter.

Försökte öva lite fiol, men nu är orken slut för ikväll. Dags att kollapsa i soffan. Kram vänner!

måndag 26 oktober 2009

Avslutning på nattmörkret

Jag är lite oinspirerad till att skriva något just nu. Tänkte ändå försöka sammanfatta helgen för att avrunda min följetong om nattorientering. Det blir nog lite rörigt, ni får stå ut! Vägvalen har jag lagt in på Runoway om någon vill se dem.

Fredagen började med en massa bilåkning. Vi var tidigt framme i Vimmerby och fick någon timmes väntan innan det var dags att börja byta om och väcka tävlingsdjävulen. Det kändes bra att till slut få dra på pannlampan och hoppa på bussen från förstarten. SM är ju lite speciellt eftersom man inte får besöka arenan innan start, så att man inte ska kunna prata med andra tävlande som redan gått i mål. Vid starten fanns en liten uppvärmningsbana i skogen, och det gillar jag. Det gör det mycket lättare att komma in i rätt tänk.

Första kontrollen satt längst uppe på en liten bergknalle. Bara att kämpa på uppför, alltså. Därefter kom en långsträcka med några vägvalsmöjligheter. Jag bestämde mig för stig höger, och fick också en bra kontrolltagning. Nu började det bli lite klurigare och jag drog ner tempot. Det fungerade bra och orienteringen fortsatte gå fint. In till varvning fick jag så höra att jag låg rätt bra till i tid. Det skulle jag inte ha lyssnat på, för nu började det gå åt skogen. Första kontrollen efter varvningen var en liten kortsträcka in mot en mosse. Jag körde totalt fast i ett grönområde och kom ut mot samma öppna skjutbana två gånger om innan jag lyckades hitta den förbannade kontrollen. Stämplade och försökte göra en mental återställning. Det lyckades och jag tog nästa kontroll fint. Sedan kom en sträcka över ett bökigt hygge där jag tappade riktningen och hamnade helt ur kurs. Misstag nummer två, nu hade jag bommat ungefär 6 minuter totalt på dessa två kontroller. Jag skärpte till mig igen och sänkte farten tillräckligt för att gå i stort sett spik på resten av kontrollerna. 25:e plats blev det, och det tror jag är min bästa SM-placering som senior. Trots misstagen är jag rätt nöjd, jag har ju bara kört två natt-pass innan eftersom jag bestämde mig så sent för att åka ner. Jag lyckades hålla huvudet kallt och ta 22 av 24 kontroller bra i en riktigt klurig terräng, så jag ger mig själv godkänt!

Lördag kväll var det så dags för natt-orientering igen för min del. Första sträckan i damlaget på Smålandskavlen. Vi hade kommit sent till hotellet på fredagkvällen efter SM och jag hade defintivt inte fått tillräckligt med vare sig sömn, mat eller vätska. Benen var därför inte direkt pigga. Orienteringen gick som tur var desto bättre, inga bommar. 28:a kom jag in som, och tjejerna plockade sedan några placeringar på dagen så vi blev 26:a till slut. Det kunde ha gått bättre, men det kunde ha gått sämre också, så jag tycker det får bli godkänt på årets sista tävlingsinsats i orientering också.

Nu grubblar jag en hel del på nästa säsong. Jag är ju på helt rätt väg vad gäller orienterandet. Tränar jag på och kör något mer pass ol-teknik så kan det gå riktigt bra i vår. Vill jag satsa på det? Eller vill jag fortsätta leka och ha kul bara? Hmmm, ska ta det lugnt någon vecka här nu och fundera lite till innan jag går in i vinterträningen och börjar lägga grunden för nästa säsong.

Avslutningsvis tycker jag ni ska gå in på http://www.clasbjorling.com/ och läsa lite kloka ord om träning vs. återhämtning.

torsdag 22 oktober 2009

Nattmörker IV

Nu börjar jag bli lite tjatig, men jag är fortfarande insnöad på natt-orientering. Snart är det dock över, imorrn är det dags! 8,9 härliga kilometer i Smålandsterrängen väntar.

En modern pannlampa (Silva alpha 6 för tekniknördarna) har inlånats från min gamla klubb - tack och bock! Jag ville hinna testa den innan loppet (jag kör inte gärna med nya grejer på tävlingsdagen) så det blev en liten runda i skogen i kväll. Jag har varit rätt nöjd med min gamla pannlampa, en halogen-Silva av god kvalitet, men den här spelar ju i en helt annan division. Klart mycket bättre räckvidd ger en bättre överblick i skogen.

Det är dock fortfarande definitivt natt-orientering det handlar om. På natten så märker jag hur bra jag är på att lyfta blicken när jag springer vanlig dag-orientering. Jag är bra på att ana de där lövstråken till vänster som avslöjar ett surdråg trots att man egentligen inte ser det. Jag är bra på att se den där ljusningen långt där framme som visar vart det där hygget är som jag ska hålla vänster om. Det saknar jag definitivt på natten. Jag kan inte orientera på samma sätt som jag brukar, allt dyker upp så snabbt och oväntat. I början av varje natt-pass känner jag mig totalt handikappad. Osäker och fumlig. Efterhand så släpper det, och utmaningen för morgondagen är att se till att få en stabil start så jag sedan kan öka farten efterhand. Det är en så lång bana att jag mer än väl hinner komma in i det, och håller jag bara en säker orientering så räcker det en god bit.

Fokusering och framförhållning är ledorden. Planera och utför, i den ordningen. Då kommer det att gå bra!

tisdag 20 oktober 2009

Nattmörker III

Kort uppdatering av läget:

*Superstark lampa är inlånad- hoppas hinna testa den en sväng i skogen innan fredag.
*Avresa mot Småland fredag 08.00. Ser inte fram emot en massa åkande, men är fortfarande hyfsat tävlingssugen i alla fall.
*Tränings-ol ikväll på Hosjöbladet. Eländigt bökig terräng. Stenar och grenar ivägen överallt. Dessutom dimma till råga på allt. Tröstande var att orienteringen faktiskt funkar riktigt fint när jag väl skärper till mig. Var dock lite för trött för att skärpa till mig hela vägen, men det ska jag inte vara på fredag.
*Hoppas på klart väder på fredag, dimma är jobbigt, särskilt med stark lampa.

I livet i övrigt har jag varit på en riktigt trevlig konferens på Åkerblads i Tällberg. God mat, intressanta föredragshållare och diskussioner. Flams och trams på kvällen tillsammans med jobbarkompisarna var också riktigt trevligt. Vi är jämt så urtråkigt überseriösa på jobbet så det är kul när man för en gångs skull kan släppa på myndighetsfasaden lite.

I lördags paddlade jag också Sundbornsloppet. Jobbigt var det, framförallt pga vinden som gjorde det hopplöst att paddla rakt. Kvällens mat och filmvisning var dock trevligt, och bastun var varm och skön som vanligt! Jag börjar bli lite sugen att paddla mer störtlopp, men först och främst ska det bli riktigt skönt med lite höstvila nu!

torsdag 15 oktober 2009

Nattmörker II

Natt-träning ikväll. Eftersom SM-banan utlovas vara 8,9 långa kilometer så kände jag mig tvungen att köra långa banan ikväll. 7,6 km sa banläggarn. 9,5 km sa min GPS-klocka att jag sprungit efteråt. Visserligen gjorde jag en del omvägar, men kan de verkligen ha blivit så mycket längre? Nåja, jag tog mig runt på 73 minuter lite drygt i alla fall. 38 min på första varvet, 35 på det andra.

