tisdag 29 september 2009

Vill allt, kan allt!

Är just nu uppe på en liten topp igen. Känns som att jag vill allt, och att allt är möjligt! Nu är jag inne i den där sinnesstämningen när jag startar upp en massa grejer, hoppar på alla möjliga och omöjliga projekt och inte ser några begränsningar. Härligt!


Att det förmodligen kraschar förr eller senare kan kvitta lika. Det fixar sig alltid :) Det värsta är när alla roliga saker krockar så man måste välja. Men så länge jag är här på toppen känns det bra att välja, då känns allt lika kul så det kvittar nästan vad jag gör i slutändan. Bara det blir något!


Nå, det här vill jag just nu:


*springa orientering och fixa en till bra rankingpoäng inför nästa år.

*tjuvträna störtlopp inför Sundbornsloppet.

*paddla slalom och bli bättre på det!

*paddla min nya kajak i lite större forsar!

*åka till brukshundsklubben och träna lite hund.

*hälsa på syrran och dra ut på lite försäsongsskidåkning.

*dra ner till Eva och göra storstan osäker.

*göra det sista rycket med husrenoveringarna för i sommar, börja möblera och få fint igen!

*sitta ute vid en eld och titta på solnedgången.

*spela polskor tills fingrarna glöder och solen går upp.

....och det där var bara de klart genomförbara möjligheterna... ;)

måndag 28 september 2009

Det här med bloggande

Det är ju lite kul att man kan följa tankarna hos någon som man egentligen inte alls känner. Ibland hittar man någon som skriver det där som man själv sitter och funderar på. Så känner man plötsligt någon sorts samhörighet med någon där i ett annat hörn av landet. Eller världen för den delen.

Rosa kanoten brukar skriva om sådant som jag också funderar på. Nu senast om olika sorters kärlek. Dels den "vanliga" kärleken, till sin partner och till familjen, dels den till kompisar och folk man inte egentligen känner så väl men som av någon anledning berör en. Men läs det hos henne istället. Hon har fångat det som jag tänker också, på ett ungefär i alla fall.

söndag 27 september 2009

Tävlingsfylld helg

Den här helgen har flugit förbi i ett rasande tempo! Det mesta av den har jag tillbringat ute vid kanotklubben eftersom vi haft slalomtävlingar. Igår tävlade jag, idag var jag funktionär. Frågan är om man inte blir tröttare av att "bara" vara funktionär!

Igår stod slalom och störtlopp sprint på programmet. Efter min träning i banan i fredags kväll fortsatte min hjärna köra slalom halva natten. Tävlingsnerverna är inte att leka med! Trots att jag försöker tala om för mig själv att det här bara är för skojs skull, så jublar tävlingsdjävulen i mig. Nerver! En del av mig själv älskar dock den där nervositeten också... Jag kände ändå att jag hade rätt bra koll, så jag nöjde mig med att åka dit en timme innan och köra igenom banan något varv till. Det gick väl lika bra som mina bättre försök i fredags, så när det väl var dags för tävling hade jag hunnit bli av med det mesta av nervositeten. Skönt! Mina två åk gick rätt bra tycker jag. Jag lyckades bra med uppströmmarna, men hade svårt med första nerporten i bakvattnet där jag bromsade upp för mycket båda gångerna. Fick ett onödigt islag på andra åket också, drog paddeln i en port som jag hade klarat bra och var på väg ut från. Jag blev fyra (=sist), men var inte ljusår efter och är ändå nöjd!

Sedan dags för störtlopp. Jag fick börja som starter, så jag hann inte värma upp riktigt som planerat. Hade hoppats hinna köra ett träningsåk i forsen innan, men det hanns inte med. Övre halvan av forsen var jag väldigt passiv, bara flöt med i stort sett. Ner mot bron kom jag väldigt långt höger och körde sedan rakt över stenarna i bakvattnet vid brofästet. Nu har jag lämnat lite skrapmärken på rosa kanoten också alltså...jag invigde ju den röda som splitterny med att köra över stenröset till vänster där. Efter bron började jag äntligen trycka på lite, bättre sent än aldrig, och jag slutade trea (av fyra) i störtloppet. Kändes bra att faktiskt ha någon efter mig för en gångs skull!

