Två olika ansikten

Både idag och igår spenderades dagens bästa timmar vid - och igår på - Vänern. Det är en stor sjö, och tydligast märks det nog nu på vintern.

Igår var det härligt soligt, nästan vindstilla och även om det var lite kyligt var det riktigt skönt ute. Vi drog iväg på långfärdsskridskorna på svartblanka isar och flög fram över den frusna ytan.

Naturligtvis gick det inte att stå på för fullt på väg ut - det fanns stråk där isen inte bar. Hemöver gick det snabbare. Det var en riktigt härlig tur!

Idag var det varmare, men inte alls lika behagligt. Vi åkte ut till Hammarö för att försöka se någon av de lappugglor som hållit till där på sistone. Det blev inga ugglor, men vi tog en promenad ner till sydspetsen för att titta på Vänern. Där var det skådespel med vågor och is. Otroligt att det är samma sjö som vi åkte skridskor på igår. Lite längre ut, men ändå inte så värst långt från där vi var igår.

Ty en kämpe och en drömmare är död

Jag har många kusiner, alla olika på sina alldeles egna sätt. En av dem var lite starkare än alla oss andra - målmedveten, stabil och stark i både psyke och kropp. Hon jobbade hårt för att bli polis, och det passade hon alldeles utmärkt till. Samtidigt var hon otroligt rolig, inte lika mycket teaterapa som en del av de andra kusinerna, utan helt enkelt en glädje att umgås med.


När hon äntligen blivit polis och just börjat jobba på riktigt så kom den stora kallduschen. Bröstcancer och omedelbar operation och behandling. Det blev behandling på behandling, den ena starkare än den andra, med upp- och nergångar. Bit för bit spred sig ändå cancern till fler delar av kroppen, och till slut gick det inte längre.

Livet är inte rättvist. Samtidigt var hon ofta den som var starkast av allihopa - det var hon som uppmuntrade oss. Tisa tyckte om Vildhjärtas bok, och ett citat därifrån passade henne särskilt väl:
"Det sägs att amasonerna skar av ett av sina bröst för att bättre kunna skjuta med pilbågen. Då förstod jag att bröstcancerpatienter är riktiga krigarkvinnor!"

Tack, Tisa, för att vi har fått lära oss ditt sätt att se på motgångarna, att kriga vidare och inte ge upp, att ta vara på de bra sakerna och fokusera på det positiva. Jag är så glad att jag hann träffa dig igen i år.