Den senaste tiden har jag träffat en hel del nya människor. Det blir ju så när man flyttar. Flera av dem tycker då att jag verkar så driftig och stark, samtidigt som de själva säger att "sånt där kan ju inte jag". Men vet ni vad. Det kan inte jag heller. Men jag gör det ändå. Och oftast lyckas det faktiskt!
Här kommer mitt lilla tips för att ge dig själv "nybörjartur" när du ska prova något du aldrig gjort förr:
Intala dig själv att du kan. Blunda och föreställ dig att du utför vad det nu är du ska göra, och att du lyckas. Är det svårt, så titta noga på någon annan som gör samma sak och låtsas att du är den personen. Låtsas helt enkelt att du kan. Och tänk sedan inte för mycket, utan gör istället. Gå på känsla.
Att göra något för första gången behöver alltså inte vara så svårt. Visst, du vet inte om du kan. Men du vet definitivt inte heller om du inte kan. För min del blir det oftast svårare andra gången, när jag vet att jag klarat det en gång, och ska försöka lista ut hur jag gjorde. För första gången låtsades jag ju bara att jag kunde, utan att låta självmedvetenheten komma i vägen och lägga sig i.
Det kan vara lockande att tala vitt och brett om att det är första gången man gör något, så att ingen har några förväntningar på dig. Men om det betyder att du själv inte ens försöker lyckas första gången, då tycker jag du ska tänka om. Våga lyckas redan första gången - innan du skaffat dig ett bagage av förutfattade meningar att släpa på!
torsdag 30 december 2010
onsdag 8 december 2010
Dag 6 & 7 - Doñana
Uppe med soluppgången och den stora turen runt Doñana. Nu fick vi se blåskator i mängder, och det blev många fotostopp längs vägen österut. Blåskatorna var härliga att se där de drog fram i stora flockar genom tallskogarna. Härfåglarna var också lustiga små typer som fanns i större antal än vi hade vågat hoppas på.
Doñana i övrigt var faktiskt inte fullt så bra som vi hade hoppats – förmodligen hade vi blivit lite blasé efter de fantastiska dagar vi haft hittills. Dessutom hade vi lite otur i risfälten, då traktorerna som fågelmängderna följde höll till långt från vägen så det blev svårskådat. När man tänker efter och börjar räkna samman arterna så såg vi trots allt både det ena och det andra efter vägen, och höjdpunkten var kanske natthägern som förgyllde en pinkpaus! Efter att ha blivit utschasade av en parkvakt från en korkekskog som tydligen var ”prohibido” drog vi tillbaka mot civilisationen och försökte hitta en mataffär med bättre bröd. Den lilla supermercadon i El Rocío var nämligen inte mycket att hänga i julgranen. Istället åkte vi vilse i Almonte och höll på att inte hitta ur stan, och lyckades än mindre hitta en mataffär. Till slut hittade vi till Carrefour, där vi shoppade mat och åt amerikanskinspirerad pizza istället.
Dag 7 var alla trötta på bilåkning och hårdskådande, och vi försökte ta en lugnare dag. Morgonens promenad slutade i lite oenigheter, men dessa reddes ut och vi började om med att åka söderut istället till en fuktig korkekskog vid El Palacio de Acebron. Nu regnade det rätt mycket, och lavar och mossor framträdde i all sin prakt på korkstammarna bland murgröna och björnbärsrevor.
När regnet stillnat fick vi äntligen se stjärtmesarna som klängde i eukalyptusträd och tallar. De tillhör en annan ras än de vi har hemma, mycket mörkare och inte alls de vita dunbollar man är van att se. Roligt! Vi hörde också domherrar, men fick tyvärr inte se dem. Domherrarna här nere ska vara mycket mindre än de vi har i norden, så det hade varit roligt att se dem också men man kan inte få allt.
Vi stannade också till för en grundligare titt på marisman i El Rocío, och just när Per konstaterade att det nog inte var nån idé att ens försöka hitta de där kamsothönorna bland alla vanliga sothönor, så dök en upp i tuben. Jan hittade samtidigt ytterligare en – endera hade vi en väldig tur eller så var det inte så svårt! De hade båda fortfarande tydliga röda knölar i pannan, vilket naturligtvis underlättade. Ännu häftigare var nog att se spelande flamingo – vingar ut, huvudvridningar, vingar bak och så lite guppande på det.
När solen började titta fram igen åkte vi vidare söderut till Acebuche, där de hade ett större visitors center. Där fanns en koloni blåskator som enligt utsago skulle komma nära om man hade en matsäck som lockade, och det stämde. Vi matade in dem med vår frukostlimpa och beundrade dessutom en vacker härfågel och ett gäng orädda gråsparvar. Gömslena nere vid lagunerna gav inget nytt, så vi åkte snart tillbaka till El Rocío igen där vi försökte fånga atmosfären i stan på bild innan solen gick ner.
lördag 4 december 2010
Dag 5 – risfält och resdag
Nu var det dags att säga farväl till playan och bungalowerna – dags att fara västerut till de stora våtmarkerna i Doñana. Det första stoppet på vägen blev en av resans höjdpunkter när vi gjorde en detour via en dränerad sjö som omvandlats till risodlingar och beteshagar. Längs en kanal fick jag ett ädelkryss på purpurhöna och vi såg flera svartvingade glador och både tornfalk och rödfalk. I risfälten hittade vi sedan bronsibis och svart stork, och det som vi först trodde var måsfåglar bakom traktorn visade sig vara minst lika mycket silkeshägrar och kohägrar.
Inga vanliga traktordäck på de där maskinerna inte.
Vidare mot Doñana och äntligen framme i El Rocío åkte vi direkt ner till marisman (våtmarken) mitt i byn. Där åt flamingor tillsammans med skedstorkar och mycket mycket mer. Strax innan vi nådde byn såg vi också våra första blåskator och en härfågel till Ninas stora lycka.
El Rocío kan man nog skriva flera sidor om. Det är en mycket speciell ort, som jag inte har sett maken till någonstans. Gatorna är av sand, hästar samsas med bilar och de flesta av husen är bara bebodda under helger och religiösa högtider. Hela byn är uppbyggd kring en helgonbild – en staty av ”Nuestra Señora del Rocío”. Myten säger att statyn hittades i ett träd av en lokal jägare, som försökte bära med sig den hem. Statyn återvände dock till sin ursprungliga plats så snart han ställde ner den för att vila, och till slut byggdes ett kapell på platsen kring statyn. En stor del av staden består av ordenshus för s.k. ”Hermandades” – brödraskap – som gör pilgrimsfärder dit.
Den här mannen rastade sina hästar efter bilen mitt i helgtrafiken. Förutom den som han ledde från bilfönstret följde några lösa föl och en hund.
Under helgen fylldes stan av busslaster med turister och partyprissar. Det kändes väldigt udda att se tjejer med kortkort och högklackat och killar med det senaste i klädväg och accessoarväg stappla runt på de kladdiga sandgatorna tillsammans med mer eller mindre välklädda ryttare med ölglas i händerna till häst utanför barerna. I brödraskapens hus verkade partyt vara i full gång från tidigt till sent, och man hörde flamencorytmer lite här och var. Genom fönstren anades stampande klackar och klapprande kastanjetter. Kring (och i) kyrkan fanns de katolska prylaffärerna med helgonbilder och krimskrams, och snäppet bortanför dessa fanns affärer för hästtillbehör och flamencoklänningar. Det är svårt att beskriva och måste nog upplevas! Mitt i allt detta kände vi oss som ganska udda fåglar med fältkläder och kikare, och betraktade spektaklet med stora ögon. Vi hittade en riktigt bra restaurang där vi åt väldigt god mat, och på väg hem fick vi se en tornuggla svepa över torget framför kyrkan.
Vi bodde på camping La Aldea strax utanför stan, där vi bokat in oss i den dyrare varianten av campingstuga. Stugorna var inte riktigt anpassade för det rådande vädret, men hade som tur var luftvärmepump som gjorde inomhusmiljön uthärdlig trots golvdraget i den centimeterstora springan under dörren. Vi hade kyligt väder med lokala mått mätt – de sa att de aldrig hade kallare än 7-8 grader, och det var där ungefär vi höll oss på morgnarna.
Inga vanliga traktordäck på de där maskinerna inte.Vidare mot Doñana och äntligen framme i El Rocío åkte vi direkt ner till marisman (våtmarken) mitt i byn. Där åt flamingor tillsammans med skedstorkar och mycket mycket mer. Strax innan vi nådde byn såg vi också våra första blåskator och en härfågel till Ninas stora lycka.
El Rocío kan man nog skriva flera sidor om. Det är en mycket speciell ort, som jag inte har sett maken till någonstans. Gatorna är av sand, hästar samsas med bilar och de flesta av husen är bara bebodda under helger och religiösa högtider. Hela byn är uppbyggd kring en helgonbild – en staty av ”Nuestra Señora del Rocío”. Myten säger att statyn hittades i ett träd av en lokal jägare, som försökte bära med sig den hem. Statyn återvände dock till sin ursprungliga plats så snart han ställde ner den för att vila, och till slut byggdes ett kapell på platsen kring statyn. En stor del av staden består av ordenshus för s.k. ”Hermandades” – brödraskap – som gör pilgrimsfärder dit.
Den här mannen rastade sina hästar efter bilen mitt i helgtrafiken. Förutom den som han ledde från bilfönstret följde några lösa föl och en hund. Under helgen fylldes stan av busslaster med turister och partyprissar. Det kändes väldigt udda att se tjejer med kortkort och högklackat och killar med det senaste i klädväg och accessoarväg stappla runt på de kladdiga sandgatorna tillsammans med mer eller mindre välklädda ryttare med ölglas i händerna till häst utanför barerna. I brödraskapens hus verkade partyt vara i full gång från tidigt till sent, och man hörde flamencorytmer lite här och var. Genom fönstren anades stampande klackar och klapprande kastanjetter. Kring (och i) kyrkan fanns de katolska prylaffärerna med helgonbilder och krimskrams, och snäppet bortanför dessa fanns affärer för hästtillbehör och flamencoklänningar. Det är svårt att beskriva och måste nog upplevas! Mitt i allt detta kände vi oss som ganska udda fåglar med fältkläder och kikare, och betraktade spektaklet med stora ögon. Vi hittade en riktigt bra restaurang där vi åt väldigt god mat, och på väg hem fick vi se en tornuggla svepa över torget framför kyrkan.
Vi bodde på camping La Aldea strax utanför stan, där vi bokat in oss i den dyrare varianten av campingstuga. Stugorna var inte riktigt anpassade för det rådande vädret, men hade som tur var luftvärmepump som gjorde inomhusmiljön uthärdlig trots golvdraget i den centimeterstora springan under dörren. Vi hade kyligt väder med lokala mått mätt – de sa att de aldrig hade kallare än 7-8 grader, och det var där ungefär vi höll oss på morgnarna.
Kluven
Det har verkligen blivit vinter! Jag älskar snö, skidor och kyla, så jag tycker det är jättehärligt när solen gnistrar på snön. Jag längtar verkligen ut på skidorna, både längd och skogs och naturligtvis ännu mest telisarna. Det är dock en liten del av mig som inte riktigt håller med. En liten gnällspik som tycker att det hade varit bättre om det hade varit nollgradigt några veckor till. Jag har nämligen fått hem min nya slalomkanot! Min första egna slalomkanot. Vackert grön och blå, anpassad till min vikt och monterad för att passa min längd. Äntligen en kanot som passar lilla mig! Problemet är ju bara då att jag inte kunnat prova den i vattnet än. Visst hade jag väl kunnat stålsätta mig och åka ut dit ändå, men det är liksom inte så kul att paddla i -18 och vind. -10 är uthärdligt, men det har ju inte ens varit så varmt.
Jag började paddla fors för att stilla skidabstinensen under sommarhalvåret. Nu har jag paddlingsabstinens på vintern istället...
torsdag 2 december 2010
Dag 4 – återhämtning och Gibraltar
Trötta efter allt bilåkande bestämde vi oss för att ta en lugn förmiddag. Nina passade på att hänga med på en ridtur på andalusier längs stranden, och Per och Jenny sprang i sanden medan Jan promenerade. Det var riktigt kul att springa med sandlöparna runt fötterna och se havssulorna dyka på bara ett tiotal meters håll.
Den härliga stranden nedanför hotellet.
Uppiggade efter förmiddagens avkoppling åkte vi in till Tarifa för att äta lunch och ta en promenad i stan. En god grillad fisk på trevlig restaurang blev det följt av supersnabb stadsrundtur. Där hämtade vi också upp Gittan som var där som assistent till ringmärkare och sträckräknare, och som törstade efter svenskt sällskap efter flera veckor i sällskap med italienare och spanjorer med bristfälliga språkkunskaper.
Vi packade in oss i bilen och for österut till Gibraltar, som vi efter viss diskussion bestämt oss för att man måste besöka när man är så nära. Alla blev nog positivt överraskade av besöket som inte riktigt blev som vi förväntade oss. Det var mycket intressant att bara passera en passkontroll och sedan hamna i ett spanskt England. Trafiken var precis så illa som Lonely Planet beskrev den, men vi tog oss in till ”upper rock nature reserve” och parkerade strax innanför grindarna.
Fågelguiden tipsade om en naturstig som vi började gå på och snart fick vi se både apor och annat spännande. Söta små narcisser växte här och där bland klipporna.
Stigen – som hette ”Mediterranean steps” gick på utsidan runt den branta klippa som vetter mot öster. Det var brant både uppåt och nedåt, men tack vare att den restaurerats med nya staket och trappor var den inte särskilt läskig. Vi, som hade trott att vi skulle stå på en parkering och titta på apor som tigger av turisterna, fick en riktigt härlig naturupplevelse.
Vi var glada att stigen renoverats rätt nyligen...
När vi kom upp på toppen kom vi också ut i den kalla västvinden igen och promenaden längs asfaltvägen tillbaka ner gav inte så mycket mer än en solnedgång och en massa trutar som lekte i vinden. Nerfarten med bil blev desto intressantare. Vägarna genom reservatet är enkelriktade och smala, med bråddjup på ena sidan. Per blev dagens hjälte när han i farten upptäckte en klipphöna som stack fram huvudet bakom en sten vid sidan av vägen. Vi hade gett upp på hönan och konstaterat att det skulle vara väldigt svårt att få syn på en sådan, så det var en väldigt rolig bonus och en perfekt avslutning på dagens naturupplevelser.
