Kvällarna försvinner rasande fort just nu, snart påsk. Skönt med sommartid, så det är ljusare på kvällarna. Det har dock varit ovanligt tungt att komma upp på mornarna istället, jag som i normalfallet är morgonpigg. Kanske beror på att det är lite stressigt på jobbet just nu, jag längtar inte direkt dit för tillfället. Det ska bli väldigt skönt att få en långhelg nu, några extra dagar att vila upp sig på, samtidigt som det är lite stressande att det går ännu fler dagar utan att man får klart det som måste hinnas med i tid innan sommaren. Jag ska ju vara ledig 1,5 vecka sedan och dra till Norge för härlig vårskidåkning och det är en hel del som måste hinnas med innan dess!
Björn kommer börja flytta ut efter helgen, och nu måste vi börja dela upp grejer. Känns lite småjobbigt att tvingas börja fundera på flytt redan när jag förmodligen inte kommer flytta ut på några månader än. Jag och Per har tackat ja till en lägenhet med inflytt den 1:a juni - förhoppningsvis får vi den och i bästa fall är huset sålt till dess också men det återstår att se. Många osäkerheter, och många orosmoment kvar innan vi kommit så långt. Det är rätt stressande det också, och i kombination med jobbet känns det som rätt mycket just nu. Nåja, det är väl bara att kämpa på och försöka låta bli att oroa sig i onödan, förhoppningsvis går allt bra.
Träningen blir det lite si och så med. Mycket öl och chips, och mindre träning just nu, men det ska det förhoppningsvis rådas bot på framöver också. Jag grubblar fortfarande över hur jag ska lyckas prioritera mellan alla roliga aktiviteter, det kommer nog få falla på plats allt eftersom tror jag. Den som lever får se!
onsdag 31 mars 2010
torsdag 25 mars 2010
Tar tag i mitt liv
Det är otroligt hur snabbt det kan svänga ibland. Från att man har varit inne i en invand lunk som bara har puttrat på, till att man börjar ändra på saker och ting och plötsligt springer allt iväg så till den grad att man bara försöker hålla i hatten och hänga med. Det är både kul och lite skrämmande!
Vårt lilla hus ska säljas, vilket är jättetråkigt, men samtidigt vill jag ju inte lägga den tiden och de pengarna som behövs för att hålla det i skick. Jag vill prioritera annat, jag vill paddla och multisporta, orientera och resa.
Jag har alltid tyckt att man måste åtminstone försöka få allt. Man behöver inte nöja sig med bara en del bara för att alla andra säger att det inte går att få resten. Ofta går det att få mer än vad andra tror, men visst måste man också offra saker för det. Ibland går det inte, och då lär man sig något till nästa gång. Som att jag just nu inte har tid med vare sig hus eller hund. Det är jättetråkigt att inse det, för jag vill ju ha det också. Jag vill ju ha allt!
Jag vill vara allt på en och samma gång också - inga små förhoppningar jag har på mig själv. Jag tror liksom på att jag kan allt, och att jag kan göra allt. Jag behöver tala om för mig själv ibland att det kanske är bättre att inte göra allt just nu och samtidigt, och njuta av det jag hinner med istället för att gräma mig över det jag inte hinner. Det är lite svårt, tycker jag, och det brukar krypa sig på fler och fler roliga saker tills jag i slutänden är överhopad igen.
På det stora hela är jag väldigt glad just nu, glad att jag äntligen tagit tag i mitt liv och fått till en kursändring. Samtidigt är det vemodigt att sitta här hemma i mitt lilla hus och inse att jag inte kommer kunna gå ner till mitt lilla grönsaksland i sommar och hämta in färskpotatis, att jag inte kommer få de där hemodlade solmogna tomaterna som är så goda att äta direkt från växthuset. Jag ser inte heller fram emot att behöva flytta - samtidigt som jag ändå ser väldigt mycket fram emot att börja bygga ett nytt liv tillsammans med någon jag tycker väldigt mycket om. Janus två ansikten - framtiden och det förflutna. De hänger ju alltid ihop och just nu är jag så övertydligt mitt i skarven.
Vårt lilla hus ska säljas, vilket är jättetråkigt, men samtidigt vill jag ju inte lägga den tiden och de pengarna som behövs för att hålla det i skick. Jag vill prioritera annat, jag vill paddla och multisporta, orientera och resa.
Jag har alltid tyckt att man måste åtminstone försöka få allt. Man behöver inte nöja sig med bara en del bara för att alla andra säger att det inte går att få resten. Ofta går det att få mer än vad andra tror, men visst måste man också offra saker för det. Ibland går det inte, och då lär man sig något till nästa gång. Som att jag just nu inte har tid med vare sig hus eller hund. Det är jättetråkigt att inse det, för jag vill ju ha det också. Jag vill ju ha allt!
Jag vill vara allt på en och samma gång också - inga små förhoppningar jag har på mig själv. Jag tror liksom på att jag kan allt, och att jag kan göra allt. Jag behöver tala om för mig själv ibland att det kanske är bättre att inte göra allt just nu och samtidigt, och njuta av det jag hinner med istället för att gräma mig över det jag inte hinner. Det är lite svårt, tycker jag, och det brukar krypa sig på fler och fler roliga saker tills jag i slutänden är överhopad igen.
