Nytt fokus

Det har varit mycket musik på sistone, och roligt har det varit. Nu är vårens inplanerade spelningar förbi, och det är dags att byta fokus. Nästa mål är Sportkullan AR , så det är dags att få lite kvalitet på träningen. Jag har lyckats få ihop rätt så bra med timmar under våren ändå tycker jag, med tanke på allt, men det har mest varit lugna pass. Nu har jag grunden, som är så nödvändig för att kunna öka intensiteten.

Förra året hade jag en helt fantastisk dag från Älvdalen till Mora, jag kände mig så underbart orimligt stark. Det är inget jag kan lita på att det blir så igen, det var en helt osannolik upplevelse, men jag ska bädda med träning så gott som möjligt för att det ska bli någorlunda njutbart. Det känns som att vi har ett skönt lag på gång, och det är förstås viktigt när man ska vara ute och anstränga sig 10 timmar tillsammans. Jag hoppas vi får vara friska och hela så vi får något bra långpass tillsammans innan det är dags. Kul ska det bli! Jag gillar verkligen att jobba i ett litet team mot samma mål.

Jag behöver framförallt jobba på tre saker nu:

1. Trappa upp längden på löppassen.

2. Köra uppför på mtb. Och mata grusväg...

3. Bättra på bålstyrkan för att minska risken för att få tillbaka mina höftböjar-/ländryggsproblem. Prehab, kan man väl kalla det.

Efter Sportkullan blir det landsvägscykling, jag och Per ska köra Leksandsrundan i augusti. 13 mil, överkomligt men det krävs förstås träning även där för att det ska bli en trevlig upplevelse. Jag ser fram emot det, jag känner ju vägarna väl och det ska bli kul att se dom från cykeln.

Fiolen kommer dock inte bara få ligga på hyllan och bli dammig, jag ser fram emot att jobba vidare på lite nya låtar med Pilgrim. Ett lagarbete det också, för den delen. Vi har flera spännande låtar på gång till höstens spelning i Gamla kraftstationen i Deje den 19 september. Det blir en lite annorlunda spelning mot den förra, mer än så säger jag inte nu 😉 

I bästa fall blir det någon mer spelning också, vi har lite krokar ute. Det vore kul att få spela lite mer för publik med det här härliga gänget.

Summan av kardemumman - det känns bättre nu. Tillfreds med livet och den närmaste framtiden. Börjar få rätsida på stressen på jobbet, även om jag inte är helt i mål där än. Men det kommer, det också.

Magisk nattcykling

Karlstad multisport kör varje år ett cykelpass som sträcker sig från skymning till gryning - Dusk to Dawn. Jag har inte lyckats vara med på detta tidigare, men jag har sett bilder och film från passet som verkat väldigt lockande. I år skulle jag därför med, trots att jag var lätt sliten efter helgens bröllopsfirande och trots att jag var tvungen att jobba dagen efter.

Vid kl 21 samlades ett tjugotal cyklister på Kasernhöjden och vi rullade norrut mot I2-skogen. Det började bra med att vi tappade bort varann redan här i crossbanan, men snart var vi återsamlade igen. Passet skulle gå väääldigt lugnt sades det, men rutinerade rävar påpekade också att det sällan brukade bli så. Första timmen var det bitvis lite väl snabbt för mig för långpass, pulsen och mjölksyran sköt i höjden några gånger. Jag kände mig ändå förvånansvärt pigg, nog mycket tack vare den underbara kvällen! Sol, varmt, vindstilla. Helt perfekt. Himlen blev bara vackrare och vackrare allt eftersom solen sjönk. 

Efter att vi passerat flygplatsen var det dags att slå på pannlampan. Det dammade så ögonen tårades på de torra grusvägarna. När solen gått ner kom också kylan smygande. Det kändes dock inte av så länge vi cyklade på. 

I backarna in mot Kil cyklade jag och Linda och snackade, och vips hade vi tappat draget. Vi anade röda baklyktor i fjärran, och följde dem. Vi visste ju att vi skulle till nattfikat vid Frykstabacken. När vi kom ikapp var det dock bara två till vilsna cyklister som blivit avhängda. Vi rimgde de andra, och fick höra att de höll på att släcka en skogsbrand. Jag trodde dom drev med oss, men när vi sedan sammanstrålade igen hade de faktiskt bildbevis. Tro på fan. Och det missade jag, skogsbrandsspecialisten. 

