När jag var liten hade jag en fototapet på en av väggarna i mitt rum. Det var ett alplandskap, med vassa snöpudrade toppar och sammetsgröna alpängar. Varje gång jag åker till alperna känns det som jag är i den där fototapeten, och denna resa var inget undantag.
Det var höga toppar, djupa dalar, mycket snö och mycket sol. Lägg till trevligt folk och god mat, och en väldig massa skidåkning, så blir bilden komplett. Det var helt enkelt en väldigt lyckad resa! Sen så är det ju rätt lätt att göra mig nöjd - så länge jag får stå på skidor så har jag ett leende på läpparna.
Några bilder från resan finns här.
Nu är jag tillbaka i verkligheten med en förkylning, alldeles för mycket jobb och en något vemodig känsla - jag vill åka mer! Tur att det lär bli mer skidåkning framåt våren.
Visar inlägg med etikett skidor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skidor. Visa alla inlägg
tisdag 24 januari 2012
måndag 20 september 2010
Plötslig skidlängtan
Plötsligt och oväntat så anföll skidsuget. Några minuter gammal skidinstruktionsfilm på svt räckte för att det skulle suga till i magen och hjärnan fylldes av känslan av ljuva telissvängar. Nu undrar jag bara när vintern tänker komma och om jag kommer hinna åka telisar nån gång mitt i allt flyttande?
tisdag 27 april 2010
onsdag 17 februari 2010
Oinspirerat
Händer mycket, men inte mycket som hamnar här. Håller på att jobba ihjäl mig, känns det som, men till helgen blir det i alla fall långhelg i Storulvån! Ska bli riktigt skönt att ut och topptura lite, förhoppningsvis släpper det på lite spänningar också.
Kvällstid så liras det pingis, bowlas och emellanåt lite innebandy. I lördags spelade vi ju konsert också, och det gick faktiskt bra. Riktigt roligt var det också, som vanligt, även om man kände sig som en urvriden disktrasa efteråt (också som vanligt). Härligt att få spela med så duktiga violinister, man lyfter sig själv lite!
Har köpt mig en isyxa, skurit till nya stighudar och är nu redo för vårskidåkningen. Hoppas som sagt på en fin helg i storulvån, och räknar med att vi kommer ha det riktigt bra där. Med det gänget så kan det inte gå fel :)
Kvällstid så liras det pingis, bowlas och emellanåt lite innebandy. I lördags spelade vi ju konsert också, och det gick faktiskt bra. Riktigt roligt var det också, som vanligt, även om man kände sig som en urvriden disktrasa efteråt (också som vanligt). Härligt att få spela med så duktiga violinister, man lyfter sig själv lite!
Har köpt mig en isyxa, skurit till nya stighudar och är nu redo för vårskidåkningen. Hoppas som sagt på en fin helg i storulvån, och räknar med att vi kommer ha det riktigt bra där. Med det gänget så kan det inte gå fel :)
söndag 31 januari 2010
Topptursabstinens
Dagarna börjar bli längre, snön djupare och solen tittar fram lite oftare. Det innebär att topptursabstinensen också blir svårare och svårare. En långtur är visserligen inplanerad till april, men dit är det långt, längre, längst. Dessutom vore det ju skönt om benen hunnit bli lite upptränade tills dess, så man kan köra så hårt som man vill!
Björn är ny på det här med toppturer, och för att han skulle få testa sina nyinköpta prylar bestämde vi oss för att ta en tur i hemmaskogarna. Vi siktade på en oplogad skogsbilväg som jag mindes som väldigt läskig på längdskidor, där trodde jag att man kanske kunde få någon sväng i alla fall och om inte annat så skulle vi få hasa runt på stighudarna en bit.
Wilma tog en titt på packningen och placerade sig själv strategiskt mitt i alltihop, i omedelbar närhet till dörren.
Även begagnade stighudar kan ha väääääldigt bra klister. Särskilt efter att ha legat oanvända hela sommaren. Stighudsbrottning är en underskattad uppvärmningsform.
Vinterlandskapet var vackert (men kallt!) och vi hasade iväg längs Vackertjärnsvägen. Lutningen visade sig dock vara en stor besvikelse. Vi stakade oss nerför en bit ändå, bara för att få några höjdmeter att gå upp igen. Björn insåg att det här med att gå på stighudar är en aning ansträngande, och konstaterade (till min stora glädje) att vi nog lär ut på lite toppturer även innan april för att få lite träning. Hurra!
Wilma funderade vad sjutton vi höll på med egentligen, men hoppade glatt med längs den gamla körvägen uppåt. Nåja, lite uppför gick det i alla fall. Snart kom vi fram till det som jag mindes som en liten ungskog. En sån där ungskog som man promenerar igenom utan problem, med fri sikt över ungtalltopparna. Det måste dock ha varit några år sedan, för nu var tallarna tre meter höga och inbjöd inte till skidåkning. Nåja, vi följer väl kanten på ungskogen då, få se var vi hamnar. Snön var djup, fluffig och alldeles alldeles underbar, så om det bara gick att få lite lutning fanns goda förutsättningar för ett åk! Problemet var bara att vi hela tiden leddes bort från toppen. Så fort vi försökte gå lite mer vänster blev vi hejdade av den eländes produktionsskogen. Solnedgången färgade himlen röd, och vi insåg att det här möjligen kunde utvecklas till ett sånt där äventyr. Det hade ju goda förutsättningar: planer som ändrats i sista sekund, avsaknad av karta, mörkrets inbrott nära förestående.
