Vid kl 21 samlades ett tjugotal cyklister på Kasernhöjden och vi rullade norrut mot I2-skogen. Det började bra med att vi tappade bort varann redan här i crossbanan, men snart var vi återsamlade igen. Passet skulle gå väääldigt lugnt sades det, men rutinerade rävar påpekade också att det sällan brukade bli så. Första timmen var det bitvis lite väl snabbt för mig för långpass, pulsen och mjölksyran sköt i höjden några gånger. Jag kände mig ändå förvånansvärt pigg, nog mycket tack vare den underbara kvällen! Sol, varmt, vindstilla. Helt perfekt. Himlen blev bara vackrare och vackrare allt eftersom solen sjönk.
Efter att vi passerat flygplatsen var det dags att slå på pannlampan. Det dammade så ögonen tårades på de torra grusvägarna. När solen gått ner kom också kylan smygande. Det kändes dock inte av så länge vi cyklade på.
I backarna in mot Kil cyklade jag och Linda och snackade, och vips hade vi tappat draget. Vi anade röda baklyktor i fjärran, och följde dem. Vi visste ju att vi skulle till nattfikat vid Frykstabacken. När vi kom ikapp var det dock bara två till vilsna cyklister som blivit avhängda. Vi rimgde de andra, och fick höra att de höll på att släcka en skogsbrand. Jag trodde dom drev med oss, men när vi sedan sammanstrålade igen hade de faktiskt bildbevis. Tro på fan. Och det missade jag, skogsbrandsspecialisten.
Nu kom vi till fryksta slalombacke där det var dags för fika. Nattfikat är, åtminstone för en del, detta events viktigaste deltävling. Det pratas om prinsesstårtor och liknande från föregående år. I år var det inget snack om vilka som vann; två av killarna hade släpat med duk, ljuslykta, vinglas, bubblande cider i glasflaska, smörgåstårta(!!!) och gasköket och depresso-maskinen för den avslutande espresson. Jag tror de dödat fikatävlingen nu - vem kan toppa det?
Efter fikat delades gruppen i två. Jag valde att köra hem mot Skived, och slog följe med den grupp som körde över Apertin och Hyn mot Karlstad. Det var rätt val - efter fikapausen stelnade mina ben till rejält. Efter att mina kamrater svängt ner mot Karlstad till hörde jag en kärrsångare i buskmarkerna söder om Norra Hyn. Månen anades bakom några molnslöjor och solen var på väg uppåt igen bakom horisonten. En fin avslutning på en magisk tur, 4 timmar och 6 mil blev det för mig. En bra genomkörare inför Sportkullan AR.
