torsdag 31 december 2009
fredag 25 december 2009
onsdag 23 december 2009
Julförberedelser
Hjälp vad det har varit fullt upp sista veckan här. Men roligt roligt också! Min underbara familj kom och hälsade på i lördags och väckte suget efter att få julfint, så nu är det faktiskt för första gången sedan vi började renovera riktigt fint i större delen av huset :) Gardiner, adventsstjärnor, tomtar lite här och där (vi kommer nog hitta tomtar som glömts bort ända framme i juli har jag en känsla av...) och helt enkelt härligt helgfint!
Vi inte bara pyntade, vi lyckades också göra stan på en timme. Julklappar skulle inhandlas, men det blev inte så många sådana. Däremot inhandlades varsitt tajt lila fodral till nyår (och till något gemensamt uppträdande någon gång...) och skor med höga och ännu högre klackar. Därefter funderade vi en kort stund på om vi skulle sjunka ner på nån pub, men mitt sug efter paddling var för stort och jag lyckades lura med syster och mor på bassängpaddling istället. Tur var väl det, eftersom ingen annan ledare var där! Jag försökte hålla koll på både små och stora barn, som tur är så är allihopa så duktiga och självgående att jag kunde roa mig lite själv också. Syster och mor fick prova på att kajka runt lite i kajakerna, men jag var snäll och lät dem slippa vältandet... Far och Björn hade fixat riktigt god middag tills vi kom hem igen, så sedan blev det mat och musik resten av kvällen.
På måndagen var det så dags för nästa aktivitet - julpyssel! Syster kom hit igen och vi spelade lite fiol för arbetskamraterna på jullunchen. Sedan var det bara att hem och börja pyssla! Kola, knäck och någon sorts chokladgodis styrde kompis Per över, syster såg till att kusinbarnen hölls sysselsatta med smällkaramelltillverkning och pepparkaksbak, och jag försökte servera glögg och röra i knäcken och hålla koll på att gästerna trivdes. Förhoppningsvis lyckades det! Jag och Per som slutförde godistillverkningen var dock helt slut när det äntligen var klart, och det blev inte mycket mer pratat den kvällen, trots en öl och lite kortspel medan knäcken svalnade.
Vi inte bara pyntade, vi lyckades också göra stan på en timme. Julklappar skulle inhandlas, men det blev inte så många sådana. Däremot inhandlades varsitt tajt lila fodral till nyår (och till något gemensamt uppträdande någon gång...) och skor med höga och ännu högre klackar. Därefter funderade vi en kort stund på om vi skulle sjunka ner på nån pub, men mitt sug efter paddling var för stort och jag lyckades lura med syster och mor på bassängpaddling istället. Tur var väl det, eftersom ingen annan ledare var där! Jag försökte hålla koll på både små och stora barn, som tur är så är allihopa så duktiga och självgående att jag kunde roa mig lite själv också. Syster och mor fick prova på att kajka runt lite i kajakerna, men jag var snäll och lät dem slippa vältandet... Far och Björn hade fixat riktigt god middag tills vi kom hem igen, så sedan blev det mat och musik resten av kvällen.
På måndagen var det så dags för nästa aktivitet - julpyssel! Syster kom hit igen och vi spelade lite fiol för arbetskamraterna på jullunchen. Sedan var det bara att hem och börja pyssla! Kola, knäck och någon sorts chokladgodis styrde kompis Per över, syster såg till att kusinbarnen hölls sysselsatta med smällkaramelltillverkning och pepparkaksbak, och jag försökte servera glögg och röra i knäcken och hålla koll på att gästerna trivdes. Förhoppningsvis lyckades det! Jag och Per som slutförde godistillverkningen var dock helt slut när det äntligen var klart, och det blev inte mycket mer pratat den kvällen, trots en öl och lite kortspel medan knäcken svalnade. Nu är det färdigjobbat för i år, vi packar ihop prylarna och drar till Leksand över helgen. Sedan blir det lite skidåkning i Vemdalen några dagar med det vanliga gänget, det ska bli riktigt skönt att komma bort och bo i en stuga och koppla av lite. Ser fram emot det :)
Hjälp!
Efter att ha kämpat emot länge och väl insåg jag slutligen idag att jag börjat tycka att 80-talsmodets återkomst inte är så illa. Vad 17 är det som händer? Jag som avskytt de där kläderna. Men ser man dem tillräckligt ofta så vänjer man sig, och så plockar man på sig något plagg i ett svagt ögonblick och provar. I provhytternas speglar ser man alltid så smal och snygg ut (utom när man provar badkläder...), och plötsligt står man där som ägare till ett par leggings och en illrosa topp.
Ska man falla så är det lika bra att göra det ordentligt, så idag släppte jag spärrarna och shoppade loss. Som tur var lyckades jag också inhandla de julklappar som var kvar att köpa, så samvetet är under kontroll. Får väl se om ni får se mig i de där kläderna nån gång också, eller om det visar sig vara ett sånt där hjärnsläpp som man drabbas av när man jobbat för mycket och äntligen får ledigt. Jag brukar ju försöka lysa upp på jobbet med något färgglatt plagg, men detta kanske är lite överdrivet modernt för de stela länsstyrelsekorridorerna. Återstår att se om det är såna där felköp som hamnar i klädkomposten längst ner i lådan eller om det blir de nya favoriterna...
fredag 18 december 2009
Skidåkning!
Årets första skidtur får illustreras med en dassig mobilbild. Men visst ser man hur glad jag är? Jag har varit lite trött och hängig senaste dagarna, så jag försökte ta det lugnt. Väl ute i spåret var det ändå ren och skär njutning, och det blev dryga 5 km i förvånansvärt fina spår :)
torsdag 17 december 2009
Minneslucka
Jag kom just på en sak. Jag har ju inte kollat var jag till slut hamnade på rankinglistan efter avslutad säsong! Jag som till och med ansträngde mig och sprang natt-SM ända nere i Vimmerby för att få min 6:e rankingpoäng för året (det är de 6 bästa resultaten som räknas, har du färre så finns du inte med på listan). Visst, det var kul att få springa en SM-tävling också, eftersom jag blev sjuk till korten och kavlen som var mina mål för orienterandet i år. Men mest var jag nog nästan ute efter den där poängen. Att jaga ranking är kul :D
Så, hur gick det då? 199:a i Sverige ligger jag, och nu är ju säsongen klart slut så det får man väl säga blev årets resultat. Det känns bra att vara uppe på topp 200, det var det länge sedan jag var. Och det med bara 6 rankingtävlingar sprungna, så jag får ju inte räkna bort något dåligt resultat heller. Något mer man kan konstatera är ju att jag verkar ha blivit en hejare på långdistans. Det är där jag har tagit mina bästa poäng i år. Det stämmer också med hur jag själv känt mig - orienteringstekniken är inte den bästa längre, däremot är jag starkare än någonsin när det blir långt och tungt. Nästa år ska jag nog springa någon mer rankingtävling. Mellan multisportandet och paddlandet förstås...
