Bra:
Jag satte min första oplanerade eskil i fors på forsträningen idag! Äntligen föll pusselbitarna på plats, jag tänkte inte ett ögonblick på att rycka kapellet och simma. Jag började visserligen med ett halvdant försök där jag kippade efter lite luft, men lade upp paddeln igen och tog mig upp. Kändes grymt skönt :)
Dåligt:
Känner mig raspig i halsen. Resten av forspasset var jag seg och ofokuserad, och paddlade mest runt och funderade på om jag håller på att bli förkyld. Björn är förkyld, men vi brukar ju aldrig få samma förkylningar så jag hoppas jag klarar mig den här gången också. Känns dock lite för tjockt i halsen för att jag ska kunna ignorera det.
Är jag frisk så blir det paddling igen imorgon - störtlopp från Sundborn ner till klubben. Annars får jag väl försöka krya på mig till helgen - jag har fått första sträckan på DM-kavlen på söndag. Det var riktigt länge sedan jag sprang en förstasträcka, och nu när jag är i så pass bra löpform ska det faktiskt bli rätt kul!
måndag 31 augusti 2009
söndag 30 augusti 2009
Lång-DM
Dagens lopp var inte något av mina bästa. Löpningen kändes väl ok, det var bökigt och eländigt så det var svårt att få upp något riktigt tempo. Orienteringen saknade helt flyt och när jag mot slutet av banan dessutom började slarva med riktningarna blev det en riktig bom också. Jag blev 8:a, 11 minuter efter Eva Jurenikova. Att jag ändå inte är mer efter på en långdistans med ett halvkasst lopp känns ändå rätt bra. Nu är jag nog ungefär lika långt efter när jag gör ett mediokert lopp som jag var för ett år sedan med ett bra lopp. Bara att fortsätta uppåt alltså.
lördag 29 augusti 2009
Lördag
Skönt med en oplanerad dag - inga måsten! Passade på att vara med på en slalomträning på kanotklubben. Det blev ett ordentligt pass - två timmar som började med framåtpaddling på slätvattnet och fortsatte med en bana i forsen. Det är fortfarande ordentligt högvatten, så jag fick kämpa en hel del. Är inte riktigt i nivå med de andra, om man säger så :)
Sedan åkte jag och Wilma till Räcktja, där Ninni och Börje snart tittade förbi och vi gjorde en arbetsinsats. Nu är lite mer gräs slaget och lite fler högar inkörda i skogen, så det börjar bli riktigt fint där. Lugnt och skönt är det också, när Ninni och Börje åkt igen blev det lite slappande på kökssoffan, eld i spisen och en bok.
Nu är jag laddad för lång-DM imorrn. Eva har lovat att det blir fin terräng, så nu är jag inställd på det :) Ska försöka kanalisera samma lugna, självsäkra orientering som i Ludvika senast, så får vi se hur långt det räcker. Teknik, teknik, teknik!
Sedan åkte jag och Wilma till Räcktja, där Ninni och Börje snart tittade förbi och vi gjorde en arbetsinsats. Nu är lite mer gräs slaget och lite fler högar inkörda i skogen, så det börjar bli riktigt fint där. Lugnt och skönt är det också, när Ninni och Börje åkt igen blev det lite slappande på kökssoffan, eld i spisen och en bok.
Nu är jag laddad för lång-DM imorrn. Eva har lovat att det blir fin terräng, så nu är jag inställd på det :) Ska försöka kanalisera samma lugna, självsäkra orientering som i Ludvika senast, så får vi se hur långt det räcker. Teknik, teknik, teknik!
fredag 28 augusti 2009
Tid för eftertanke
Idag har jag varit till Stockholm över dagen. Bra möte, men tråkig tågresa. Innan jag blev totalt uttråkad hann jag dock filosofera lite över träning och sådant. Jag är (som vanligt) lite kluven vad gäller framtiden. Den ena hjärnhalvan vill träna sådant som är kul. Kör vad du känner för, helt enkelt. Den andra hjärnhalvan vill sätta mål och göra en planering för att bli bättre än någonsin. För det kan jag bli, jag är redan på god väg åt det hållet. Jag tror att jag redan är starkare än jag varit någon gång förut vad gäller skogslöpningen.
Jag tror att det som bromsar mig är att jag inte vill prioritera bort något som är kul. Jag vill paddla slalom trots att det inte alls passar in i mitt träningsupplägg. En liten, liten röst säger också att jag skulle kunna köra mycket mer slalom och bli mycket bättre på det rätt snabbt. Och det är ju roligt att känna att man förbättras. Det är inte riktigt lika kul att träna på något där jag redan är rätt bra, och alltså inte förbättras lika snabbt. Och då hamnar vi återigen hos den där hjärnhalvan som bara vill ha kul.
Förmodligen kommer jag inte kunna bestämma mig den här gången heller. Å ena sidan har jag ju ett mål som jag självklart vill satsa mot. På Åre Extreme vill jag gå under 7 timmar. Det kan jag definitivt klara om jag inte blir skadad eller sjuk. Å andra sidan säger den mer tävlingsinriktade hjärnhalvan att det är löjligt med ett mål som innebär att jag är mer än 1,5 timme efter täten.
Det är den där hjärnhalvan som säger att jag borde springa fler orienteringar, eftersom jag där åtminstone har en chans att ta pallplatser. Den där hjärnhalvan som håller stenkoll på rankingpoängen. Den där hjärnhalvan som jag har försökt tysta ner de senaste åren eftersom det oftast går åt skogen när jag börjar lyssna på den. Nu när det börjar gå bättre igen så dyker dock tävlingsdjävulen upp igen som ett brev på posten. Och det är då jag brukar bli skadad. Jag drabbas liksom av tunnelseende och blir så entusiastisk att jag blundar för eventuella varningstecken när kroppen börjar protestera. Frågan är om jag vågar sätta något mål?
Jag tror att det som bromsar mig är att jag inte vill prioritera bort något som är kul. Jag vill paddla slalom trots att det inte alls passar in i mitt träningsupplägg. En liten, liten röst säger också att jag skulle kunna köra mycket mer slalom och bli mycket bättre på det rätt snabbt. Och det är ju roligt att känna att man förbättras. Det är inte riktigt lika kul att träna på något där jag redan är rätt bra, och alltså inte förbättras lika snabbt. Och då hamnar vi återigen hos den där hjärnhalvan som bara vill ha kul.