Trutar i luften - två pilgrimsfalkar drog förbi i överljudsfart också men dessa fastnade nog inte på bild.
Stackars Jan svettades nog en hel del när vi körde ner genom stan igen – JAG svettades och jag satt ändå bara i baksätet. För djävulskt smala och branta gator, bilar parkerade överallt så det knappt gick att komma fram och dessutom en dåligt skyltad labyrint där vi fick gissa oss fram bland de enkelriktade gatorna. En felkörning ledde oss tillbaka bland ännu smalare gator tills vi kom tillbaka till den väg vi lämnat för några hundratal meter sedan, och så kom vi äntligen ner till den större väg vi åkt upp längs.
När vi äntligen hittat ut var vi väldigt hungriga och gick in på stan i ”Irish town” för att hitta en trevlig pub. Per fick äntligen en hygglig öl och övriga fick också klart ätbar mat. Gittan hjälpte oss med väldigt mycket bra tips inför våra dagar i Doñana – tack och bock!
Den härliga stranden nedanför hotellet. Uppiggade efter förmiddagens avkoppling åkte vi in till Tarifa för att äta lunch och ta en promenad i stan. En god grillad fisk på trevlig restaurang blev det följt av supersnabb stadsrundtur. Där hämtade vi också upp Gittan som var där som assistent till ringmärkare och sträckräknare, och som törstade efter svenskt sällskap efter flera veckor i sällskap med italienare och spanjorer med bristfälliga språkkunskaper.
Vi packade in oss i bilen och for österut till Gibraltar, som vi efter viss diskussion bestämt oss för att man måste besöka när man är så nära. Alla blev nog positivt överraskade av besöket som inte riktigt blev som vi förväntade oss. Det var mycket intressant att bara passera en passkontroll och sedan hamna i ett spanskt England. Trafiken var precis så illa som Lonely Planet beskrev den, men vi tog oss in till ”upper rock nature reserve” och parkerade strax innanför grindarna.
Fågelguiden tipsade om en naturstig som vi började gå på och snart fick vi se både apor och annat spännande. Söta små narcisser växte här och där bland klipporna.
Stigen – som hette ”Mediterranean steps” gick på utsidan runt den branta klippa som vetter mot öster. Det var brant både uppåt och nedåt, men tack vare att den restaurerats med nya staket och trappor var den inte särskilt läskig. Vi, som hade trott att vi skulle stå på en parkering och titta på apor som tigger av turisterna, fick en riktigt härlig naturupplevelse.
Vi var glada att stigen renoverats rätt nyligen...När vi kom upp på toppen kom vi också ut i den kalla västvinden igen och promenaden längs asfaltvägen tillbaka ner gav inte så mycket mer än en solnedgång och en massa trutar som lekte i vinden. Nerfarten med bil blev desto intressantare. Vägarna genom reservatet är enkelriktade och smala, med bråddjup på ena sidan. Per blev dagens hjälte när han i farten upptäckte en klipphöna som stack fram huvudet bakom en sten vid sidan av vägen. Vi hade gett upp på hönan och konstaterat att det skulle vara väldigt svårt att få syn på en sådan, så det var en väldigt rolig bonus och en perfekt avslutning på dagens naturupplevelser.
Trutar i luften - två pilgrimsfalkar drog förbi i överljudsfart också men dessa fastnade nog inte på bild.Stackars Jan svettades nog en hel del när vi körde ner genom stan igen – JAG svettades och jag satt ändå bara i baksätet. För djävulskt smala och branta gator, bilar parkerade överallt så det knappt gick att komma fram och dessutom en dåligt skyltad labyrint där vi fick gissa oss fram bland de enkelriktade gatorna. En felkörning ledde oss tillbaka bland ännu smalare gator tills vi kom tillbaka till den väg vi lämnat för några hundratal meter sedan, och så kom vi äntligen ner till den större väg vi åkt upp längs.
När vi äntligen hittat ut var vi väldigt hungriga och gick in på stan i ”Irish town” för att hitta en trevlig pub. Per fick äntligen en hygglig öl och övriga fick också klart ätbar mat. Gittan hjälpte oss med väldigt mycket bra tips inför våra dagar i Doñana – tack och bock!
måndag 29 november 2010
Spanien dag 3 - Bergen!
Laddade till tusen gav vi oss av så tidigt vi orkade mot bergen. Vi stålsatte oss och körde förbi både det ena och det andra för att komma nånstans, roligaste foto vi missade var kanske synen av en lång kraftledning med storkbon (med storkar) på varenda stolpe. De första storkarna vi såg sitta i bo trodde vi först var av plast – vad gör storkarna i bona nu när de inte häckar? – men de visade sig vara högst levande. Upp mot bergen och in på småvägar. Småvägar i Spanien är just små, och jag var glad att jag slapp köra.
Det första längre stoppet blev på en mycket fin rastplats i Parque Natural los Alcornocales – Spaniens största korkekskog och ett stort naturreservat. Alla skyddade områden här nere var inhägnade med staket och taggtråd, så det var omöjligt att göra några egna turer upptäckte vi. Det krånglade till det lite för oss som inte hade läst på så mycket innan och inte hade koll på var man kunde promenera utan att ha inhämtat tillstånd. Den ”area recreativa” vi hittade var i alla fall väldigt trevlig även om den var väldigt tillrättalagd för turister - en inhägnad del av reservatet med bord och grillplatser utspridda bland korkekarna. Där traskade vi runt i värmen och solskenet och trivdes gott bland brandkronade kungsfåglar, hackspettar och blåvingade gräshoppor.
Vidare uppåt och genom byar av vita hus med dekorationer av kakel. Gamarna cirklade högt över oss – mäktiga fåglar med breda vingspann. En hästburen bonde vallade några kor mitt i vägen, och längre fram stod en get som var på väg att föda. Hon gick av vägen när vi kom och vi hoppas att hon höll sig borta. Per stringade en ormvråk till en pilgrimsfalk och vi gjorde en intressant detour genom smala kullerstensgator i en liten by när stora vägen var avstängd för en helikopterambulanstransport.
Uppe på en liten platå mellan två toppar såg vi en infoskylt med fågeltema, och det visade sig vara ett bra drag att stanna till där. Jan hade ögonen med sig och plockade in blåtrast, svart stenskvätta och klippsparv åt oss, och humöret var på topp. Härligt!
Till slut kom vi upp till Puerta de las Palomas ovanför Grazalema – ett pass med magnifik utsikt i flera riktningar och dagens mål. Här skulle det tittas på alpjärnsparv, men de höll sig till Pers stora besvikelse borta. Däremot fick vi fina obsar på gåsgamar som cirklade både över och under oss.
Nerfarten gick till Ronda – en urgammal by på en bergsplatå som delas av en djup klyfta. Middagen här var inte så god men sällskapet och att se klyftan och bron över den vägde upp det hela. Sent omsider kom vi så ner till hotellet igen, trötta men nöjda. Bergen var – som vanligt – en höjdpunkt på resan.
Det första längre stoppet blev på en mycket fin rastplats i Parque Natural los Alcornocales – Spaniens största korkekskog och ett stort naturreservat. Alla skyddade områden här nere var inhägnade med staket och taggtråd, så det var omöjligt att göra några egna turer upptäckte vi. Det krånglade till det lite för oss som inte hade läst på så mycket innan och inte hade koll på var man kunde promenera utan att ha inhämtat tillstånd. Den ”area recreativa” vi hittade var i alla fall väldigt trevlig även om den var väldigt tillrättalagd för turister - en inhägnad del av reservatet med bord och grillplatser utspridda bland korkekarna. Där traskade vi runt i värmen och solskenet och trivdes gott bland brandkronade kungsfåglar, hackspettar och blåvingade gräshoppor.
Vidare uppåt och genom byar av vita hus med dekorationer av kakel. Gamarna cirklade högt över oss – mäktiga fåglar med breda vingspann. En hästburen bonde vallade några kor mitt i vägen, och längre fram stod en get som var på väg att föda. Hon gick av vägen när vi kom och vi hoppas att hon höll sig borta. Per stringade en ormvråk till en pilgrimsfalk och vi gjorde en intressant detour genom smala kullerstensgator i en liten by när stora vägen var avstängd för en helikopterambulanstransport.
Uppe på en liten platå mellan två toppar såg vi en infoskylt med fågeltema, och det visade sig vara ett bra drag att stanna till där. Jan hade ögonen med sig och plockade in blåtrast, svart stenskvätta och klippsparv åt oss, och humöret var på topp. Härligt!
Till slut kom vi upp till Puerta de las Palomas ovanför Grazalema – ett pass med magnifik utsikt i flera riktningar och dagens mål. Här skulle det tittas på alpjärnsparv, men de höll sig till Pers stora besvikelse borta. Däremot fick vi fina obsar på gåsgamar som cirklade både över och under oss.
Nerfarten gick till Ronda – en urgammal by på en bergsplatå som delas av en djup klyfta. Middagen här var inte så god men sällskapet och att se klyftan och bron över den vägde upp det hela. Sent omsider kom vi så ner till hotellet igen, trötta men nöjda. Bergen var – som vanligt – en höjdpunkt på resan.
fredag 26 november 2010
Spanien dag 2 - Gamar och vindkraftverk
Efter att ha vaknat till fågelsång och ätit en god frukost på hotellet gav vi oss av österut för lite sträckskådning. Jan och Ninas spanske vän hade förvarnat om att det enda man såg var ett par hundra gåsgamar, och det stämde väl rätt bra. Vi var dock inte bara intresserade av sträckande rovfåglar, utan det stannades titt som tätt längs vägen för att beundra svarthakade buskskvättor, sammetshättor och svarta rödstjärtar som var dussinarter här. Kohägrar likaså. I skuggan av en stor vindkraftpark gick vi upp till en utkikspunkt där vi kom i härlig närkontakt med gåsgamarna – mäktiga fåglar i stora antal. Här fick vi stifta bekantskap med några av egenheterna av de skyddade områdena. Dels är allt inhägnat, dels är stora delar exploaterade enligt vårt synsätt. Vindkraftverk fanns i mängder i denna park, och gamarna flög tätt mellan vingarna ibland.
Kylan i vindarna från Atlanten jagade snart ner oss, och vi for längre österut. Först stannade vi för lite havsskådning i hamnen i Algeciras, sedan hittade vi en strandpromenad med vyer över en våtmark i byn Las Palmones och spanade på vadare längs strandkanterna tills det mörknade. Här nere gick solen upp vid åtta-tiden på morgonen och det blev mörkt igen vid halv sju ungefär.
I Las Palmones hittade vi också ett köpcenter och köpte på oss matsäck och godis. Lyckan var gjord när vi hittade ett pack med tre småtetror med vin – typ spansk festis . Jan tog på sig att köra hem oss till hotellet och övriga fnissade ikapp med varsin vintetra och lite chips. Middag på hotellet avslutade dagen och dödströtta somnade vi och sov sött nästan hela natten. Jenny och Per vaknade nämligen till och hörde en kattuggla hoa framåt 4-snåret sisådär.
I Las Palmones hittade vi också ett köpcenter och köpte på oss matsäck och godis. Lyckan var gjord när vi hittade ett pack med tre småtetror med vin – typ spansk festis . Jan tog på sig att köra hem oss till hotellet och övriga fnissade ikapp med varsin vintetra och lite chips. Middag på hotellet avslutade dagen och dödströtta somnade vi och sov sött nästan hela natten. Jenny och Per vaknade nämligen till och hörde en kattuggla hoa framåt 4-snåret sisådär.
tisdag 23 november 2010
Spanien - dag 1. Avresa.
En liten reseberättelse är väl aldrig fel?
Söndagen den 14 november klev vi upp ohyggligt tidigt för att vid halv två-tiden på natten åka från Karlstad. Fyra nätter i Tarifa och fyra nätter i Doñana väntade!
Söndagen den 14 november klev vi upp ohyggligt tidigt för att vid halv två-tiden på natten åka från Karlstad. Fyra nätter i Tarifa och fyra nätter i Doñana väntade!
I Barcelona hade vi gott om tid på oss mellan flygen, tillräckligt för att hinna ut en sväng och se om det gick att få något första reskryss. Heta fågelskådare! Spanjorerna i infodisken tyckte inte det var någon idé att gå utanför byggnaden – där ute fanns ingenting hävdade de. De försäkrade oss dock om att vi inte skulle ha några problem att ta oss in genom säkerhetskontrollen igen och vi gick ut för att göra oss en egen bedömning.
Det visade sig vara osedvanligt lyckat – vi hittade nämligen en liten "parque natural" i form av en våtmark där det ena krysset efter det andra ramlade in för vissa av oss. Det var väl inte direkt naturskönt eller lugnt, men vad gör det när det är soligt och varmt och fåglarna kvittrar!
Vidare till Sevilla och landning i regn. Innan vi ens lämnat flygplatsen så blev det ett tvärstopp för fotograferande av en flock kohägrar som strosade omkring på en gräsplätt bredvid parkeringshuset. En bra början! Vi tvingades lämna plats åt bussar och åkte vidare söderut mot Tarifa, på Spaniens sydspets.
När mörkret kom så blev gnällfaktorn plötsligt hög och det blev ett akut stopp på McDonalds. Där var det fullt av sockerhöga skrikande spanska ungar som haft barnkalas, och vi stiftade den första bekantskapen med den spanska ljudmiljön som kom att prägla hela resan – högljudd och ofta rent outhärdlig!
Hotellet visade sig dock vara väl så bra som vi hoppats, och vi installerade oss i varsin liten bungalow ett stenkast från stranden. Hotel Dos Mares väster om Tarifa rekommenderas varmt! Vi var dödströtta efter en lång dag och somnade snart till ljudet av vinden i palmer och hav.
lördag 13 november 2010
Äntligen!
Lägenheten i Falun är nu tömd, städad och överlämnad. Så otroligt skönt!
