Duktig

Idag kan jag ge mig själv en liten klapp på axeln, tycker jag. Jag är på konferens och har varit ute på exkursion hela dagen. Trots det tog jag mig i kragen och kom ut på en liten löprunda före middagen. Nu känner jag mig definitivt värd middagen på Kalmar slott som väntar!

Hemmablind

Jag går en kurs i folkmusikensemble på universitetet i Karlstad. Jag har ju spelat så mycket folkmusik att man skulle kunna tro att det skulle vara löjligt lätt, men det är det tack och lov inte. Jag var själv lite rädd för att det mest skulle vara en massa fioler och likna ett spelmanslag - men faktum är att jag var enda fiol i gänget från start. Det hade jag inte väntat mig.

Att spela ihop med instrument jag inte brukar spela med är väl en sak - det är jag ändå rätt van. Däremot att lära in låtar på gehör från gitarr kändes lite ovant. Jag måste själv fundera på stråken och annat fiolspecifikt. Riktigt kul och utvecklande! Att spela ihop med folk som inte har folkmusiken i ryggmärgen är också väldigt kul - jag märker hur hemmablind jag är för mycket av det som skiljer folkmusiken från annan musik - jag anade inte att det kunde vara så svårt att lära ut polskegunget till kompinstrumentalister som vill att alla slag i takten ska vara lika långa...

Om några veckor ska vi få lära oss en iransk låt. Då blir det nog jag som får kämpa med gunget!

Comeback!

I dubbel bemärkelse. Åter till bloggen efter några månaders datortrötthet, och åter i löpspåret på allvar med det första riktigt långa passet på två år!

2.17 från kil till skived, mer än hälften löpning, men en del rask promenad också. Knäet gnirkade väl lite mot slutet och imorrn lär jag känna mig ledbruten, men oj vilken skön känsla jag har i kroppen nu!