Förmodligen kommer jag inte kunna bestämma mig den här gången heller. Å ena sidan har jag ju ett mål som jag självklart vill satsa mot. På Åre Extreme vill jag gå under 7 timmar. Det kan jag definitivt klara om jag inte blir skadad eller sjuk. Å andra sidan säger den mer tävlingsinriktade hjärnhalvan att det är löjligt med ett mål som innebär att jag är mer än 1,5 timme efter täten.
Det är den där hjärnhalvan som säger att jag borde springa fler orienteringar, eftersom jag där åtminstone har en chans att ta pallplatser. Den där hjärnhalvan som håller stenkoll på rankingpoängen. Den där hjärnhalvan som jag har försökt tysta ner de senaste åren eftersom det oftast går åt skogen när jag börjar lyssna på den. Nu när det börjar gå bättre igen så dyker dock tävlingsdjävulen upp igen som ett brev på posten. Och det är då jag brukar bli skadad. Jag drabbas liksom av tunnelseende och blir så entusiastisk att jag blundar för eventuella varningstecken när kroppen börjar protestera. Frågan är om jag vågar sätta något mål?
torsdag 27 augusti 2009
Löptest
Idag var det höstupptakt för slalompaddlarna. Jag vet inte riktigt om jag vågar räkna mig dit, men jag var nyfiken så jag passade på att lyssna. Bobbo har som vanligt stora planer, men man kan konstatera att planerna framförallt gäller ungdomarna. Vuxengruppen på måndagarna kändes lite styvmoderligt behandlad, jag hoppas att det kommer fixa sig ändå med kanoter och plats.
Jag har en förhoppning att kunna vara med på något slalompass i veckan med dem som är lite bättre. Vuxengruppen på måndagarna blir inte slalomträning, det blir mer lattja runt och ha kul. Jag tycker slalom är riktigt roligt, så även om jag inte känner att jag har tid att bli bra på det så vill jag träna det lite mer än vad jag gör. Att få en kvalitetsträning i veckan skulle vara toppen. Kanske ska jag våga mig med på lördag och se hur det går.
Efter pratet så körde vi Bobbos löptest för första gången. Jogg upp till Sundbornsvägen och sedan full rusning tillbaka. 1,57 km sa min klocka att det var. Benen var lagom sega eftersom det var första löppasset efter lördagens ansträngning. Det som gjorde mest ont var dock lungorna, och jag är fortfarande lätt hostig. Hoppas det inte är någon förkylning på gång! På söndag ska jag nämligen springa lång-DM i Rättvik, och efter framgången i Ludvika har jag höjt förhoppningarna lite.
Löptestet klarades i alla fall av på 6.05, vilket jag tycker är godkänt för min del. Jag hade tre killar framför mig, men var inte så långt ifrån. Lite mer vilja så hade jag nog kunnat hålla rygg på Erik, men viljan att plåga mig själv var inte riktigt på topp idag. Nästa gång så...
Jag har en förhoppning att kunna vara med på något slalompass i veckan med dem som är lite bättre. Vuxengruppen på måndagarna blir inte slalomträning, det blir mer lattja runt och ha kul. Jag tycker slalom är riktigt roligt, så även om jag inte känner att jag har tid att bli bra på det så vill jag träna det lite mer än vad jag gör. Att få en kvalitetsträning i veckan skulle vara toppen. Kanske ska jag våga mig med på lördag och se hur det går.
Efter pratet så körde vi Bobbos löptest för första gången. Jogg upp till Sundbornsvägen och sedan full rusning tillbaka. 1,57 km sa min klocka att det var. Benen var lagom sega eftersom det var första löppasset efter lördagens ansträngning. Det som gjorde mest ont var dock lungorna, och jag är fortfarande lätt hostig. Hoppas det inte är någon förkylning på gång! På söndag ska jag nämligen springa lång-DM i Rättvik, och efter framgången i Ludvika har jag höjt förhoppningarna lite.
Löptestet klarades i alla fall av på 6.05, vilket jag tycker är godkänt för min del. Jag hade tre killar framför mig, men var inte så långt ifrån. Lite mer vilja så hade jag nog kunnat hålla rygg på Erik, men viljan att plåga mig själv var inte riktigt på topp idag. Nästa gång så...
måndag 24 augusti 2009
Löjligt lycklig :)
Har paddlat igen :) Av någon anledning kommer jag alltid från slalompassen med ett brett leende på läpparna. Det är helt enkelt bara så vansinnigt kul att jag blir alldeles löjligt lycklig :)
Nä, nu ska jag äta. Är nämligen grymt hungrig också. Var bara tvungen att berätta för världen hur otroligt trevligt livet är när man har paddlat ;)
Nä, nu ska jag äta. Är nämligen grymt hungrig också. Var bara tvungen att berätta för världen hur otroligt trevligt livet är när man har paddlat ;)
söndag 23 augusti 2009
Racerapport
Igår körde jag och Andreas vår andra multisporttävling ihop. Det var Kristinehamn adventure race som gick vid Lunedets friluftsområde utanför Karlskoga.
Uppladdningen var inte särskilt bra. Min stackars mage reagerade på något i vår middag så jag låg och vred mig hela natten och fick bara några timmars ordentlig sömn. På morgonen försökte jag få i mig frukost, men den ville inte stanna kvar så jag kom till tävlingen med tom mage. Jag kände mig ändå inte särskilt dålig, så vi bestämde oss för att starta lugnt och hoppas att det skulle bli bättre. Det går ju alltid att bryta.
Banan startade med 9 km snitslad löpning på stigar, grusvägar och i obanad terräng. Det var en riktigt trevlig bana, och efter att Andreas släpat mig en bit på grusväg i början så piggnade jag till och kunde till och med gå upp och dra lite när vi kom ut i skogen. Vi kompletterar varandra ganska bra där - han är starkare på väg medan jag är starkare i skogen - så att vi hade ett snöre mellan oss den här gången var ett bra drag. Det hade vi båda nytta av!
In till växling var vi 8 minuter efter första mixlag, och låg på en 5:e plats av 8 startande. Nu var det dags att hoppa på cyklarna för mtb-orientering. Banan gick helt och hållet på väg och grusväg, och här kände vi att vi ligger efter med cykelträningen. Vi tog dessutom ett uselt vägval till en av kontrollerna och tappade ner ända till 8:e plats efter denna sträcka.
Tredje sträckan var dock orientering, och där är vi starka. Redan till första kontrollen kom vi ikapp ett lag, och in till växlingen hade vi plockat ett till. Härligt! Det gav självförtroende inför resten av tävlingen eftersom vi visste att det hela avslutades med en lång orientering.