Så, hur gick det då? 199:a i Sverige ligger jag, och nu är ju säsongen klart slut så det får man väl säga blev årets resultat. Det känns bra att vara uppe på topp 200, det var det länge sedan jag var. Och det med bara 6 rankingtävlingar sprungna, så jag får ju inte räkna bort något dåligt resultat heller. Något mer man kan konstatera är ju att jag verkar ha blivit en hejare på långdistans. Det är där jag har tagit mina bästa poäng i år. Det stämmer också med hur jag själv känt mig - orienteringstekniken är inte den bästa längre, däremot är jag starkare än någonsin när det blir långt och tungt. Nästa år ska jag nog springa någon mer rankingtävling. Mellan multisportandet och paddlandet förstås...
måndag 14 december 2009
söndag 13 december 2009
Paddling x 2
Igår kväll hade jag ÄNTLIGEN tid att vara med på en bassängträning igen. Nu går jag dock händelserna i förväg. Först var vi nämligen ut på ett litet slätvattenspass i störtloppskanoterna. Det var evighetslänge sedan jag paddlade störtlopp, och jag har nog inte hållit i en vingpaddel sedan sundbornsloppet. Det kändes! Så fort jag försökte paddla lite snabbt tog det tvärstopp. Trötta trötta muskler som protesterade mot den ovana ansträngningen. Det blev därför ett lugnt pass där jag bara försökte få in tekniken igen. Nästa gång ska vi köra lite intervaller istället och försöka få upp farten igen. Det var väldigt lugnt och stilla på ån, inte en vindpust som störde vattenspegeln. Det är så vackert att paddla på vintern!
Sedan dags för bassängträning. Eskimåsvängarna satt bra idag, och jag vågade försöka mig på lite freestyletrix. Det är dock lite för ont om plats där för mig, så jag lyckas liksom inte ta mig upp på nosen innan bassängen tar slut eller det är folk ivägen. (Nåja, bristande teknik har ju något att göra med det också...) Andreas fick därför hjälpa till och lyfta upp mig på nosen och bakänden så jag fick testa att balansera lite. När jag välte sidledes istället drog det till lite i axeln, inte alls mycket utan bara en liten varningsflagga. Lär väl skärpa till mig och ta tag i axelstyrkan igen! Är jättenöjd med att eskimåsvängen satt riktigt bra, kom upp på första försöket varenda gång.
Per och Anna satte sina första eskimåsvängar, och verkar ha kommit på knepet nu. Per ville inte sluta utan fortsatte välta ända in i det sista, mäkta nöjd över den nyinförskaffade kunskapen. Bra jobbat!
Sedan dags för bassängträning. Eskimåsvängarna satt bra idag, och jag vågade försöka mig på lite freestyletrix. Det är dock lite för ont om plats där för mig, så jag lyckas liksom inte ta mig upp på nosen innan bassängen tar slut eller det är folk ivägen. (Nåja, bristande teknik har ju något att göra med det också...) Andreas fick därför hjälpa till och lyfta upp mig på nosen och bakänden så jag fick testa att balansera lite. När jag välte sidledes istället drog det till lite i axeln, inte alls mycket utan bara en liten varningsflagga. Lär väl skärpa till mig och ta tag i axelstyrkan igen! Är jättenöjd med att eskimåsvängen satt riktigt bra, kom upp på första försöket varenda gång.
Per och Anna satte sina första eskimåsvängar, och verkar ha kommit på knepet nu. Per ville inte sluta utan fortsatte välta ända in i det sista, mäkta nöjd över den nyinförskaffade kunskapen. Bra jobbat!
fredag 11 december 2009
Snabbrapport
Ojoj, hinner inte skriva mycket här nu. Återkommer med rapport från London, det jag framförallt tar med mig hem är minnet av sol (!) och en bra liveshow med Pink.
Har inte tränat på en vecka, nu kryper det i benen! Tröstäter godis för att hålla humöret uppe, vilket har andra nackdelar... Till helgen ska det dock tränas! Störtlopp distans, bassängträning och naturligtvis Lusseskubb med Kåre står definitivt på programmet. Tänk om man kunde klämma in lite cykel där nånstans också...
Har inte tränat på en vecka, nu kryper det i benen! Tröstäter godis för att hålla humöret uppe, vilket har andra nackdelar... Till helgen ska det dock tränas! Störtlopp distans, bassängträning och naturligtvis Lusseskubb med Kåre står definitivt på programmet. Tänk om man kunde klämma in lite cykel där nånstans också...
torsdag 3 december 2009
Minusgrader i forsen
Kvällens paddlingspass gick både bra och dåligt. Jag lyckades inte ta alla portar något av åken, och jag slog i pinnar till höger och vänster. Mindre bra, skulle man kunna tycka. Jag var dock på ett strålande humör och vågade satsa rätt bra trots minusgrader och högvatten, så jag är ändå nöjd. Att jag varit på ett bra humör hela dagen av någon outgrundlig anledning hjälper ju till!
Det är för övrigt riktigt härligt att paddla på vintern. En fullmåne som tittade fram genom molnslöjorna. Frost på grenar och portar gnistrar i strålkastarskenet. En lätt dimslöja över vattnet. Magisk stämning! Längtar till nästa pass...
Det är för övrigt riktigt härligt att paddla på vintern. En fullmåne som tittade fram genom molnslöjorna. Frost på grenar och portar gnistrar i strålkastarskenet. En lätt dimslöja över vattnet. Magisk stämning! Längtar till nästa pass...
onsdag 2 december 2009
Återkoppling
Sitter och lyssnar på skivan från vår senaste konsert. Den dök upp i postlådan i förrgår, och det är alltid lika kul att få höra hur det blev till slut. Genrepet gick inte något vidare, men till konserten lyfte vi oss ett snäpp. Det brukar vara så, man hittar den extra skärpan och orkestern börjar fungera som en enhet istället för 50 individer. Solisten var riktigt bra, och jag som vanligtvis är väldigt enkelspårigt inriktad på violinister fick plötsligt ett sug efter att lyssna till fler pianokonserter.
Nästa uppsättning kommer dock råda bot på detta, då kommer nämligen Andreas Röhn och spelar med oss. Tjajkovskis violinkonsert i D-dur tycker jag väldigt mycket om, de övriga styckena har jag inte hört (vad jag minns i alla fall), så det blir intressant att se.
I livet i övrigt så har jag jobbat 10 dagar i sträck nu, två dagar kvar till välförtjänt långhelg. Pust!
Nästa uppsättning kommer dock råda bot på detta, då kommer nämligen Andreas Röhn och spelar med oss. Tjajkovskis violinkonsert i D-dur tycker jag väldigt mycket om, de övriga styckena har jag inte hört (vad jag minns i alla fall), så det blir intressant att se.