Nu kom vi till fryksta slalombacke där det var dags för fika. Nattfikat är, åtminstone för en del, detta events viktigaste deltävling. Det pratas om prinsesstårtor och liknande från föregående år. I år var det inget snack om vilka som vann; två av killarna hade släpat med duk, ljuslykta, vinglas, bubblande cider i glasflaska, smörgåstårta(!!!) och gasköket och depresso-maskinen för den avslutande espresson. Jag tror de dödat fikatävlingen nu - vem kan toppa det?

Efter fikat delades gruppen i två. Jag valde att köra hem mot Skived, och slog följe med den grupp som körde över Apertin och Hyn mot Karlstad. Det var rätt val - efter fikapausen stelnade mina ben till rejält. Efter att mina kamrater svängt ner mot Karlstad till hörde jag en kärrsångare i buskmarkerna söder om Norra Hyn. Månen anades bakom några molnslöjor och solen var på väg uppåt igen bakom horisonten. En fin avslutning på en magisk tur, 4 timmar och 6 mil blev det för mig. En bra genomkörare inför Sportkullan AR.

Orientering ftw!

Fasen vad gött det är att orientera!

Kroppen har varit tung på sistone - det blir ju så när man trappar upp träningen efter en viloperiod. Helgen som gick blev det två cykelpass eftersom ena fotleden varit lite ond vid löpning på sistone. Vilan verkar dock ha gett önskad effekt - inga känningar av den idag. Kroppen kändes också stark idag - och ju längre in på banan jag kom desto starkare kände jag mig. Mycket skönt att äntligen få lite belöning för slitet! Jag hade en hård fight med en gubbe som till en början låg framför, men mot de sista kontrollerna så hängde jag av honom.

Cykelbenen är dock inget att hänga i julgranen. I lördags blev det en lite mer teknisk tur, och i söndags försökte jag köra cykelintervaller med mål att försöka få upp pulsen bra på 4x4 min intervaller med 2 min vila. Grusväg är ju inte något jag håller till på frivilligt, men jag inser hur plågsamt årets stora tävlingsmål kommer bli om jag inte kör lite sådant också, och då får man stålsätta sig. Att få upp pulsen i någon sorts närhet av önskad zon visade sig dock vara alldeles omöjligt. Benen satte stopp långt innan flåset började protestera. Nåja, intervaller blev det i alla fall, och låren pirrade skönt sedan på kvällen. Det gör de för övrigt nu också efter orienterandet.

Jag blir alltid förvånad när jag ser vilken skillnad det är på puls när jag orienterar jämfört med cykel och stiglöpning. När jag orienterar ligger jag utan problem på snitt 180 relativt bekvämt över längre tid - när jag cyklar får jag ju knappt ens upp pulsen i närheten av detta vad jag än gör. Och när jag springer stig är det för jäkla jobbigt att ligga där uppe - jag behöver en mental uppgift som distraherar och motiverar tror jag. Eller så är det helt enkelt den variation man får automatiskt när man orienterar - det är ju ständiga justeringar i tempo och löpsteg utifrån teknisk svårighet och variationer i terräng och underlag.

Träningsmotivation

Sticker emellan bland Costa Rica-inläggen här med lite träning! En av tjejerna i multisportklubben har lyckats fixa lagsponsring för några lag till Sportkullan AR - ett multisportlopp för tjejlag som går av stapeln den 12 juli i Mora. Jättekul, och jag anmälde naturligtvis intresse på en gång!  Fyra lag blev det, med några reserver blir det 15 tjejer totalt!

Igår hade vi vår första träning tillsammans. Vi träffades på KMTI för en timmes härlig pannlampslöpning i nysnö på stigar och grusvägar i I2-skogen. Sedan körde vi ett bra pass bålstyrka inne i gymmet innan det blev dags för mat och snack.