Ut på paddlingen låg vi alltså 6:a. Paddling är vår klart svagaste gren, och kanadensare har vi ju nästan aldrig tränat i. Styrningen fungerade för det mesta bra med Andreas vid rodret, mot mitten gick det dock rätt mycket i sicksack ett tag innan skärpan kom tillbaka. Största problemet här är nog att åtminstone jag tappar tävlingsgnistan. Det känns snarare som att man är på utflykt! Vi har alldeles för kul och pratar alldeles för mycket för att det ska gå särskilt snabbt. Å andra sidan gör vi ju det här framförallt för att det är kul, så att vi tappar några minuter kan väl vara ok då.
Dags för mtb igen, och med en snabb växling gick vi ut som 6:a igen trots att vi tappat förbi ett lag på paddlingen. Nu slog dock en tillfällig förvirring in, och vi cyklade lite för långt på en grusväg. Tillbaka och in på rätt väg igen blev vi snart omcyklade av laget som paddlat förbi oss. Den här sträckan försökte vi bara kämpa på och inte tappa för mycket på deras ryggar. Vi tappade dem på väg mot näst sista kontrollen - men mötte dem snart igen eftersom de bommat. Triumf igen för våra orienteringskunskaper alltså! En riktigt rolig nerförslöpa nerför slalombackens liftgata gav åtminstone mig en kick och hjälpte till att återställa krafterna inför den sista sträckan.
10 km orientering avslutade alltså tävlingen. In till växling låg vi 6:a, med två lag som kom in medan vi bytte skor och alltså inte var särskilt långt efter. Här kände vi oss dock rätt trygga på att kunna hålla undan! Orientering är vi bra på och vi hade tillräckligt med skärpa kvar för att gå rätt. Vi gick i mål efter 8 timmar och 58 minuter, nöjda med vår prestation. Till de slutliga resultaten hade några lag diskats för felstämpling och ett lag brutit, så vi slutade på en 3:e plats - inte illa!
Jämfört med Kolmården var det här en tuffare bana. Vi hade bättre flyt både på banan och i växlingarna, vi hade inte så djupa svackor utan lyckades hålla energin uppe bättre. Att vi hade ett snöre på löpsträckorna var definitivt lyckat - vi turades om att dra och det kändes bra. Allt som allt är vi grymt nöjda med vår insats och räknar med att köra något mer lopp framöver. Kanske i höst, annars till våren!
Uppladdningen var inte särskilt bra. Min stackars mage reagerade på något i vår middag så jag låg och vred mig hela natten och fick bara några timmars ordentlig sömn. På morgonen försökte jag få i mig frukost, men den ville inte stanna kvar så jag kom till tävlingen med tom mage. Jag kände mig ändå inte särskilt dålig, så vi bestämde oss för att starta lugnt och hoppas att det skulle bli bättre. Det går ju alltid att bryta.
Banan startade med 9 km snitslad löpning på stigar, grusvägar och i obanad terräng. Det var en riktigt trevlig bana, och efter att Andreas släpat mig en bit på grusväg i början så piggnade jag till och kunde till och med gå upp och dra lite när vi kom ut i skogen. Vi kompletterar varandra ganska bra där - han är starkare på väg medan jag är starkare i skogen - så att vi hade ett snöre mellan oss den här gången var ett bra drag. Det hade vi båda nytta av!
In till växling var vi 8 minuter efter första mixlag, och låg på en 5:e plats av 8 startande. Nu var det dags att hoppa på cyklarna för mtb-orientering. Banan gick helt och hållet på väg och grusväg, och här kände vi att vi ligger efter med cykelträningen. Vi tog dessutom ett uselt vägval till en av kontrollerna och tappade ner ända till 8:e plats efter denna sträcka.
Tredje sträckan var dock orientering, och där är vi starka. Redan till första kontrollen kom vi ikapp ett lag, och in till växlingen hade vi plockat ett till. Härligt! Det gav självförtroende inför resten av tävlingen eftersom vi visste att det hela avslutades med en lång orientering.
Ut på paddlingen låg vi alltså 6:a. Paddling är vår klart svagaste gren, och kanadensare har vi ju nästan aldrig tränat i. Styrningen fungerade för det mesta bra med Andreas vid rodret, mot mitten gick det dock rätt mycket i sicksack ett tag innan skärpan kom tillbaka. Största problemet här är nog att åtminstone jag tappar tävlingsgnistan. Det känns snarare som att man är på utflykt! Vi har alldeles för kul och pratar alldeles för mycket för att det ska gå särskilt snabbt. Å andra sidan gör vi ju det här framförallt för att det är kul, så att vi tappar några minuter kan väl vara ok då.
Dags för mtb igen, och med en snabb växling gick vi ut som 6:a igen trots att vi tappat förbi ett lag på paddlingen. Nu slog dock en tillfällig förvirring in, och vi cyklade lite för långt på en grusväg. Tillbaka och in på rätt väg igen blev vi snart omcyklade av laget som paddlat förbi oss. Den här sträckan försökte vi bara kämpa på och inte tappa för mycket på deras ryggar. Vi tappade dem på väg mot näst sista kontrollen - men mötte dem snart igen eftersom de bommat. Triumf igen för våra orienteringskunskaper alltså! En riktigt rolig nerförslöpa nerför slalombackens liftgata gav åtminstone mig en kick och hjälpte till att återställa krafterna inför den sista sträckan.
10 km orientering avslutade alltså tävlingen. In till växling låg vi 6:a, med två lag som kom in medan vi bytte skor och alltså inte var särskilt långt efter. Här kände vi oss dock rätt trygga på att kunna hålla undan! Orientering är vi bra på och vi hade tillräckligt med skärpa kvar för att gå rätt. Vi gick i mål efter 8 timmar och 58 minuter, nöjda med vår prestation. Till de slutliga resultaten hade några lag diskats för felstämpling och ett lag brutit, så vi slutade på en 3:e plats - inte illa!
Jämfört med Kolmården var det här en tuffare bana. Vi hade bättre flyt både på banan och i växlingarna, vi hade inte så djupa svackor utan lyckades hålla energin uppe bättre. Att vi hade ett snöre på löpsträckorna var definitivt lyckat - vi turades om att dra och det kändes bra. Allt som allt är vi grymt nöjda med vår insats och räknar med att köra något mer lopp framöver. Kanske i höst, annars till våren!
fredag 21 augusti 2009
Wish us luck!
Jepp, nu är packningen i stort sett klar - ska bara packa ner lite mer mat och gå en sväng med Wilma innan avfärd. Sedan drar vi till Lunedet utanför Karlskoga där tävlingen går av stapeln imorrn. Packningsångesten har dragit över och nu återstår mest förväntan (tävlingsnerverna slår inte till förrän imorrn...)!
