Kluven

Det har verkligen blivit vinter! Jag älskar snö, skidor och kyla, så jag tycker det är jättehärligt när solen gnistrar på snön. Jag längtar verkligen ut på skidorna, både längd och skogs och naturligtvis ännu mest telisarna. Det är dock en liten del av mig som inte riktigt håller med. En liten gnällspik som tycker att det hade varit bättre om det hade varit nollgradigt några veckor till. Jag har nämligen fått hem min nya slalomkanot! Min första egna slalomkanot. Vackert grön och blå, anpassad till min vikt och monterad för att passa min längd. Äntligen en kanot som passar lilla mig! Problemet är ju bara då att jag inte kunnat prova den i vattnet än. Visst hade jag väl kunnat stålsätta mig och åka ut dit ändå, men det är liksom inte så kul att paddla i -18 och vind. -10 är uthärdligt, men det har ju inte ens varit så varmt.

Jag började paddla fors för att stilla skidabstinensen under sommarhalvåret. Nu har jag paddlingsabstinens på vintern istället...

Seger!

Idag tog jag min första seger i en kanotslalomtävling - med viss svårighet. Vi var fem tjejer som tampades i damklassen, dock saknades den riktiga toppen så det blev en hård kamp.

Uppvärmningen gick lite sisådär, men det kändes ändå rätt bra när jag klev på vattnet för första åket. Det tog dock lite tid innan det blev min tur att starta, och jag hann bli väl kall och ofokuserad. Mitt första åk blev följaktligen en ren katastrof. Inte en port som satt där den skulle! Jag blev skitförbannad rent ut sagt och satt och surade i bastun för att värma upp mig inför andra åket. Bästa åket av två räknas, så jag hade ju en chans till.

Det gick avsevärt mycket bättre i andra åket, även om det inte var något toppåk direkt. Det räckte i alla fall för att ta mig till final, så det blev till att ladda om och värma upp sig igen för ett åk till. Vädret var ju inte det bästa, kallt, blåsigt och regnigt. I finalen var det dags för en ny bana utan möjlighet att prova på den innan, så det var bara att köra och hoppas på det bästa. Jag gjorde dagens bästa lopp här, även om det inte heller var något topplopp, och tog hem segern med liten marginal tack vare ett rent lopp utan islag. Mycket nöjd!

Det avslutande störtloppet var något jag bara körde igenom för att få det gjort, och där hade jag inte marginalerna på min sida utan blev tvåa. Allt som allt en väldigt kall och bitig dag, men jag är jättenöjd att jag vann slalomsprinten.

Jag är också riktigt stolt över älsklingen som gjorde riktigt bra lopp och slutade nia i herrklassen, efter att bara ha paddlat ett knappt år. Heja!

Slalom

Vi har kommit igång med vuxenträning igen, och det har blivit riktigt bra träningspass. Förra gången med Bobbo, denna gång med Isak som ledare. Riktigt bra tränare alltså och det gör jätteskillnad! För egen del har jag förbättrat mig väldigt mycket bara de här två passen och det är naturligtvis jättekul. På lördag ska jag tävla - slalom sprint och störtlopp på hemmaplan i Hosjöholmen. Blir spännande att se om jag kan få till det och hålla i flytet!

Det är kul när saker och ting går rätt bra redan från start, och sedan bara fortsätter man förbättras under passet. Med bra tränare som ger en rätt tips så går det så otroligt mycket snabbare framåt.

Master of Water

I helgen tog jag ännu ett stort kliv framåt i min forspaddling. Jag åkte upp till Dala-Floda i fredags och sammanstrålade med Eva och resten av gänget från storstan för en helgs paddling och skön festival på Daflo. Vi hoppade på vattnet i Lissfors och trots - eller kanske tack vare? - att bakvattnen var fulla av folk så vågade jag gå ut och surfa vågen på riktigt för första gången. Och det gick bra! Emellanåt välte jag ut, emellanåt lyckades jag ta mig ut utan att välta, och emellanåt slängdes jag ut så fort jag kommit in på vågen, och det var bara kul. Inte minst tack vare att rollarna satt lika säkert som förra helgen. Att eskimåsvängen sitter i ryggmärgen ger verkligen en helt annan dimension till paddlingen. Avslutningsvis blev jag dock lite för trött och fick ta en simning, men shit happens!