I livet i övrigt så har jag jobbat 10 dagar i sträck nu, två dagar kvar till välförtjänt långhelg. Pust!
torsdag 26 november 2009
Ilska fungerar också
Stärkt av tisdagens härliga slalompass så bestämde jag mig för att åka ut till forsen ikväll igen. Bobbo körde en lite knivig bana som liknade den från i tisdags, men lite svårare. Jag valde att försöka hänga på, och insåg snart att tisdagens flyt var oerhört långt bort. Ikväll kämpade jag mot vattnet i varje paddeldrag och fick inte en meter gratis. Efter att ha försökt tömma huvudet och tänka positiva tankar gav jag till slut upp och körde på ren ilska istället.
Jag stannade till vid Per som hängde i bakvattnet, klagade lite på oflytet och kastade sedan alla hämningar överbord. Jag kastade mig ut i vågen som jag brukar vara rädd för, samtidigt som jag tänkte något i stil med att jag skiter fullständigt i om jag välter, för det går så förbannat uselt dåligt ändå. Och ser man på - det gick utmärkt! Jag borde nog paddla på ren ilska oftare, då kanske jag skulle våga lite mer...
Jag är fortfarande skönt arg (jo, det kan vara riktigt skönt att vara arg ibland!) och känner mig mer handlingskraftig än på länge. Använd ilskan!
Jag stannade till vid Per som hängde i bakvattnet, klagade lite på oflytet och kastade sedan alla hämningar överbord. Jag kastade mig ut i vågen som jag brukar vara rädd för, samtidigt som jag tänkte något i stil med att jag skiter fullständigt i om jag välter, för det går så förbannat uselt dåligt ändå. Och ser man på - det gick utmärkt! Jag borde nog paddla på ren ilska oftare, då kanske jag skulle våga lite mer...
Jag är fortfarande skönt arg (jo, det kan vara riktigt skönt att vara arg ibland!) och känner mig mer handlingskraftig än på länge. Använd ilskan!
Det efterlängtade flytet
I tisdags hittade jag äntligen det där eftertraktansvärda flytet i forsen igen. Det är en grym känsla att få extra fart av vattnet (åt rätt håll!) istället för att bara kämpa mot det.
Att vara med på Bobbo-ledda träningar ger en omedelbar och tydlig förbättring, särskilt för mig som inte har någon koll på tekniken. "Ta en kontring långt ut där, sedan ett framsvep på vänster och ett på höger". Och - lo and behold - nog funkar det.
I tisdags skärpte jag också till mig och paddlade på lite hårdare framåt. Det gjorde klar skillnad, jag tror att det framförallt gjorde mig mer skärpt och mindre avvaktande. Attackera istället för att vänta in porten. Precisionen är ju under all kritik, men så sporadiskt och ofokuserat som jag tränat slalom på sistone är ju inget annat att vänta.
Jag kände också att jag vågade lite mer. Det gjorde inget att det var mörkt, jag börjar väl vänja mig vid strålkastarljuset. Eller så hade jag helt enkelt rätt sinnesstämning.
Nu funderar jag bara på om jag ska åka på träningen ikväll igen. Jag vill ju känna den där känslan igen, när man lyckas få ner aktern i en pivotsväng och trycks upp av vattnet ut genom porten, sedan kommer ut i strömmen precis rätt för att få fart över mot nästa port utan att behöva ta ett paddeldrag själv. Jo, det blir nog paddling ikväll igen.
Att vara med på Bobbo-ledda träningar ger en omedelbar och tydlig förbättring, särskilt för mig som inte har någon koll på tekniken. "Ta en kontring långt ut där, sedan ett framsvep på vänster och ett på höger". Och - lo and behold - nog funkar det.
I tisdags skärpte jag också till mig och paddlade på lite hårdare framåt. Det gjorde klar skillnad, jag tror att det framförallt gjorde mig mer skärpt och mindre avvaktande. Attackera istället för att vänta in porten. Precisionen är ju under all kritik, men så sporadiskt och ofokuserat som jag tränat slalom på sistone är ju inget annat att vänta.
Jag kände också att jag vågade lite mer. Det gjorde inget att det var mörkt, jag börjar väl vänja mig vid strålkastarljuset. Eller så hade jag helt enkelt rätt sinnesstämning.
Nu funderar jag bara på om jag ska åka på träningen ikväll igen. Jag vill ju känna den där känslan igen, när man lyckas få ner aktern i en pivotsväng och trycks upp av vattnet ut genom porten, sedan kommer ut i strömmen precis rätt för att få fart över mot nästa port utan att behöva ta ett paddeldrag själv. Jo, det blir nog paddling ikväll igen.
fredag 20 november 2009
Konsert med förhinder
Konsert imorgon. Beethoven x2 på programmet. På kvällens repetition skulle vi träffa solisten för första gången. Janos Solyom, som skulle spela kejsarkonserten med oss, har dock skadat axeln, så det gick inte som planerat. Katastrofen nära, vad göra? Med bara en dags varsel har vår eminente dirigent lyckats leta fram en ersättare genom att ringa runt till sveriges topp-pianister. Peter Friis Johansson är det som hoppar in, starkt gjort med så kort varsel! Första repet med honom blir imorrn kl 13, och konserten är kl 17. Han skulle komma med tåget halv ett, hoppas bara det inte blir försenat också nu...
Musiken är annars riktigt, riktigt härlig och jag förstår varför Beethoven räknas som en av de stora. Man blir helt enkelt på riktigt bra humör av att få spela den här musiken!
Musiken är annars riktigt, riktigt härlig och jag förstår varför Beethoven räknas som en av de stora. Man blir helt enkelt på riktigt bra humör av att få spela den här musiken!
Tävlingsmänniska
Får man en pokal måste man ju få visa upp den. Så ofta är det nämligen inte! Däremot tycker jag fortfarande att jag inte riktigt är värd min andraplats eftersom jag inte har några resultat att tala om. Ingen skugga ska falla på Sanna som tog förstaplatsen, däremot är antalet seniordamer bakom henne både väldigt få och väldigt dåliga på att tävla just nu. Jag hoppas att det blir svårare att ta en sådan här buckla nästa år.
Är det just tävlingsinriktade tjejer som saknas i forspaddlingen? För visst finns det tjejer både i Uppsala och Falun som paddlar, även om vi är klart färre än killarna. Jag är ju sådan att jag älskar att tävla, älskar tävlingsnerven. Jag behöver inte vinna (kanske är det också därför jag sällan gör det?), utan det jag är fast för är just den där extra skärpan blandad med nervositet som bara kommer vid tävling. Känslan av totalt fokus, som man jagar både i kanotslalom och i orientering.