Detta står alltså på programmet för morgondagen:
8 km trail-löpning
20 km MTB
3 km orientering
12 km paddling
12 km MTB
10 km orientering
Som rubriken säger - wish us luck!
Detta står alltså på programmet för morgondagen:
8 km trail-löpning
20 km MTB
3 km orientering
12 km paddling
12 km MTB
10 km orientering
Som rubriken säger - wish us luck!
torsdag 20 augusti 2009
Packningsångest
Ok, nu var det slut på det okarakteristiskt lugna humöret och istället har packningsångesten satt in. Hur många gånger kan man läsa igenom en packlista för att lista ut om man glömt något?
Trots dubbelkoll mot förra tävlingens packlista, och förrförra tävlingens packlista (och båda gångerna funkade ju alltsammans finfint), och trots att alla växlingar är på samma ställe så känns det som att jag inte har full koll.
Nåja, det brukar ju fixa sig...och formen är i alla fall god!
Trots dubbelkoll mot förra tävlingens packlista, och förrförra tävlingens packlista (och båda gångerna funkade ju alltsammans finfint), och trots att alla växlingar är på samma ställe så känns det som att jag inte har full koll.
Nåja, det brukar ju fixa sig...och formen är i alla fall god!
onsdag 19 augusti 2009
Sol, vatten, fika... en bra dag på jobbet :)
Idag var en sån där bra dag på jobbet igen. Enda problemet var väl att det var så mycket vatten i dikena att jag fick gå dubbelt så långt som jag tänkt. Till slut plumsade jag ändå i ett hål och fyllde upp båda kängorna, så sista kilometrarna skvishade det fint om fötterna :D
Wilma var nöjd med att få lerbada i massor med pölar - vi var ute i ett myrområde hela dagen och plaskade så hon fick många chanser att blöta ner sig.
I morgon ska vi också ut i fält, sköna dagar nu!
Lägesrapport
Var ute med Andreas och sprang en sväng igår. Vi testade ett snöre så vi har lite draghjälp att ta till när det blir tungt på lördag. Det funkade fint och vi hittade en bra längd på snöret. Härligt löpväder och ett skönt pass - det känns bra inför lördag. Sen får vi väl se vem som drar vem, vi är ju rätt jämna så vi får väl se vem som har störst svackor den här gången.
Jag är så okarakteristiskt lugn inför det här racet. Har inte ens börjat fundera på vad jag ska packa med. Idag måste jag nog ta hand om cykeln lite i alla fall, kolla att alla delar sitter fast och smörja upp den lite.
Idag ska jag ut i solskenet och traska runt på ett framtida naturreservat - ibland har man tur med vädret! Ska ta med mycket fika och hoppas på att myggen inte är alltför aggressiv!
Jag är så okarakteristiskt lugn inför det här racet. Har inte ens börjat fundera på vad jag ska packa med. Idag måste jag nog ta hand om cykeln lite i alla fall, kolla att alla delar sitter fast och smörja upp den lite.
Idag ska jag ut i solskenet och traska runt på ett framtida naturreservat - ibland har man tur med vädret! Ska ta med mycket fika och hoppas på att myggen inte är alltför aggressiv!
lördag 15 augusti 2009
Positiv överraskning
I morse var det nära att jag inte åkte iväg på orienteringen. Jag kände mig seg i kroppen och funderade på om det var någon mening eller om det bara skulle bli ett enda långt lidande. 7,5 km i stark kupering i Ludvika-terräng brukar vara jobbigt nog även när man är pigg.
Till slut bestämde jag mig för att jag behöver träna orientering. Fokus sattes därför helt på orienteringstekniken - jag bestämde mig för att jogga runt men gå rätt, och ta så många stopp som behövdes för att spika kontrollerna.
Det visade sig vara helt rätt taktik. Det var härlig orientering i riktig storskog, nästan inga stigar utan bara riktig orientering. Jag höll mig lugn och säker hela banan och hade full koll på var jag var. Det kändes helt enkelt riktigt bra. Tempot var inte så högt, men jag joggade på och fick in någon sorts flyt över stock och sten ändå. När jag började komma ikapp fler och fler konkurrenter kändes det ännu bättre, men jag stålsatte mig för att inte börja rusa iväg utan fortsatte med min säkra orientering.
Resultatet blev en förvånande andraplats - bäst av Kåre-tjejerna idag. Härligt! Som grädde på moset fick jag gå på prisutdelning och vann en matberedare - det kändes som man var en liten D12 igen som stod vid repet och hängde framför prisbordet :)
Så här sprang jag:
Till slut bestämde jag mig för att jag behöver träna orientering. Fokus sattes därför helt på orienteringstekniken - jag bestämde mig för att jogga runt men gå rätt, och ta så många stopp som behövdes för att spika kontrollerna.
Det visade sig vara helt rätt taktik. Det var härlig orientering i riktig storskog, nästan inga stigar utan bara riktig orientering. Jag höll mig lugn och säker hela banan och hade full koll på var jag var. Det kändes helt enkelt riktigt bra. Tempot var inte så högt, men jag joggade på och fick in någon sorts flyt över stock och sten ändå. När jag började komma ikapp fler och fler konkurrenter kändes det ännu bättre, men jag stålsatte mig för att inte börja rusa iväg utan fortsatte med min säkra orientering.
Resultatet blev en förvånande andraplats - bäst av Kåre-tjejerna idag. Härligt! Som grädde på moset fick jag gå på prisutdelning och vann en matberedare - det kändes som man var en liten D12 igen som stod vid repet och hängde framför prisbordet :)
Så här sprang jag:
Sträcktider: http://www.obasen.nu/winsplits/online/sv/default.asp?page=table&databaseId=12339&categoryId=2
fredag 14 augusti 2009
Till er kartnördar
Här är kartan från gårdagens träning med mina vägval. Förbättringspotential finns helt klart! Notera att jag var på väg rakt mot första kontrollen när jag började tvivla och drog vänster mot den andra gaffeln istället...
Jag lägger med kartan från förra torsdagen också, det gick bättre men inte heller prickfritt.
torsdag 13 augusti 2009
Felsökning
Ol-träningen idag gav klart besked om vad som är min största brist just nu. Mitt största problem är helt enkelt brist på självförtroende vad gäller ol-tekniken. Jag blir tveksam, börjar lyssna och titta efter andra i skogen, tappar koncentrationen och det tar alldeles för lång tid att hitta kontrollerna. Idag insåg jag dock att jag faktiskt orienterar bättre än jag tror - hade jag bara litat på mig själv hade jag kommit spik på första kontrollen. Nu tittade jag för mycket på andra och då blev det istället en bom.