Nu väntar en välförtjänt semestervecka i Spanien, där vi ska fågelskåda, vandra, kanske cykla lite och framförallt koppla av. Det behöver vi!
Jag har dessutom gått ner på halvtid nu, eftersom jag börjat läsa en distanskurs på nätet. Webbinformatik heter kursen, och det ska bli jättekul att lära mig lite mer om sånt där som jag bara varit inne och fipplat med på egen hand utan att egentligen kunna.
Nu väntar en välförtjänt semestervecka i Spanien, där vi ska fågelskåda, vandra, kanske cykla lite och framförallt koppla av. Det behöver vi!
Jag har dessutom gått ner på halvtid nu, eftersom jag börjat läsa en distanskurs på nätet. Webbinformatik heter kursen, och det ska bli jättekul att lära mig lite mer om sånt där som jag bara varit inne och fipplat med på egen hand utan att egentligen kunna.
torsdag 4 november 2010
Flytt, flytt, flytt....
Nu är det äntligen dags att flytta ur lägenheten i Falun helt och hållet. Idag försvann resten av möblerna, imorrn kör vi sista lasset kartonger till Karlstad. Hoppas bara allt får plats i kärran! Sen ska det bara städas också.
Nu har jag alltså flyttat tillbaka till mina rötter på halvtid - både jag och syster kommer bo hemma hos våra föräldrar de närmsta två månaderna tills jag flyttar till Karlstad på heltid. Det blir som alltid intressant att flytta hem igen - jag har ju provat det förut och då gick det bra ett halvår så det går säkert bra nu också. Det blir jobbigt att pendla till jobbet, men det är ju i alla fall bara tre dagar i veckan.
Nu har jag alltså flyttat tillbaka till mina rötter på halvtid - både jag och syster kommer bo hemma hos våra föräldrar de närmsta två månaderna tills jag flyttar till Karlstad på heltid. Det blir som alltid intressant att flytta hem igen - jag har ju provat det förut och då gick det bra ett halvår så det går säkert bra nu också. Det blir jobbigt att pendla till jobbet, men det är ju i alla fall bara tre dagar i veckan.
tisdag 12 oktober 2010
Tränare och träning
Ikväll var jag ut till kanotklubben och körde slalom med vuxengruppen igen. Riktigt kul! Den här gången var det Fredrik Wahlén som tränade oss, och det gick riktigt bra! Vi har det väldigt lyxigt som får coachning av så duktiga paddlare.
Att de turas om att träna oss har, åtminstone på den färdighets- och ambitionsnivå vi är, stora fördelar tycker jag. Dels ser de olika saker att förbättra, dels har de olika sätt att uttrycka samma sak. Ofta är det samma sak som man hört förut, men uttryckt i andra ord kan det vara lättare att inte bara förstå vad det är man ska göra, utan kunna tillämpa den nyförvärvade kunskapen. Jag har så otroligt mycket att lära, men det är ju så otroligt kul att vara i det stadiet för man går så otroligt snabbt framåt också. Ett tips räcker så långt och ger så stora förbättringar.
Nu är det ju så att en del saker måste nötas in för att fastna. Det räcker inte med att få det där tipset och inse hur man ska göra - det gäller att få kroppen att komma ihåg det också. Det går ju inte att paddla omkring och hela tiden medvetet tänka på att hålla bålen stark, paddla aggressivt, titta dit man ska, luta åt rätt håll, och andas (jo, jag glömmer att andas när jag koncentrerar mig för mycket - och då går det definitivt inte bättre). Med bara en träning i veckan så går det inte särskilt snabbt med innötandet, men det får man väl ta när man envisas med att vara en mångsysslare!
Apropå mångsysslare så cyklade jag till träningen idag. Det var en mycket bättre idé än jag trodde, och jag är glad att jag blev tvungen att ta cykeln dit. Nu är jag skönt trött!
Att de turas om att träna oss har, åtminstone på den färdighets- och ambitionsnivå vi är, stora fördelar tycker jag. Dels ser de olika saker att förbättra, dels har de olika sätt att uttrycka samma sak. Ofta är det samma sak som man hört förut, men uttryckt i andra ord kan det vara lättare att inte bara förstå vad det är man ska göra, utan kunna tillämpa den nyförvärvade kunskapen. Jag har så otroligt mycket att lära, men det är ju så otroligt kul att vara i det stadiet för man går så otroligt snabbt framåt också. Ett tips räcker så långt och ger så stora förbättringar.
Nu är det ju så att en del saker måste nötas in för att fastna. Det räcker inte med att få det där tipset och inse hur man ska göra - det gäller att få kroppen att komma ihåg det också. Det går ju inte att paddla omkring och hela tiden medvetet tänka på att hålla bålen stark, paddla aggressivt, titta dit man ska, luta åt rätt håll, och andas (jo, jag glömmer att andas när jag koncentrerar mig för mycket - och då går det definitivt inte bättre). Med bara en träning i veckan så går det inte särskilt snabbt med innötandet, men det får man väl ta när man envisas med att vara en mångsysslare!
Apropå mångsysslare så cyklade jag till träningen idag. Det var en mycket bättre idé än jag trodde, och jag är glad att jag blev tvungen att ta cykeln dit. Nu är jag skönt trött!
onsdag 6 oktober 2010
Flytt och planering
Nu är första flyttlasset till Karlstad ivägkört och inpackat i vår lilla hyrestvåa på Färjestad! Jag är kvar i Falun i en halvtom lägenhet, medan Per börjat jobba i Karlstad i veckan. Jag längtar tills jag ska börja jobba halvtid så jag också kan börja flytta ner dit! Lägenheten är inte den bästa, så vi fortsätter titta på lite hus och sånt, får se om rätt ställe dyker upp.
Vi håller på och tittar på lite resor också - vi har pratat hela sommaren om att vi ska försöka åka iväg nånstans när det blir mörkt och kallt och november. Frågan är bara var? Oman, Marocko, Gambia, Turkiet, sydspanien....vi får väl se vad det landar på. Kanske blir det till att hoppas att det dyker upp någon billig sistaminuten och chansa på att det blir bra.
Tränandet är lite på sparlåga. Motivationen är låg och fokus ligger på annat. Jag känner att jag skulle må bättre om jag kom ut lite mer, men det blir liksom inte av och så plötsligt har det gått en vecka och jag sitter där alldeles nipprig av uppdämt träningsbehov. Funderar på att köpa mig ett klippkort på Friskis igen så blir det enklare att ta sig ett pass på lunchen, bara att gå ifrån jobbet en timme och piggna till.
Vi håller på och tittar på lite resor också - vi har pratat hela sommaren om att vi ska försöka åka iväg nånstans när det blir mörkt och kallt och november. Frågan är bara var? Oman, Marocko, Gambia, Turkiet, sydspanien....vi får väl se vad det landar på. Kanske blir det till att hoppas att det dyker upp någon billig sistaminuten och chansa på att det blir bra.
Tränandet är lite på sparlåga. Motivationen är låg och fokus ligger på annat. Jag känner att jag skulle må bättre om jag kom ut lite mer, men det blir liksom inte av och så plötsligt har det gått en vecka och jag sitter där alldeles nipprig av uppdämt träningsbehov. Funderar på att köpa mig ett klippkort på Friskis igen så blir det enklare att ta sig ett pass på lunchen, bara att gå ifrån jobbet en timme och piggna till.
lördag 25 september 2010
Seger!
Idag tog jag min första seger i en kanotslalomtävling - med viss svårighet. Vi var fem tjejer som tampades i damklassen, dock saknades den riktiga toppen så det blev en hård kamp.
Uppvärmningen gick lite sisådär, men det kändes ändå rätt bra när jag klev på vattnet för första åket. Det tog dock lite tid innan det blev min tur att starta, och jag hann bli väl kall och ofokuserad. Mitt första åk blev följaktligen en ren katastrof. Inte en port som satt där den skulle! Jag blev skitförbannad rent ut sagt och satt och surade i bastun för att värma upp mig inför andra åket. Bästa åket av två räknas, så jag hade ju en chans till.
Det gick avsevärt mycket bättre i andra åket, även om det inte var något toppåk direkt. Det räckte i alla fall för att ta mig till final, så det blev till att ladda om och värma upp sig igen för ett åk till. Vädret var ju inte det bästa, kallt, blåsigt och regnigt. I finalen var det dags för en ny bana utan möjlighet att prova på den innan, så det var bara att köra och hoppas på det bästa. Jag gjorde dagens bästa lopp här, även om det inte heller var något topplopp, och tog hem segern med liten marginal tack vare ett rent lopp utan islag. Mycket nöjd!
Det avslutande störtloppet var något jag bara körde igenom för att få det gjort, och där hade jag inte marginalerna på min sida utan blev tvåa. Allt som allt en väldigt kall och bitig dag, men jag är jättenöjd att jag vann slalomsprinten.
Jag är också riktigt stolt över älsklingen som gjorde riktigt bra lopp och slutade nia i herrklassen, efter att bara ha paddlat ett knappt år. Heja!
Uppvärmningen gick lite sisådär, men det kändes ändå rätt bra när jag klev på vattnet för första åket. Det tog dock lite tid innan det blev min tur att starta, och jag hann bli väl kall och ofokuserad. Mitt första åk blev följaktligen en ren katastrof. Inte en port som satt där den skulle! Jag blev skitförbannad rent ut sagt och satt och surade i bastun för att värma upp mig inför andra åket. Bästa åket av två räknas, så jag hade ju en chans till.
Det gick avsevärt mycket bättre i andra åket, även om det inte var något toppåk direkt. Det räckte i alla fall för att ta mig till final, så det blev till att ladda om och värma upp sig igen för ett åk till. Vädret var ju inte det bästa, kallt, blåsigt och regnigt. I finalen var det dags för en ny bana utan möjlighet att prova på den innan, så det var bara att köra och hoppas på det bästa. Jag gjorde dagens bästa lopp här, även om det inte heller var något topplopp, och tog hem segern med liten marginal tack vare ett rent lopp utan islag. Mycket nöjd!
Det avslutande störtloppet var något jag bara körde igenom för att få det gjort, och där hade jag inte marginalerna på min sida utan blev tvåa. Allt som allt en väldigt kall och bitig dag, men jag är jättenöjd att jag vann slalomsprinten.
Jag är också riktigt stolt över älsklingen som gjorde riktigt bra lopp och slutade nia i herrklassen, efter att bara ha paddlat ett knappt år. Heja!
onsdag 22 september 2010
Igång igen
Oops, råkade visst bli ett träningspass idag också. En liten löptur med syster yster och semlan blev lite längre än tänkt, så det kan faktiskt nästan kvalificera sig som ett långpass. I alla fall jämfört med de skruttpass jag brukat köra på sistone. Det var riktigt trevligt att ut och springa stig och prata med syster, jättekul att hon flyttat hit!
Börjar annars bli lite smått nervös för flyttandet - har ju insett att älsklingen försvinner mot sydväst redan om 1,5 vecka! Själv blir jag kvar i en nästan tom lägenhet - jag får väl stänga av nåt rum och bjuda in alla mina vänner eller nåt... så jag står ut den mörka hösten här i stan. Sen börjar jag faktiskt jobba halvtid redan i början av november och då tänker jag tillbringa mer tid i Karlstad och börja vänja in mig vid att bo där.
Börjar annars bli lite smått nervös för flyttandet - har ju insett att älsklingen försvinner mot sydväst redan om 1,5 vecka! Själv blir jag kvar i en nästan tom lägenhet - jag får väl stänga av nåt rum och bjuda in alla mina vänner eller nåt... så jag står ut den mörka hösten här i stan. Sen börjar jag faktiskt jobba halvtid redan i början av november och då tänker jag tillbringa mer tid i Karlstad och börja vänja in mig vid att bo där.
tisdag 21 september 2010
Slalom
Vi har kommit igång med vuxenträning igen, och det har blivit riktigt bra träningspass. Förra gången med Bobbo, denna gång med Isak som ledare. Riktigt bra tränare alltså och det gör jätteskillnad! För egen del har jag förbättrat mig väldigt mycket bara de här två passen och det är naturligtvis jättekul. På lördag ska jag tävla - slalom sprint och störtlopp på hemmaplan i Hosjöholmen. Blir spännande att se om jag kan få till det och hålla i flytet!
Det är kul när saker och ting går rätt bra redan från start, och sedan bara fortsätter man förbättras under passet. Med bra tränare som ger en rätt tips så går det så otroligt mycket snabbare framåt.
Det är kul när saker och ting går rätt bra redan från start, och sedan bara fortsätter man förbättras under passet. Med bra tränare som ger en rätt tips så går det så otroligt mycket snabbare framåt.
måndag 20 september 2010
Plötslig skidlängtan
Plötsligt och oväntat så anföll skidsuget. Några minuter gammal skidinstruktionsfilm på svt räckte för att det skulle suga till i magen och hjärnan fylldes av känslan av ljuva telissvängar. Nu undrar jag bara när vintern tänker komma och om jag kommer hinna åka telisar nån gång mitt i allt flyttande?
måndag 6 september 2010
SM i Umeå
Efter Finlandsresan var jag bara hem och bytte väska innan jag hoppade in i en minibuss och drog till Umeå med orienteringsklubben. Det är låååångt till Ume, men resan gick ändå förvånansvärt smidigt. Väl uppe inkvarterade vi oss i små dragiga stugor på Nydala camping, finns det hjärterum så... Vi seniortjejer drog i allafall vinstlotten när vi ryckte en nyckel på måfå och hade gott om plats jämfört med övriga.
Fredag morgon började så SM-tävlingarna med medeldistans-kval. Vid ett SM är rutinerna lite annorlunda än vid en vanlig orienteringstävling, och jag som sprungit ett antal SM känner alltid att man blir lite extra taggad när man kommer ut till samlingsplatsen och allt är som det ska vara på just ett SM. Man vet att det inte är någon vanlig tävling, och så ska det vara!
Jag är ju sorgligt otränad - sämre tränad än på många år - så jag hade inte så höga förhoppningar om resultat. Däremot hoppades jag på bra banor och terräng. Jag gillar Umeå-terrängen, och på SM brukar det alltid vara snäppet bättre banor än på en vanlig tävling. Tävlingsledningen behöver ju inte välja tävlingsområde för att passa alla åldrar och nivåer, utan SM-tävlingarna är ju planerade enbart med fokus på eliten.
Kvalet gick väl hyfsat - jag orkade inte springa på så mycket som behövdes men jag höll orienteringen rätt bra ändå. Några dåliga beslut blev det när kroppen började bli för trött, men ingen bom. Jag tog mig inte till A-final, men var ändå rätt nöjd med att inte bli sämre än att jag hamnade i B-finalen i alla fall.
Lördag = final. Tidig uppstigning för oss som inte tagit oss till den riktiga finalen, och både huvud och kropp var rejält trötta. Ett knivigt område bjöd på en bom, och det var ingen höjdarinsats från min sida.
Bättre kan jag, och på söndagens stafett fick jag äntligen till ett lite bättre lopp. I terräng som var något lättare att springa och orientera i hittade jag äntligen flytet och var nöjd med min andrasträcka. Matilda på första gick tyvärr inte så bra, men jag och Sofia plockade en del placeringar.
Inga toppresultat alltså, men en härlig, jobbig helg med massor med orientering. Faktiskt härligt att vara ute på hemvan mark jämfört med allt testande av mina gränser jag hållit på med på sistone med paddlandet och sånt.
Fredag morgon började så SM-tävlingarna med medeldistans-kval. Vid ett SM är rutinerna lite annorlunda än vid en vanlig orienteringstävling, och jag som sprungit ett antal SM känner alltid att man blir lite extra taggad när man kommer ut till samlingsplatsen och allt är som det ska vara på just ett SM. Man vet att det inte är någon vanlig tävling, och så ska det vara!
Jag är ju sorgligt otränad - sämre tränad än på många år - så jag hade inte så höga förhoppningar om resultat. Däremot hoppades jag på bra banor och terräng. Jag gillar Umeå-terrängen, och på SM brukar det alltid vara snäppet bättre banor än på en vanlig tävling. Tävlingsledningen behöver ju inte välja tävlingsområde för att passa alla åldrar och nivåer, utan SM-tävlingarna är ju planerade enbart med fokus på eliten.
Kvalet gick väl hyfsat - jag orkade inte springa på så mycket som behövdes men jag höll orienteringen rätt bra ändå. Några dåliga beslut blev det när kroppen började bli för trött, men ingen bom. Jag tog mig inte till A-final, men var ändå rätt nöjd med att inte bli sämre än att jag hamnade i B-finalen i alla fall.
Lördag = final. Tidig uppstigning för oss som inte tagit oss till den riktiga finalen, och både huvud och kropp var rejält trötta. Ett knivigt område bjöd på en bom, och det var ingen höjdarinsats från min sida.
Bättre kan jag, och på söndagens stafett fick jag äntligen till ett lite bättre lopp. I terräng som var något lättare att springa och orientera i hittade jag äntligen flytet och var nöjd med min andrasträcka. Matilda på första gick tyvärr inte så bra, men jag och Sofia plockade en del placeringar.
Inga toppresultat alltså, men en härlig, jobbig helg med massor med orientering. Faktiskt härligt att vara ute på hemvan mark jämfört med allt testande av mina gränser jag hållit på med på sistone med paddlandet och sånt.
Dikesorgie i Finland
Det har varit en spännande vecka med mycket resande, och även om jag är rätt trött just nu så har det helt klart varit värt det!
Veckan började med en jobbresa till Finland, närmare bestämt till trakterna kring Joensuu och Kuopio. Jag är projektledare för ett EU-projekt som ska reparera skadorna som dikningsarbeten i några av våra fina myrar ställt till med. Eftersom dikena är närmare 70 år gamla så har det hunnit hända en hel del med vegetationen och frågan är hur man ska göra och vilket resultat man kan förvänta sig.
Finnarna har dikat ut väldigt mycket mer än oss, och de har också samlat på sig mycket mer erfarenhet om återställning av kvaddade myrområden. Vi var där för att se och lära, och det gjorde vi! Riktigt trevliga dagar som naturligtvis avslutades med härlig finsk bastu.
Nu vet jag alltså hur bastun vid sommarstugan ska byggas och utstyras. Riktig vedeldad naturligtvis, med en rejäl gryta så man får uppvärmt vatten att vaska av sig sedan.
Veckan började med en jobbresa till Finland, närmare bestämt till trakterna kring Joensuu och Kuopio. Jag är projektledare för ett EU-projekt som ska reparera skadorna som dikningsarbeten i några av våra fina myrar ställt till med. Eftersom dikena är närmare 70 år gamla så har det hunnit hända en hel del med vegetationen och frågan är hur man ska göra och vilket resultat man kan förvänta sig.
Finnarna har dikat ut väldigt mycket mer än oss, och de har också samlat på sig mycket mer erfarenhet om återställning av kvaddade myrområden. Vi var där för att se och lära, och det gjorde vi! Riktigt trevliga dagar som naturligtvis avslutades med härlig finsk bastu.
Nu vet jag alltså hur bastun vid sommarstugan ska byggas och utstyras. Riktig vedeldad naturligtvis, med en rejäl gryta så man får uppvärmt vatten att vaska av sig sedan.
lördag 21 augusti 2010
Bostadsbesvär
Jepp, ni kanske tycker att jag nyss har flyttat, vilket ju i och för sig stämmer, men nu ska det flyttas lite längre! Jag och älsklingen drar nämligen till Värmland till hösten. Han börjar jobba där redan första oktober, medan jag har tagit tjänstledigt från årsskiftet för lite studier. Naturligtvis hoppas jag på att få jobb där jag också, men jag har inget emot att få komplettera mina kunskaper med lite geovetenskap först.
Det är bara det där med att hitta boende. Hyreslägenheter har vi absolut inte poäng till att få, och dessutom är vi nog lite för kräsna för att ta det som möjligen erbjuds. Blir alltså till att köpa något. Bostadsrätter är rätt dyra, i alla fall de som uppfyller våra önskemål. Jag vill bo nära bra träningsmöjligheter och älsklingen vill allra helst kunna cykla till jobbet året runt. Vi är dock inte riktigt konsekventa, utan kan inte låta bli att titta på lite villor och lägenheter nära Vänern också. Att bara kunna gå ut och lägga i kajaken lockar väldigt mycket. Vi får väl se, denna helg hade vi egentligen tänkt åka ner och kolla på några lägenheter men till slut bestämde vi oss för att stanna hemma. Vi skickar några ombud på den mest intressanta visningen istället och därefter tror jag vi bara måste bestämma oss för något. Det börjar ju bli lite bråttom nu, även om Per har ett litet krypin där som han kanske överlever i en månad. Spännande ska det i alla fall bli!
Det är bara det där med att hitta boende. Hyreslägenheter har vi absolut inte poäng till att få, och dessutom är vi nog lite för kräsna för att ta det som möjligen erbjuds. Blir alltså till att köpa något. Bostadsrätter är rätt dyra, i alla fall de som uppfyller våra önskemål. Jag vill bo nära bra träningsmöjligheter och älsklingen vill allra helst kunna cykla till jobbet året runt. Vi är dock inte riktigt konsekventa, utan kan inte låta bli att titta på lite villor och lägenheter nära Vänern också. Att bara kunna gå ut och lägga i kajaken lockar väldigt mycket. Vi får väl se, denna helg hade vi egentligen tänkt åka ner och kolla på några lägenheter men till slut bestämde vi oss för att stanna hemma. Vi skickar några ombud på den mest intressanta visningen istället och därefter tror jag vi bara måste bestämma oss för något. Det börjar ju bli lite bråttom nu, även om Per har ett litet krypin där som han kanske överlever i en månad. Spännande ska det i alla fall bli!
söndag 15 augusti 2010
Otränad
Ujujuj, jag hade glömt hur fruktansvärt tungt det kan vara att springa orientering. Särskilt när man inte sprungit så mycket på sistone, och definitivt inte tillräckligt i skog. Bjursåstävlingarna är dessutom alltid extra tunga och eländiga jämfört med andra långdistanser.
Jag tror jag kom etta från slutet idag, och det var länge sedan jag var fullt så sist. Nån brukar man alltid kunna slå. Idag var jag dock definitivt inte värd någon bättre placering, för jag släpade mig fram genom skogen i mycket lågt tempo. När man inte orkar springa på så får man inte heller något flyt, utan man kör fast på allt som kommer ivägen. Då blir det ryckigt och man spänner sig och så blir man ännu tröttare.
Dagens tävling blev ett riktigt långpass för mig, och man får väl trösta sig med att det blev ett bra träningspass i alla fall. Jag har av någon outgrundlig anledning anmält mig till lång-sm, så det gäller att försöka spotta upp sig några steg nu illa kvickt.
*rättning: jag blev visst bara näst sist. En stackare hade tydligen en ännu sämre dag.*
Jag tror jag kom etta från slutet idag, och det var länge sedan jag var fullt så sist. Nån brukar man alltid kunna slå. Idag var jag dock definitivt inte värd någon bättre placering, för jag släpade mig fram genom skogen i mycket lågt tempo. När man inte orkar springa på så får man inte heller något flyt, utan man kör fast på allt som kommer ivägen. Då blir det ryckigt och man spänner sig och så blir man ännu tröttare.
Dagens tävling blev ett riktigt långpass för mig, och man får väl trösta sig med att det blev ett bra träningspass i alla fall. Jag har av någon outgrundlig anledning anmält mig till lång-sm, så det gäller att försöka spotta upp sig några steg nu illa kvickt.
*rättning: jag blev visst bara näst sist. En stackare hade tydligen en ännu sämre dag.*
lördag 14 augusti 2010
Sommardag
Idag var det riktigt härligt sommarväder, över 25 grader varmt och soligt. Vi tillbringade den dagen på helt rätt ställe - på och i vattnet. Det kändes som de där oändliga sommarlovsdagarna när man var liten, när man var nere vid sjön timme ut och timme in och plaskade runt på en badflotte eller grävde i sanden eller letade just den rätta sortens sjögräs som man kunde banka till en giftgrön röra. Istället för badflotten satt vi i kajaker och lekte först i forsen i både leklåda och slalomkajak. Efter en pizza till lunch gled vi runt Hosjön i havskajakerna och njöt av sommarvärmen. Det var varmt nog för att locka till bad, så när vi kom tillbaka tränade vi på eskimåsväng i havskajakerna. Jag lyckades en gång, men sedan gick det sämre igen. Nu vet jag dock att jag kan, så det är bara att träna vidare!
onsdag 11 augusti 2010
Nystart?
Har en liten ambition att försöka komma igång med skrivandet lite igen. Får väl se hur det går!
Idag har jag varit till Dala-Floda och hämtat mig en fisk. En Barracuda, närmare bestämt. En Zephyr blev det också, både kajak och paddel begagnade, och så ett nytt kapell till det hela :)
Vi orkade inte lasta kajaker och dra med oss till Floda, så det blev att åka hem på en gång och ut och testa inköpet istället. En tur runt Hosjön där jag försökte hitta en bra vinkel på paddeln och vänja mig vid det där att ha roder - det är inte helt självklart när man bara har paddlat forslådor utan roder senaste året. Efter ett varv runt sjön började det kännas rätt bra, även om jag var trött på nya ställen. Det är lite annan teknik och andra muskler än forspaddlingen.
Som avslutning på dagen gjorde vi några försök på eskimåsvängen. Per klarade det direkt i sin Seayak, åt båda hållen dessutom. Själv hade jag problem med den allra sista biten, jag kom NÄSTAN upp, men det lilla sista saknades. Kanske är det att jag börjat slarva eftersom det är så lätt att komma upp i min lilla leklåda, kanske är det att jag måste prova nån annan rollvariant eftersom kanten är så hög att jag inte kommer så långt bak som jag brukar. Ryggen tar liksom emot. Får försöka träna på det innan vattnet blir alltför kallt! Ikväll var det varmt och skönt, men jag blev ändå alldeles blåfrusen efter ett tag.
Idag har jag varit till Dala-Floda och hämtat mig en fisk. En Barracuda, närmare bestämt. En Zephyr blev det också, både kajak och paddel begagnade, och så ett nytt kapell till det hela :)
Vi orkade inte lasta kajaker och dra med oss till Floda, så det blev att åka hem på en gång och ut och testa inköpet istället. En tur runt Hosjön där jag försökte hitta en bra vinkel på paddeln och vänja mig vid det där att ha roder - det är inte helt självklart när man bara har paddlat forslådor utan roder senaste året. Efter ett varv runt sjön började det kännas rätt bra, även om jag var trött på nya ställen. Det är lite annan teknik och andra muskler än forspaddlingen.
Som avslutning på dagen gjorde vi några försök på eskimåsvängen. Per klarade det direkt i sin Seayak, åt båda hållen dessutom. Själv hade jag problem med den allra sista biten, jag kom NÄSTAN upp, men det lilla sista saknades. Kanske är det att jag börjat slarva eftersom det är så lätt att komma upp i min lilla leklåda, kanske är det att jag måste prova nån annan rollvariant eftersom kanten är så hög att jag inte kommer så långt bak som jag brukar. Ryggen tar liksom emot. Får försöka träna på det innan vattnet blir alltför kallt! Ikväll var det varmt och skönt, men jag blev ändå alldeles blåfrusen efter ett tag.
lördag 31 juli 2010
torsdag 29 juli 2010
Mållös
Jag är så trött just nu. Både fysiskt och mentalt. Helst skulle jag vilja göra nåt helt annat än det jag jobbar med nu. Frågan är bara vad? För första gången i mitt liv så är jag liksom inte på väg nånstans särskilt - jag bara känner att jag vill bort från, inte bort till. Inget mål, liksom.
Visst har jag saker jag vill göra, men inte något som fungerar att jobba med eller överleva på. Jag är inte van att känna mig fram så mållöst, utan att veta vart jag är på väg, och jag vet inte om jag tycker om det.
När jag tänker efter så var jag lika trött för några år sedan, men då jobbade jag mig igenom det på något vis. Om jag bara kunde komma ihåg hur jag gjorde?
Visst har jag saker jag vill göra, men inte något som fungerar att jobba med eller överleva på. Jag är inte van att känna mig fram så mållöst, utan att veta vart jag är på väg, och jag vet inte om jag tycker om det.