Idag var det slalom med SM-klass för C1 & C2. Många som körde flera åk i olika sorts båtar alltså och jag hade fullt upp som starter. Jag tycker att det är roligare att vara starter än portdomare, man hinner snacka lite mer med dem som ska starta. De som inte är tokfokuserade i alla fall. Det tråkiga är väl att man hamnar så långt från tävlingen, ingen chans att höra speaker och sådant. Det var en lång dag, men på det stora hela trevligt. Blåsigt som vanligt i Falun, men inte fullt lika illa som förra året i alla fall.

Avslutningsvis blev det en låååång prisutdelning. Medalj till alla, diverse bucklor och så fick vi höra Sverigecupsresultaten också eftersom helgens tävlingar var avslutning för cupen. Döm om min förvåning när jag fick reda på att jag hamnat på en andraplats av damseniorerna. Jag tycker det är lite smått tragiskt att jag tar en sammanlagd andraplats genom att komma sist på två tävlingar. Är det verkligen så dåligt med tjejer som paddlar?

fredag 25 september 2009

Slalomträning

Har precis varit och testat banan inför morgondagens sprint. Några saker kan konstateras:
*Jag är ringrostig. Det gick dock bättre och bättre efterhand.
*Vattnet har sjunkit avsevärt sedan i måndags!
*Min nya paddel känns lite ovan - kanske bättre att köra med den gamla imorrn ändå.
*Banan är överkomlig, men jag är djävulskt ojämn. Jag behöver lite tur för att lyckas paddla bra i alla portar i samma åk under de två tävlingsåken.
*Det är kul att paddla! Särskilt när det är soligt och varmt!

Något annat jag konstaterade är att jag känner mig rätt svag i överkroppen igen. Dels är det nog för att jag inte paddlat lika mycket under hösten som jag gjorde i somras. Sedan funderar jag på om det också kan bidra att jag skaffat mig nya paddlar med större blad som greppar bättre i vattnet. Då krävs det väl lite mer styrka för att orka hålla emot. Låter det rimligt? Eller vad säger de riktiga paddlarna - är jag ute och cyklar nu igen?

torsdag 24 september 2009

Träningseufori


Ikväll blev det träningsorientering, första ol-passet efter min dunderförkylning. Det var ren lycka att få orientera lite igen, riktigt roligt! Åtminstone de 6 första kontrollerna. Till nummer 7 började jag nämligen läsa till nummer 8 istället, och inget stämde. En stor asfaltväg viftade jag bort med förklaringen att den säkert var byggd efter kartans ritande. Hmmm, osmart. Lite senare insåg jag att inte höjdkurvorna heller stämde. Inte för fem öre. Och där dök Andreas upp en bit till höger. Total förvirring. När jag så såg skjutbanan längre till höger gick det upp ett ljus och jag vek upp kartan för att inse mitt misstag. F*n!

Nu när Andreas väl var ikapp igen så lyckades jag inte skaka av honom. Tvärtom kom han med påpekanden i stil med att "kontrollen borde sitta lite längre upp, eller hur". Rätt hade han dessutom! Så brukar det inte vara. Vi tog oss i mål i bredd efter en hård spurt och efter att ha plockat samtliga bonussnitslar på banan.

Nu har jag en grymt skön känsla i kroppen, härligt att springa igen! Ska bara få i mig lite mat också så är kvällen komplett. Imorrn blir det panikträning i forsen inför helgens slalomtävling, det kändes lite ringrostigt i måndags så det är dags att få in känslan för pinnarna igen. Körde störtlopp i tisdags från Sundborn till holmen och det gick i alla fall bra. Balanssinnet är tydligen fortfarande sig likt i alla fall!

tisdag 22 september 2009

Höstvandring i skogslandet


Vi hann aldrig med någon fjälltur i somras. Husrenoveringarna hade högre prioritet. Därför blev det också alldeles för få tältnätter. För att råda bot på det bestämde vi oss för att gå ut på en liten hösttur i hemmaskogarna.

Efter lite funderande bestämde vi oss för Vildmarksleden som går över höjdlägena kring Sörskog norr om Falun. Vi kortade av turen lite och åkte in och ställde (intet ont anande) bilen på en grusväg öster om Andersbo.

