torsdag 14 april 2011

Piller

För att följa ortopedens råd och få komma till en person som kan sätta en spruta på rätt ställe i höften med hjälp av ultraljud, så var jag tvungen att gå via vårdcentralen i Rud. Jag avskyr att behöva gå tillbaka till början igen med en ny läkare, när man varit hos någon annan - mer specialiserad på rätt åkomma - som sagt vad som behövs. Men för att få ta det på högkostnadskortet och slippa punga ut med en massa pengar för att göra det privat, så krävs att jag går "rätt" väg. Alltså via vårdcentralen och en annan läkare.

Det första den nya gubben sa var att han tyckte att jag skulle skära ner på den hårda träningen. Med desperation i rösten förklarade jag att jag inte tränat på tre månader, förutom rehabiliteringsträning då, och till slut insåg han väl också att jag kanske redan hade kommit en bit på väg. När han väl insett att jag redan går hos sjukgymnast, har provat fullständig vila en längre period, antiinflammatoriska, rehabiliteringsträning och ÄNDÅ inte kommer någonvart med den förbaskade muskeln, då kom han till ungefär samma slutsats som ortopeden jag redan varit till. Att det behövs något starkare. Han ville dock inte riktigt skicka mig vidare för injektion riktigt än, utan gav mig istället recept på starkare piller.

Nu blir det alltså några veckor på en liten pillercocktail, och jag hoppas verkligen de har effekt. Och ännu mer hoppas jag att jag slipper må illa av dem - jag är rätt lättpåverkad och har lite svårt för såväl alkohol som koffein och värktabletter, och undviker åtminstone de två sistnämnda i möjligaste mån. Det krävs inte så mycket för att jag ska bli disig, så att säga. Det räcker med en halv kaffekopp till fikat för att jag ska bli alldeles stissig och läskigt ofokuserad, och efter en hel kaffekopp är jag alldeles skakis.

Vi får väl se hur det går. Funkar inte det här, så har läkaren sagt att jag ska få en remiss för steroidinjektion. Jag vet inte vad som är bäst, jag hoppas att de vet vad de håller på med. Själv vill jag bara att det här ska släppa så jag kan springa igen. Det är ju barmark ute! Tack och lov har sjukgymnasten satt ihop ett rätt bra rehabprogram, som tillåter cykling i alla fall.

Inga kommentarer: