Två veckor i Costa Rica - en fågelresa utöver det vanliga

Kan en resa till Costa Rica vara annat än magisk? Ett resmål som jag drömt länge om att åka till, som jag laddat för genom att plugga in fåglar, läsa reserapporter och leta på youtube efter filmklipp på häftiga arter. Ett resmål som en biolog bara måste besöka, med nästan 30% skyddad areal och en helt annan inställning till landets naturvärden än vad gemene man har här hemma.

Jag var faktiskt lite rädd för att bli besviken. Försökte hålla nere förväntningarna för att inte tro att man kan se allt som man ser på naturprogrammen på tv. Tänkte på hur svårt det var att skåda fågel i regnskogen i Thailand, och på frustrationen över att bara höra en fågel som man väldigt gärna velat se. Den här resan lyckades dock överträffa alla mina förväntningar, och redan under de första dagarna hade vi lyckats se drömarter på ett sätt som jag aldrig nånsin vågat hoppas på.

Jag kommer lägga ut bilder och film efterhand - redan nu kan ni se några filmklipp på några av de mest magiska tillfällena i ett vimeo-album här: Costa Rica

Här i bloggen tänkte jag också lägga ut en sorts reserapport, dag för dag eller möjligen plats för plats. Vi börjar redan nu med resan dit:

Vi samlades 07.00 på Arlanda på fredag morgon den 10 januari, och träffade de andra i gruppen för första gången. Det blev en eländigt lång flygning till Newark eftersom vi verkade vara de enda på planet som inte förbokat platser och därför blev utspridda på mittenplatser allihopa. 

I New York hade vi fem timmars väntan som blev ännu längre när vårt plan till San José var försenat, men en Red-tailed hawk och några ringbilled gull siktades i alla fall från flygplatsfönstret i det eländiga vädret. En timme sent kom vi äntligen iväg och efter sammanlagt 15 timmars resande från Arlanda var vi på plats i Costa Rica. Där var det mörkt men behagligt fuktig luft när vi blev mötta av vår lokala guide Hugo och chauffören Jaime. De skulle visa sig vara riktiga guldkorn bägge två. 

Här vill jag inte paddla

...men visst är det vackert! Förra helgen gjorde vi en härlig utflykt till Älvdalens skjutfält. Inga skjutningar, bara vandring. Vi bodde på Navardalens vildmarksstation, ett stf-vandrarhem utan el och andra moderna bekvämligheter. Vi hade stället för oss själva och njöt i fulla drag! Bilden är från Rotensugnet, ett av flera besöksvärda naturreservat på skjutfältet. Vi promenerade också upp på Storvarden, och tog en tur genom Långsjöbliks naturreservat. Det roligaste var nog lavskrikorna, men det är också en lisa för själen att få promenera genom fullvuxen skog som får genomleva sin fulla livscykel. 

Dikesorgie i Finland

Det har varit en spännande vecka med mycket resande, och även om jag är rätt trött just nu så har det helt klart varit värt det!

Veckan började med en jobbresa till Finland, närmare bestämt till trakterna kring Joensuu och Kuopio. Jag är projektledare för ett EU-projekt som ska reparera skadorna som dikningsarbeten i några av våra fina myrar ställt till med. Eftersom dikena är närmare 70 år gamla så har det hunnit hända en hel del med vegetationen och frågan är hur man ska göra och vilket resultat man kan förvänta sig.

Finnarna har dikat ut väldigt mycket mer än oss, och de har också samlat på sig mycket mer erfarenhet om återställning av kvaddade myrområden. Vi var där för att se och lära, och det gjorde vi! Riktigt trevliga dagar som naturligtvis avslutades med härlig finsk bastu.

Nu vet jag alltså hur bastun vid sommarstugan ska byggas och utstyras. Riktig vedeldad naturligtvis, med en rejäl gryta så man får uppvärmt vatten att vaska av sig sedan.

Höstvandring i skogslandet

Vi hann aldrig med någon fjälltur i somras. Husrenoveringarna hade högre prioritet. Därför blev det också alldeles för få tältnätter. För att råda bot på det bestämde vi oss för att gå ut på en liten hösttur i hemmaskogarna.

Efter lite funderande bestämde vi oss för Vildmarksleden som går över höjdlägena kring Sörskog norr om Falun. Vi kortade av turen lite och åkte in och ställde (intet ont anande) bilen på en grusväg öster om Andersbo.

Leden är omväxlande och löper ömsom genom fullväxt skog och förbi gamla fäbodar och gårdar, ömsom genom tråkiga tallungskogar och hyggen. På det stora hela var det en härlig tur genom skog som kändes mer och mer höstfärgad för varje kilometer.

Kantareller var det väldigt gott om - vi plockade de gula men lät trattisarna stå. Sådana kan vi plocka närmare hemma, de verkar finnas överallt i höst. Det blev en stekpanna full till middagen. Att slå upp tältet vid en tjärn och avsluta dagen med stekta kantareller vid en eld är ren njutning! Så enkelt att göra också. Man behöver inte åka långt bort för att komma ut - skogen hemma runt husknuten kan räcka långt.

