Piller

För att följa ortopedens råd och få komma till en person som kan sätta en spruta på rätt ställe i höften med hjälp av ultraljud, så var jag tvungen att gå via vårdcentralen i Rud. Jag avskyr att behöva gå tillbaka till början igen med en ny läkare, när man varit hos någon annan - mer specialiserad på rätt åkomma - som sagt vad som behövs. Men för att få ta det på högkostnadskortet och slippa punga ut med en massa pengar för att göra det privat, så krävs att jag går "rätt" väg. Alltså via vårdcentralen och en annan läkare.

Det första den nya gubben sa var att han tyckte att jag skulle skära ner på den hårda träningen. Med desperation i rösten förklarade jag att jag inte tränat på tre månader, förutom rehabiliteringsträning då, och till slut insåg han väl också att jag kanske redan hade kommit en bit på väg. När han väl insett att jag redan går hos sjukgymnast, har provat fullständig vila en längre period, antiinflammatoriska, rehabiliteringsträning och ÄNDÅ inte kommer någonvart med den förbaskade muskeln, då kom han till ungefär samma slutsats som ortopeden jag redan varit till. Att det behövs något starkare. Han ville dock inte riktigt skicka mig vidare för injektion riktigt än, utan gav mig istället recept på starkare piller.

Nu blir det alltså några veckor på en liten pillercocktail, och jag hoppas verkligen de har effekt. Och ännu mer hoppas jag att jag slipper må illa av dem - jag är rätt lättpåverkad och har lite svårt för såväl alkohol som koffein och värktabletter, och undviker åtminstone de två sistnämnda i möjligaste mån. Det krävs inte så mycket för att jag ska bli disig, så att säga. Det räcker med en halv kaffekopp till fikat för att jag ska bli alldeles stissig och läskigt ofokuserad, och efter en hel kaffekopp är jag alldeles skakis.

Vi får väl se hur det går. Funkar inte det här, så har läkaren sagt att jag ska få en remiss för steroidinjektion. Jag vet inte vad som är bäst, jag hoppas att de vet vad de håller på med. Själv vill jag bara att det här ska släppa så jag kan springa igen. Det är ju barmark ute! Tack och lov har sjukgymnasten satt ihop ett rätt bra rehabprogram, som tillåter cykling i alla fall.

Stenåldersträning

Jag har just läst Outside träning. De två sista artiklarna handlar om stenåldersträning. Att lära kroppen röra sig naturligt och klara oförutsedda rörelser, klättra över stock och sten, hoppa nerför en brant, forcera en mosse. Jag håller med, det är bra träning. Men det är inte något nytt, eller revolutionerande. Det är bara något som varenda orienterare hållit på med flera gånger i veckan, år ut och år in. Det vore väldigt kul om fler kunde upptäcka det roliga med att springa i skogen, och jag hoppas verkligen det slår.

Det där med barfotalöpning i tunna skor är inte heller något nytt, förresten. Det har orienterarna också pysslat med i många år. Har du provat ett par orienteringsskor nån gång, så vet du att det gör ont att springa på hälarna. Det är framfotslöpning som gäller, med fotisättning som lämnar utrymme för oväntat mjuka eller hårda nedslag.

Nu väntar jag bara på att nån ska upptäcka att det där med att finna en självvald väg i skog och mark, det är något verkligt häftigt det. Undrar bara vad man ska kalla det då?

Att bråka med Magnus

Adduktor Magnus, alltså. Det är tydligen senfästet till denna muskel som inte alls trivs med situationen. Nu har jag träffat en ortoped som verkar vara bra, och han tycker att jag ska prova att få en spruta kortison i senfästet för att få bukt med inflammationen. Nu hoppas jag bara att det går att fixa en tid för det inom rimlig tid. Det behövs nämligen ultraljud för att se till att kortisonet hamnar på rätt ställe, eftersom det är en så pass liten punkt som krånglar.

Förhållandevis positivt är att jag kan träna under tiden - jag kan liksom inte göra det så mycket värre. Eftersom det redan hållit i sig så länge och vila inte hjälpt så är det bara att börja varva upp lite med sånt som inte gör ont. Dessutom ska jag fortsätta stabilitetsträningen med sjukgymnasten. Förmodligen har den onda muskeln fått jobba övertid eftersom jag är svag i andra muskler i närområdet.

Jag tänker göra det bästa av situationen, och se till att dra igång grundträningen i rätt takt för att bädda ordentligt för resten av kroppen så jag inte bara går från en skada till en annan i sommar.