På det stora hela är jag väldigt glad just nu, glad att jag äntligen tagit tag i mitt liv och fått till en kursändring. Samtidigt är det vemodigt att sitta här hemma i mitt lilla hus och inse att jag inte kommer kunna gå ner till mitt lilla grönsaksland i sommar och hämta in färskpotatis, att jag inte kommer få de där hemodlade solmogna tomaterna som är så goda att äta direkt från växthuset. Jag ser inte heller fram emot att behöva flytta - samtidigt som jag ändå ser väldigt mycket fram emot att börja bygga ett nytt liv tillsammans med någon jag tycker väldigt mycket om. Janus två ansikten - framtiden och det förflutna. De hänger ju alltid ihop och just nu är jag så övertydligt mitt i skarven.
fredag 12 mars 2010
Inomhuspaddling
Det har varit så fantastiskt väder senaste veckan. Riktigt härligt! I lördags satt vi i en solgrop i pulkabacken på Lugnet flera timmar i sträck och bara njöt av vårsolen.
Synd bara att man måste jobba också, och med allt annat som ska fixas så har det inte blivit mycket tränat på sistone. Nu börjar det verkligen krypa i kroppen av rastlöshet! Igår hade jag tänkt ta mig ut till kanotklubben och paddla lite slalom, nu när det äntligen blivit varmt och skönt ute. Tyvärr fastnade jag på jobbet, så jag hann inte ut. Jag bestämde mig istället för att prova den nya paddelmaskinen, slog på lite musik och drog igång. I början kändes det väldigt lätt, även om jag hade svårt att få till bra teknik. Jag måste nog fråga Bobbo om lite coachning så jag gör rätt från början. Det är väldigt ovant att se sig själv framifrån i spegel paddlandes, så jag har väldigt svårt att se vad jag gör bra eller dåligt.
Det som kändes väldigt lätt i början övergick väldigt snart till att kännas väldigt tungt, så jag fick skruva ner motståndet gradvis för att orka någonting. Jag har uppenbarligen slarvat med paddelträningen under vintern, och ytterligare ett tecken på det är att jag efter bara en kvarts körning hade stora blåsor på tummarna. Det beror väl visserligen också på att jag paddlat med handskar under vintern, men visst har jag blivit vek! Nåja, nu har jag tagit första steget på vårens paddelträning mot HÅEC, och paddelmaskinen kommer definitivt att vara en bra verktyg i vägen dit. Jag behöver få upp teknik och styrka, och det kan den definitivt hjälpa till med!
Synd bara att man måste jobba också, och med allt annat som ska fixas så har det inte blivit mycket tränat på sistone. Nu börjar det verkligen krypa i kroppen av rastlöshet! Igår hade jag tänkt ta mig ut till kanotklubben och paddla lite slalom, nu när det äntligen blivit varmt och skönt ute. Tyvärr fastnade jag på jobbet, så jag hann inte ut. Jag bestämde mig istället för att prova den nya paddelmaskinen, slog på lite musik och drog igång. I början kändes det väldigt lätt, även om jag hade svårt att få till bra teknik. Jag måste nog fråga Bobbo om lite coachning så jag gör rätt från början. Det är väldigt ovant att se sig själv framifrån i spegel paddlandes, så jag har väldigt svårt att se vad jag gör bra eller dåligt.
Det som kändes väldigt lätt i början övergick väldigt snart till att kännas väldigt tungt, så jag fick skruva ner motståndet gradvis för att orka någonting. Jag har uppenbarligen slarvat med paddelträningen under vintern, och ytterligare ett tecken på det är att jag efter bara en kvarts körning hade stora blåsor på tummarna. Det beror väl visserligen också på att jag paddlat med handskar under vintern, men visst har jag blivit vek! Nåja, nu har jag tagit första steget på vårens paddelträning mot HÅEC, och paddelmaskinen kommer definitivt att vara en bra verktyg i vägen dit. Jag behöver få upp teknik och styrka, och det kan den definitivt hjälpa till med!
måndag 8 mars 2010
En livstid senare...
...känns det som.
Här har det hänt lite saker och jag har inte orkat/velat skriva något på ett tag. Men nånstans lär man väl börja igen. Kontentan av vad som hänt är väl att jag avslutat ett 11 år långt förhållande, något som visserligen kändes som att det var rätt beslut och det oundvikliga steget att ta, men det gör ju det inte roligare direkt. Det blir också så mycket som måste fixas med hus som ska säljas och allt sånt. På 11 år hinner man dela på rätt mycket.
På den positiva sidan så kan man väl säga att det känns bra att ha börjat mitt nya liv, och jag ser fram emot allt som kommer hända i vår. Jag har fantastiska vänner, och jag har till och med den otroliga turen att en av dem blivit mer än en vän. Jag ser också fram emot var det kommer att leda, det kommer inte alltid vara lätt framöver men på det stora hela tror jag att det vill bli bra den här gången också.
Här har det hänt lite saker och jag har inte orkat/velat skriva något på ett tag. Men nånstans lär man väl börja igen. Kontentan av vad som hänt är väl att jag avslutat ett 11 år långt förhållande, något som visserligen kändes som att det var rätt beslut och det oundvikliga steget att ta, men det gör ju det inte roligare direkt. Det blir också så mycket som måste fixas med hus som ska säljas och allt sånt. På 11 år hinner man dela på rätt mycket.
På den positiva sidan så kan man väl säga att det känns bra att ha börjat mitt nya liv, och jag ser fram emot allt som kommer hända i vår. Jag har fantastiska vänner, och jag har till och med den otroliga turen att en av dem blivit mer än en vän. Jag ser också fram emot var det kommer att leda, det kommer inte alltid vara lätt framöver men på det stora hela tror jag att det vill bli bra den här gången också.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)