Parstart vid Stångtjärns strand, jag och Lena Eliasson fick gå ut först. Ut i skogen och in på välkända stigar. Samma stig som jag sprungit två gånger de senaste två veckorna närmare bestämt. Tror ni det hjälpte? Nej! Osäkert, ovant och framförallt riktigt svårt att komma in i kartläsningen. Hjärnan kändes sirapsseg och hängde inte alls med i tempot trots att jag inte sprang särskilt snabbt. Första kontrollen gick bra. Andra kontrollen - bom. Tredje kontrollen - nästan bom. Fjärde kontrollen - bom (här råkade jag också riva sönder kartan). Femte och sjätte - i stort sett spik på. Sjunde kontrollen och varvningen hade jag rivit bort men som tur var hade jag sparat den bortrivna biten så det blev att orientera efter en liten kartsnutt.

In till Roger, ta en ny karta och ut på nästa varv. Iväg på samma stig igen, och nu kändes det bra mycket bättre! I stort sett spik på alla kontroller utom den fjärde. Mot den fjärde började jag springa för snabbt och tänka för lite, så det blev ett parallellfel. Jag läste dock in mig snabbt igen, så det var inte så stor skada skedd. Detta varv kändes mycket bättre, och gick ju också flera minuter snabbare.


Än så länge känns det definitivt inte som jag hittat till SM-formen. Det behövs nog två natt-pass till innan jag hittar flytet i mörkret. Det vore finfint om jag kunde få låna en starkare lampa också, men framförallt måste jag ha mer tid i den mörka skogen. Allra helst i ett område som jag inte känner som min egen ficka, idag hade jag verkligen hemmaterräng. En dryg vecka kvar!

tisdag 13 oktober 2009

Den andra säsongen

Nu har jag gått in i den andra höstsäsongen. Den första innehåller massor med tävling och träning. Orientering och numera också paddling. Jag har ju en tävlingshelg kvar med Smålandskavlen och natt-SM, men mentalt känner jag att jag trappat ner lite redan. Jag känner att jag gott kan klara mig med ett lugnt träningspass idag, ett lite hårdare på torsdag och lite paddling i helgen. Jag måste inte träna varje dag. Så känns det just nu i alla fall, vi får väl se om abstinensen slår till.

Den andra höstsäsongen innehåller istället fiolspel. Jag avstod den första konsertomgången för att hinna orientera och paddla, men nu är det dags för repetitioner igen. Igår spelade vi igenom musiken till nästa konsert, som går av stapeln i Kristinehallen den 21 november. Beethovens 7:e symfoni och Beethovens pianokonsert nr 5 - kejsarkonserten. Härlig musik!

Som vanligt har jag spelat alldeles för lite över sommaren och att sitta och spela några timmar i sträck är inte så bara. Jag har nog blivit lite extra stel efter all paddling också, så vänsterarmen gillar inte att behöva vridas in över fiolen några längre stunder. Dags att trappa upp övandet alltså. Musiken är inte svår, men symfonin går i ett sånt rasande tempo att du inte hinner läsa noterna mer än översiktligt medan du spelar. Några veckors nötande av sextondelar behövs, tills det går att sätta fingrarna på autopilot och koncentrera sig på att göra musik av det hela, att få till nyanserna och samspelet.

Vi är ju en amatörorkester, som visserligen består av en hel del rätt duktiga musiker (många musiklärare och musikkonservatorieelever), men det brukar oftast kännas som att vi ligger lite på gränsen för att hinna klart till konserten. Jag misstänker att det beror på att alla inte börjar öva ordentligt förrän i sista minuten eftersom det alltid låter så otroligt mycket bättre just sista två repetitionerna innan konserten. Kul ska det i alla fall bli att gå in i min andra roll som violinist, nu när jag mest varit orienterare och paddlare det senaste halvåret.

söndag 11 oktober 2009

Nattmörker

Nu siktar jag in mig på mörker två veckor framöver. Efter ett ok lopp på 25manna, där jag fick en rätt bra tid trots magont hela loppet, så blev jag övertalad att fylla ut laget på Smålandskavlen. Och lovade ut att jag kan ta natt-sträckan. Åker man ända ner till Jönköping för att springa, så kan man lika gärna köra två tävlingar. Alltså anmälde jag mig till Natt-SM också. Efter att ha känt mig lite smått irriterad över att jag är så lättövertalad, har jag nu mer och mer börjat känna mig taggad för att få springa några tävlingar till i höst. Jag känner att jag inte riktigt är klar med orienteringssäsongen!