När jag tänker efter så var jag lika trött för några år sedan, men då jobbade jag mig igenom det på något vis. Om jag bara kunde komma ihåg hur jag gjorde?
söndag 25 juli 2010
Master of Water
I helgen tog jag ännu ett stort kliv framåt i min forspaddling. Jag åkte upp till Dala-Floda i fredags och sammanstrålade med Eva och resten av gänget från storstan för en helgs paddling och skön festival på Daflo. Vi hoppade på vattnet i Lissfors och trots - eller kanske tack vare? - att bakvattnen var fulla av folk så vågade jag gå ut och surfa vågen på riktigt för första gången. Och det gick bra! Emellanåt välte jag ut, emellanåt lyckades jag ta mig ut utan att välta, och emellanåt slängdes jag ut så fort jag kommit in på vågen, och det var bara kul. Inte minst tack vare att rollarna satt lika säkert som förra helgen. Att eskimåsvängen sitter i ryggmärgen ger verkligen en helt annan dimension till paddlingen. Avslutningsvis blev jag dock lite för trött och fick ta en simning, men shit happens!
På lördagen gick Master of water av stapeln, en tävling med tre delmoment som ska kora den mest allsidiga forspaddlaren/-innan. I ett anfall av galenskap anmälde jag mig, och pulsen gick i taket. Nervositet utan dess like! Det var nog tur att herrarna körde först, så jag hann lugna ner mig innan det var dags för start.
Första grenen var störtlopp i Speeder - en plaststörtloppskajak som jag kört en hel del med. Jag körde nämligen Åre extreme i en sådan förra året. Detta borde alltså å ena sidan passa mig men å andra sidan hade jag inte kört någon sådan båt på ett år nånting. Jag litade dock till att mina timmar i störtloppskajak skulle sitta i ryggmärgen, och det gjorde de. Jag missade lite i linjen och skrapade mot en sten men gjorde ett godkänt resultat. Nu var den gren jag hade koll på avklarad, bara nyheter kvar alltså.
Andra grenen var freestyle. Dagens regler innebar att man fick gå ut i vågen tre gånger och kunde få poäng för ett trick varje gång. Jag - som surfat första gången i fredags - tog mig ut i vågen och inte bara överlevde. Jag lät dessutom båten hitta på nåt och hängde med och fick faktiskt några poäng också! Efter denna gren låg jag faktiskt total-femma, riktigt nöjd med att både ha undvikit simmande och tagit poäng.
Tredje grenen var kajakcross. Gemensam start, enkel bana med några portar som ska tas i bakvatten, först i mål vinner. Vi var fem tjejer i mitt heat, och första porten gick jättebra. Jag var trea nerför första droppet när jag först blev vält av den blivande segrarinnan Maria Lindgren, och därefter påkörd av Zindy som kom strax efter mig. Zindys kajaknos tog mig rätt i nacken strax ovanför axeln, och det var ren tur att det bara var lite muskler som blev mosade. Ingen större skada skedd alltså, men det skrämde upp mig lite och jag är väldigt förvånad att jag klarade rollen ändå, särskilt som jag satt i en lånad kajak som jag aldrig rollat med förut.
På det stora hela är jag jättenöjd med att ha sprängt några gränser som jag kämpat med ett tag - rädslan för att gå ut och surfa framförallt. Att dessutom känna att rollen sitter så bra är riktigt skönt!
Kvällen fortsatte med reggae-gung till Rootvälta och djup sömn i tältet till regndropparnas smattrande mot tältduken.
På lördagen gick Master of water av stapeln, en tävling med tre delmoment som ska kora den mest allsidiga forspaddlaren/-innan. I ett anfall av galenskap anmälde jag mig, och pulsen gick i taket. Nervositet utan dess like! Det var nog tur att herrarna körde först, så jag hann lugna ner mig innan det var dags för start.
Första grenen var störtlopp i Speeder - en plaststörtloppskajak som jag kört en hel del med. Jag körde nämligen Åre extreme i en sådan förra året. Detta borde alltså å ena sidan passa mig men å andra sidan hade jag inte kört någon sådan båt på ett år nånting. Jag litade dock till att mina timmar i störtloppskajak skulle sitta i ryggmärgen, och det gjorde de. Jag missade lite i linjen och skrapade mot en sten men gjorde ett godkänt resultat. Nu var den gren jag hade koll på avklarad, bara nyheter kvar alltså.
Andra grenen var freestyle. Dagens regler innebar att man fick gå ut i vågen tre gånger och kunde få poäng för ett trick varje gång. Jag - som surfat första gången i fredags - tog mig ut i vågen och inte bara överlevde. Jag lät dessutom båten hitta på nåt och hängde med och fick faktiskt några poäng också! Efter denna gren låg jag faktiskt total-femma, riktigt nöjd med att både ha undvikit simmande och tagit poäng.
Tredje grenen var kajakcross. Gemensam start, enkel bana med några portar som ska tas i bakvatten, först i mål vinner. Vi var fem tjejer i mitt heat, och första porten gick jättebra. Jag var trea nerför första droppet när jag först blev vält av den blivande segrarinnan Maria Lindgren, och därefter påkörd av Zindy som kom strax efter mig. Zindys kajaknos tog mig rätt i nacken strax ovanför axeln, och det var ren tur att det bara var lite muskler som blev mosade. Ingen större skada skedd alltså, men det skrämde upp mig lite och jag är väldigt förvånad att jag klarade rollen ändå, särskilt som jag satt i en lånad kajak som jag aldrig rollat med förut.
På det stora hela är jag jättenöjd med att ha sprängt några gränser som jag kämpat med ett tag - rädslan för att gå ut och surfa framförallt. Att dessutom känna att rollen sitter så bra är riktigt skönt!
Kvällen fortsatte med reggae-gung till Rootvälta och djup sömn i tältet till regndropparnas smattrande mot tältduken.
söndag 18 juli 2010
Välbehövligt andningshål
Helgen har varit jättehärlig, och precis vad jag behövde! Jag och mina favoritbrudar har varit i Dala-Floda-trakten och paddlat, tältat, snackat och bara njutit av semester. Paddlingen var som alltid fantastiskt kul - mina eskimåsvängar sitter så otroligt bra och jag behövde inte simma en enda gång trots en hel del vältande. Idag kände jag också att jag började få ordning på paddlandet - jag har ju inte riktigt lyckats få rätsida på hur jag ska hantera min nya kajak, men nu börjar vi förstå varandra och samarbeta lite mer än tidigare...
Ni är bäst, tjejer, kram!
Ni är bäst, tjejer, kram!
måndag 12 juli 2010
Inspiration
Har äntligen semester och börjar komma på rätt köl igen efter en fruktansvärt stressande vår! Den första semesterveckan gick åt till flyttande, husförsäljning och jobb - vädret var äntligen bra nog för skogsbränning så jag och Per fick åka upp till Nordbläster och kliva runt bland eld och rök en lång dag.
När huset äntligen var sålt och alla nycklar överlämnade så lät vi kaoset i den nya lägenheten sköta sig själv medan vi drog upp till fjälls. En mycket behövlig semester där vi kanske lyxade lite mer än man normalt brukar på en dylik fjälltur, men det behövdes! Nu börjar krafterna återkomma, och idag är vi hemma igen och börjar så smått packa upp och försöka få någon ordning i oredan.
Jag har just läst en bok som verkligen rekommenderas - "Just a little run around the world" av Rosie Swale Pope. Hennes man dog av cancer, och hon satte av på en jordenrunt-löpning för att höja medvetenheten för vikten av regelbundna hälsokontroller. Över fem år tog det innan hon var hemma igen, och hon sprang genom både Sibirien och Alaskas ödemarker. Väldigt läsvärt och väldigt inspirerande.
När huset äntligen var sålt och alla nycklar överlämnade så lät vi kaoset i den nya lägenheten sköta sig själv medan vi drog upp till fjälls. En mycket behövlig semester där vi kanske lyxade lite mer än man normalt brukar på en dylik fjälltur, men det behövdes! Nu börjar krafterna återkomma, och idag är vi hemma igen och börjar så smått packa upp och försöka få någon ordning i oredan.
Jag har just läst en bok som verkligen rekommenderas - "Just a little run around the world" av Rosie Swale Pope. Hennes man dog av cancer, och hon satte av på en jordenrunt-löpning för att höja medvetenheten för vikten av regelbundna hälsokontroller. Över fem år tog det innan hon var hemma igen, och hon sprang genom både Sibirien och Alaskas ödemarker. Väldigt läsvärt och väldigt inspirerande.
söndag 13 juni 2010
Vänern
På besök i Karlstad passade jag på att följa med ut på fågelinventering i Vänerns skärgård. Vädret var inte lika bra som jag hört att det ska vara, men det var en väldigt trevlig dag på sjön. Jag är en infödd landkrabba, men blodet från roslagsfiskare och ölänningar måtte göra sitt till för jag trivs verkligen i båt. Här är några bilder från dagen.
tisdag 11 maj 2010
Gräsänka
Mannen i mitt liv har åkt iväg på semester till Polen, och det blev plötsligt väldigt tomt här hemma. De har det uppenbarligen väldigt bra där, älsklingen var lätt lyrisk när han ringde och rabblade upp roliga fåglar. Lät väldigt trevligt, önskar jag hade kunnat hänga med! Anledningen till att jag stannade hemma var dock att jag ska åka iväg på en egen tripp. Jag, mor och syster drar till Italien över helgen - ska bli riktigt gött!
Idag blev det lite fågelskådande - trots att älsklingen är borta. Jag har uppenbarligen redan blivit fördärvad, så är det väl när man är hals över huvud förälskad kanske :) Småspovar och strandskator skådades i alla fall utanför Korsnäs och Roxnäs, trots avsaknad av tub. Nu borde jag verkligen gå och sova, mycket att göra imorrn. Protokoll från kanotklubbsmöte, packa klart, jobba, jobba, jobba och sedan drar vi söderut!
Idag blev det lite fågelskådande - trots att älsklingen är borta. Jag har uppenbarligen redan blivit fördärvad, så är det väl när man är hals över huvud förälskad kanske :) Småspovar och strandskator skådades i alla fall utanför Korsnäs och Roxnäs, trots avsaknad av tub. Nu borde jag verkligen gå och sova, mycket att göra imorrn. Protokoll från kanotklubbsmöte, packa klart, jobba, jobba, jobba och sedan drar vi söderut!
söndag 9 maj 2010
Seger!
Idag sprang jag årets första orienteringstävling. Jag vet, det är alldeles på tok för sent! Jag var ringrostig men lyckades hålla mig fokuserad bland alla kontroller, så till den grad att jag vann till och med :) Konkurrensen var väl inte den hårdaste, men en seger känns alltid väldigt skön!
tisdag 4 maj 2010
Long time no see
Dags för en liten uppdatering igen!
Solbrännan från fjällturen är redan på väg att blekna, men minnesbilderna finns kvar! Tyvärr har jag också ett ont vänsterknä som påminner om turen, det är det vanliga löparknäet som alltid dyker upp igen när jag varit ute och blivit stel. Det gör ont när jag springer för mycket och ännu mer ont när jag springer för lite, så det är en fin balansgång! Nu blir jag straffad för att jag sprungit för lite i vinter, så det är väl rätt åt mig kanske...
Förra veckan var ohyggligt stressig, jag hann inte träna och fick följaktligen inget utlopp för stressen heller så jag var en mycket otrevlig människa när helgen äntligen kom. Tack och lov så åkte vi ut till några av Pers kompisar i en sommarstuga nånstans i Värmland och kopplade bort resten av världen för några dagar. Elda, grilla, promenera, leka med en ohyggligt ohyfsad hund och beundra en avsevärt mycket mer välartad bäbis. På lördagkvällen gick vi ut i Karlstad och spelade biljard, ett väldigt trevligt kvällsnöje.
Nu är husförsäljningen snart sjösatt, så nu ska jag förhoppningsvis kunna träna lite mer. Igår var vi ut och paddlade i sundbornsån. Per har hämtat upp sin havskajak och ville prova den, så jag tog en störtloppskajak. Det kändes förvånansvärt stabilt trots att jag inte suttit i en sådan sedan i höstas. Det var en härligt vindstilla kväll och vi såg två bävrar på väg upp längs ån.
Jag håller på att sälja min multisportlåda, för övrigt. Jag använder den så sällan, den är ju lite stor för mig så jag tränar hellre i en störtloppskajak. Jag tänker köpa mig något som jag trivs bättre i, och funderar just nu på om jag ska ta någon av de snabbare havskajakerna så jag kan använda den till lite mer än bara träning och tävling. Förhoppningsvis tar vi oss upp till Dala-Floda på lördag för lite kajaktestande.
Solbrännan från fjällturen är redan på väg att blekna, men minnesbilderna finns kvar! Tyvärr har jag också ett ont vänsterknä som påminner om turen, det är det vanliga löparknäet som alltid dyker upp igen när jag varit ute och blivit stel. Det gör ont när jag springer för mycket och ännu mer ont när jag springer för lite, så det är en fin balansgång! Nu blir jag straffad för att jag sprungit för lite i vinter, så det är väl rätt åt mig kanske...
Förra veckan var ohyggligt stressig, jag hann inte träna och fick följaktligen inget utlopp för stressen heller så jag var en mycket otrevlig människa när helgen äntligen kom. Tack och lov så åkte vi ut till några av Pers kompisar i en sommarstuga nånstans i Värmland och kopplade bort resten av världen för några dagar. Elda, grilla, promenera, leka med en ohyggligt ohyfsad hund och beundra en avsevärt mycket mer välartad bäbis. På lördagkvällen gick vi ut i Karlstad och spelade biljard, ett väldigt trevligt kvällsnöje.
Nu är husförsäljningen snart sjösatt, så nu ska jag förhoppningsvis kunna träna lite mer. Igår var vi ut och paddlade i sundbornsån. Per har hämtat upp sin havskajak och ville prova den, så jag tog en störtloppskajak. Det kändes förvånansvärt stabilt trots att jag inte suttit i en sådan sedan i höstas. Det var en härligt vindstilla kväll och vi såg två bävrar på väg upp längs ån.
