Grön (h)jul

I brist på snö och skidåkning får man göra det bästa av situationen och njuta av barmarksträningen. Igår blev det därför ett skönt cykelpass på grusvägarna kring Forshaga. En och annan liten utflykt ut på stigar blev det också, men det var så eländes lerigt och blött att det inte var så mycket roligare än att nöta grusväg. Jag väntar på kylan istället och hoppas på hårda frusna stigar, om vi nu inte kan få nån snö.

God jul!

Tassa lätt genom skogen

Oavsett hur kul det är att paddla fors, åka telisar, cykla stig och allt vad jag nu börjat älska, så är det ändå något alldeles speciellt med att bara springa. Tassa lätt på snöpudrade stigar, gasa på lite extra där det snirklar sig bland stock och sten. Igår fick jag ett sådant euforiskt pass, förstärkt av känslan att vara helt ensam i den mörka vinternatten i min lilla pannlampsbubbla. Sådana turer behöver inte gå fort, jag räknar inte minuter eller kilometrar. Jag bara tassar på i mörkret och känner hur jag bubblar av lycka.

Ett svart hål

Idag var min far på besök, och vi åkte iväg för en lunch. När vi passerade det före detta vandrarhemmet vid Ulleberg sa min far: "där bodde vi när SM gick i Värmland". Jag mindes inget av detta - vare sig att jag sprungit SM i värmland eller att jag bott på vandrarhemmet. Kanske hade jag varit hemma förkyld? Jag var tvungen att kolla upp det sedan, och upptäckte att jag visst sprungit. Faktiskt gick en av tävlingarna till och med vid Sisu-gården i Forshaga. 2003 var det, och med tanke på resultaten är det kanske inte så konstigt att jag inte riktigt lagt tävlingarna på minnet - inte några lysande prestationer direkt. Riktigt usla, faktiskt. Å andra sidan var 2003 det år då jag tillbringade våren som utbytesstudent i Schweiz, så jag hade nog fokus någon helt annanstans. Ändå är det rätt läskigt att inte ha något som helst minne av det!

Jag måste nog leta upp kartorna och se om jag minns något av själva loppen - när man ser kartan framför sig brukar loppet spelas upp på näthinnan. Själva kringarrangemangen kring SM brukar ju inte lämna några större avtryck - man sätter sig i bussen, åker dit någon annan kör, bor på ännu ett vandrarhem och följer samma procedur som förra året. Så kanske är det svarta hålet inte så konstigt ändå.

Det stora julbaket

Idag kommer två vänner hit för det stora julbaket. Jag har nosat upp en bakstuga här i krokarna, och bokat den till eftermiddagen. För första gången i mitt liv ska jag baka tjockbulla helt själv och utan livlina. Min mor har alltid, alltid, varit med och gjort degen. Jag har hjälpt till med allt annars, men degen är ändå ett stort mysterium - särskilt för att hon aldrig gör lika två gånger i rad... Nu har vi fått instruktioner och med tanke på bakvanan hos oss borde det gå bra. Vi får väl se... Hoppas också nu att bakstugan är bra så det kan bli fler gånger!

Uppe med svartmesen

Jag gillar helgmornar. Inte för att jag sover så mycket längre än vanligt. Utan för att jag tycker väldigt mycket om att vara uppe innan resten av världen vaknar. Nu på vintern får man se hur månskenet övergår till gryning och sedan se de första solstrålarna smyga över trädtopparna. Då brukar också svartmesen ha vaknat. Han är först på fågelbordet, och framförallt först på den goda fårtalgen. Kanske vill han hinna äta innan de andra kommer och lägger beslag på den.

Tvåa att vakna är de andra mesarna. Talgoxe, blåmes, entita och talltita. Snart dyker nötväckan och pilfinkarna upp också. Sover längst verkar större hackspetten göra. Eller också har han något annat matställe han frekventerar. När han har kommit blir det upptaget på talgen långa stunder i sträck.

Igår kom äntligen domherrarna också. Fyra färgglada hannar och sex mer sobert färgade honor. Vackra de är!

En ny familjemedlem

Inte i min egen lilla familj, men i mina föräldrars! De har nämligen skaffat sig en liten labradortik, som nu fyllt åtta veckor och fått komma hem till byn. Så här söt är hon:

Hårda nypor

Mina skadeproblem vill inte riktigt ge med sig, och jag går nu till en massör här i stan som försöker hjälpa mig få ordning på mina trilskande muskler. Det är inte direkt någon avslappnande massage, om man säger så. Hon utkämpar en strid med mina spända muskler, och emellanåt vinner hon faktiskt även om mina muskler är rätt envisa de också. Efter den senaste massagen känner jag mig dock mer mörbultad än avslappnad!