När jag hittar känslan i orienteringen av att kropp och hjärna samarbetar perfekt och orienteringen sker på ett nästan undermedvetet plan. När det känns som att "jag-delen" kan luta sig tillbaka och njuta av upplevelsen samtidigt som expertdelen av hjärnan sköter spakarna. Det går av sig själv, det går rätt och det går fort! Den känslan är svår att beskriva, men oerhört beroendeframkallande. Jag hoppas jag hittar dit i kanoten någon gång, men då behövs lite mer regelbunden träning. Gårdagens pass kändes otroligt ovant, jag kände verkligen att jag inte paddlat slalom på tre veckor!
måndag 16 november 2009
Längtan till långt och lugnt
Under hösten har jag inte kört ett enda riktigt långpass. Dels har jag känt att jag redan haft längden i kroppen, det som saknats har varit tempo. Dels har jag varit väldigt målinriktad på att komma in i orienteringstekniken igen inför SM-tävlingarna (som bara blev en eftersom jag blev förkyld). Många pass i trakten av en timme alltså. Plus en hel del paddling då, bara för att jag upptäckt att jag inte kan leva utan den.
Efter några veckors vila med lugna och snälla pass, börjar nu suget komma tillbaka. Kanske inte efter att slita i full fart, det är det ju inte heller tid för nu. Nej, jag vill ut på de där långa lugna passen. Lägga sig i ett skönt distanstempo, prata om ditten och datten med träningskompisarna, vara ute någon timme och nöta. Cykel, paddling eller löpning, gärna något mixpass.
Jag längtar, längtar, längtar också till skidåkningen. Både utför och på längden. I helgen besökte jag lekkompisen i Uppsala, hon som är lik mig. Vi pratade skidor och paddling, paddling och skidor. Våra respektive andra hälfter försökte också prata lite bilar, men framförallt pratade vi skidåkning. Klämde på nya inhandlade prylar. Drömde om alpturer, vår i Norge, försäsongsåkning på hemmaplan. Hon har bestämt att vi ska åka och paddla i Slovenien i sommar också. Och att jag ska med till Åre, Ljusdal och Daflo i vår. Jag nickar och ler, och tänker att jag har världens bästa kompisar som bestämmer så bra saker åt mig.
Efter några veckors vila med lugna och snälla pass, börjar nu suget komma tillbaka. Kanske inte efter att slita i full fart, det är det ju inte heller tid för nu. Nej, jag vill ut på de där långa lugna passen. Lägga sig i ett skönt distanstempo, prata om ditten och datten med träningskompisarna, vara ute någon timme och nöta. Cykel, paddling eller löpning, gärna något mixpass.
Jag längtar, längtar, längtar också till skidåkningen. Både utför och på längden. I helgen besökte jag lekkompisen i Uppsala, hon som är lik mig. Vi pratade skidor och paddling, paddling och skidor. Våra respektive andra hälfter försökte också prata lite bilar, men framförallt pratade vi skidåkning. Klämde på nya inhandlade prylar. Drömde om alpturer, vår i Norge, försäsongsåkning på hemmaplan. Hon har bestämt att vi ska åka och paddla i Slovenien i sommar också. Och att jag ska med till Åre, Ljusdal och Daflo i vår. Jag nickar och ler, och tänker att jag har världens bästa kompisar som bestämmer så bra saker åt mig.
måndag 9 november 2009
Vad ett års träning kan göra
Årets första bassängträning. Jag sitter i min egen kajak, med egen paddel, välter åt alla möjliga håll och kommer upp själv alla gånger utom två. Till och med när jag blir vält bakåt, vilket borde vara tokläskigt. Men nä, det funkar det också!
Visst, när jag försökte hjula med kanoten och välte så kändes det som kanoten bara snurrade runt, runt, runt när jag låg upp och ner. Och då blev jag stressad, misslyckades tre gånger med eskiln och simmade. Den andra gången var det en kanot ivägen som paddeln fastnade på, jag blev stressad och simmade. Så jag har ju en bit kvar tills rollen är bombsäker. Ändå har jag lärt mig väldigt mycket det senaste året.
På min första bassängträning förra året var jag definitivt rädd för att välta. Som tur var så tog dagens ledare väl hand om mig, jag fick börja ända från början med att bara välta och krypa ur kajaken och så gå steg för steg framåt. Han såg väl hur paniken lurade under ytan, kan jag tänka mig ;) Det passet var en vändpunkt, och efter det kände jag att det inte var lika läskigt att vara under vatten längre. Jag visste att jag alltid kunde rycka kapellet och simma. Tack för det, Jörgen!
Jag vet inte varför jag tycker det är så läskigt. Det är inte vattnet i sig, utan det är känslan av att inte få luft. Grottkrypning och andra sådana aktiviteter där man får känslan av att sitta fast, av att inte kunna komma ut i friska luften snabbt, är också klart obehagliga.
Därför känns det väldigt bra att jag kommit en bra bit åt rätt håll. Ibland känner jag mig så mesig när de andra är mycket snabbare på att våga prova på allt som Andreas serverar i form av utmaningar. Jag blir passiv och fegar ur, och sen blir jag irriterad på mig själv. När jag väl försöker så är det ju inte alls så läskigt som jag målat upp för mig i förväg.
Frågan är vad som skulle fungera bäst - att fortsätta se det som en utmaning som jag kan tagga upp mig för att klara av, eller att försöka avdramatisera det hela? Förmodligen är alternativ två bättre, men å andra sidan har jag ju hittat ett perfekt sätt att mata den där spänningssökaren som ständigt skriker efter mer. Och lyckas man väcka tävlingsdjävulen också så finns det inget jag inte vågar ;)
Visst, när jag försökte hjula med kanoten och välte så kändes det som kanoten bara snurrade runt, runt, runt när jag låg upp och ner. Och då blev jag stressad, misslyckades tre gånger med eskiln och simmade. Den andra gången var det en kanot ivägen som paddeln fastnade på, jag blev stressad och simmade. Så jag har ju en bit kvar tills rollen är bombsäker. Ändå har jag lärt mig väldigt mycket det senaste året.
På min första bassängträning förra året var jag definitivt rädd för att välta. Som tur var så tog dagens ledare väl hand om mig, jag fick börja ända från början med att bara välta och krypa ur kajaken och så gå steg för steg framåt. Han såg väl hur paniken lurade under ytan, kan jag tänka mig ;) Det passet var en vändpunkt, och efter det kände jag att det inte var lika läskigt att vara under vatten längre. Jag visste att jag alltid kunde rycka kapellet och simma. Tack för det, Jörgen!
Jag vet inte varför jag tycker det är så läskigt. Det är inte vattnet i sig, utan det är känslan av att inte få luft. Grottkrypning och andra sådana aktiviteter där man får känslan av att sitta fast, av att inte kunna komma ut i friska luften snabbt, är också klart obehagliga.
Därför känns det väldigt bra att jag kommit en bra bit åt rätt håll. Ibland känner jag mig så mesig när de andra är mycket snabbare på att våga prova på allt som Andreas serverar i form av utmaningar. Jag blir passiv och fegar ur, och sen blir jag irriterad på mig själv. När jag väl försöker så är det ju inte alls så läskigt som jag målat upp för mig i förväg.