På lördagen gick Master of water av stapeln, en tävling med tre delmoment som ska kora den mest allsidiga forspaddlaren/-innan. I ett anfall av galenskap anmälde jag mig, och pulsen gick i taket. Nervositet utan dess like! Det var nog tur att herrarna körde först, så jag hann lugna ner mig innan det var dags för start.

Första grenen var störtlopp i Speeder - en plaststörtloppskajak som jag kört en hel del med. Jag körde nämligen Åre extreme i en sådan förra året. Detta borde alltså å ena sidan passa mig men å andra sidan hade jag inte kört någon sådan båt på ett år nånting. Jag litade dock till att mina timmar i störtloppskajak skulle sitta i ryggmärgen, och det gjorde de. Jag missade lite i linjen och skrapade mot en sten men gjorde ett godkänt resultat. Nu var den gren jag hade koll på avklarad, bara nyheter kvar alltså.

Andra grenen var freestyle. Dagens regler innebar att man fick gå ut i vågen tre gånger och kunde få poäng för ett trick varje gång. Jag - som surfat första gången i fredags - tog mig ut i vågen och inte bara överlevde. Jag lät dessutom båten hitta på nåt och hängde med och fick faktiskt några poäng också! Efter denna gren låg jag faktiskt total-femma, riktigt nöjd med att både ha undvikit simmande och tagit poäng.

Tredje grenen var kajakcross. Gemensam start, enkel bana med några portar som ska tas i bakvatten, först i mål vinner. Vi var fem tjejer i mitt heat, och första porten gick jättebra. Jag var trea nerför första droppet när jag först blev vält av den blivande segrarinnan Maria Lindgren, och därefter påkörd av Zindy som kom strax efter mig. Zindys kajaknos tog mig rätt i nacken strax ovanför axeln, och det var ren tur att det bara var lite muskler som blev mosade. Ingen större skada skedd alltså, men det skrämde upp mig lite och jag är väldigt förvånad att jag klarade rollen ändå, särskilt som jag satt i en lånad kajak som jag aldrig rollat med förut.

På det stora hela är jag jättenöjd med att ha sprängt några gränser som jag kämpat med ett tag - rädslan för att gå ut och surfa framförallt. Att dessutom känna att rollen sitter så bra är riktigt skönt!

Kvällen fortsatte med reggae-gung till Rootvälta och djup sömn i tältet till regndropparnas smattrande mot tältduken.

Paddlingseufori igen

Jag har äntligen kommit ut och paddlat lite fors igen. Äntligen! Och oj vad det var härligt att få ut och jobba lite i en slalomkanot igen. Det gick dessutom rätt bra för att vara en månad sen sist, kanske kan det bero på att det är en aning lägre vatten nu än senast jag paddlade? Eller så var det Andreas som var snäll mot mig i banläggningen kanske... Det kändes i alla fall inte det minsta läskigt trots mörker och iskanter. Var vääääldigt nära att välta en gång när jag försökte ta en port med bra mycket mer vilja än teknik, men klarade mig. Tackar för det! Återigen, jag är otroligt glad att vi äntligen kom ut i forsen igen.

Idag har jag också inhandlat en innebandyklubba. Några av mina gamla klubbkompisar spelar nämligen innebandy på tisdagkvällarna, och jag tänkte hänga med på det. Får väl se om jag verkligen hinner vara med, jag har ju lite annat för mig, men en innebandyklubba kan väl alltid komma till användning. Dags för lite mat alltså, om den ska hinna sjunka innan nästa pass. Åh, vad jag älskar att träna!

Paddling regerar!

Jag släpade mig iväg till bassängen igår utan något större sug. Väl i vattnet så återupptäckte jag dock hur grymt kul det är att paddla! Vi avslutade med en polomatch som var både grymt kul och jobbig, lekbåt är lite tyngre att köra polo i :D

Vinterkyla!

Med en kanot på biltaket kan man inte vara fel ute. Eller? När jag var ut till forsen för någon timme sedan och hämtade lite grejer passade jag på att ta en titt på forsen också. Det såg riktigt ordentligt kallt ut... Jag var mycket glad att jag inte hade för avsikt att paddla ute idag. Det blir kallt nog att ut i snön och hämta kanoterna utanför simhallen.