Leden är omväxlande och löper ömsom genom fullväxt skog och förbi gamla fäbodar och gårdar, ömsom genom tråkiga tallungskogar och hyggen. På det stora hela var det en härlig tur genom skog som kändes mer och mer höstfärgad för varje kilometer.

Kantareller var det väldigt gott om - vi plockade de gula men lät trattisarna stå. Sådana kan vi plocka närmare hemma, de verkar finnas överallt i höst. Det blev en stekpanna full till middagen. Att slå upp tältet vid en tjärn och avsluta dagen med stekta kantareller vid en eld är ren njutning! Så enkelt att göra också. Man behöver inte åka långt bort för att komma ut - skogen hemma runt husknuten kan räcka långt.

Återvändandet till civilisationen höll på att bli något försenat. Skogsbilvägen vi kört in på var avgrävd. Maskinföraren var nog lika förvånad hon som vi. Att någon övernattat längre in hade de inte räknat med. Efter lite funderande så hittade vi en möjlig utväg, och med hjälp av två starka män och en stark kvinna fick vi hjälp att knuffa bilen uppför en grässlänt in på en tomt där vi kunde passera hindret. Åter till Falun i tid för kvällens paddling alltså - men det är en annan historia!

Fler bilder från turen: http://picasaweb.google.se/jennyxan/VandringVildmarksleden#

fredag 18 september 2009

Ovanor

Ända sedan jag var liten har jag haft en efterhängsen ovana. Jag har varit en obotlig nagelbitare. Trots insatser från föräldraskapet med stopp- och väx, trots egna försök att bryta vanan så har jag aldrig riktigt lyckats sluta. Förrän nu.

När jag var tjänstledig och åkte skidor hela april så insåg jag efter någon vecka att jag var tvungen att klippa naglarna. De hade helt enkelt växt sig för långa, något jag inte riktigt var van vid. Inte bara att naglarna hunnit växa ut, suget efter att bita på dem var också som bortblåst! Konstigt nog har det inte heller kommit tillbaka trots återgången till kontorsarbete och vardag. Hur gick det till?

Kanske var det att jag tillbringade större delen av min vakna tid utomhus, oftast med vantar på händerna. Kanske var det helt enkelt så att jag för första gången i mitt liv lyckades röra mig tillräckligt för att stilla rastlösheten. Förmodligen var en månad tillräckligt länge för att bryta vanan mer permanent. Det hoppas jag i alla fall!

Nåja, det är sånt här man hinner fundera på när man åker tåg i några timmar i sträck. Kanske kan det roa någon. Ser ni mig ståta med neonorange, blått eller lila nagellack vet ni i alla fall varför - äntligen har jag något att måla på...

Nörderi

Som titeln antyder har jag de senaste dagarna fått begrava mig helt och hållet i mitt favoritintresse. Det råkar vara skogsbränder, och tisdagen tillbringades i några skogar som bränts av länsstyrelsen i Västernorrland. Fullkomligt strålande solsken och 20-gradig värme gjorde dagen ännu bättre. Onsdag-torsdag hölls ett antal intressanta föredrag och diskussioner. Särskilt spännande tyckte jag det var att lyssna på de finska föredragshållarna, men även kanadensarna och amerikanerna var naturligtvis intressanta att höra. De arbetar dock på en helt annan skala, så finnarna känns lite lättare att hämta idéer från. Inser dock att jag måste besöka Banff, Kings canyon mfl. fantastiska ställen på andra sidan pölen.

Jag har äntligen blivit frisk från den envisa förkylningen, så det blev några träningspass på kvällarna i Sundsvall också. En okoncentrerad orienteringsträning på H16-banan från skol-sm förra året och en lättfotad löptur i sällskap med några lika träningssugna kollegor.

Det var också riktigt kul att träffa en gammal god kompis som bor i stan - efter fyra timmars oavbrutet pratande om högt och lågt så känner man sig skönt genompratad och i fas med livet igen.