Frågan är vad som skulle fungera bäst - att fortsätta se det som en utmaning som jag kan tagga upp mig för att klara av, eller att försöka avdramatisera det hela? Förmodligen är alternativ två bättre, men å andra sidan har jag ju hittat ett perfekt sätt att mata den där spänningssökaren som ständigt skriker efter mer. Och lyckas man väcka tävlingsdjävulen också så finns det inget jag inte vågar ;)
fredag 6 november 2009
Fredag!
Äntligen fredag! I helgen är det lite diverse inplanerat, gott och blandat. Imorrn tänkte jag springa uppför en backe med några andra som gör det någon gång i månaden. Får se hur jag står mig i konkurransen :) Ska försöka slå Andreas tid, men formen är ju inte direkt på topp så jag kanske inte ska ha alltför stora förhoppningar. Jag tänker dock inte se mig besegrad på förhand!
Lördag kväll blir det bassängpaddling, första för i höst. Det har jag längtat efter i en månads tid, så det ska bli riktigt skönt att få in och plaska i värmen! Jag tänkte ta min lilla kajak och rolla så mycket jag hinner. Skulle vara kul att spela lite polo också!
Senare framåt natten är det folkmusiknatta i Falun. För en gångs skull är jag hemma, så jag är jättesugen att åka dit en sväng och spela och lyssna.
Jag lär väl se till att komma hem i någorlunda tid, för på söndag har vi byggdag i klubbhuset vid forsen. Hoppas det kommer lagom många så vi får något gjort. Framåt eftermiddagen är det sedan dags att sammanfatta säsongen och blicka vidare mot nästa år med orienteringsklubben.
Det blir nog en fin helg!
Lördag kväll blir det bassängpaddling, första för i höst. Det har jag längtat efter i en månads tid, så det ska bli riktigt skönt att få in och plaska i värmen! Jag tänkte ta min lilla kajak och rolla så mycket jag hinner. Skulle vara kul att spela lite polo också!
Senare framåt natten är det folkmusiknatta i Falun. För en gångs skull är jag hemma, så jag är jättesugen att åka dit en sväng och spela och lyssna.
Jag lär väl se till att komma hem i någorlunda tid, för på söndag har vi byggdag i klubbhuset vid forsen. Hoppas det kommer lagom många så vi får något gjort. Framåt eftermiddagen är det sedan dags att sammanfatta säsongen och blicka vidare mot nästa år med orienteringsklubben.
Det blir nog en fin helg!
onsdag 4 november 2009
Gott och blandat
Inspirationen är fortfarande lite svag - men jag försöker väl skriva något ändå. Vad säger ni, vill ni läsa mina ostrukturerade brottstycken, eller ska jag hellre hålla tyst tills jag har något att komma med? Idag blir det nog väldigt ogenomtänkt och rörigt.
Jag har lite för mycket att göra just nu, så på kvällens gympa var jag väl inte direkt pratsam. Alldeles för trött för att vara social, jag är glad att jag överhuvudtaget tog mig dit. Några iakttagelser lyckades jag dock göra:
Låren är svaga - telissäsongen kommer göra ont till en början. Det gör den visserligen alltid, men i år känns det som benen är ännu svagare än vanligt. Jag har cyklat mycket mindre än vanligt, jag skulle tro att det är det som är felet.
Armar och framförallt bål är å andra sidan starkare än nånsin. Naturligtvis tack vare paddlingen. Visserligen är jag fortfarande inte direkt armstark (kan ju för 17 knappt lyfta stora stekpannan med vänster hand...), men det går åtminstone åt rätt håll!
Träningen ligger annars lite på sparlåga - men ändå inte riktigt. När jag tittar i träningsdagboken så inser jag att jag ändå får ihop omkring 4 timmar per vecka, trots att jag tycker jag inte gör så mycket. Nu blir det dock inte direkt några kvalitetspass, utan snarare ut och njuta av friska luften eller bara guppa runt lite i kanoten. Som igår, då blev det verkligen bara ett slött guppa-runt-i-tvålkopp-pass.
Jag börjar ändå bli sugen på att köra något hårdare pass igen, att bara ut och springa skiten ur mig. Jag är också jättesugen på att köra lite längre pass, ligga och nöta på cykeln några timmar eller springa ett härligt långpass i höstsolen. Det känns bra att träningssuget börjar komma tillbaka inför vintern! Längtar till snö så man kan plocka fram längdskidorna...
I måndags var det orkester igen. Jag har fasat lite för det eftersom jag inte övat närmelsevis så mycket som jag borde. Det lilla jag har övat har dessutom låtit fasansfullt eländigt. I måndags så föll dock bitarna på plats, och jag insåg varför Beethoven räknas som en av de riktigt stora. Det som jag försökt få rätsida på utan att lyckas något vidare, passade nu in som perfekta pusselbitar i den stora harmonin, och allt blev plötsligt mycket lättare. Nu var det bara att spela som man tyckte att det borde låta, så blev det rätt. Riktigt roligt, alltså.
Jag har lite för mycket att göra just nu, så på kvällens gympa var jag väl inte direkt pratsam. Alldeles för trött för att vara social, jag är glad att jag överhuvudtaget tog mig dit. Några iakttagelser lyckades jag dock göra:
Låren är svaga - telissäsongen kommer göra ont till en början. Det gör den visserligen alltid, men i år känns det som benen är ännu svagare än vanligt. Jag har cyklat mycket mindre än vanligt, jag skulle tro att det är det som är felet.
Armar och framförallt bål är å andra sidan starkare än nånsin. Naturligtvis tack vare paddlingen. Visserligen är jag fortfarande inte direkt armstark (kan ju för 17 knappt lyfta stora stekpannan med vänster hand...), men det går åtminstone åt rätt håll!
Träningen ligger annars lite på sparlåga - men ändå inte riktigt. När jag tittar i träningsdagboken så inser jag att jag ändå får ihop omkring 4 timmar per vecka, trots att jag tycker jag inte gör så mycket. Nu blir det dock inte direkt några kvalitetspass, utan snarare ut och njuta av friska luften eller bara guppa runt lite i kanoten. Som igår, då blev det verkligen bara ett slött guppa-runt-i-tvålkopp-pass.
Jag börjar ändå bli sugen på att köra något hårdare pass igen, att bara ut och springa skiten ur mig. Jag är också jättesugen på att köra lite längre pass, ligga och nöta på cykeln några timmar eller springa ett härligt långpass i höstsolen. Det känns bra att träningssuget börjar komma tillbaka inför vintern! Längtar till snö så man kan plocka fram längdskidorna...
I måndags var det orkester igen. Jag har fasat lite för det eftersom jag inte övat närmelsevis så mycket som jag borde. Det lilla jag har övat har dessutom låtit fasansfullt eländigt. I måndags så föll dock bitarna på plats, och jag insåg varför Beethoven räknas som en av de riktigt stora. Det som jag försökt få rätsida på utan att lyckas något vidare, passade nu in som perfekta pusselbitar i den stora harmonin, och allt blev plötsligt mycket lättare. Nu var det bara att spela som man tyckte att det borde låta, så blev det rätt. Riktigt roligt, alltså.
söndag 1 november 2009
Spöken och eldning
En bild säger mer än tusen ord, har jag hört:
Dagen efter....