Jag är också glad över att morgonens träning byttes från stadslöpning till vattenlöpning i Lugnets varma sköna bassäng. -25 är för kallt! Nog för att jag älskar riktig vinter - och otroligt vackert är det när det är så klart och kallt - men nu kunde det gärna få hålla sig kring -10 eller därikring ett tag.

Paddling x 2

Igår kväll hade jag ÄNTLIGEN tid att vara med på en bassängträning igen. Nu går jag dock händelserna i förväg. Först var vi nämligen ut på ett litet slätvattenspass i störtloppskanoterna. Det var evighetslänge sedan jag paddlade störtlopp, och jag har nog inte hållit i en vingpaddel sedan sundbornsloppet. Det kändes! Så fort jag försökte paddla lite snabbt tog det tvärstopp. Trötta trötta muskler som protesterade mot den ovana ansträngningen. Det blev därför ett lugnt pass där jag bara försökte få in tekniken igen. Nästa gång ska vi köra lite intervaller istället och försöka få upp farten igen. Det var väldigt lugnt och stilla på ån, inte en vindpust som störde vattenspegeln. Det är så vackert att paddla på vintern!

Sedan dags för bassängträning. Eskimåsvängarna satt bra idag, och jag vågade försöka mig på lite freestyletrix. Det är dock lite för ont om plats där för mig, så jag lyckas liksom inte ta mig upp på nosen innan bassängen tar slut eller det är folk ivägen. (Nåja, bristande teknik har ju något att göra med det också...) Andreas fick därför hjälpa till och lyfta upp mig på nosen och bakänden så jag fick testa att balansera lite. När jag välte sidledes istället drog det till lite i axeln, inte alls mycket utan bara en liten varningsflagga. Lär väl skärpa till mig och ta tag i axelstyrkan igen! Är jättenöjd med att eskimåsvängen satt riktigt bra, kom upp på första försöket varenda gång.

Per och Anna satte sina första eskimåsvängar, och verkar ha kommit på knepet nu. Per ville inte sluta utan fortsatte välta ända in i det sista, mäkta nöjd över den nyinförskaffade kunskapen. Bra jobbat!

Minusgrader i forsen

Kvällens paddlingspass gick både bra och dåligt. Jag lyckades inte ta alla portar något av åken, och jag slog i pinnar till höger och vänster. Mindre bra, skulle man kunna tycka. Jag var dock på ett strålande humör och vågade satsa rätt bra trots minusgrader och högvatten, så jag är ändå nöjd. Att jag varit på ett bra humör hela dagen av någon outgrundlig anledning hjälper ju till!

Det är för övrigt riktigt härligt att paddla på vintern. En fullmåne som tittade fram genom molnslöjorna. Frost på grenar och portar gnistrar i strålkastarskenet. En lätt dimslöja över vattnet. Magisk stämning! Längtar till nästa pass...

Ilska fungerar också

Stärkt av tisdagens härliga slalompass så bestämde jag mig för att åka ut till forsen ikväll igen. Bobbo körde en lite knivig bana som liknade den från i tisdags, men lite svårare. Jag valde att försöka hänga på, och insåg snart att tisdagens flyt var oerhört långt bort. Ikväll kämpade jag mot vattnet i varje paddeldrag och fick inte en meter gratis. Efter att ha försökt tömma huvudet och tänka positiva tankar gav jag till slut upp och körde på ren ilska istället.

Jag stannade till vid Per som hängde i bakvattnet, klagade lite på oflytet och kastade sedan alla hämningar överbord. Jag kastade mig ut i vågen som jag brukar vara rädd för, samtidigt som jag tänkte något i stil med att jag skiter fullständigt i om jag välter, för det går så förbannat uselt dåligt ändå. Och ser man på - det gick utmärkt! Jag borde nog paddla på ren ilska oftare, då kanske jag skulle våga lite mer...

Jag är fortfarande skönt arg (jo, det kan vara riktigt skönt att vara arg ibland!) och känner mig mer handlingskraftig än på länge. Använd ilskan!

Det efterlängtade flytet

I tisdags hittade jag äntligen det där eftertraktansvärda flytet i forsen igen. Det är en grym känsla att få extra fart av vattnet (åt rätt håll!) istället för att bara kämpa mot det.

Att vara med på Bobbo-ledda träningar ger en omedelbar och tydlig förbättring, särskilt för mig som inte har någon koll på tekniken. "Ta en kontring långt ut där, sedan ett framsvep på vänster och ett på höger". Och - lo and behold - nog funkar det.