Nu väntar en långhelg med kalas och uteliv. Först ska vi fira min far, sedan går vi ut på en liten mini-tälttur söndag-måndag. Vet inte riktigt vart vi ska, men det har tältats alldeles för lite den här sommaren så det är dags att råda bot på det. Skulle helst vilja till fjälls, men det lär vi inte hinna på två dagar om man ska hinna gå något också. Får väl bli en liten skogstur på hemmaplan.

tisdag 15 september 2009

I gott sällskap

Det har varit några sköna dagar. Är på konferens i Sundsvall med andra skogsbrännare, riktigt kul att träffa alla gamla bekanta igen. Har dessutom hunnit träffa en gammal kompis och pratat oavbrutet fyra timmar i sträck. Gott liv!

torsdag 10 september 2009

Tröstpaddling

Nä, det blir inget SM för mig i år. Är fortfarande för hostig. Blir någon av de andra tjejerna sjuka kanske jag åker ner bara för kavlen på söndag. Tills dess borde jag ha frisknat till tillräckligt för att springa, men kvalet på fredag är helt enkelt för tidigt. Tråkigt, tråkigt.

Igår var jag dyster och grinig efter att ha bestämt mig för att jag inte kommer kunna springa i helgen. Trots att jag fortfarande inte är riktigt pigg bestämde jag mig för att åtminstone ut och känna på min nya kajak lite.

Min lilla plastanka kändes ännu mindre ute på vattnet. Istället för att gå igenom vågorna så kämpar den sig uppför ena sidan av vågen för att sedan glida nerför baksidan som en pulka i en pulkabacke :) Den kändes också otroligt lättmanövrerad. I början tog jag i lika mycket som vanligt, men jag insåg snart att den här kajaken inte behöver tvingas in i något. Den följer med ändå i svängarna! Rakt fram är det dock bra mycket tyngre än i de snabba slalomkajakerna, så stark lär jag nog bli tvungen att bli ändå...

Den här kajaken hittar också på egna saker, och kommer nog att lära mig en del. Den vill till exempel surfa vågor. Mitt i en travers hittade den en våg som den stannade på och körde ner nosen i. Dags för mig att vänja mig vid att kajaken dyker emellanåt alltså och inte få panik bara för att nosen är under vattnet... Den känns dock också väldigt lättrollad, så jag kände mig inte alltför orolig för att välta.

Det blev ett kort litet pass igår, utan några utsvävningar. Dels är jag inte riktigt pigg än, dels hade jag inget sällskap. Jag som är onödigt försiktig i vattnet redan från början vågar ju knappt göra någonting när jag inte har någon med mig i forsen, särskilt när jag sitter i en okänd kajak. Mes!

tisdag 8 september 2009

Drömmar om SM

Jag är fortfarande förkyld. Visst är jag på bättringsvägen, men fortfarande snorig och hostig. SM-kvalet går på fredag. I småland. Imorrn kväll lär jag bestämma mig för om det är någon mening att åka med ner. Visst finns det fortfarande en liten chans att jag hinner friskna till, men särskilt stor är den inte. Surt, surt!

Jag var verkligen sugen att springa SM i år. Jag är i bättre form än någonsin, och på sistone har jag börjat få ordning på orienterandet också. Jag känner att jag har en klart realistisk chans att ta mig till final, något jag inte lyckats med sedan jag gick upp i seniorelitklass. Dessutom har jag sett kartprover, och terrängen verkar passa mig som hand i handske.

Det här känns lite som en repris från förra gången SM gick i småland, för nio år sedan. Då blev jag också förkyld, och hann inte riktigt friskna till. Som dum junior försökte jag ignorera den envisa hostan som inte ville gå över, och sprang ändå. Konstigt nog tog jag mig vidare från kvalet, men i finalen hade jag inget kvar att ge och slutade på en 22 plats. På stafetten dagen efter var jag fullkomligt slutkörd och det kändes som att jag bara vinglade runt i skogen. Det är helt enkelt något jag inte tänker upprepa, ska jag springa så ska jag vara frisk. Punkt!

söndag 6 september 2009

Nostalgi

Just nu tittar jag på live-sändningarna från freestyle-VM i Thun, Schweiz. Den termin jag pluggade i Bern var Thun ett av mina favoritutflyktsställen. Jag brukade ta härliga cykelturer på helgerna, ofta tog jag med cykeln på tåget och cyklade hem eller vice versa. Thun är en fantastiskt vacker liten stad med en riktig liten borg på en kulle, glaciärgrönt vatten i sjön och floden Aare som rinner genom staden och så naturligtvis de snöklädda 4000-meterstopparna som tornar upp sig i bakgrunden. Det var där jag började tycka om att cykla, och när jag kom hem köpte jag mig en egen mountainbike och blev fast. Inte konstigt då att bilderna från VM väcker en stark Schweiz-längtan!