Alla verkar vara väldigt sugna och taggade, så jag tror det kommer bli en kul vår. Nu gäller det för mig att börja bygga på distans i lagom takt så inte knän och annat ställer till det. Vi kör AR-klassen vilket innebär ungefär nio timmars beräknad tävlingstid fördelad på ca 3 timmar löpning, 5 timmar mtb och 1 timme madrasspaddling. Det är utlovat lite riktig orientering någonstans längs banan, vilket jag naturligtvis tycker låter alldeles utmärkt.

Några andra mål i form av tävlingar har jag ännu inte bokat in. Förhoppningsvis blir det några orienteringar, och kanske något mer multisportlopp också. Sedan har vi lite som jag räknar som familjeaktiviteter snarare än som tävling. Vi ska först och främst köra stafettvasan om en vecka - ska bli kul! Det har dock varit dåligt med skidträning, så det får helt enkelt ta den tid det tar. Sedan är vi också anmälda till Stockholm tunnel race allihopa till hösten. Jag som skyr asfalt värre än pesten måste väl skaffa mig ett par asfaltsskor och besöka den någon gång emellanåt så det inte blir alltför plågsamt i tunneln. Tänker tillbaka på Broloppet som var det mest plågsamma jag nånsin utsatt mig för - tog över min mosters startplats i sista minuten utan att ha tränat alls för det. Det är ju en lite speciell banprofil, och efter 4 km blandad löpning och 8 km ihållande uppförsbacke så fick jag hemsk kramp i den efterföljande 8 km nedförsbacken och stapplade sista kilometern in mot mål. Aj aj. Kunde knappt gå på en vecka efteråt. Så denna gång ska jag besöka asfalten några gånger i alla fall innan tunnelloppet. Kan ju behövas inför multisportloppen också - de håller ju sig inte alltid i skogen tyvärr.

Summering av träningsåret 2012 (och lite tillbakablickar)

Det är kul med träningsdagböcker. I alla fall i efterhand när man kan summera och jämföra mellan åren. Nu när Funbeat dessutom har fått en hel hög med roliga rapportfunktioner är det lätt att fastna i diagrammen! Jag har lagt in min träning där sedan 2008, så det börjar finnas lite att jämföra med.

Träningsdagböckerna visar hur smak och förutsättningar förändrats över de senaste åren. 2009 var till exempel året då jag var tjänstledig en hel månad och loggade 84 träningstimmar i form av toppturande bara i april. 2010 var ett omstörtande år med många stora förändringar, men också en hel del paddling. 2011 blev i sin tur ett väldigt dåligt år träningsmässigt på grund av trilskande muskler och en hjärnhinneinflammation som grädde på moset. När jag nu summerar 2012 jämför jag därför inte med 2011, utan framförallt med 2010.

2012 skrapade jag ihop till drygt 147 timmar, att jämföra med 2010 års 202 timmar. Inte någon jättemängd att skryta över, men i förhållande till 2011 års ynka 97 timmar känns det ändå som en klar framgång. I'm back!

Tittar man på vad jag har tränat, så skiljer det sig en hel del. Först 2012 års skörd, med rätt så lika mycket cykel, löpning och styrka. Skidåkning och paddling har det varit sämre med!
 

Jämför man med 2010 så ser man att jag har blivit mycket bättre på att träna styrka, men som sagt har paddlingen nästan helt försvunnit nu när jag flyttat från Falun. Återigen - jag saknar kanotklubben!




Tittar man på hur träningen fördelats över året kan man väl ana att mängden byggs med skidor på vintern, men att framförallt juni är en tung månad där jag har svårt att få till träning.
2012: 
2010:

Nå, vad ska man då ta med sig av detta? Jag tar med mig det positiva att jag är på uppgång igen, och att jag har blivit mycket bättre på att träna styrka. Förhoppningsvis gör det att jag inte är lika benägen att dra på mig skador framöver. Min önskan för 2013 är att öka träningsmängden igen så jag når upp till de nivåer jag höll 2010 i alla fall - i snitt knappt 4 timmar per vecka. Jag tränar för att köra något multisportlopp under våren, och förhoppningsvis blir det något långlopp på cykel, en topptursvecka på telisarna och några orienteringstävlingar också. Slalomkanoten ska få känna på lite mer vatten än förra året, även om det knappast lär komma i närheten av 2010 års nivåer.

På det stora hela tycker jag 2013 har alla möjligheter att bli ett strålande år!