Frågan är då hur jag ska få upp självförtroendet igen. Jag tror att jag tagit ett första steg idag genom att inse var problemet ligger. Nu gäller det att gå tillbaka till grunderna och köra några banor eller teknikintervaller med rätt enkla kontroller och utan störning. Jag får väl se till att vara ensam i skogen, helt enkelt. Tävlingen i Ludvika på lördag blir nog rätt bra, tror jag. Individuell start och långdistans så att man har tid på sig att komma in i det och inte behöver köra i högsta tempo.
Får jag bara till några bra kontrolltagningar så att jag känner att jag är på rätt spår så tror jag både självförtroende och teknik kommer tillbaka rätt snabbt.
Frågan är då hur jag ska få upp självförtroendet igen. Jag tror att jag tagit ett första steg idag genom att inse var problemet ligger. Nu gäller det att gå tillbaka till grunderna och köra några banor eller teknikintervaller med rätt enkla kontroller och utan störning. Jag får väl se till att vara ensam i skogen, helt enkelt. Tävlingen i Ludvika på lördag blir nog rätt bra, tror jag. Individuell start och långdistans så att man har tid på sig att komma in i det och inte behöver köra i högsta tempo.
Får jag bara till några bra kontrolltagningar så att jag känner att jag är på rätt spår så tror jag både självförtroende och teknik kommer tillbaka rätt snabbt.
...och flytet också :)
Igår var en bra dag. Efter jobbet drog jag iväg till Hosjöholmen med Andreas för lite paddling. Det blev ett kort men bra slalompass. Jag hade mycket bättre flyt idag än jag har haft på länge. Det kändes - åtminstone emellanåt - som att jag jobbade mer med vattnet än mot det, skön känsla! Kanske beror det på att vattnet sjunkit en bit - det går inte lika fort och ser framförallt inte alls lika läskigt ut så jag vågade gå ut ordentligt i vågen i övre delen för att få fart över i traversen. Passet avslutades dock abrupt med att Andreas satte sig på en vass sten och gjorde ett ordentligt jack i kajaken, så det blev att gå in och avsluta med lite styrka i gymet istället. Inget som inte går att laga, men det kändes lite onödigt.
Senare framåt kvällen gick jag och Wilma ut på en liten promenad som bara blev längre och längre. Det var så skön luft ute, lagom varm och mjuk, så det kändes inte alls särskilt lockande att vända hemåt. Det var nästan tur att det började mörkna, annars hade vi nog inte varit hemma än...
Ikväll blir det SM-kavle-träning i Sörskog, lär bli jobbigt! Hade varit klart lindrigare att cykla med friluftsfrämjandet, men no pain, no gain...
Senare framåt kvällen gick jag och Wilma ut på en liten promenad som bara blev längre och längre. Det var så skön luft ute, lagom varm och mjuk, så det kändes inte alls särskilt lockande att vända hemåt. Det var nästan tur att det började mörkna, annars hade vi nog inte varit hemma än...
Ikväll blir det SM-kavle-träning i Sörskog, lär bli jobbigt! Hade varit klart lindrigare att cykla med friluftsfrämjandet, men no pain, no gain...
onsdag 12 augusti 2009
Suget är tillbaka
Idag känner jag mig pigg och frisk igen - skönt! Några dagars påtvingad vila har gjort att jag är piggare än på länge och toksugen på att träna, inget ont som inte för något gott med sig :D
Ikväll blir det paddling, härligt! För morgondagen slits jag mellan två roliga träningspass. Jag borde köra SM-stafett-träning med Kåre, men är nog lite mer sugen på att cykla med friluftsfrämjandet som ska ta en tur till Källslätten. Svåra val...
Jag har fortsatt grubbla lite över eventuella målsättningar för hösten, och nu har jag åtminstone bestämt mig för att springa SM medeldistans :D Jag ska ändå åka ner till Småland för att springa SM-kavlen som går samma helg, så då kan jag lika gärna köra medeldistansen också. Det vore jäkligt roligt att ta sig till final, men då måste jag definitivt höja mig några snäpp både vad gäller ol-tekniken och vad gäller tempot i skogslöpningen. Uthållighet är jag rätt bra på just nu, däremot saknas fart!
På lördag väntar långdistans i Ludvikaskogarna, höstpremiär i orienteringsskogen för min del. Det ska bli intressant att se hur mycket jag orkar springa på i skogen, och om tekniken börjar falla på plats lite mer nu när jag kört några träningsorienteringar. Mmm, nu ser jag fram emot hösten igen!
Ikväll blir det paddling, härligt! För morgondagen slits jag mellan två roliga träningspass. Jag borde köra SM-stafett-träning med Kåre, men är nog lite mer sugen på att cykla med friluftsfrämjandet som ska ta en tur till Källslätten. Svåra val...
Jag har fortsatt grubbla lite över eventuella målsättningar för hösten, och nu har jag åtminstone bestämt mig för att springa SM medeldistans :D Jag ska ändå åka ner till Småland för att springa SM-kavlen som går samma helg, så då kan jag lika gärna köra medeldistansen också. Det vore jäkligt roligt att ta sig till final, men då måste jag definitivt höja mig några snäpp både vad gäller ol-tekniken och vad gäller tempot i skogslöpningen. Uthållighet är jag rätt bra på just nu, däremot saknas fart!
På lördag väntar långdistans i Ludvikaskogarna, höstpremiär i orienteringsskogen för min del. Det ska bli intressant att se hur mycket jag orkar springa på i skogen, och om tekniken börjar falla på plats lite mer nu när jag kört några träningsorienteringar. Mmm, nu ser jag fram emot hösten igen!
tisdag 11 augusti 2009
I natt jag drömde...
Sedan jag började jobba igen så har jag drömt så otroligt detaljerade och invecklade drömmar som känns fullkomligt verkliga. Förmodligen är det bara så att jag kommer ihåg dem eftersom jag väcks av väckarklockan mitt i dem. Härom natten drömde jag att jag var vid Kärringforsen. Paddlade störtlopp, värmde upp, allt kändes super. Jag var så trygg och säker på att jag skulle köra bra att jag ställde mig på startlinjen heltaggad och full av förväntan. Precis när jag skulle paddla iväg ringer klockan. Nej! Jag ville ju paddla! Stor besvikelse.