Jag håller på att sälja min multisportlåda, för övrigt. Jag använder den så sällan, den är ju lite stor för mig så jag tränar hellre i en störtloppskajak. Jag tänker köpa mig något som jag trivs bättre i, och funderar just nu på om jag ska ta någon av de snabbare havskajakerna så jag kan använda den till lite mer än bara träning och tävling. Förhoppningsvis tar vi oss upp till Dala-Floda på lördag för lite kajaktestande.
tisdag 27 april 2010
fredag 9 april 2010
Första steget mot Åre
Hinner ju aldrig skriva nåt här nuförtiden! Jobbar för hårt på dagarna och umgås med älsklingen på kvällarna :) Vi har i alla fall fått tag i en lägenhet som vi får flytta in i till sommaren, en trevlig trea med bra planlösning. Ett rum kommer fyllas med hyllor där alla prylar ska få plats...det så kallade "gästrummet".
Den här veckan har våren kommit till Falun, känns det som. I onsdags paddlade vi uppför Sundbornsån för första gången för året och ikväll var vi ut på säsongens första mtb-tur. Paddlingen gick riktigt tungt för min del, jag körde Speedern och fick kämpa ordentligt för att hänga med Per som tog havskajaken. Illa! Det gick bättre på cykeln, även om det inte var det riktiga trycket i låren. Gamla fruns väg var lite väl mjuk, så vi körde ut på asfalten och körde väg runt Varpan istället.
Nu är i alla fall träningen till Åre igång på allvar! Vi körde en backintervall i teletornsbacken i förra veckan också och det lär bli fler innan juli - känns bra :)
Den här veckan har våren kommit till Falun, känns det som. I onsdags paddlade vi uppför Sundbornsån för första gången för året och ikväll var vi ut på säsongens första mtb-tur. Paddlingen gick riktigt tungt för min del, jag körde Speedern och fick kämpa ordentligt för att hänga med Per som tog havskajaken. Illa! Det gick bättre på cykeln, även om det inte var det riktiga trycket i låren. Gamla fruns väg var lite väl mjuk, så vi körde ut på asfalten och körde väg runt Varpan istället.
Nu är i alla fall träningen till Åre igång på allvar! Vi körde en backintervall i teletornsbacken i förra veckan också och det lär bli fler innan juli - känns bra :)
måndag 5 april 2010
Fågelskådning i solgass
Påskhelgen tillbringades i Karlstadstrakten. I vackert väder följde jag med på lite fågelskådning - riktigt härligt i solgasset.
530 sångsvanar var häftigt att se och höra! Tillsammans med gäss och tofsvipor, en och annan sädesärla framkallade de härliga vårkänslor.
Per njuter i solen, lunchfika med utsikt mot en tornfalk i en grantopp (bland annat).
Johan såg till att vi var effektiva och inte tog oss för långt från bilen... Det här med fågelskådning är tydligen en uppenbart bilburen aktivitet om man ska hinna se något utöver det vanliga.
530 sångsvanar var häftigt att se och höra! Tillsammans med gäss och tofsvipor, en och annan sädesärla framkallade de härliga vårkänslor.
Per njuter i solen, lunchfika med utsikt mot en tornfalk i en grantopp (bland annat).
Johan såg till att vi var effektiva och inte tog oss för långt från bilen... Det här med fågelskådning är tydligen en uppenbart bilburen aktivitet om man ska hinna se något utöver det vanliga.onsdag 31 mars 2010
Lägesrapport
Kvällarna försvinner rasande fort just nu, snart påsk. Skönt med sommartid, så det är ljusare på kvällarna. Det har dock varit ovanligt tungt att komma upp på mornarna istället, jag som i normalfallet är morgonpigg. Kanske beror på att det är lite stressigt på jobbet just nu, jag längtar inte direkt dit för tillfället. Det ska bli väldigt skönt att få en långhelg nu, några extra dagar att vila upp sig på, samtidigt som det är lite stressande att det går ännu fler dagar utan att man får klart det som måste hinnas med i tid innan sommaren. Jag ska ju vara ledig 1,5 vecka sedan och dra till Norge för härlig vårskidåkning och det är en hel del som måste hinnas med innan dess!
Björn kommer börja flytta ut efter helgen, och nu måste vi börja dela upp grejer. Känns lite småjobbigt att tvingas börja fundera på flytt redan när jag förmodligen inte kommer flytta ut på några månader än. Jag och Per har tackat ja till en lägenhet med inflytt den 1:a juni - förhoppningsvis får vi den och i bästa fall är huset sålt till dess också men det återstår att se. Många osäkerheter, och många orosmoment kvar innan vi kommit så långt. Det är rätt stressande det också, och i kombination med jobbet känns det som rätt mycket just nu. Nåja, det är väl bara att kämpa på och försöka låta bli att oroa sig i onödan, förhoppningsvis går allt bra.
Träningen blir det lite si och så med. Mycket öl och chips, och mindre träning just nu, men det ska det förhoppningsvis rådas bot på framöver också. Jag grubblar fortfarande över hur jag ska lyckas prioritera mellan alla roliga aktiviteter, det kommer nog få falla på plats allt eftersom tror jag. Den som lever får se!
Björn kommer börja flytta ut efter helgen, och nu måste vi börja dela upp grejer. Känns lite småjobbigt att tvingas börja fundera på flytt redan när jag förmodligen inte kommer flytta ut på några månader än. Jag och Per har tackat ja till en lägenhet med inflytt den 1:a juni - förhoppningsvis får vi den och i bästa fall är huset sålt till dess också men det återstår att se. Många osäkerheter, och många orosmoment kvar innan vi kommit så långt. Det är rätt stressande det också, och i kombination med jobbet känns det som rätt mycket just nu. Nåja, det är väl bara att kämpa på och försöka låta bli att oroa sig i onödan, förhoppningsvis går allt bra.
Träningen blir det lite si och så med. Mycket öl och chips, och mindre träning just nu, men det ska det förhoppningsvis rådas bot på framöver också. Jag grubblar fortfarande över hur jag ska lyckas prioritera mellan alla roliga aktiviteter, det kommer nog få falla på plats allt eftersom tror jag. Den som lever får se!
torsdag 25 mars 2010
Tar tag i mitt liv
Det är otroligt hur snabbt det kan svänga ibland. Från att man har varit inne i en invand lunk som bara har puttrat på, till att man börjar ändra på saker och ting och plötsligt springer allt iväg så till den grad att man bara försöker hålla i hatten och hänga med. Det är både kul och lite skrämmande!
Vårt lilla hus ska säljas, vilket är jättetråkigt, men samtidigt vill jag ju inte lägga den tiden och de pengarna som behövs för att hålla det i skick. Jag vill prioritera annat, jag vill paddla och multisporta, orientera och resa.
Jag har alltid tyckt att man måste åtminstone försöka få allt. Man behöver inte nöja sig med bara en del bara för att alla andra säger att det inte går att få resten. Ofta går det att få mer än vad andra tror, men visst måste man också offra saker för det. Ibland går det inte, och då lär man sig något till nästa gång. Som att jag just nu inte har tid med vare sig hus eller hund. Det är jättetråkigt att inse det, för jag vill ju ha det också. Jag vill ju ha allt!
Jag vill vara allt på en och samma gång också - inga små förhoppningar jag har på mig själv. Jag tror liksom på att jag kan allt, och att jag kan göra allt. Jag behöver tala om för mig själv ibland att det kanske är bättre att inte göra allt just nu och samtidigt, och njuta av det jag hinner med istället för att gräma mig över det jag inte hinner. Det är lite svårt, tycker jag, och det brukar krypa sig på fler och fler roliga saker tills jag i slutänden är överhopad igen.
På det stora hela är jag väldigt glad just nu, glad att jag äntligen tagit tag i mitt liv och fått till en kursändring. Samtidigt är det vemodigt att sitta här hemma i mitt lilla hus och inse att jag inte kommer kunna gå ner till mitt lilla grönsaksland i sommar och hämta in färskpotatis, att jag inte kommer få de där hemodlade solmogna tomaterna som är så goda att äta direkt från växthuset. Jag ser inte heller fram emot att behöva flytta - samtidigt som jag ändå ser väldigt mycket fram emot att börja bygga ett nytt liv tillsammans med någon jag tycker väldigt mycket om. Janus två ansikten - framtiden och det förflutna. De hänger ju alltid ihop och just nu är jag så övertydligt mitt i skarven.
Vårt lilla hus ska säljas, vilket är jättetråkigt, men samtidigt vill jag ju inte lägga den tiden och de pengarna som behövs för att hålla det i skick. Jag vill prioritera annat, jag vill paddla och multisporta, orientera och resa.
Jag har alltid tyckt att man måste åtminstone försöka få allt. Man behöver inte nöja sig med bara en del bara för att alla andra säger att det inte går att få resten. Ofta går det att få mer än vad andra tror, men visst måste man också offra saker för det. Ibland går det inte, och då lär man sig något till nästa gång. Som att jag just nu inte har tid med vare sig hus eller hund. Det är jättetråkigt att inse det, för jag vill ju ha det också. Jag vill ju ha allt!
Jag vill vara allt på en och samma gång också - inga små förhoppningar jag har på mig själv. Jag tror liksom på att jag kan allt, och att jag kan göra allt. Jag behöver tala om för mig själv ibland att det kanske är bättre att inte göra allt just nu och samtidigt, och njuta av det jag hinner med istället för att gräma mig över det jag inte hinner. Det är lite svårt, tycker jag, och det brukar krypa sig på fler och fler roliga saker tills jag i slutänden är överhopad igen.
På det stora hela är jag väldigt glad just nu, glad att jag äntligen tagit tag i mitt liv och fått till en kursändring. Samtidigt är det vemodigt att sitta här hemma i mitt lilla hus och inse att jag inte kommer kunna gå ner till mitt lilla grönsaksland i sommar och hämta in färskpotatis, att jag inte kommer få de där hemodlade solmogna tomaterna som är så goda att äta direkt från växthuset. Jag ser inte heller fram emot att behöva flytta - samtidigt som jag ändå ser väldigt mycket fram emot att börja bygga ett nytt liv tillsammans med någon jag tycker väldigt mycket om. Janus två ansikten - framtiden och det förflutna. De hänger ju alltid ihop och just nu är jag så övertydligt mitt i skarven.
fredag 12 mars 2010
Inomhuspaddling
Det har varit så fantastiskt väder senaste veckan. Riktigt härligt! I lördags satt vi i en solgrop i pulkabacken på Lugnet flera timmar i sträck och bara njöt av vårsolen.
Synd bara att man måste jobba också, och med allt annat som ska fixas så har det inte blivit mycket tränat på sistone. Nu börjar det verkligen krypa i kroppen av rastlöshet! Igår hade jag tänkt ta mig ut till kanotklubben och paddla lite slalom, nu när det äntligen blivit varmt och skönt ute. Tyvärr fastnade jag på jobbet, så jag hann inte ut. Jag bestämde mig istället för att prova den nya paddelmaskinen, slog på lite musik och drog igång. I början kändes det väldigt lätt, även om jag hade svårt att få till bra teknik. Jag måste nog fråga Bobbo om lite coachning så jag gör rätt från början. Det är väldigt ovant att se sig själv framifrån i spegel paddlandes, så jag har väldigt svårt att se vad jag gör bra eller dåligt.
Det som kändes väldigt lätt i början övergick väldigt snart till att kännas väldigt tungt, så jag fick skruva ner motståndet gradvis för att orka någonting. Jag har uppenbarligen slarvat med paddelträningen under vintern, och ytterligare ett tecken på det är att jag efter bara en kvarts körning hade stora blåsor på tummarna. Det beror väl visserligen också på att jag paddlat med handskar under vintern, men visst har jag blivit vek! Nåja, nu har jag tagit första steget på vårens paddelträning mot HÅEC, och paddelmaskinen kommer definitivt att vara en bra verktyg i vägen dit. Jag behöver få upp teknik och styrka, och det kan den definitivt hjälpa till med!
Synd bara att man måste jobba också, och med allt annat som ska fixas så har det inte blivit mycket tränat på sistone. Nu börjar det verkligen krypa i kroppen av rastlöshet! Igår hade jag tänkt ta mig ut till kanotklubben och paddla lite slalom, nu när det äntligen blivit varmt och skönt ute. Tyvärr fastnade jag på jobbet, så jag hann inte ut. Jag bestämde mig istället för att prova den nya paddelmaskinen, slog på lite musik och drog igång. I början kändes det väldigt lätt, även om jag hade svårt att få till bra teknik. Jag måste nog fråga Bobbo om lite coachning så jag gör rätt från början. Det är väldigt ovant att se sig själv framifrån i spegel paddlandes, så jag har väldigt svårt att se vad jag gör bra eller dåligt.
Det som kändes väldigt lätt i början övergick väldigt snart till att kännas väldigt tungt, så jag fick skruva ner motståndet gradvis för att orka någonting. Jag har uppenbarligen slarvat med paddelträningen under vintern, och ytterligare ett tecken på det är att jag efter bara en kvarts körning hade stora blåsor på tummarna. Det beror väl visserligen också på att jag paddlat med handskar under vintern, men visst har jag blivit vek! Nåja, nu har jag tagit första steget på vårens paddelträning mot HÅEC, och paddelmaskinen kommer definitivt att vara en bra verktyg i vägen dit. Jag behöver få upp teknik och styrka, och det kan den definitivt hjälpa till med!
måndag 8 mars 2010
En livstid senare...
...känns det som.
Här har det hänt lite saker och jag har inte orkat/velat skriva något på ett tag. Men nånstans lär man väl börja igen. Kontentan av vad som hänt är väl att jag avslutat ett 11 år långt förhållande, något som visserligen kändes som att det var rätt beslut och det oundvikliga steget att ta, men det gör ju det inte roligare direkt. Det blir också så mycket som måste fixas med hus som ska säljas och allt sånt. På 11 år hinner man dela på rätt mycket.
På den positiva sidan så kan man väl säga att det känns bra att ha börjat mitt nya liv, och jag ser fram emot allt som kommer hända i vår. Jag har fantastiska vänner, och jag har till och med den otroliga turen att en av dem blivit mer än en vän. Jag ser också fram emot var det kommer att leda, det kommer inte alltid vara lätt framöver men på det stora hela tror jag att det vill bli bra den här gången också.