På den tiden hade jag inte börjat paddla än. Däremot badade vi i Aares strömmar när det var som varmast, en otroligt härlig upplevelse. I södra delen av Bern ligger ett freibad alldeles vid Aares strand. Från det promenerade vi upp nästan 1 km längs stranden innan vi hoppade i floden. Strömmen är ordentligt stark, och inne vid kanten finns en del stora stenblock så det är inte en ofarlig lek. Särskilt spännande blir det mot slutet där det gäller att simma in mot badet och fånga någon av handledarna till de trappor som går ner i floden. Tre chanser har man på sig, om jag minns rätt, innan floden svänger höger mot en bro med en damm. En viss adrenalinrusch alltså när man hugger tag i järnstången och segar sig upp ur strömmen in mot land igen. Ett fantastiskt avsvalkande äventyr i den 35-gradiga värmen vi hade under några veckor.

Ja, jag måste åka till Schweiz snart igen. Den här gången lär nog kajaken få följa med också. Och cykeln. Och vandringskängorna. Fler som vill följa med?

Så här hade vi det senast vi var dit:

fredag 4 september 2009

2fun

Nu har jag valt sida för hösten och inhandlat en lek-kajak. Jag vet att jag sagt att jag skulle satsa på en slalomkajak först, men så kom ett erbjudande från Kajaktiv som jag inte kunde motstå. Största fördelen är naturligtvis att jag kunde åka och hämta den redan samma dag, och alltså har suttit i den på vardagsrumsgolvet i några timmar redan (jo, lite knäpp är man nog).

Det som inhandlades (kan man kalla det ett impulsköp om man velat över det i två dagar i sträck?) var i alla fall en 2fun från Jackson kayaks. Borde vara en finfin båt för mig att plaska runt i, liten och lätt!

Nu vill jag bli frisk fortare än kvickt så jag får ut och prova min nya plastanka!

onsdag 2 september 2009

Återuppväcker slumrande talanger

Att vara sjuk är tråkigt. Skittråkigt! Jag har blivit nipprig redan efter två dagar hemma och börjar snart klättra på väggarna. Åtminstone mentalt. Kroppen orkar nämligen inte göra ett dugg fortfarande. Har fortfarande halsont och blir andfådd bara av att gå uppför trappan.

Men inget ont som inte för något gott med sig. Ikväll plockade jag äntligen fram fiolen igen, efter att ha undvikit den hela sommaren. Jag har pysslat med annat och saknat suget att spela. Nu (för övrigt efter att ha tittat på "Master and Commander") kom det tillbaka igen, och det är definitivt dags att börja komma igång inför vinterns konserter. Jag kommer att hoppa över den första konserten, det är för mycket orientering och paddling för mig i augusti och september för att jag ska hinna med att repetera orkesternoter också. Därefter räknar jag med att vara med på de tre övriga konserterna. Programmet ser ut så här för vintern:


STORARTAT OCH OFULLBORDAT
Söndag 4 oktober 18.00 Kristine kyrka, Falun
Lisa Gustafsson (sopran), Carolina Bengtsdotter Ljung (mezzosopran), Magnus Ahlström (tenor), Kristine kyrkokör, Dalarnas Orkesterförening
Dirigent: Henrik Alinder
Program:
Felix Mendelssohn: Psalm 95
Franz Schubert: Symfoni nr 8 h-moll (Den ofullbordade) första satsen
Francis Poulenc: Gloria

KEJSARMÖTE
Lördag 21 november 17.00 Kristinehallen, Falun
Janos Solyom, piano
Dalarnas Orkesterförening
Dirigent: Georg Lidström
Program:
Ludvig van Beethoven: Symfoni nr 3 Ess-dur (Eroica)
Pianokonsert nr 5 Ess-dur (Kejsarkonserten)

VIRTUOS VIOLIN
Lördag 13 februari kl 17.00 Kristinehallen, Falun
Andreas Röhn, violin
Dalarnas Orkesterförening
Dirigent: Daniel Blendulf
Program:
Charles Ives: The unanswered question
Georges Bizet: Symfoni nr 1 C-dur
Peter Tjajkovskij: Violinkonsert D-dur


VÅRKRYSS MED MATS ÅBERG
Lördag 17 april kl 17.00 Kristinehallen, Falun
Dalarnas Orkesterförening
Kapten och dirigent: Mats Åberg

Däckad

Det blev som jag befarade - förkylningen slog till med full kraft. Halsont och huvudvärk höll mig i soffan hela gårdagen, och lär nog göra det idag också. Med tanke på att jag knappt kommit till det snoriga stadiet ännu så lär jag inte hinna bli frisk till helgen. Nu är det bara att hoppas att jag hinner friskna till ordentligt och få något träningspass innan SM nästa helg.