Kanoter och paddling är med en hel del, jag har också hunnit drömma att en kompis köpte ett hus med stora uthus, där hon efter inköpet upptäckte att ett helt gammalt ledder var fullt med kanoter av alla de slag. Naturligtvis ville hon inte ha dem själv så jag fick botanisera fritt. Går väl in under kategorin önskedrömmar :D
I natt drömde jag dock inget så spännande utan nu var det mer jobbrelaterat. En markägare ringde och jag försökte höra genom mobilknastret vad han sa, det var naturligtvis en av de här gubbarna som bara muttrar fram det han ville ha sagt, på någon Mora-dialekt naturligtvis. Nåja, jag lyckades till slut höra vad han ville få fram (något med var han ville elda upp en Valbumässa...) och löste problemet innan klockan väckte mig igen. Fin start på dagen när man börjar jobba redan i sömnen!
Jag börjar i alla fall känna mig lite friskare igen från min lilla förkylning, så imorrn kanske det kan bli någon träning igen. Hoppas på det!
Idag kommer förresten vår lilla guldklimp hem igen, hon har varit på sommarlov hos mina föräldrar några dagar. Jag har definitivt börjat sakna henne så igår tittade jag på lite gamla hundbilder. Det känns inte alls länge sedan hon var så här liten:
Ibland var hon ett litet monster...
Kanoter och paddling är med en hel del, jag har också hunnit drömma att en kompis köpte ett hus med stora uthus, där hon efter inköpet upptäckte att ett helt gammalt ledder var fullt med kanoter av alla de slag. Naturligtvis ville hon inte ha dem själv så jag fick botanisera fritt. Går väl in under kategorin önskedrömmar :D
I natt drömde jag dock inget så spännande utan nu var det mer jobbrelaterat. En markägare ringde och jag försökte höra genom mobilknastret vad han sa, det var naturligtvis en av de här gubbarna som bara muttrar fram det han ville ha sagt, på någon Mora-dialekt naturligtvis. Nåja, jag lyckades till slut höra vad han ville få fram (något med var han ville elda upp en Valbumässa...) och löste problemet innan klockan väckte mig igen. Fin start på dagen när man börjar jobba redan i sömnen!
Jag börjar i alla fall känna mig lite friskare igen från min lilla förkylning, så imorrn kanske det kan bli någon träning igen. Hoppas på det!
Idag kommer förresten vår lilla guldklimp hem igen, hon har varit på sommarlov hos mina föräldrar några dagar. Jag har definitivt börjat sakna henne så igår tittade jag på lite gamla hundbilder. Det känns inte alls länge sedan hon var så här liten:
Ibland var hon ett litet monster...
Men det blev ju ordning på henne också till slut :)
måndag 10 augusti 2009
Jobb
Genom ena fönstret tittar jag ut på ett monsunregn, genom det andra lyser solen in. Känns lite lätt overkligt, men det betyder förhoppningsvis att det hinner gå över tills jag ska cykla till jobbet. Efter att ha jobbat hela helgen så får det bli lite sovmorgon idag, det är jag värd!
Jag har varit lite småkrasslig hela helgen, hes och småsnorig. Det har väl inte direkt blivit bättre av att stå i ett mässtält och prata med folk dagarna i ända. Hoppas därför det går över snabbt nu när jag är hemma igen, det känns faktiskt redan bättre efter en natts sömn. Jag hade tänkt ta något löppass där uppe, men så blev det nu inte. Efter att ha stått och stått och stått två hela dagar så är benen ändå lite trötta, men konstigt nog har ryggen klarat sig bra. Kanske tack vare all paddling? Någon nytta måste man ju ha av den :) Själva mässan var väl som förväntat, kanske inte så mycket folk som jag trott. Emellanåt var det därför rätt segt.
Kul var att få gå in i björnparken efter stängningstid och strosa runt i lugn och ro utan skrikande småungar och stressade turister. Isbjörnarna tittade vi naturligtvis på och det mest fascinerande var att se vilka otroliga vattendjur de är. De är så hundlika på land, så även om jag borde ha vetat att de naturligtvis är fantastiska simmare, så blev jag överraskad när honan dök i, försvann helt under vattnet en lång stund för att sedan dyka upp på ett helt annat ställe och "döda" en tom dunk som flöt på ytan. Man såg en vit ljusning under ytan som rörde sig, sedan dök plötsligt en jättetass upp och träffade dunken.
Jag har alltid kluvna känslor när jag går i en djurpark. Det känns så fel att stänga in så magnifika djur på så små ytor. Även om Grönklitt har stora hägn jämfört med andra djurparker så är det ändå ingenting jämfört med vad dessa djur skulle ha rört sig över i det vilda. Å andra sidan är det häftigt att få se dessa djur och förhoppningsvis blir fler folk intresserade av att se till att de finns kvar även i det vilda.
Vi fick också se vargvalparna, vilket var kul. Man brukar kunna stå vid varghägnet och vänta lääänge utan att få se mer än kanske några öronspetsar som sticker upp, så vi hade inte så höga förhoppningar. Nu när lugnet lagt sig över parken för kvällen så kom dock föräldraparet travande och hämtade upp gänget med valpar som genast började tigga mat med gnyl och gläfs. Öronen bakåt, slickar i mungipor och svansen frenetiskt viftande, typiskt valpbeteende.
Jag har varit lite småkrasslig hela helgen, hes och småsnorig. Det har väl inte direkt blivit bättre av att stå i ett mässtält och prata med folk dagarna i ända. Hoppas därför det går över snabbt nu när jag är hemma igen, det känns faktiskt redan bättre efter en natts sömn. Jag hade tänkt ta något löppass där uppe, men så blev det nu inte. Efter att ha stått och stått och stått två hela dagar så är benen ändå lite trötta, men konstigt nog har ryggen klarat sig bra. Kanske tack vare all paddling? Någon nytta måste man ju ha av den :) Själva mässan var väl som förväntat, kanske inte så mycket folk som jag trott. Emellanåt var det därför rätt segt.
Kul var att få gå in i björnparken efter stängningstid och strosa runt i lugn och ro utan skrikande småungar och stressade turister. Isbjörnarna tittade vi naturligtvis på och det mest fascinerande var att se vilka otroliga vattendjur de är. De är så hundlika på land, så även om jag borde ha vetat att de naturligtvis är fantastiska simmare, så blev jag överraskad när honan dök i, försvann helt under vattnet en lång stund för att sedan dyka upp på ett helt annat ställe och "döda" en tom dunk som flöt på ytan. Man såg en vit ljusning under ytan som rörde sig, sedan dök plötsligt en jättetass upp och träffade dunken.