Här har det hänt lite saker och jag har inte orkat/velat skriva något på ett tag. Men nånstans lär man väl börja igen. Kontentan av vad som hänt är väl att jag avslutat ett 11 år långt förhållande, något som visserligen kändes som att det var rätt beslut och det oundvikliga steget att ta, men det gör ju det inte roligare direkt. Det blir också så mycket som måste fixas med hus som ska säljas och allt sånt. På 11 år hinner man dela på rätt mycket.
På den positiva sidan så kan man väl säga att det känns bra att ha börjat mitt nya liv, och jag ser fram emot allt som kommer hända i vår. Jag har fantastiska vänner, och jag har till och med den otroliga turen att en av dem blivit mer än en vän. Jag ser också fram emot var det kommer att leda, det kommer inte alltid vara lätt framöver men på det stora hela tror jag att det vill bli bra den här gången också.
onsdag 17 februari 2010
Oinspirerat
Händer mycket, men inte mycket som hamnar här. Håller på att jobba ihjäl mig, känns det som, men till helgen blir det i alla fall långhelg i Storulvån! Ska bli riktigt skönt att ut och topptura lite, förhoppningsvis släpper det på lite spänningar också.
Kvällstid så liras det pingis, bowlas och emellanåt lite innebandy. I lördags spelade vi ju konsert också, och det gick faktiskt bra. Riktigt roligt var det också, som vanligt, även om man kände sig som en urvriden disktrasa efteråt (också som vanligt). Härligt att få spela med så duktiga violinister, man lyfter sig själv lite!
Har köpt mig en isyxa, skurit till nya stighudar och är nu redo för vårskidåkningen. Hoppas som sagt på en fin helg i storulvån, och räknar med att vi kommer ha det riktigt bra där. Med det gänget så kan det inte gå fel :)
Kvällstid så liras det pingis, bowlas och emellanåt lite innebandy. I lördags spelade vi ju konsert också, och det gick faktiskt bra. Riktigt roligt var det också, som vanligt, även om man kände sig som en urvriden disktrasa efteråt (också som vanligt). Härligt att få spela med så duktiga violinister, man lyfter sig själv lite!
Har köpt mig en isyxa, skurit till nya stighudar och är nu redo för vårskidåkningen. Hoppas som sagt på en fin helg i storulvån, och räknar med att vi kommer ha det riktigt bra där. Med det gänget så kan det inte gå fel :)
tisdag 9 februari 2010
Kort uppdatering
Mycket nu! Kommer inte bli så mycket skrivet här, följaktligen. Bara några korta notiser:
*disputationsfesten i Uppsala var riktigt kul - grattis Erik!
*körde mitt bästa telisåk nånsin hittills i söndags. Bådar gott för säsongen :)
*Snö! Jag älskar snö!
*Kanske drar till Storulvån nästa helg, siktar på det!
*Tack och lov för vänner som peppar och taggar upp en när vattnet känns läskigt.
*Konsert på lördag, blir nog som vanligt bra till slut även om gårdagskvällens rep innehöll alla de vanliga panikingredienserna.
*Jag hade ju tänkt avstå nästa konsert. Men jag kan bara inte, den kommer bli så kul! Av modellen melodikryss där vi spelar ett fint litet urval av satser från olika kända saker och publiken får ett litet korsord att fylla i. Passa på att planera in den 17 april!
Tja, egentligen har jag en massa mer att skriva också. Men nu ska jag äta lite frukost och dra till jobbet. Höres!
*disputationsfesten i Uppsala var riktigt kul - grattis Erik!
*körde mitt bästa telisåk nånsin hittills i söndags. Bådar gott för säsongen :)
*Snö! Jag älskar snö!
*Kanske drar till Storulvån nästa helg, siktar på det!
*Tack och lov för vänner som peppar och taggar upp en när vattnet känns läskigt.
*Konsert på lördag, blir nog som vanligt bra till slut även om gårdagskvällens rep innehöll alla de vanliga panikingredienserna.
*Jag hade ju tänkt avstå nästa konsert. Men jag kan bara inte, den kommer bli så kul! Av modellen melodikryss där vi spelar ett fint litet urval av satser från olika kända saker och publiken får ett litet korsord att fylla i. Passa på att planera in den 17 april!
Tja, egentligen har jag en massa mer att skriva också. Men nu ska jag äta lite frukost och dra till jobbet. Höres!
tisdag 2 februari 2010
Sökes: tävlingspartner
Min gode vän Andreas, som jag kört några tävlingar med, har blivit lite väl upptagen med annat och kommer inte kunna tävla så mycket multisport i vår. Jag söker därför en tävlingspartner som vill köra lite fler tävlingar, kanske göra ett försök på svenska cupen till och med.
Jag kör helst långklass, dam eller mix går lika bra vilket som. Jag är grym på orienterandet, rätt kass på att paddla och lite mittemellan på cyklandet. Jag älskar att tävla, men måste inte vinna för att ha kul.
Intresserad? Skicka ett mejl så får vi se om ambitionerna matchar: jenny.sander(a)telia.com
Jag kör helst långklass, dam eller mix går lika bra vilket som. Jag är grym på orienterandet, rätt kass på att paddla och lite mittemellan på cyklandet. Jag älskar att tävla, men måste inte vinna för att ha kul.
Intresserad? Skicka ett mejl så får vi se om ambitionerna matchar: jenny.sander(a)telia.com
I valet och kvalet
Jag hinner inte allt jag vill. Så är det bara. Ibland måste man välja.
Frågan är bara vad som ska bort i år?
Multi - aldrig i livet, alldeles för roligt. Men lite svårare att få ihop! Det är mycket fixande och trixande, både med utrustning och sällskap och allt runtikring.
Orientering - är ju jättekul, och jag hade tänkt springa 5-dagars. Men jag funderar på att tänka om där. Orienteringen ligger kanske lite pyrt till är jag rädd. Den har jag liksom alltid med mig i bakgrunden så den är så enkel att återvända till när jag än skulle vilja.
Paddling - så vansinnigt kul, aldrig i livet att jag släpper den. Kommer dock skippa tävlandet i år också och bara ha kul. Får jag återigen för mig att det vore en bra idé att hårdträna slalom, säg åt mig att jag inte hinner...
Orkester - kanske skulle avstå vårens nästa uppsättning. Funderar på saken. Tar dock inte så mycket tid i förhållande till hur roligt det är.
Skidor - Hade ju tänkt åka halvvasan. Tränandet är dock obefintligt. Kanske åker ändå, otränad.
Topptur - släpper jag aldrig! Är nog en av de högst prioriterade. Trumfar paddling och multi till och med.
MTB - som träning inför multi, men nog inte något mer. Möjligen mörksuggan då. Och Långa lugnet, om det blir något.
Innebandy med zorrofintarna - ligger väldigt pyrt till.
Jag har lite att fundera på, kanske är det något mer på listan som jag glömt just nu. En del av aktiviteterna gör ju mig bättre på de andra, medan andra aktiviteter inte bidrar alls till helheten (men kanske är så kul att jag får ut annat av det).
Just nu hattar jag bara runt utan plan, säger ja till allt som dyker upp och blir både sämre tränad och mer stressad på köpet. Jag orkar inte fokusera på det jag gör, kroppen är rastlös och huvudet överansträngt. Det är hög tid att ta tag i tömmarna igen och styra upp det.
Frågan är bara vad som ska bort i år?
Multi - aldrig i livet, alldeles för roligt. Men lite svårare att få ihop! Det är mycket fixande och trixande, både med utrustning och sällskap och allt runtikring.
Orientering - är ju jättekul, och jag hade tänkt springa 5-dagars. Men jag funderar på att tänka om där. Orienteringen ligger kanske lite pyrt till är jag rädd. Den har jag liksom alltid med mig i bakgrunden så den är så enkel att återvända till när jag än skulle vilja.
Paddling - så vansinnigt kul, aldrig i livet att jag släpper den. Kommer dock skippa tävlandet i år också och bara ha kul. Får jag återigen för mig att det vore en bra idé att hårdträna slalom, säg åt mig att jag inte hinner...
Orkester - kanske skulle avstå vårens nästa uppsättning. Funderar på saken. Tar dock inte så mycket tid i förhållande till hur roligt det är.
Skidor - Hade ju tänkt åka halvvasan. Tränandet är dock obefintligt. Kanske åker ändå, otränad.
Topptur - släpper jag aldrig! Är nog en av de högst prioriterade. Trumfar paddling och multi till och med.
MTB - som träning inför multi, men nog inte något mer. Möjligen mörksuggan då. Och Långa lugnet, om det blir något.
Innebandy med zorrofintarna - ligger väldigt pyrt till.
Jag har lite att fundera på, kanske är det något mer på listan som jag glömt just nu. En del av aktiviteterna gör ju mig bättre på de andra, medan andra aktiviteter inte bidrar alls till helheten (men kanske är så kul att jag får ut annat av det).
Just nu hattar jag bara runt utan plan, säger ja till allt som dyker upp och blir både sämre tränad och mer stressad på köpet. Jag orkar inte fokusera på det jag gör, kroppen är rastlös och huvudet överansträngt. Det är hög tid att ta tag i tömmarna igen och styra upp det.
söndag 31 januari 2010
Topptursabstinens
Dagarna börjar bli längre, snön djupare och solen tittar fram lite oftare. Det innebär att topptursabstinensen också blir svårare och svårare. En långtur är visserligen inplanerad till april, men dit är det långt, längre, längst. Dessutom vore det ju skönt om benen hunnit bli lite upptränade tills dess, så man kan köra så hårt som man vill!
Björn är ny på det här med toppturer, och för att han skulle få testa sina nyinköpta prylar bestämde vi oss för att ta en tur i hemmaskogarna. Vi siktade på en oplogad skogsbilväg som jag mindes som väldigt läskig på längdskidor, där trodde jag att man kanske kunde få någon sväng i alla fall och om inte annat så skulle vi få hasa runt på stighudarna en bit.
Wilma tog en titt på packningen och placerade sig själv strategiskt mitt i alltihop, i omedelbar närhet till dörren.
Även begagnade stighudar kan ha väääääldigt bra klister. Särskilt efter att ha legat oanvända hela sommaren. Stighudsbrottning är en underskattad uppvärmningsform.
Vinterlandskapet var vackert (men kallt!) och vi hasade iväg längs Vackertjärnsvägen. Lutningen visade sig dock vara en stor besvikelse. Vi stakade oss nerför en bit ändå, bara för att få några höjdmeter att gå upp igen. Björn insåg att det här med att gå på stighudar är en aning ansträngande, och konstaterade (till min stora glädje) att vi nog lär ut på lite toppturer även innan april för att få lite träning. Hurra!
Wilma funderade vad sjutton vi höll på med egentligen, men hoppade glatt med längs den gamla körvägen uppåt. Nåja, lite uppför gick det i alla fall. Snart kom vi fram till det som jag mindes som en liten ungskog. En sån där ungskog som man promenerar igenom utan problem, med fri sikt över ungtalltopparna. Det måste dock ha varit några år sedan, för nu var tallarna tre meter höga och inbjöd inte till skidåkning. Nåja, vi följer väl kanten på ungskogen då, få se var vi hamnar. Snön var djup, fluffig och alldeles alldeles underbar, så om det bara gick att få lite lutning fanns goda förutsättningar för ett åk! Problemet var bara att vi hela tiden leddes bort från toppen. Så fort vi försökte gå lite mer vänster blev vi hejdade av den eländes produktionsskogen. Solnedgången färgade himlen röd, och vi insåg att det här möjligen kunde utvecklas till ett sånt där äventyr. Det hade ju goda förutsättningar: planer som ändrats i sista sekund, avsaknad av karta, mörkrets inbrott nära förestående.
Björn är ny på det här med toppturer, och för att han skulle få testa sina nyinköpta prylar bestämde vi oss för att ta en tur i hemmaskogarna. Vi siktade på en oplogad skogsbilväg som jag mindes som väldigt läskig på längdskidor, där trodde jag att man kanske kunde få någon sväng i alla fall och om inte annat så skulle vi få hasa runt på stighudarna en bit.
Wilma tog en titt på packningen och placerade sig själv strategiskt mitt i alltihop, i omedelbar närhet till dörren.
Även begagnade stighudar kan ha väääääldigt bra klister. Särskilt efter att ha legat oanvända hela sommaren. Stighudsbrottning är en underskattad uppvärmningsform.
Efter en snabb lunch i Ljusbuda (där Ninni hade glömt lingonen till kolbullarna) bestämde vi oss för att göra ett nytt försök. En annan oplogad skogsbilväg som enligt min minnesbild lutade betydligt mer. Hopp in i bilen och iväg igen för att hinna före solnedgången! Den väg vi siktade mot visade sig dock vara oplogad lite för lång bit för att vi skulle vilja åka upp den. Vi chansade på vägen intill, som vi använt förut för att gå upp till Yxbergstoppen från. Där kunde man säkert hitta något, tänkte jag. Jag hade dock ingen karta, men det här var ju hemvanda trakter, så det tyckte jag inte var något hinder.
Wilma funderade vad sjutton vi höll på med egentligen, men hoppade glatt med längs den gamla körvägen uppåt. Nåja, lite uppför gick det i alla fall. Snart kom vi fram till det som jag mindes som en liten ungskog. En sån där ungskog som man promenerar igenom utan problem, med fri sikt över ungtalltopparna. Det måste dock ha varit några år sedan, för nu var tallarna tre meter höga och inbjöd inte till skidåkning. Nåja, vi följer väl kanten på ungskogen då, få se var vi hamnar. Snön var djup, fluffig och alldeles alldeles underbar, så om det bara gick att få lite lutning fanns goda förutsättningar för ett åk! Problemet var bara att vi hela tiden leddes bort från toppen. Så fort vi försökte gå lite mer vänster blev vi hejdade av den eländes produktionsskogen. Solnedgången färgade himlen röd, och vi insåg att det här möjligen kunde utvecklas till ett sånt där äventyr. Det hade ju goda förutsättningar: planer som ändrats i sista sekund, avsaknad av karta, mörkrets inbrott nära förestående.