I tisdags skärpte jag också till mig och paddlade på lite hårdare framåt. Det gjorde klar skillnad, jag tror att det framförallt gjorde mig mer skärpt och mindre avvaktande. Attackera istället för att vänta in porten. Precisionen är ju under all kritik, men så sporadiskt och ofokuserat som jag tränat slalom på sistone är ju inget annat att vänta.

Jag kände också att jag vågade lite mer. Det gjorde inget att det var mörkt, jag börjar väl vänja mig vid strålkastarljuset. Eller så hade jag helt enkelt rätt sinnesstämning.

Nu funderar jag bara på om jag ska åka på träningen ikväll igen. Jag vill ju känna den där känslan igen, när man lyckas få ner aktern i en pivotsväng och trycks upp av vattnet ut genom porten, sedan kommer ut i strömmen precis rätt för att få fart över mot nästa port utan att behöva ta ett paddeldrag själv. Jo, det blir nog paddling ikväll igen.

Vad ett års träning kan göra

Årets första bassängträning. Jag sitter i min egen kajak, med egen paddel, välter åt alla möjliga håll och kommer upp själv alla gånger utom två. Till och med när jag blir vält bakåt, vilket borde vara tokläskigt. Men nä, det funkar det också!

Visst, när jag försökte hjula med kanoten och välte så kändes det som kanoten bara snurrade runt, runt, runt när jag låg upp och ner. Och då blev jag stressad, misslyckades tre gånger med eskiln och simmade. Den andra gången var det en kanot ivägen som paddeln fastnade på, jag blev stressad och simmade. Så jag har ju en bit kvar tills rollen är bombsäker. Ändå har jag lärt mig väldigt mycket det senaste året.

På min första bassängträning förra året var jag definitivt rädd för att välta. Som tur var så tog dagens ledare väl hand om mig, jag fick börja ända från början med att bara välta och krypa ur kajaken och så gå steg för steg framåt. Han såg väl hur paniken lurade under ytan, kan jag tänka mig ;) Det passet var en vändpunkt, och efter det kände jag att det inte var lika läskigt att vara under vatten längre. Jag visste att jag alltid kunde rycka kapellet och simma. Tack för det, Jörgen!

Jag vet inte varför jag tycker det är så läskigt. Det är inte vattnet i sig, utan det är känslan av att inte få luft. Grottkrypning och andra sådana aktiviteter där man får känslan av att sitta fast, av att inte kunna komma ut i friska luften snabbt, är också klart obehagliga.

Därför känns det väldigt bra att jag kommit en bra bit åt rätt håll. Ibland känner jag mig så mesig när de andra är mycket snabbare på att våga prova på allt som Andreas serverar i form av utmaningar. Jag blir passiv och fegar ur, och sen blir jag irriterad på mig själv. När jag väl försöker så är det ju inte alls så läskigt som jag målat upp för mig i förväg.

Frågan är vad som skulle fungera bäst - att fortsätta se det som en utmaning som jag kan tagga upp mig för att klara av, eller att försöka avdramatisera det hela? Förmodligen är alternativ två bättre, men å andra sidan har jag ju hittat ett perfekt sätt att mata den där spänningssökaren som ständigt skriker efter mer. Och lyckas man väcka tävlingsdjävulen också så finns det inget jag inte vågar ;)

Solnedgångspaddling

Jag har varit på så bra humör nu, två dagar i rad. Trevligt besök fick jag igår kväll också!

I eftermiddags drog vi iväg tidigt från jobbet och paddlade, jag och en kollega. Solen kom fram lagom till vi klev på vattnet, och det var ett skönt pass. Lattjade runt i forsen lite och tränade på grunderna, han har inte paddlat särskilt länge. Jag körde min lilla pluttkajak och höll på att välta två gånger om när den hittade på egna trix i forsen. Förbaskade busfrö till kajak! Jag kanske ska döpa den till "plutten"? Krokodilen har föreslagits som namn, plastankan och tvålkoppen får den också heta ibland, men inget har känts riktigt rätt. Min andra kajak döpte omedelbart sig själv till "långa farbrorn", där fanns inget utrymme för diskussioner. Den här lilla bråkstaken jag köpt nu är lite knepigare. Livets svåra frågor ;)

Avslutningsvis så pushade jag min kollega att testa gränserna lite, så han välte efter en lite för knivig travers. Någon som hört mig förbanna den där snedströmmen förr? Den ställer till det för fler än mig ;) Jag var lite rädd att hans kanot skulle fortsätta ända ner på Hosjön, men jag lyckades knuffa in den till land nedanför slalommålet - skönt!