Jag har alltid kluvna känslor när jag går i en djurpark. Det känns så fel att stänga in så magnifika djur på så små ytor. Även om Grönklitt har stora hägn jämfört med andra djurparker så är det ändå ingenting jämfört med vad dessa djur skulle ha rört sig över i det vilda. Å andra sidan är det häftigt att få se dessa djur och förhoppningsvis blir fler folk intresserade av att se till att de finns kvar även i det vilda.
Vi fick också se vargvalparna, vilket var kul. Man brukar kunna stå vid varghägnet och vänta lääänge utan att få se mer än kanske några öronspetsar som sticker upp, så vi hade inte så höga förhoppningar. Nu när lugnet lagt sig över parken för kvällen så kom dock föräldraparet travande och hämtade upp gänget med valpar som genast började tigga mat med gnyl och gläfs. Öronen bakåt, slickar i mungipor och svansen frenetiskt viftande, typiskt valpbeteende.
torsdag 6 augusti 2009
Phuuäää!
Vill bara meddela att jag är ordentligt trött i benen efter tränings-ol två dagar i rad. Igår var benen förvånansvärt pigga, och jag sprang runt mina 4,7 km utan problem. Idag fick jag kämpa ordentligt för att inte stanna och gå i de tunga uppförsbackarna, och 5,5 km kändes evighetslångt. Jag är helt klart ovan vid att springa skog, när jag kommer ut på stig så känner jag ju att krafterna finns i benen. Just nu är det bara lite svårt att dra nytta av dem, känns som högsta växeln saknas.
Ska jobba hela helgen, ser inte fram emot det. Ska stå på mässa i Grönklitt, kommer förmodligen kännas i ryggen efteråt. Får väl ta med löparskorna och ta mig ut på ett pass på lördag. Imorrn känns det definitivt som det är dags för en vilodag!
Kör hårt ni som ska köra SM, önskar jag hade kunnat vara där istället och kolla.
Ska jobba hela helgen, ser inte fram emot det. Ska stå på mässa i Grönklitt, kommer förmodligen kännas i ryggen efteråt. Får väl ta med löparskorna och ta mig ut på ett pass på lördag. Imorrn känns det definitivt som det är dags för en vilodag!
Kör hårt ni som ska köra SM, önskar jag hade kunnat vara där istället och kolla.
tisdag 4 augusti 2009
Beroende
Jag är beroende. Det är bara att inse faktum. I måndags satt jag på jobbet och tjurade. Rastlösheten kröp i kroppen. Jag försökte hissa upp bordet och stå ett tag, försökte gå en sväng till postfacket, kunde inte sitta still. Kunde inte koncentrera mig. Efter ett tag kom jag på varför. Jag hade inte tränat något i söndags. Nu skrek kroppen efter att få ut och röra på sig. Ska man tycka att det är bra eller dåligt? Kanske bra att jag fått in träningsvanan, men sämre att jag ska bli så otrevligt rastlös när jag inte fått köra mina pass.
Tur att jag då har vänner som ställer upp på att köra slut på mig. Idag åkte jag och Andreas till Lissfors för lite slalomträning. Det var lägre vatten än sist, vilket gjorde det både lättare och svårare. Lättare på det viset att det inte gick lika fort, man hade lite mer tid på sig. Svårare på det viset att vattnet var lite stökigare i vissa partier och att fler stenar låg i vägen.
På plats i Lissfors fanns fler som tränade slalom inför SM i helgen. Det ser så enkelt ut när Erik och Isak kör, de har ett sånt flyt genom forsen. Snyggt är det! Dit har man en bra bit, idag hade jag svårt att ta mig dit jag ville. Dessutom blev jag mer och mer passiv och gav upp vissa portar på förhand som jag lyckats ta i början av passet. Jag hade inget riktigt flyt och det kändes som kajaken inte riktigt ville hänga med mig. Kanske beror det på att jag lekte i en freestyle-kajak igår. I den sitter jag riktigt skönt tight, medan jag halkar runt en hel del i den slalomkajak jag brukar låna från klubben. Nu kändes skillnaden väldigt tydligt. Jag längtar efter en egen slalomkajak, det kommer nog bli nästa prylköp. Dessutom vill jag ha en creeker och en leklåda, men det får nog vänta lite till...
Just nu läser och begrundar jag följande länk: http://www.opencanoe.se/forum/viewtopic.php?id=41 . Jag och Andreas borde nog ta oss ut i kanadensaren någon mer gång och se om vi kan få ordning på tekniken lite. Imorrn blir det dock med största sannolikhet lite träningsorientering. Dessutom har jag anmält mig till höstens första orientering för min del - Ludvikatrampen den 15 augusti. Roligt, roligt!
Tur att jag då har vänner som ställer upp på att köra slut på mig. Idag åkte jag och Andreas till Lissfors för lite slalomträning. Det var lägre vatten än sist, vilket gjorde det både lättare och svårare. Lättare på det viset att det inte gick lika fort, man hade lite mer tid på sig. Svårare på det viset att vattnet var lite stökigare i vissa partier och att fler stenar låg i vägen.
På plats i Lissfors fanns fler som tränade slalom inför SM i helgen. Det ser så enkelt ut när Erik och Isak kör, de har ett sånt flyt genom forsen. Snyggt är det! Dit har man en bra bit, idag hade jag svårt att ta mig dit jag ville. Dessutom blev jag mer och mer passiv och gav upp vissa portar på förhand som jag lyckats ta i början av passet. Jag hade inget riktigt flyt och det kändes som kajaken inte riktigt ville hänga med mig. Kanske beror det på att jag lekte i en freestyle-kajak igår. I den sitter jag riktigt skönt tight, medan jag halkar runt en hel del i den slalomkajak jag brukar låna från klubben. Nu kändes skillnaden väldigt tydligt. Jag längtar efter en egen slalomkajak, det kommer nog bli nästa prylköp. Dessutom vill jag ha en creeker och en leklåda, men det får nog vänta lite till...