Kloka och förståndiga som vi är så bestämde vi oss motvilligt för att ge upp för dagen och hasa hemöver igen. På väg hem lyckades åtminstone jag få några svängar nerför en liten pluttbacke, även om jag fick anstränga mig för att få till dem. Och träning på att hasa runt på stighudar får man ju aldrig för mycket av!
På det stora hela gav dagen ändå mersmak, men nästa gång ska vi ta med en karta också. Mer snö är utlovat för veckan, och jag har några små berg på förslag där jag tror att det går att få lite åkning också. Även om det nog snarare är upptäckarlustan som får sitt på de här turerna :)
tisdag 26 januari 2010
Otursförföljd
Nu börjar det bli komiskt många missöden på kort tid för min del här. Vi kanske ska börja från början.
1. Axeln är fortfarande blå sedan jag tacklade en ribbstol på innebandyn i torsdags. Eller, snarare rödlila med skiftningar i gult vid det här laget. Och öm.
2. Handleden är också öm efter samma idiotgrej som orsakade 1.
3. Värmefläkten i bilen gav upp i söndags. Helt död. Säkringen är dock hel, tyvärr.
4. När jag klev ur bilen för att skrapa den igenisade rutan (som berodde på 3.) slog dörren igen på min tumme med en blåskiftande nagel som resultat.
5. Idag skulle jag ner på innebandy med Zorrofintarna. Var där strax före halv nio och ryckte i dörren. Låst. Ryckte mer i dörren, knackade på den med klubban, väsnades så mycket jag kunde. Ingen reaktion. Försökte kasta snöboll på fönstren - samma där, ingen märker något. Går runt gympasalen och rycker i andra dörrar, ingen lycka där heller. Ringer en vän och beklagar mig, blir utskrattad (om än på ett omtänksamt sätt...) och lyckas som tur är se det komiska i situationen. Tack, vännen!
Hur länge ska oflytet hålla i sig? Vågar man gå ut, eller är det bara att gå i ide? Är det verkligen en bra idé att åka kajak i Åsbobacken efter årsmötet på torsdag....?
1. Axeln är fortfarande blå sedan jag tacklade en ribbstol på innebandyn i torsdags. Eller, snarare rödlila med skiftningar i gult vid det här laget. Och öm.
2. Handleden är också öm efter samma idiotgrej som orsakade 1.
3. Värmefläkten i bilen gav upp i söndags. Helt död. Säkringen är dock hel, tyvärr.
4. När jag klev ur bilen för att skrapa den igenisade rutan (som berodde på 3.) slog dörren igen på min tumme med en blåskiftande nagel som resultat.
5. Idag skulle jag ner på innebandy med Zorrofintarna. Var där strax före halv nio och ryckte i dörren. Låst. Ryckte mer i dörren, knackade på den med klubban, väsnades så mycket jag kunde. Ingen reaktion. Försökte kasta snöboll på fönstren - samma där, ingen märker något. Går runt gympasalen och rycker i andra dörrar, ingen lycka där heller. Ringer en vän och beklagar mig, blir utskrattad (om än på ett omtänksamt sätt...) och lyckas som tur är se det komiska i situationen. Tack, vännen!
Hur länge ska oflytet hålla i sig? Vågar man gå ut, eller är det bara att gå i ide? Är det verkligen en bra idé att åka kajak i Åsbobacken efter årsmötet på torsdag....?
torsdag 21 januari 2010
Självuppfyllande titel
På det senaste blogginlägget alltså. Idag hängde jag nämligen med gänget från jobbet och spelade innebandy igen! Började med att tackla en ribbstol på uppvärmningen, och jag vann ju inte den ihopstötningen kan man väl säga. Har nu en ond mörklila axel och ömmande hand, men är man het får man väl skylla sig själv helt enkelt!
Jobbgänget spelar i en större hall, det går lite snabbare och de som är med är väl en aning mer rutinerade än zorrofintarna. Jag har ju rätt dålig koll och är över hela plan utan en aning om var jag borde ta vägen, men det går rätt bra ändå tyckte jag! Nå, nu har jag invigt min inköpta innebandyklubba två gånger om redan, och det var riktigt kul båda gångerna så det blir nog fler gånger med det här gänget också :) Helst utan väggkontakt då...
Jobbgänget spelar i en större hall, det går lite snabbare och de som är med är väl en aning mer rutinerade än zorrofintarna. Jag har ju rätt dålig koll och är över hela plan utan en aning om var jag borde ta vägen, men det går rätt bra ändå tyckte jag! Nå, nu har jag invigt min inköpta innebandyklubba två gånger om redan, och det var riktigt kul båda gångerna så det blir nog fler gånger med det här gänget också :) Helst utan väggkontakt då...
Roligt roligt, men farligt farligt :D
Jag kunde ju inte låta bli att hänga med och prova på när det här gänget bjöd in mig :)
http://zorrofint.blogspot.com/
Alldeles för roligt, så nu lär jag klämma in en timme innebandy på tisdagarna också. Hmmm, vad ska bort? Jag är ju egentligen i det läget att stoppar man in något nytt så bör något annat ut istället. Jaja, det lär väl visa sig!
http://zorrofint.blogspot.com/
Alldeles för roligt, så nu lär jag klämma in en timme innebandy på tisdagarna också. Hmmm, vad ska bort? Jag är ju egentligen i det läget att stoppar man in något nytt så bör något annat ut istället. Jaja, det lär väl visa sig!
tisdag 19 januari 2010
Paddlingseufori igen
Jag har äntligen kommit ut och paddlat lite fors igen. Äntligen! Och oj vad det var härligt att få ut och jobba lite i en slalomkanot igen. Det gick dessutom rätt bra för att vara en månad sen sist, kanske kan det bero på att det är en aning lägre vatten nu än senast jag paddlade? Eller så var det Andreas som var snäll mot mig i banläggningen kanske... Det kändes i alla fall inte det minsta läskigt trots mörker och iskanter. Var vääääldigt nära att välta en gång när jag försökte ta en port med bra mycket mer vilja än teknik, men klarade mig. Tackar för det! Återigen, jag är otroligt glad att vi äntligen kom ut i forsen igen.
Idag har jag också inhandlat en innebandyklubba. Några av mina gamla klubbkompisar spelar nämligen innebandy på tisdagkvällarna, och jag tänkte hänga med på det. Får väl se om jag verkligen hinner vara med, jag har ju lite annat för mig, men en innebandyklubba kan väl alltid komma till användning. Dags för lite mat alltså, om den ska hinna sjunka innan nästa pass. Åh, vad jag älskar att träna!
Idag har jag också inhandlat en innebandyklubba. Några av mina gamla klubbkompisar spelar nämligen innebandy på tisdagkvällarna, och jag tänkte hänga med på det. Får väl se om jag verkligen hinner vara med, jag har ju lite annat för mig, men en innebandyklubba kan väl alltid komma till användning. Dags för lite mat alltså, om den ska hinna sjunka innan nästa pass. Åh, vad jag älskar att träna!
söndag 17 januari 2010
Paddling regerar!
Jag släpade mig iväg till bassängen igår utan något större sug. Väl i vattnet så återupptäckte jag dock hur grymt kul det är att paddla! Vi avslutade med en polomatch som var både grymt kul och jobbig, lekbåt är lite tyngre att köra polo i :D
fredag 15 januari 2010
Igång med träningen igen!
Äntligen känns det som jag har kommit igång igen! Jag har börjat få in några pass som är lite mer ansträngande och slutat såsa runt i makligt tempo. Kroppen börjar också märka det, och nu säger vaderna att det är dags att ta en paus från löpningen några dagar. Jomenvisst, jag får väl åka skidor istället då :)
Till helgen åker vi ner till stockholm och kollar på randopjäxor till Björn. Två veckors toppturande hoppas vi kunna klämma in i April, mål för trippen blir bergen kring Mo i Rana. Innan dess lär vi dock ta någon lite kortare tur så Björn får känna på hur det är både att gå uppför och att åka ner utanför pisten i varierande snöförhållanden. Transceiverträningen har vi redan börjat med hemma i trädgården :D
Nu längtar jag ut till kommande äventyr, snart kommer de långa härliga vårdagarna med snö och sol och ändlösa uppförsbackar!
Till helgen åker vi ner till stockholm och kollar på randopjäxor till Björn. Två veckors toppturande hoppas vi kunna klämma in i April, mål för trippen blir bergen kring Mo i Rana. Innan dess lär vi dock ta någon lite kortare tur så Björn får känna på hur det är både att gå uppför och att åka ner utanför pisten i varierande snöförhållanden. Transceiverträningen har vi redan börjat med hemma i trädgården :D
Nu längtar jag ut till kommande äventyr, snart kommer de långa härliga vårdagarna med snö och sol och ändlösa uppförsbackar!
tisdag 12 januari 2010
Det här med planering
Jag har de senaste 1,5 åren varit med att jobba fram en ansökan om EU-pengar för ett projekt på jobbet. Nu har vi fått pengarna, och det är dags att börja göra något av all planering. Dags att planera för 6 års arbete! När man sitter och bollar med timmar och pengar och åtgärder och planerar in dem i rätt tid och ordning, så känns 6 år som en väldigt kort tid. Tills jag insåg att det faktiskt är 5 år sedan jag slutade plugga och började jobba. Vilket känns som en rätt så lång tid.
Till en början höll jag på att drabbas av planeringspanik - hur ska man kunna inbilla sig att det går att planera för något som ska hålla på så länge? Att planera mitt arbete för 6 år framåt kändes också rätt läskigt, och jag blev helt plötsligt väldigt sugen att bara dra iväg och göra något helt annat ett tag. Rastlösheten blev plötsligt väldigt stor, och den där känslan av instängdhet började smyga sig på. Rätt snart insåg jag dock att det finns faktiskt fördelar med att ha 6 år på sig. Ingen mening att börja stressa ännu, vi borde helt enkelt ha gott om tid att hinna klart. Kan man hoppas...
Till en början höll jag på att drabbas av planeringspanik - hur ska man kunna inbilla sig att det går att planera för något som ska hålla på så länge? Att planera mitt arbete för 6 år framåt kändes också rätt läskigt, och jag blev helt plötsligt väldigt sugen att bara dra iväg och göra något helt annat ett tag. Rastlösheten blev plötsligt väldigt stor, och den där känslan av instängdhet började smyga sig på. Rätt snart insåg jag dock att det finns faktiskt fördelar med att ha 6 år på sig. Ingen mening att börja stressa ännu, vi borde helt enkelt ha gott om tid att hinna klart. Kan man hoppas...
lördag 9 januari 2010
Vinterkyla!
Med en kanot på biltaket kan man inte vara fel ute. Eller? När jag var ut till forsen för någon timme sedan och hämtade lite grejer passade jag på att ta en titt på forsen också. Det såg riktigt ordentligt kallt ut... Jag var mycket glad att jag inte hade för avsikt att paddla ute idag. Det blir kallt nog att ut i snön och hämta kanoterna utanför simhallen.
Jag är också glad över att morgonens träning byttes från stadslöpning till vattenlöpning i Lugnets varma sköna bassäng. -25 är för kallt! Nog för att jag älskar riktig vinter - och otroligt vackert är det när det är så klart och kallt - men nu kunde det gärna få hålla sig kring -10 eller därikring ett tag.
Jag är också glad över att morgonens träning byttes från stadslöpning till vattenlöpning i Lugnets varma sköna bassäng. -25 är för kallt! Nog för att jag älskar riktig vinter - och otroligt vackert är det när det är så klart och kallt - men nu kunde det gärna få hålla sig kring -10 eller därikring ett tag.
tisdag 5 januari 2010
Gnällspik
Jul och nyår har varit otroligt trevliga, men nu är det över och arbetandet börjar snart igen. Kanske är det tur det, för jag har blivit en riktig gnällspik senaste dagarna. Mitt vanliga flyt är helt borta, och allt är bökigt och trilskas. Att jag inte är sugen för fem öre att hjälpa saker och ting på traven kan ju faktiskt bidra.
Trots fint vinterväder har jag därför knappt varit ut de senaste två dagarna. Ren tur att Wilmis behöver ut, annars hade jag nog inte sett någon sol alls. Inte har jag gjort särskilt mycket nytta heller, jag som hade tänkt få något gjort nu när jag äntligen var ledig några vardagar. Idag skärpte jag i alla fall till mig och bokade in en tandläkartid och en tid hos naprapaten. Jag blir sned och vind emellanåt, och det har slagit till igen. När jag får ont i vänster knä och höger baksida lår oavsett vad jag gör så är det dags att bli uträtad igen, och så är det nu. Lägg till en trilskande nacke som hotar med nackspärr och en axel som inte gillar att jobba så är det fulländat. Tandvärk har jag åtminstone inte (än), men det var så länge sedan jag var dit så det är dags. Dessutom är det väl mitt sista år med tandvårdsbidrag i år, så det gäller väl att passa på.
Nu är det bara bilen kvar - dags att boka in lite reparationer inför besiktningen. Lär väl bli dyrt, antar jag. Suck.
Trots fint vinterväder har jag därför knappt varit ut de senaste två dagarna. Ren tur att Wilmis behöver ut, annars hade jag nog inte sett någon sol alls. Inte har jag gjort särskilt mycket nytta heller, jag som hade tänkt få något gjort nu när jag äntligen var ledig några vardagar. Idag skärpte jag i alla fall till mig och bokade in en tandläkartid och en tid hos naprapaten. Jag blir sned och vind emellanåt, och det har slagit till igen. När jag får ont i vänster knä och höger baksida lår oavsett vad jag gör så är det dags att bli uträtad igen, och så är det nu. Lägg till en trilskande nacke som hotar med nackspärr och en axel som inte gillar att jobba så är det fulländat. Tandvärk har jag åtminstone inte (än), men det var så länge sedan jag var dit så det är dags. Dessutom är det väl mitt sista år med tandvårdsbidrag i år, så det gäller väl att passa på.
Nu är det bara bilen kvar - dags att boka in lite reparationer inför besiktningen. Lär väl bli dyrt, antar jag. Suck.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)