Björn är ny på det här med toppturer, och för att han skulle få testa sina nyinköpta prylar bestämde vi oss för att ta en tur i hemmaskogarna. Vi siktade på en oplogad skogsbilväg som jag mindes som väldigt läskig på längdskidor, där trodde jag att man kanske kunde få någon sväng i alla fall och om inte annat så skulle vi få hasa runt på stighudarna en bit.
Wilma tog en titt på packningen och placerade sig själv strategiskt mitt i alltihop, i omedelbar närhet till dörren.
Även begagnade stighudar kan ha väääääldigt bra klister. Särskilt efter att ha legat oanvända hela sommaren. Stighudsbrottning är en underskattad uppvärmningsform.
Efter en snabb lunch i Ljusbuda (där Ninni hade glömt lingonen till kolbullarna) bestämde vi oss för att göra ett nytt försök. En annan oplogad skogsbilväg som enligt min minnesbild lutade betydligt mer. Hopp in i bilen och iväg igen för att hinna före solnedgången! Den väg vi siktade mot visade sig dock vara oplogad lite för lång bit för att vi skulle vilja åka upp den. Vi chansade på vägen intill, som vi använt förut för att gå upp till Yxbergstoppen från. Där kunde man säkert hitta något, tänkte jag. Jag hade dock ingen karta, men det här var ju hemvanda trakter, så det tyckte jag inte var något hinder.
Wilma funderade vad sjutton vi höll på med egentligen, men hoppade glatt med längs den gamla körvägen uppåt. Nåja, lite uppför gick det i alla fall. Snart kom vi fram till det som jag mindes som en liten ungskog. En sån där ungskog som man promenerar igenom utan problem, med fri sikt över ungtalltopparna. Det måste dock ha varit några år sedan, för nu var tallarna tre meter höga och inbjöd inte till skidåkning. Nåja, vi följer väl kanten på ungskogen då, få se var vi hamnar. Snön var djup, fluffig och alldeles alldeles underbar, så om det bara gick att få lite lutning fanns goda förutsättningar för ett åk! Problemet var bara att vi hela tiden leddes bort från toppen. Så fort vi försökte gå lite mer vänster blev vi hejdade av den eländes produktionsskogen. Solnedgången färgade himlen röd, och vi insåg att det här möjligen kunde utvecklas till ett sånt där äventyr. Det hade ju goda förutsättningar: planer som ändrats i sista sekund, avsaknad av karta, mörkrets inbrott nära förestående.
Kloka och förståndiga som vi är så bestämde vi oss motvilligt för att ge upp för dagen och hasa hemöver igen. På väg hem lyckades åtminstone jag få några svängar nerför en liten pluttbacke, även om jag fick anstränga mig för att få till dem. Och träning på att hasa runt på stighudar får man ju aldrig för mycket av!
På det stora hela gav dagen ändå mersmak, men nästa gång ska vi ta med en karta också. Mer snö är utlovat för veckan, och jag har några små berg på förslag där jag tror att det går att få lite åkning också. Även om det nog snarare är upptäckarlustan som får sitt på de här turerna :)
fredag 15 januari 2010
Igång med träningen igen!
Äntligen känns det som jag har kommit igång igen! Jag har börjat få in några pass som är lite mer ansträngande och slutat såsa runt i makligt tempo. Kroppen börjar också märka det, och nu säger vaderna att det är dags att ta en paus från löpningen några dagar. Jomenvisst, jag får väl åka skidor istället då :)
Till helgen åker vi ner till stockholm och kollar på randopjäxor till Björn. Två veckors toppturande hoppas vi kunna klämma in i April, mål för trippen blir bergen kring Mo i Rana. Innan dess lär vi dock ta någon lite kortare tur så Björn får känna på hur det är både att gå uppför och att åka ner utanför pisten i varierande snöförhållanden. Transceiverträningen har vi redan börjat med hemma i trädgården :D
Nu längtar jag ut till kommande äventyr, snart kommer de långa härliga vårdagarna med snö och sol och ändlösa uppförsbackar!
Till helgen åker vi ner till stockholm och kollar på randopjäxor till Björn. Två veckors toppturande hoppas vi kunna klämma in i April, mål för trippen blir bergen kring Mo i Rana. Innan dess lär vi dock ta någon lite kortare tur så Björn får känna på hur det är både att gå uppför och att åka ner utanför pisten i varierande snöförhållanden. Transceiverträningen har vi redan börjat med hemma i trädgården :D
Nu längtar jag ut till kommande äventyr, snart kommer de långa härliga vårdagarna med snö och sol och ändlösa uppförsbackar!
torsdag 31 december 2009
fredag 18 december 2009
Skidåkning!
Årets första skidtur får illustreras med en dassig mobilbild. Men visst ser man hur glad jag är? Jag har varit lite trött och hängig senaste dagarna, så jag försökte ta det lugnt. Väl ute i spåret var det ändå ren och skär njutning, och det blev dryga 5 km i förvånansvärt fina spår :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)