Jag passade på att testa en eskimåsväng i min lilla krokodil för att jag också skulle få bli lite blöt - och den rollar ju nästan sig själv. Man flyger upp i en sådan fart att man nästan tippar över åt andra hållet. Visserligen var det bara på slätvattnet, men det var så länge sedan jag tränade på någon roll nu att det kändes riktigt bra att den sitter.

Försökte öva lite fiol, men nu är orken slut för ikväll. Dags att kollapsa i soffan. Kram vänner!

Nattmörker III

Kort uppdatering av läget:

*Superstark lampa är inlånad- hoppas hinna testa den en sväng i skogen innan fredag.
*Avresa mot Småland fredag 08.00. Ser inte fram emot en massa åkande, men är fortfarande hyfsat tävlingssugen i alla fall.
*Tränings-ol ikväll på Hosjöbladet. Eländigt bökig terräng. Stenar och grenar ivägen överallt. Dessutom dimma till råga på allt. Tröstande var att orienteringen faktiskt funkar riktigt fint när jag väl skärper till mig. Var dock lite för trött för att skärpa till mig hela vägen, men det ska jag inte vara på fredag.
*Hoppas på klart väder på fredag, dimma är jobbigt, särskilt med stark lampa.

I livet i övrigt har jag varit på en riktigt trevlig konferens på Åkerblads i Tällberg. God mat, intressanta föredragshållare och diskussioner. Flams och trams på kvällen tillsammans med jobbarkompisarna var också riktigt trevligt. Vi är jämt så urtråkigt überseriösa på jobbet så det är kul när man för en gångs skull kan släppa på myndighetsfasaden lite.

I lördags paddlade jag också Sundbornsloppet. Jobbigt var det, framförallt pga vinden som gjorde det hopplöst att paddla rakt. Kvällens mat och filmvisning var dock trevligt, och bastun var varm och skön som vanligt! Jag börjar bli lite sugen att paddla mer störtlopp, men först och främst ska det bli riktigt skönt med lite höstvila nu!

Morgonpass

Lördag morgon. Väckarklockan ringer, förvirring inträder några sekunder - är det inte helg?
-2 ute, isade rutor på bilen och en kalldimma som bäddat in grannskapet. Burr! Dröjer mig kvar i sängvärmen hos den andra hälften som inte är lika galen. För visst känner man sig lite smått galen när man skrapar bilrutorna och huttrande kör iväg. Samtidigt börjar förväntan redan sända ut små lyckokänslor i kroppen och mungiporna dras uppåt.

Hämtar upp Andreas, huttrande även han men också med ett leende på läpparna. Vi ska ju paddla! Kallt också i klubbhuset, vi drar på polartec-jacka och handskar. Boxas lite för att få upp värmen i kläderna innan vi tar paddlar och kanoter och promenerar ner till forsen.

Frost på bryggan för första gången i höst. Tassar försiktigt för att inte halka och ålar mig ner i kanoten. Med handskar på behövs två försök innan kapellet sitter ordentligt, sedan glider jag ut i strömmen, paddlar upp i det lilla bakvattnet vid stenen och tar några kraftiga paddeldrag för att komma upp över kanten. I morgonkylan ligger en lätt dimma över vattnet och det känns spöklikt tyst och lugnt. Solen anas bakom dimmorna i öster, men den orkar ännu inte nå ner till oss.

Lugn paddling upp till stora stenen för att vakna till, sedan tvingar Andreas mig att köra lite sprinter för att få igång kroppen. Fingrarna är redan kalla igen och snart börjar det göra ont i fingertopparna. Lite mer uppvärmning behövs och vi börjar med några portar på slätvattnet. Det hjälper, snart är känseln tillbaka i fingrarna. Dags att ge sig ut i forsen!