Tråkigt att missa DM-tävlingarna, tråkigt att missa enhetsresan vi skulle iväg på med jobbet, tråkigt att missa störtloppspaddlingen igår. Men vad göra, jag har ju klarat mig så bra från förkylningar de senaste två åren att det väl var dags nu.

Istället får man surfa på nätet mellan tupplurarna - vad gjorde man innan internet fanns? Jo just det, slötittade på "Hem till gården" och sådant...

Här är några kajakrelaterade länktips:
Sådant som jag aldrig kommer gå i närheten av med en kajak paddlar denna kille: http://www.stevefisher.com/

Störtloppspaddling tycker jag är häftigt:
http://www.vimeo.com/1891278
http://www.vimeo.com/607308

Är förresten fortfarande nöjd med min första oförberedda roll i forsen, nu är jag ännu ett litet steg närmare att få åka och creeka med de stora pojkarna... ;)

måndag 31 augusti 2009

Bra och dåliga nyheter

Bra:
Jag satte min första oplanerade eskil i fors på forsträningen idag! Äntligen föll pusselbitarna på plats, jag tänkte inte ett ögonblick på att rycka kapellet och simma. Jag började visserligen med ett halvdant försök där jag kippade efter lite luft, men lade upp paddeln igen och tog mig upp. Kändes grymt skönt :)

Dåligt:
Känner mig raspig i halsen. Resten av forspasset var jag seg och ofokuserad, och paddlade mest runt och funderade på om jag håller på att bli förkyld. Björn är förkyld, men vi brukar ju aldrig få samma förkylningar så jag hoppas jag klarar mig den här gången också. Känns dock lite för tjockt i halsen för att jag ska kunna ignorera det.

Är jag frisk så blir det paddling igen imorgon - störtlopp från Sundborn ner till klubben. Annars får jag väl försöka krya på mig till helgen - jag har fått första sträckan på DM-kavlen på söndag. Det var riktigt länge sedan jag sprang en förstasträcka, och nu när jag är i så pass bra löpform ska det faktiskt bli rätt kul!

söndag 30 augusti 2009

Lång-DM


Dagens lopp var inte något av mina bästa. Löpningen kändes väl ok, det var bökigt och eländigt så det var svårt att få upp något riktigt tempo. Orienteringen saknade helt flyt och när jag mot slutet av banan dessutom började slarva med riktningarna blev det en riktig bom också. Jag blev 8:a, 11 minuter efter Eva Jurenikova. Att jag ändå inte är mer efter på en långdistans med ett halvkasst lopp känns ändå rätt bra. Nu är jag nog ungefär lika långt efter när jag gör ett mediokert lopp som jag var för ett år sedan med ett bra lopp. Bara att fortsätta uppåt alltså.

lördag 29 augusti 2009

Lördag

Skönt med en oplanerad dag - inga måsten! Passade på att vara med på en slalomträning på kanotklubben. Det blev ett ordentligt pass - två timmar som började med framåtpaddling på slätvattnet och fortsatte med en bana i forsen. Det är fortfarande ordentligt högvatten, så jag fick kämpa en hel del. Är inte riktigt i nivå med de andra, om man säger så :)

Sedan åkte jag och Wilma till Räcktja, där Ninni och Börje snart tittade förbi och vi gjorde en arbetsinsats. Nu är lite mer gräs slaget och lite fler högar inkörda i skogen, så det börjar bli riktigt fint där. Lugnt och skönt är det också, när Ninni och Börje åkt igen blev det lite slappande på kökssoffan, eld i spisen och en bok.