En kul helg var det, särskilt lördagkvällen.... :)tisdag 27 oktober 2009
Solnedgångspaddling
Jag har varit på så bra humör nu, två dagar i rad. Trevligt besök fick jag igår kväll också!
I eftermiddags drog vi iväg tidigt från jobbet och paddlade, jag och en kollega. Solen kom fram lagom till vi klev på vattnet, och det var ett skönt pass. Lattjade runt i forsen lite och tränade på grunderna, han har inte paddlat särskilt länge. Jag körde min lilla pluttkajak och höll på att välta två gånger om när den hittade på egna trix i forsen. Förbaskade busfrö till kajak! Jag kanske ska döpa den till "plutten"? Krokodilen har föreslagits som namn, plastankan och tvålkoppen får den också heta ibland, men inget har känts riktigt rätt. Min andra kajak döpte omedelbart sig själv till "långa farbrorn", där fanns inget utrymme för diskussioner. Den här lilla bråkstaken jag köpt nu är lite knepigare. Livets svåra frågor ;)
Avslutningsvis så pushade jag min kollega att testa gränserna lite, så han välte efter en lite för knivig travers. Någon som hört mig förbanna den där snedströmmen förr? Den ställer till det för fler än mig ;) Jag var lite rädd att hans kanot skulle fortsätta ända ner på Hosjön, men jag lyckades knuffa in den till land nedanför slalommålet - skönt!
Jag passade på att testa en eskimåsväng i min lilla krokodil för att jag också skulle få bli lite blöt - och den rollar ju nästan sig själv. Man flyger upp i en sådan fart att man nästan tippar över åt andra hållet. Visserligen var det bara på slätvattnet, men det var så länge sedan jag tränade på någon roll nu att det kändes riktigt bra att den sitter.
Försökte öva lite fiol, men nu är orken slut för ikväll. Dags att kollapsa i soffan. Kram vänner!
I eftermiddags drog vi iväg tidigt från jobbet och paddlade, jag och en kollega. Solen kom fram lagom till vi klev på vattnet, och det var ett skönt pass. Lattjade runt i forsen lite och tränade på grunderna, han har inte paddlat särskilt länge. Jag körde min lilla pluttkajak och höll på att välta två gånger om när den hittade på egna trix i forsen. Förbaskade busfrö till kajak! Jag kanske ska döpa den till "plutten"? Krokodilen har föreslagits som namn, plastankan och tvålkoppen får den också heta ibland, men inget har känts riktigt rätt. Min andra kajak döpte omedelbart sig själv till "långa farbrorn", där fanns inget utrymme för diskussioner. Den här lilla bråkstaken jag köpt nu är lite knepigare. Livets svåra frågor ;)
Avslutningsvis så pushade jag min kollega att testa gränserna lite, så han välte efter en lite för knivig travers. Någon som hört mig förbanna den där snedströmmen förr? Den ställer till det för fler än mig ;) Jag var lite rädd att hans kanot skulle fortsätta ända ner på Hosjön, men jag lyckades knuffa in den till land nedanför slalommålet - skönt!
Jag passade på att testa en eskimåsväng i min lilla krokodil för att jag också skulle få bli lite blöt - och den rollar ju nästan sig själv. Man flyger upp i en sådan fart att man nästan tippar över åt andra hållet. Visserligen var det bara på slätvattnet, men det var så länge sedan jag tränade på någon roll nu att det kändes riktigt bra att den sitter.
Försökte öva lite fiol, men nu är orken slut för ikväll. Dags att kollapsa i soffan. Kram vänner!
måndag 26 oktober 2009
Avslutning på nattmörkret
Jag är lite oinspirerad till att skriva något just nu. Tänkte ändå försöka sammanfatta helgen för att avrunda min följetong om nattorientering. Det blir nog lite rörigt, ni får stå ut! Vägvalen har jag lagt in på Runoway om någon vill se dem.
Fredagen började med en massa bilåkning. Vi var tidigt framme i Vimmerby och fick någon timmes väntan innan det var dags att börja byta om och väcka tävlingsdjävulen. Det kändes bra att till slut få dra på pannlampan och hoppa på bussen från förstarten. SM är ju lite speciellt eftersom man inte får besöka arenan innan start, så att man inte ska kunna prata med andra tävlande som redan gått i mål. Vid starten fanns en liten uppvärmningsbana i skogen, och det gillar jag. Det gör det mycket lättare att komma in i rätt tänk.
Första kontrollen satt längst uppe på en liten bergknalle. Bara att kämpa på uppför, alltså. Därefter kom en långsträcka med några vägvalsmöjligheter. Jag bestämde mig för stig höger, och fick också en bra kontrolltagning. Nu började det bli lite klurigare och jag drog ner tempot. Det fungerade bra och orienteringen fortsatte gå fint. In till varvning fick jag så höra att jag låg rätt bra till i tid. Det skulle jag inte ha lyssnat på, för nu började det gå åt skogen. Första kontrollen efter varvningen var en liten kortsträcka in mot en mosse. Jag körde totalt fast i ett grönområde och kom ut mot samma öppna skjutbana två gånger om innan jag lyckades hitta den förbannade kontrollen. Stämplade och försökte göra en mental återställning. Det lyckades och jag tog nästa kontroll fint. Sedan kom en sträcka över ett bökigt hygge där jag tappade riktningen och hamnade helt ur kurs. Misstag nummer två, nu hade jag bommat ungefär 6 minuter totalt på dessa två kontroller. Jag skärpte till mig igen och sänkte farten tillräckligt för att gå i stort sett spik på resten av kontrollerna. 25:e plats blev det, och det tror jag är min bästa SM-placering som senior. Trots misstagen är jag rätt nöjd, jag har ju bara kört två natt-pass innan eftersom jag bestämde mig så sent för att åka ner. Jag lyckades hålla huvudet kallt och ta 22 av 24 kontroller bra i en riktigt klurig terräng, så jag ger mig själv godkänt!
Lördag kväll var det så dags för natt-orientering igen för min del. Första sträckan i damlaget på Smålandskavlen. Vi hade kommit sent till hotellet på fredagkvällen efter SM och jag hade defintivt inte fått tillräckligt med vare sig sömn, mat eller vätska. Benen var därför inte direkt pigga. Orienteringen gick som tur var desto bättre, inga bommar. 28:a kom jag in som, och tjejerna plockade sedan några placeringar på dagen så vi blev 26:a till slut. Det kunde ha gått bättre, men det kunde ha gått sämre också, så jag tycker det får bli godkänt på årets sista tävlingsinsats i orientering också.