Återvändandet till civilisationen höll på att bli något försenat. Skogsbilvägen vi kört in på var avgrävd. Maskinföraren var nog lika förvånad hon som vi. Att någon övernattat längre in hade de inte räknat med. Efter lite funderande så hittade vi en möjlig utväg, och med hjälp av två starka män och en stark kvinna fick vi hjälp att knuffa bilen uppför en grässlänt in på en tomt där vi kunde passera hindret. Åter till Falun i tid för kvällens paddling alltså - men det är en annan historia!

Fler bilder från turen: http://picasaweb.google.se/jennyxan/VandringVildmarksleden#

Sol, vatten, fika... en bra dag på jobbet :)

Idag var en sån där bra dag på jobbet igen. Enda problemet var väl att det var så mycket vatten i dikena att jag fick gå dubbelt så långt som jag tänkt. Till slut plumsade jag ändå i ett hål och fyllde upp båda kängorna, så sista kilometrarna skvishade det fint om fötterna :D

Wilma var nöjd med att få lerbada i massor med pölar - vi var ute i ett myrområde hela dagen och plaskade så hon fick många chanser att blöta ner sig.

I morgon ska vi också ut i fält, sköna dagar nu!

Jobb

Genom ena fönstret tittar jag ut på ett monsunregn, genom det andra lyser solen in. Känns lite lätt overkligt, men det betyder förhoppningsvis att det hinner gå över tills jag ska cykla till jobbet. Efter att ha jobbat hela helgen så får det bli lite sovmorgon idag, det är jag värd!

Jag har varit lite småkrasslig hela helgen, hes och småsnorig. Det har väl inte direkt blivit bättre av att stå i ett mässtält och prata med folk dagarna i ända. Hoppas därför det går över snabbt nu när jag är hemma igen, det känns faktiskt redan bättre efter en natts sömn. Jag hade tänkt ta något löppass där uppe, men så blev det nu inte. Efter att ha stått och stått och stått två hela dagar så är benen ändå lite trötta, men konstigt nog har ryggen klarat sig bra. Kanske tack vare all paddling? Någon nytta måste man ju ha av den :) Själva mässan var väl som förväntat, kanske inte så mycket folk som jag trott. Emellanåt var det därför rätt segt.

Kul var att få gå in i björnparken efter stängningstid och strosa runt i lugn och ro utan skrikande småungar och stressade turister. Isbjörnarna tittade vi naturligtvis på och det mest fascinerande var att se vilka otroliga vattendjur de är. De är så hundlika på land, så även om jag borde ha vetat att de naturligtvis är fantastiska simmare, så blev jag överraskad när honan dök i, försvann helt under vattnet en lång stund för att sedan dyka upp på ett helt annat ställe och "döda" en tom dunk som flöt på ytan. Man såg en vit ljusning under ytan som rörde sig, sedan dök plötsligt en jättetass upp och träffade dunken.



Jag har alltid kluvna känslor när jag går i en djurpark. Det känns så fel att stänga in så magnifika djur på så små ytor. Även om Grönklitt har stora hägn jämfört med andra djurparker så är det ändå ingenting jämfört med vad dessa djur skulle ha rört sig över i det vilda. Å andra sidan är det häftigt att få se dessa djur och förhoppningsvis blir fler folk intresserade av att se till att de finns kvar även i det vilda.

Vi fick också se vargvalparna, vilket var kul. Man brukar kunna stå vid varghägnet och vänta lääänge utan att få se mer än kanske några öronspetsar som sticker upp, så vi hade inte så höga förhoppningar. Nu när lugnet lagt sig över parken för kvällen så kom dock föräldraparet travande och hämtade upp gänget med valpar som genast började tigga mat med gnyl och gläfs. Öronen bakåt, slickar i mungipor och svansen frenetiskt viftande, typiskt valpbeteende.

Lurån

Lurån from Jenny Sander on Vimeo.

Jag passade på att filma Lurån lite när jag besökte området i jobbet häromdagen. En fin liten å, rätt bra fallhöjd men lite för liten för att vara paddelbar tror jag. Vackert är det i alla fall.

En bra dag på jobbet

Idag hade jag en riktigt härlig dag på jobbet. Det är sådana här dagar som väger upp alla jobbiga samtal med griniga människor som man råkar ut för i mitt jobb.

Först besökte jag en liten pärla utanför Bjursås - Lurån. Det är en liten fors som går mellan sjöarna Utgrycken och Rogsjön. Jag passade på att ta en hel del bilder också, men konstaterade att den nog är lite stenig och liten för att vara värd att paddla. Om det blev riktigt extremt högvatten nån gång, kanske... Jag får väl lägga upp några bilder och någon liten film så får de mer rutinerade kanotisterna avgöra.

Därefter fortsatte jag upp till Mora där jag besökte två förslag till naturreservat, två stora myrområden med riktigt rik kärlväxtvegetation. Härligt! Avslutningsvis körde jag förbi ett avverkningsanmält område som tyvärr drog ner humöret lite. Fin tallskog, men inte tillräckligt fin för att vi ska kunna göra naturreservat av den. Alltså kommer den att avverkas. Jag borrade en gammal tall med ett brandljud i och det blir intressant att se när det brann senast. Jag tror nog att flera av tallarna i den äldre generationen har brandljud och kanske kan jag få markägaren att spara dessa i alla fall.

Det blev en lååång dag, jag var inte tillbaka i Falun förrän vid halv nio-tiden. Hoppas jag hinner ut någon dag nästa vecka också, det behövs för att få tillbaka inspirationen för arbetet.