Tussilago, spuggar, lappar och så några misstänksamma kajor

Nu är det verkligen vår! Svanarna anländer i stora plogar, högljutt tutande. Tofsvipor och tranor är inte här i mängder ännu, men de första våghalsarna har i alla fall anlänt. Idag såg jag också årets första tussilago!

Jordtippen hade förutom ugglor blommande tussilago

Här finns också några besökare som kommit från norr. Gnagartillgången är dålig, så ugglorna har fått flytta sig till ställen med mer mat. Om mattillgången här är särskilt god, eller om Vänern avskräcker från vidare flyttning vet jag inte. Faktum är dock att minst tre lappugglor hållit till på Hammarö de senaste veckorna. Jag har varit ut och letat efter dem fyra gånger utan att lyckas, innan jag äntligen fick se en av de mäktiga fåglarna. Nu verkar dock proppen ha gått, för både igår och idag var jag till samma ställe och tittade på den otroligt oskygga ugglan.

Idag var det en hel del fotografer och skådare där, förmodligen ett trettiotal personer som följde ugglan. Den verkade dock inte särskilt störd av publiken, utan dök ner och tog sorkar mitt framför fötterna på folk. Min käre sambo fick några riktigt fina bilder - vi får väl se om han får ändan ur vagnen och lyckas lägga ut någon på nätet framöver. Hans bilder hittar ni här.

Så spuggen då - det kändes nästan lite som helgerån att erkänna att man sett sig mätt på lappugglan och istället gå iväg för att leta rätt på en helt vanlig sparvuggla. Sparvugglor är det dock enligt min mening aldrig något helt vanligt över - maken till karismatisk liten pippi får man leta efter. Jag blir alltid förvånad över hur små de är - jag lär mig uppenbarligen aldrig!

Nå, så de misstänksamma kajorna då. Det är också rätt charmerande fåglar, som inte låter sig luras. Förra året fick vi njuta av ungarnas uppväxt i skogen bakom huset, men under vintern har de hållits någon annanstans. Nu är de dock tillbaka, och har hittat till talgbollarna. Härom morgonen hängde fyra kajor på samma talgbollshållare! Det är dock alldeles förgjort att fånga dem på bild. De har full koll på om du dyker upp innanför fönstret, och då hoppar de minsann inte ner på nån talgboll!

Jag ser dig, säger kajan.

Efter en väldig massa smygande bakom blomkrukorna lyckades jag fånga en av dem i akten. Nu är jag dock upptäckt igen....

....och då drog hela skocken vidare.

Jagat rovdjur

...och då är det inte vargen jag pratar om, utan en liten vessla.

Idag spanade vi på en vacker hökuggla som i sin tur satt och spanade från en elledning ner på en åker. Länge och väl satt den där medan vi beundrade den duniga jägaren. Till slut dök den ner i det gula gräset, och när den väl dök upp igen hade den en liten vessla i klorna.

På Svalan finns några bilder.

Ställd på huvudet

Idag kände jag mig plötsligt lite gammal. Annars noterar jag sällan ålder, vare sig uppåt eller neråt - jag trivs bland både yngre och äldre i olika sammanhang. I streetdance-gruppen är de flesta något yngre. Ledaren är väl dryga 20. Alltså i den där åldern som jag fortfarande tror att jag är, när jag inte tänker efter. Man verkar liksom inte bli äldre efter att man passerat en viss tröskel där i tjugoårsåldern, åtminstone inte i sitt eget huvud.

Nåja, oftast känner jag mig alltså rätt ung, men när vi idag testade lite breakdance-moves och plötsligt skulle prova att stå på händer, då dök det upp. Plötsligt hörde jag mig själv säga: "det har jag inte gjort på tjugo år!". Och då kände jag mig lite gammal.

Sen konstaterade jag att jag fortfarande var lika usel på att stå på händer som jag var för tjugo år sedan. Med lite hjälp gick det dock, och när jag väl stod där upp och ner och kände hur kroppen började minnas hur man skulle göra, då kom jag plötsligt lite närmare den där mellanstadietjejen igen som tränade mot väggen på skolgården i Djura skola på rasterna.