Nu grubblar jag en hel del på nästa säsong. Jag är ju på helt rätt väg vad gäller orienterandet. Tränar jag på och kör något mer pass ol-teknik så kan det gå riktigt bra i vår. Vill jag satsa på det? Eller vill jag fortsätta leka och ha kul bara? Hmmm, ska ta det lugnt någon vecka här nu och fundera lite till innan jag går in i vinterträningen och börjar lägga grunden för nästa säsong.
Avslutningsvis tycker jag ni ska gå in på http://www.clasbjorling.com/ och läsa lite kloka ord om träning vs. återhämtning.torsdag 22 oktober 2009
Nattmörker IV
Nu börjar jag bli lite tjatig, men jag är fortfarande insnöad på natt-orientering. Snart är det dock över, imorrn är det dags! 8,9 härliga kilometer i Smålandsterrängen väntar.
En modern pannlampa (Silva alpha 6 för tekniknördarna) har inlånats från min gamla klubb - tack och bock! Jag ville hinna testa den innan loppet (jag kör inte gärna med nya grejer på tävlingsdagen) så det blev en liten runda i skogen i kväll. Jag har varit rätt nöjd med min gamla pannlampa, en halogen-Silva av god kvalitet, men den här spelar ju i en helt annan division. Klart mycket bättre räckvidd ger en bättre överblick i skogen.
Det är dock fortfarande definitivt natt-orientering det handlar om. På natten så märker jag hur bra jag är på att lyfta blicken när jag springer vanlig dag-orientering. Jag är bra på att ana de där lövstråken till vänster som avslöjar ett surdråg trots att man egentligen inte ser det. Jag är bra på att se den där ljusningen långt där framme som visar vart det där hygget är som jag ska hålla vänster om. Det saknar jag definitivt på natten. Jag kan inte orientera på samma sätt som jag brukar, allt dyker upp så snabbt och oväntat. I början av varje natt-pass känner jag mig totalt handikappad. Osäker och fumlig. Efterhand så släpper det, och utmaningen för morgondagen är att se till att få en stabil start så jag sedan kan öka farten efterhand. Det är en så lång bana att jag mer än väl hinner komma in i det, och håller jag bara en säker orientering så räcker det en god bit.
Fokusering och framförhållning är ledorden. Planera och utför, i den ordningen. Då kommer det att gå bra!
En modern pannlampa (Silva alpha 6 för tekniknördarna) har inlånats från min gamla klubb - tack och bock! Jag ville hinna testa den innan loppet (jag kör inte gärna med nya grejer på tävlingsdagen) så det blev en liten runda i skogen i kväll. Jag har varit rätt nöjd med min gamla pannlampa, en halogen-Silva av god kvalitet, men den här spelar ju i en helt annan division. Klart mycket bättre räckvidd ger en bättre överblick i skogen.
Det är dock fortfarande definitivt natt-orientering det handlar om. På natten så märker jag hur bra jag är på att lyfta blicken när jag springer vanlig dag-orientering. Jag är bra på att ana de där lövstråken till vänster som avslöjar ett surdråg trots att man egentligen inte ser det. Jag är bra på att se den där ljusningen långt där framme som visar vart det där hygget är som jag ska hålla vänster om. Det saknar jag definitivt på natten. Jag kan inte orientera på samma sätt som jag brukar, allt dyker upp så snabbt och oväntat. I början av varje natt-pass känner jag mig totalt handikappad. Osäker och fumlig. Efterhand så släpper det, och utmaningen för morgondagen är att se till att få en stabil start så jag sedan kan öka farten efterhand. Det är en så lång bana att jag mer än väl hinner komma in i det, och håller jag bara en säker orientering så räcker det en god bit.
Fokusering och framförhållning är ledorden. Planera och utför, i den ordningen. Då kommer det att gå bra!
tisdag 20 oktober 2009
Nattmörker III
Kort uppdatering av läget:
*Superstark lampa är inlånad- hoppas hinna testa den en sväng i skogen innan fredag.
*Avresa mot Småland fredag 08.00. Ser inte fram emot en massa åkande, men är fortfarande hyfsat tävlingssugen i alla fall.
*Tränings-ol ikväll på Hosjöbladet. Eländigt bökig terräng. Stenar och grenar ivägen överallt. Dessutom dimma till råga på allt. Tröstande var att orienteringen faktiskt funkar riktigt fint när jag väl skärper till mig. Var dock lite för trött för att skärpa till mig hela vägen, men det ska jag inte vara på fredag.
*Hoppas på klart väder på fredag, dimma är jobbigt, särskilt med stark lampa.
I livet i övrigt har jag varit på en riktigt trevlig konferens på Åkerblads i Tällberg. God mat, intressanta föredragshållare och diskussioner. Flams och trams på kvällen tillsammans med jobbarkompisarna var också riktigt trevligt. Vi är jämt så urtråkigt überseriösa på jobbet så det är kul när man för en gångs skull kan släppa på myndighetsfasaden lite.
I lördags paddlade jag också Sundbornsloppet. Jobbigt var det, framförallt pga vinden som gjorde det hopplöst att paddla rakt. Kvällens mat och filmvisning var dock trevligt, och bastun var varm och skön som vanligt! Jag börjar bli lite sugen att paddla mer störtlopp, men först och främst ska det bli riktigt skönt med lite höstvila nu!
*Superstark lampa är inlånad- hoppas hinna testa den en sväng i skogen innan fredag.
*Avresa mot Småland fredag 08.00. Ser inte fram emot en massa åkande, men är fortfarande hyfsat tävlingssugen i alla fall.
*Tränings-ol ikväll på Hosjöbladet. Eländigt bökig terräng. Stenar och grenar ivägen överallt. Dessutom dimma till råga på allt. Tröstande var att orienteringen faktiskt funkar riktigt fint när jag väl skärper till mig. Var dock lite för trött för att skärpa till mig hela vägen, men det ska jag inte vara på fredag.
*Hoppas på klart väder på fredag, dimma är jobbigt, särskilt med stark lampa.
I livet i övrigt har jag varit på en riktigt trevlig konferens på Åkerblads i Tällberg. God mat, intressanta föredragshållare och diskussioner. Flams och trams på kvällen tillsammans med jobbarkompisarna var också riktigt trevligt. Vi är jämt så urtråkigt überseriösa på jobbet så det är kul när man för en gångs skull kan släppa på myndighetsfasaden lite.
I lördags paddlade jag också Sundbornsloppet. Jobbigt var det, framförallt pga vinden som gjorde det hopplöst att paddla rakt. Kvällens mat och filmvisning var dock trevligt, och bastun var varm och skön som vanligt! Jag börjar bli lite sugen att paddla mer störtlopp, men först och främst ska det bli riktigt skönt med lite höstvila nu!
torsdag 15 oktober 2009
Nattmörker II
Natt-träning ikväll. Eftersom SM-banan utlovas vara 8,9 långa kilometer så kände jag mig tvungen att köra långa banan ikväll. 7,6 km sa banläggarn. 9,5 km sa min GPS-klocka att jag sprungit efteråt. Visserligen gjorde jag en del omvägar, men kan de verkligen ha blivit så mycket längre? Nåja, jag tog mig runt på 73 minuter lite drygt i alla fall. 38 min på första varvet, 35 på det andra.