Dessutom gillar jag verkligen att springa natt-orientering. Det blir ännu viktigare att hålla fokus på tekniken när du inte kan läsa in dig lika lätt. Man är verkligen ensam i sin lilla bubbla av ljus där i skogen, och det blir lättare att sålla bort oväsentligheterna och hitta den där känslan av fullständigt fokus. Luften är lite lättare att andas och det känns dessutom som att man springer så mycket fortare på natten.

Nu är det dock så att natt-orientering kräver lite invänjning. Att springa skog i mörker tar några träningspass att komma in i. Dessutom måste man tänka lite annorlunda i vägvalen på natten - gå lite mer på säkerhet. Dags att ladda lampan och ut i mörkret alltså! Knappa två veckor på mig att hitta SM-formen och flytet i natten...

tisdag 6 oktober 2009

Budkavle

25manna på lördag. Då vill man ju gärna vara rapp i benen. Särskilt eftersom jag ska ut och springa snabbt på tredje sträckan tillsammans med en hel massa andra tjejer på en relativt lätt bana (röd svårighet). Är man inte i form där blir man spyfärdigt trött redan innan man lämnat startsnitseln (som brukar vara lång). Och efter att man sprungit sig så trött så slutar hjärnan fungera ordentligt. Och med några hundra till tjejer omkring sig som springer åt alla möjliga håll (och som också är spyfärdigt trötta) så är det lätt att vimsa bort sig. Även på en röd (lätt) bana.

Mina ben är rätt så snabba just nu, men den riktiga toppformen saknas. Alltså tänker jag försöka tvinga mig att hålla ett lagom tempo. Hålla mig strax under den där gränsen till trötthetshjärnsläpp och låta de andra vimsa omkring mig medan jag tassar rakt på kontrollerna. Visst låter det bra?

Idag var det 25manna-träning. Hårt gafflat och (naturligtvis) lurig starter som ställde upp oss med ryggen åt fel håll. Eller rättare sagt, ryggen var ju åt rätt håll, dvs. mot första kontrollen. Det blev en trög start för min del, men mot mitten fick jag upp farten. På stigar och vägar tycker jag att jag pinnade på riktigt bra. I skogen gick det däremot lite sakta, särskilt uppför. Lite rädd är jag om min högerfot för tillfället, jag har lyckats trampa snett med den tre gånger nu inom en kort tid. Idag blev det därför tejpning, men jag vågade ändå inte satsa för fullt i den steniga faluterrängen. Med lite tävlingshets så fixar sig nog den saken också, då glömmer man skavankerna. Jo, det kommer nog gå bra på lördag!

Dagens träning:

lördag 3 oktober 2009

Morgonpass


Lördag morgon. Väckarklockan ringer, förvirring inträder några sekunder - är det inte helg?
-2 ute, isade rutor på bilen och en kalldimma som bäddat in grannskapet. Burr! Dröjer mig kvar i sängvärmen hos den andra hälften som inte är lika galen. För visst känner man sig lite smått galen när man skrapar bilrutorna och huttrande kör iväg. Samtidigt börjar förväntan redan sända ut små lyckokänslor i kroppen och mungiporna dras uppåt.

Hämtar upp Andreas, huttrande även han men också med ett leende på läpparna. Vi ska ju paddla! Kallt också i klubbhuset, vi drar på polartec-jacka och handskar. Boxas lite för att få upp värmen i kläderna innan vi tar paddlar och kanoter och promenerar ner till forsen.