Just nu läser och begrundar jag följande länk: http://www.opencanoe.se/forum/viewtopic.php?id=41 . Jag och Andreas borde nog ta oss ut i kanadensaren någon mer gång och se om vi kan få ordning på tekniken lite. Imorrn blir det dock med största sannolikhet lite träningsorientering. Dessutom har jag anmält mig till höstens första orientering för min del - Ludvikatrampen den 15 augusti. Roligt, roligt!
lördag 1 augusti 2009
Trötta armar
Har paddlat igen, två dagar i rad *lycklig*
Gårdagens pass var visserligen i en otymplig kanadensare, men med rätt sällskap så överlever man väl även det. Jag och Andreas ska som sagt köra Kristinehamn adventure race, och när PM kom ut för några dagar sedan fick vi en liten överraskning. Vi hade tolkat inbjudan så att kajak var tillåtet i långklasserna, men i PM stod tydligt och klart att kajak bara fick paddlas i solo-klasserna. Alltså var vi tvungna att ut och försöka få till lite samarbete på gårdagens träning. I blåst och vågor kämpade vi oss runt Hosjön och konstaterade att kanoten går mycket rakare när Andreas styr. Själv var jag klart usel på att hålla oss på rak kurs. Vi konstaterade också att Andreas är bra mycket starkare än vad jag är, vilket i och för sig inte var särskilt oväntat. Slutligen konstaterade vi att kanotsträckan är överkomlig, och att vi nog kan ta oss runt den även i en kanadensare. Jag är lite rädd för att vi (åtminstone jag) möjligen pratar lite för mycket och har lite för trevligt för att det ska gå tillräckligt fort, men blir det tävling så ska nog vi (jag) lyckas skärpa till oss (mig).
Idag var det dags igen, och dags för slalom. Ännu högre vatten i forsen, nu är det så högt så man måste ducka lite när man åker under bron. Ordentligt tryck på vattnet och en fin våg uppe vid det övre högra bakvattnet. Den vågen var dagens utmaning för mig - Andreas fick mig att försöka gå ut i den om och om igen utan att fega ur. Jag lyckades inte riktigt utnyttja den för att få fart över i traversen, men jag närmade mig i alla fall bit för bit. Lotta var också med och vi körde först lite övningar innan vi gick över till några portar som vi bitvis byggde på tills det blev en liten bana.
Det blev ett långt pass idag, och armarna blev riktigt, riktigt trötta mot slutet. Jag fortsätter hålla mitt löfte till mig själv att jag ska jobba vidare på eskimåsvängen, idag var ju dessutom coachen på plats så då gäller det att skärpa till sig :) Jag gjorde två rollar på slätvattnet i början av passet, kom upp men drar fortfarande upp huvudet lite. Hopplöst! Mot slutet av passet var det så dags att prova ute i forsen. Första försöket var halvhjärtat, jag fick upp huvudet och snappade efter luft och testade igen. Andra försöket var något bättre, men jag drog fortfarande upp huvudet för mycket så jag dök igen. Jag gav tyvärr upp efter det och ryckte kapellet, så det blev en simning. Så kan man ju inte avsluta, så när Andreas bogserat in kajaken var det bara att paddla upp igen och försöka på nytt. Den här gången kom jag i alla fall upp, även om det fortfarande tog emot lite.
Positivt är att jag blir bättre på att inte smita undan vältandet. Jag börjar lita mer på att jag tar mig upp på slätvattnet åtminstone så det tar inte emot lika mycket att tippa över längre. Små steg framåt, så det går i alla fall åt rätt håll även om det går rätt sakta...
Tillägg:
Efter att jag skrivit ovanstående (och efter en liten tupplur i soffan) tog jag mig faktiskt ut på ett andra pass idag. 50 min lugn löpning blev det, även denna gång fick jag finna mig i att hålla hundarnas tempo. Kändes dock bra att jag tog mig ut, guldstjärna till mig den här gången :D
Gårdagens pass var visserligen i en otymplig kanadensare, men med rätt sällskap så överlever man väl även det. Jag och Andreas ska som sagt köra Kristinehamn adventure race, och när PM kom ut för några dagar sedan fick vi en liten överraskning. Vi hade tolkat inbjudan så att kajak var tillåtet i långklasserna, men i PM stod tydligt och klart att kajak bara fick paddlas i solo-klasserna. Alltså var vi tvungna att ut och försöka få till lite samarbete på gårdagens träning. I blåst och vågor kämpade vi oss runt Hosjön och konstaterade att kanoten går mycket rakare när Andreas styr. Själv var jag klart usel på att hålla oss på rak kurs. Vi konstaterade också att Andreas är bra mycket starkare än vad jag är, vilket i och för sig inte var särskilt oväntat. Slutligen konstaterade vi att kanotsträckan är överkomlig, och att vi nog kan ta oss runt den även i en kanadensare. Jag är lite rädd för att vi (åtminstone jag) möjligen pratar lite för mycket och har lite för trevligt för att det ska gå tillräckligt fort, men blir det tävling så ska nog vi (jag) lyckas skärpa till oss (mig).
Idag var det dags igen, och dags för slalom. Ännu högre vatten i forsen, nu är det så högt så man måste ducka lite när man åker under bron. Ordentligt tryck på vattnet och en fin våg uppe vid det övre högra bakvattnet. Den vågen var dagens utmaning för mig - Andreas fick mig att försöka gå ut i den om och om igen utan att fega ur. Jag lyckades inte riktigt utnyttja den för att få fart över i traversen, men jag närmade mig i alla fall bit för bit. Lotta var också med och vi körde först lite övningar innan vi gick över till några portar som vi bitvis byggde på tills det blev en liten bana.
Det blev ett långt pass idag, och armarna blev riktigt, riktigt trötta mot slutet. Jag fortsätter hålla mitt löfte till mig själv att jag ska jobba vidare på eskimåsvängen, idag var ju dessutom coachen på plats så då gäller det att skärpa till sig :) Jag gjorde två rollar på slätvattnet i början av passet, kom upp men drar fortfarande upp huvudet lite. Hopplöst! Mot slutet av passet var det så dags att prova ute i forsen. Första försöket var halvhjärtat, jag fick upp huvudet och snappade efter luft och testade igen. Andra försöket var något bättre, men jag drog fortfarande upp huvudet för mycket så jag dök igen. Jag gav tyvärr upp efter det och ryckte kapellet, så det blev en simning. Så kan man ju inte avsluta, så när Andreas bogserat in kajaken var det bara att paddla upp igen och försöka på nytt. Den här gången kom jag i alla fall upp, även om det fortfarande tog emot lite.
Positivt är att jag blir bättre på att inte smita undan vältandet. Jag börjar lita mer på att jag tar mig upp på slätvattnet åtminstone så det tar inte emot lika mycket att tippa över längre. Små steg framåt, så det går i alla fall åt rätt håll även om det går rätt sakta...
Tillägg:
Efter att jag skrivit ovanstående (och efter en liten tupplur i soffan) tog jag mig faktiskt ut på ett andra pass idag. 50 min lugn löpning blev det, även denna gång fick jag finna mig i att hålla hundarnas tempo. Kändes dock bra att jag tog mig ut, guldstjärna till mig den här gången :D
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)