Vi kör några korta banor som vi så småningom länkar ihop till en längre. Jag stannar upp och samlar tankarna innan varje start för att hålla kvaliteten hög på passet. Jag försöker att vara noggrann när jag kör banorna - slarvar du på träning så kommer du göra det på tävling. I början går det riktigt bra. Det märks att jag kört några bra slalompass förra helgen. Sedan börjar mjölksyran komma och jag orkar inte riktigt hålla skärpan längre. Solen börjar också sila ner genom dimstråken och jag stannar till för att sträcka ut benen och njuta av morgonen. Fler paddlare börjar dyka upp, och de kommer ner till forsen för att hälsa och kolla in vattenståndet.

En sista lång bana, sedan får det räcka. Den sista banan har mer uppströmspaddling, och mjölksyran gör de redan trötta armarna riktigt tunga. När de andra hoppar i kanoterna är vi redan på väg upp. I den ljuvliga värmen i bastun sammanfattas dagens pass och vi planerar vidare för nästa träning. På måndag blir det paddling igen :)

Tävlingsfylld helg

Den här helgen har flugit förbi i ett rasande tempo! Det mesta av den har jag tillbringat ute vid kanotklubben eftersom vi haft slalomtävlingar. Igår tävlade jag, idag var jag funktionär. Frågan är om man inte blir tröttare av att "bara" vara funktionär!

Igår stod slalom och störtlopp sprint på programmet. Efter min träning i banan i fredags kväll fortsatte min hjärna köra slalom halva natten. Tävlingsnerverna är inte att leka med! Trots att jag försöker tala om för mig själv att det här bara är för skojs skull, så jublar tävlingsdjävulen i mig. Nerver! En del av mig själv älskar dock den där nervositeten också... Jag kände ändå att jag hade rätt bra koll, så jag nöjde mig med att åka dit en timme innan och köra igenom banan något varv till. Det gick väl lika bra som mina bättre försök i fredags, så när det väl var dags för tävling hade jag hunnit bli av med det mesta av nervositeten. Skönt! Mina två åk gick rätt bra tycker jag. Jag lyckades bra med uppströmmarna, men hade svårt med första nerporten i bakvattnet där jag bromsade upp för mycket båda gångerna. Fick ett onödigt islag på andra åket också, drog paddeln i en port som jag hade klarat bra och var på väg ut från. Jag blev fyra (=sist), men var inte ljusår efter och är ändå nöjd!

Sedan dags för störtlopp. Jag fick börja som starter, så jag hann inte värma upp riktigt som planerat. Hade hoppats hinna köra ett träningsåk i forsen innan, men det hanns inte med. Övre halvan av forsen var jag väldigt passiv, bara flöt med i stort sett. Ner mot bron kom jag väldigt långt höger och körde sedan rakt över stenarna i bakvattnet vid brofästet. Nu har jag lämnat lite skrapmärken på rosa kanoten också alltså...jag invigde ju den röda som splitterny med att köra över stenröset till vänster där. Efter bron började jag äntligen trycka på lite, bättre sent än aldrig, och jag slutade trea (av fyra) i störtloppet. Kändes bra att faktiskt ha någon efter mig för en gångs skull!

Idag var det slalom med SM-klass för C1 & C2. Många som körde flera åk i olika sorts båtar alltså och jag hade fullt upp som starter. Jag tycker att det är roligare att vara starter än portdomare, man hinner snacka lite mer med dem som ska starta. De som inte är tokfokuserade i alla fall. Det tråkiga är väl att man hamnar så långt från tävlingen, ingen chans att höra speaker och sådant. Det var en lång dag, men på det stora hela trevligt. Blåsigt som vanligt i Falun, men inte fullt lika illa som förra året i alla fall.

Avslutningsvis blev det en låååång prisutdelning. Medalj till alla, diverse bucklor och så fick vi höra Sverigecupsresultaten också eftersom helgens tävlingar var avslutning för cupen. Döm om min förvåning när jag fick reda på att jag hamnat på en andraplats av damseniorerna. Jag tycker det är lite smått tragiskt att jag tar en sammanlagd andraplats genom att komma sist på två tävlingar. Är det verkligen så dåligt med tjejer som paddlar?

Slalomträning

Har precis varit och testat banan inför morgondagens sprint. Några saker kan konstateras:
*Jag är ringrostig. Det gick dock bättre och bättre efterhand.
*Vattnet har sjunkit avsevärt sedan i måndags!
*Min nya paddel känns lite ovan - kanske bättre att köra med den gamla imorrn ändå.
*Banan är överkomlig, men jag är djävulskt ojämn. Jag behöver lite tur för att lyckas paddla bra i alla portar i samma åk under de två tävlingsåken.
*Det är kul att paddla! Särskilt när det är soligt och varmt!