Frost på bryggan för första gången i höst. Tassar försiktigt för att inte halka och ålar mig ner i kanoten. Med handskar på behövs två försök innan kapellet sitter ordentligt, sedan glider jag ut i strömmen, paddlar upp i det lilla bakvattnet vid stenen och tar några kraftiga paddeldrag för att komma upp över kanten. I morgonkylan ligger en lätt dimma över vattnet och det känns spöklikt tyst och lugnt. Solen anas bakom dimmorna i öster, men den orkar ännu inte nå ner till oss.

Lugn paddling upp till stora stenen för att vakna till, sedan tvingar Andreas mig att köra lite sprinter för att få igång kroppen. Fingrarna är redan kalla igen och snart börjar det göra ont i fingertopparna. Lite mer uppvärmning behövs och vi börjar med några portar på slätvattnet. Det hjälper, snart är känseln tillbaka i fingrarna. Dags att ge sig ut i forsen!

Vi kör några korta banor som vi så småningom länkar ihop till en längre. Jag stannar upp och samlar tankarna innan varje start för att hålla kvaliteten hög på passet. Jag försöker att vara noggrann när jag kör banorna - slarvar du på träning så kommer du göra det på tävling. I början går det riktigt bra. Det märks att jag kört några bra slalompass förra helgen. Sedan börjar mjölksyran komma och jag orkar inte riktigt hålla skärpan längre. Solen börjar också sila ner genom dimstråken och jag stannar till för att sträcka ut benen och njuta av morgonen. Fler paddlare börjar dyka upp, och de kommer ner till forsen för att hälsa och kolla in vattenståndet.

En sista lång bana, sedan får det räcka. Den sista banan har mer uppströmspaddling, och mjölksyran gör de redan trötta armarna riktigt tunga. När de andra hoppar i kanoterna är vi redan på väg upp. I den ljuvliga värmen i bastun sammanfattas dagens pass och vi planerar vidare för nästa träning. På måndag blir det paddling igen :)

tisdag 29 september 2009

Vill allt, kan allt!

Är just nu uppe på en liten topp igen. Känns som att jag vill allt, och att allt är möjligt! Nu är jag inne i den där sinnesstämningen när jag startar upp en massa grejer, hoppar på alla möjliga och omöjliga projekt och inte ser några begränsningar. Härligt!


Att det förmodligen kraschar förr eller senare kan kvitta lika. Det fixar sig alltid :) Det värsta är när alla roliga saker krockar så man måste välja. Men så länge jag är här på toppen känns det bra att välja, då känns allt lika kul så det kvittar nästan vad jag gör i slutändan. Bara det blir något!


Nå, det här vill jag just nu:


*springa orientering och fixa en till bra rankingpoäng inför nästa år.

*tjuvträna störtlopp inför Sundbornsloppet.

*paddla slalom och bli bättre på det!

*paddla min nya kajak i lite större forsar!

*åka till brukshundsklubben och träna lite hund.

*hälsa på syrran och dra ut på lite försäsongsskidåkning.

*dra ner till Eva och göra storstan osäker.

*göra det sista rycket med husrenoveringarna för i sommar, börja möblera och få fint igen!

*sitta ute vid en eld och titta på solnedgången.

*spela polskor tills fingrarna glöder och solen går upp.

....och det där var bara de klart genomförbara möjligheterna... ;)

måndag 28 september 2009

Det här med bloggande

Det är ju lite kul att man kan följa tankarna hos någon som man egentligen inte alls känner. Ibland hittar man någon som skriver det där som man själv sitter och funderar på. Så känner man plötsligt någon sorts samhörighet med någon där i ett annat hörn av landet. Eller världen för den delen.

Rosa kanoten brukar skriva om sådant som jag också funderar på. Nu senast om olika sorters kärlek. Dels den "vanliga" kärleken, till sin partner och till familjen, dels den till kompisar och folk man inte egentligen känner så väl men som av någon anledning berör en. Men läs det hos henne istället. Hon har fångat det som jag tänker också, på ett ungefär i alla fall.