Nu är jag laddad för lång-DM imorrn. Eva har lovat att det blir fin terräng, så nu är jag inställd på det :) Ska försöka kanalisera samma lugna, självsäkra orientering som i Ludvika senast, så får vi se hur långt det räcker. Teknik, teknik, teknik!

fredag 28 augusti 2009

Tid för eftertanke

Idag har jag varit till Stockholm över dagen. Bra möte, men tråkig tågresa. Innan jag blev totalt uttråkad hann jag dock filosofera lite över träning och sådant. Jag är (som vanligt) lite kluven vad gäller framtiden. Den ena hjärnhalvan vill träna sådant som är kul. Kör vad du känner för, helt enkelt. Den andra hjärnhalvan vill sätta mål och göra en planering för att bli bättre än någonsin. För det kan jag bli, jag är redan på god väg åt det hållet. Jag tror att jag redan är starkare än jag varit någon gång förut vad gäller skogslöpningen.

Jag tror att det som bromsar mig är att jag inte vill prioritera bort något som är kul. Jag vill paddla slalom trots att det inte alls passar in i mitt träningsupplägg. En liten, liten röst säger också att jag skulle kunna köra mycket mer slalom och bli mycket bättre på det rätt snabbt. Och det är ju roligt att känna att man förbättras. Det är inte riktigt lika kul att träna på något där jag redan är rätt bra, och alltså inte förbättras lika snabbt. Och då hamnar vi återigen hos den där hjärnhalvan som bara vill ha kul.

Förmodligen kommer jag inte kunna bestämma mig den här gången heller. Å ena sidan har jag ju ett mål som jag självklart vill satsa mot. På Åre Extreme vill jag gå under 7 timmar. Det kan jag definitivt klara om jag inte blir skadad eller sjuk. Å andra sidan säger den mer tävlingsinriktade hjärnhalvan att det är löjligt med ett mål som innebär att jag är mer än 1,5 timme efter täten.

Det är den där hjärnhalvan som säger att jag borde springa fler orienteringar, eftersom jag där åtminstone har en chans att ta pallplatser. Den där hjärnhalvan som håller stenkoll på rankingpoängen. Den där hjärnhalvan som jag har försökt tysta ner de senaste åren eftersom det oftast går åt skogen när jag börjar lyssna på den. Nu när det börjar gå bättre igen så dyker dock tävlingsdjävulen upp igen som ett brev på posten. Och det är då jag brukar bli skadad. Jag drabbas liksom av tunnelseende och blir så entusiastisk att jag blundar för eventuella varningstecken när kroppen börjar protestera. Frågan är om jag vågar sätta något mål?

torsdag 27 augusti 2009

Löptest

Idag var det höstupptakt för slalompaddlarna. Jag vet inte riktigt om jag vågar räkna mig dit, men jag var nyfiken så jag passade på att lyssna. Bobbo har som vanligt stora planer, men man kan konstatera att planerna framförallt gäller ungdomarna. Vuxengruppen på måndagarna kändes lite styvmoderligt behandlad, jag hoppas att det kommer fixa sig ändå med kanoter och plats.

Jag har en förhoppning att kunna vara med på något slalompass i veckan med dem som är lite bättre. Vuxengruppen på måndagarna blir inte slalomträning, det blir mer lattja runt och ha kul. Jag tycker slalom är riktigt roligt, så även om jag inte känner att jag har tid att bli bra på det så vill jag träna det lite mer än vad jag gör. Att få en kvalitetsträning i veckan skulle vara toppen. Kanske ska jag våga mig med på lördag och se hur det går.

Efter pratet så körde vi Bobbos löptest för första gången. Jogg upp till Sundbornsvägen och sedan full rusning tillbaka. 1,57 km sa min klocka att det var. Benen var lagom sega eftersom det var första löppasset efter lördagens ansträngning. Det som gjorde mest ont var dock lungorna, och jag är fortfarande lätt hostig. Hoppas det inte är någon förkylning på gång! På söndag ska jag nämligen springa lång-DM i Rättvik, och efter framgången i Ludvika har jag höjt förhoppningarna lite.

Löptestet klarades i alla fall av på 6.05, vilket jag tycker är godkänt för min del. Jag hade tre killar framför mig, men var inte så långt ifrån. Lite mer vilja så hade jag nog kunnat hålla rygg på Erik, men viljan att plåga mig själv var inte riktigt på topp idag. Nästa gång så...