Något annat jag konstaterade är att jag känner mig rätt svag i överkroppen igen. Dels är det nog för att jag inte paddlat lika mycket under hösten som jag gjorde i somras. Sedan funderar jag på om det också kan bidra att jag skaffat mig nya paddlar med större blad som greppar bättre i vattnet. Då krävs det väl lite mer styrka för att orka hålla emot. Låter det rimligt? Eller vad säger de riktiga paddlarna - är jag ute och cyklar nu igen?

Tröstpaddling

Nä, det blir inget SM för mig i år. Är fortfarande för hostig. Blir någon av de andra tjejerna sjuka kanske jag åker ner bara för kavlen på söndag. Tills dess borde jag ha frisknat till tillräckligt för att springa, men kvalet på fredag är helt enkelt för tidigt. Tråkigt, tråkigt.

Igår var jag dyster och grinig efter att ha bestämt mig för att jag inte kommer kunna springa i helgen. Trots att jag fortfarande inte är riktigt pigg bestämde jag mig för att åtminstone ut och känna på min nya kajak lite.

Min lilla plastanka kändes ännu mindre ute på vattnet. Istället för att gå igenom vågorna så kämpar den sig uppför ena sidan av vågen för att sedan glida nerför baksidan som en pulka i en pulkabacke :) Den kändes också otroligt lättmanövrerad. I början tog jag i lika mycket som vanligt, men jag insåg snart att den här kajaken inte behöver tvingas in i något. Den följer med ändå i svängarna! Rakt fram är det dock bra mycket tyngre än i de snabba slalomkajakerna, så stark lär jag nog bli tvungen att bli ändå...

Den här kajaken hittar också på egna saker, och kommer nog att lära mig en del. Den vill till exempel surfa vågor. Mitt i en travers hittade den en våg som den stannade på och körde ner nosen i. Dags för mig att vänja mig vid att kajaken dyker emellanåt alltså och inte få panik bara för att nosen är under vattnet... Den känns dock också väldigt lättrollad, så jag kände mig inte alltför orolig för att välta.

Det blev ett kort litet pass igår, utan några utsvävningar. Dels är jag inte riktigt pigg än, dels hade jag inget sällskap. Jag som är onödigt försiktig i vattnet redan från början vågar ju knappt göra någonting när jag inte har någon med mig i forsen, särskilt när jag sitter i en okänd kajak. Mes!

2fun

Nu har jag valt sida för hösten och inhandlat en lek-kajak. Jag vet att jag sagt att jag skulle satsa på en slalomkajak först, men så kom ett erbjudande från Kajaktiv som jag inte kunde motstå. Största fördelen är naturligtvis att jag kunde åka och hämta den redan samma dag, och alltså har suttit i den på vardagsrumsgolvet i några timmar redan (jo, lite knäpp är man nog).

Det som inhandlades (kan man kalla det ett impulsköp om man velat över det i två dagar i sträck?) var i alla fall en 2fun från Jackson kayaks. Borde vara en finfin båt för mig att plaska runt i, liten och lätt!

Nu vill jag bli frisk fortare än kvickt så jag får ut och prova min nya plastanka!

Bra och dåliga nyheter

Bra:
Jag satte min första oplanerade eskil i fors på forsträningen idag! Äntligen föll pusselbitarna på plats, jag tänkte inte ett ögonblick på att rycka kapellet och simma. Jag började visserligen med ett halvdant försök där jag kippade efter lite luft, men lade upp paddeln igen och tog mig upp. Kändes grymt skönt :)

Dåligt:
Känner mig raspig i halsen. Resten av forspasset var jag seg och ofokuserad, och paddlade mest runt och funderade på om jag håller på att bli förkyld. Björn är förkyld, men vi brukar ju aldrig få samma förkylningar så jag hoppas jag klarar mig den här gången också. Känns dock lite för tjockt i halsen för att jag ska kunna ignorera det.

Är jag frisk så blir det paddling igen imorgon - störtlopp från Sundborn ner till klubben. Annars får jag väl försöka krya på mig till helgen - jag har fått första sträckan på DM-kavlen på söndag. Det var riktigt länge sedan jag sprang en förstasträcka, och nu när jag är i så pass bra löpform ska det faktiskt bli rätt kul!