Parstart vid Stångtjärns strand, jag och Lena Eliasson fick gå ut först. Ut i skogen och in på välkända stigar. Samma stig som jag sprungit två gånger de senaste två veckorna närmare bestämt. Tror ni det hjälpte? Nej! Osäkert, ovant och framförallt riktigt svårt att komma in i kartläsningen. Hjärnan kändes sirapsseg och hängde inte alls med i tempot trots att jag inte sprang särskilt snabbt. Första kontrollen gick bra. Andra kontrollen - bom. Tredje kontrollen - nästan bom. Fjärde kontrollen - bom (här råkade jag också riva sönder kartan). Femte och sjätte - i stort sett spik på. Sjunde kontrollen och varvningen hade jag rivit bort men som tur var hade jag sparat den bortrivna biten så det blev att orientera efter en liten kartsnutt.
In till Roger, ta en ny karta och ut på nästa varv. Iväg på samma stig igen, och nu kändes det bra mycket bättre! I stort sett spik på alla kontroller utom den fjärde. Mot den fjärde började jag springa för snabbt och tänka för lite, så det blev ett parallellfel. Jag läste dock in mig snabbt igen, så det var inte så stor skada skedd. Detta varv kändes mycket bättre, och gick ju också flera minuter snabbare.
Parstart vid Stångtjärns strand, jag och Lena Eliasson fick gå ut först. Ut i skogen och in på välkända stigar. Samma stig som jag sprungit två gånger de senaste två veckorna närmare bestämt. Tror ni det hjälpte? Nej! Osäkert, ovant och framförallt riktigt svårt att komma in i kartläsningen. Hjärnan kändes sirapsseg och hängde inte alls med i tempot trots att jag inte sprang särskilt snabbt. Första kontrollen gick bra. Andra kontrollen - bom. Tredje kontrollen - nästan bom. Fjärde kontrollen - bom (här råkade jag också riva sönder kartan). Femte och sjätte - i stort sett spik på. Sjunde kontrollen och varvningen hade jag rivit bort men som tur var hade jag sparat den bortrivna biten så det blev att orientera efter en liten kartsnutt.
In till Roger, ta en ny karta och ut på nästa varv. Iväg på samma stig igen, och nu kändes det bra mycket bättre! I stort sett spik på alla kontroller utom den fjärde. Mot den fjärde började jag springa för snabbt och tänka för lite, så det blev ett parallellfel. Jag läste dock in mig snabbt igen, så det var inte så stor skada skedd. Detta varv kändes mycket bättre, och gick ju också flera minuter snabbare.Än så länge känns det definitivt inte som jag hittat till SM-formen. Det behövs nog två natt-pass till innan jag hittar flytet i mörkret. Det vore finfint om jag kunde få låna en starkare lampa också, men framförallt måste jag ha mer tid i den mörka skogen. Allra helst i ett område som jag inte känner som min egen ficka, idag hade jag verkligen hemmaterräng. En dryg vecka kvar!
tisdag 13 oktober 2009
Den andra säsongen
Nu har jag gått in i den andra höstsäsongen. Den första innehåller massor med tävling och träning. Orientering och numera också paddling. Jag har ju en tävlingshelg kvar med Smålandskavlen och natt-SM, men mentalt känner jag att jag trappat ner lite redan. Jag känner att jag gott kan klara mig med ett lugnt träningspass idag, ett lite hårdare på torsdag och lite paddling i helgen. Jag måste inte träna varje dag. Så känns det just nu i alla fall, vi får väl se om abstinensen slår till.
Den andra höstsäsongen innehåller istället fiolspel. Jag avstod den första konsertomgången för att hinna orientera och paddla, men nu är det dags för repetitioner igen. Igår spelade vi igenom musiken till nästa konsert, som går av stapeln i Kristinehallen den 21 november. Beethovens 7:e symfoni och Beethovens pianokonsert nr 5 - kejsarkonserten. Härlig musik!
Som vanligt har jag spelat alldeles för lite över sommaren och att sitta och spela några timmar i sträck är inte så bara. Jag har nog blivit lite extra stel efter all paddling också, så vänsterarmen gillar inte att behöva vridas in över fiolen några längre stunder. Dags att trappa upp övandet alltså. Musiken är inte svår, men symfonin går i ett sånt rasande tempo att du inte hinner läsa noterna mer än översiktligt medan du spelar. Några veckors nötande av sextondelar behövs, tills det går att sätta fingrarna på autopilot och koncentrera sig på att göra musik av det hela, att få till nyanserna och samspelet.
Vi är ju en amatörorkester, som visserligen består av en hel del rätt duktiga musiker (många musiklärare och musikkonservatorieelever), men det brukar oftast kännas som att vi ligger lite på gränsen för att hinna klart till konserten. Jag misstänker att det beror på att alla inte börjar öva ordentligt förrän i sista minuten eftersom det alltid låter så otroligt mycket bättre just sista två repetitionerna innan konserten. Kul ska det i alla fall bli att gå in i min andra roll som violinist, nu när jag mest varit orienterare och paddlare det senaste halvåret.
Den andra höstsäsongen innehåller istället fiolspel. Jag avstod den första konsertomgången för att hinna orientera och paddla, men nu är det dags för repetitioner igen. Igår spelade vi igenom musiken till nästa konsert, som går av stapeln i Kristinehallen den 21 november. Beethovens 7:e symfoni och Beethovens pianokonsert nr 5 - kejsarkonserten. Härlig musik!
Som vanligt har jag spelat alldeles för lite över sommaren och att sitta och spela några timmar i sträck är inte så bara. Jag har nog blivit lite extra stel efter all paddling också, så vänsterarmen gillar inte att behöva vridas in över fiolen några längre stunder. Dags att trappa upp övandet alltså. Musiken är inte svår, men symfonin går i ett sånt rasande tempo att du inte hinner läsa noterna mer än översiktligt medan du spelar. Några veckors nötande av sextondelar behövs, tills det går att sätta fingrarna på autopilot och koncentrera sig på att göra musik av det hela, att få till nyanserna och samspelet.
Vi är ju en amatörorkester, som visserligen består av en hel del rätt duktiga musiker (många musiklärare och musikkonservatorieelever), men det brukar oftast kännas som att vi ligger lite på gränsen för att hinna klart till konserten. Jag misstänker att det beror på att alla inte börjar öva ordentligt förrän i sista minuten eftersom det alltid låter så otroligt mycket bättre just sista två repetitionerna innan konserten. Kul ska det i alla fall bli att gå in i min andra roll som violinist, nu när jag mest varit orienterare och paddlare det senaste halvåret.
söndag 11 oktober 2009
Nattmörker
Nu siktar jag in mig på mörker två veckor framöver. Efter ett ok lopp på 25manna, där jag fick en rätt bra tid trots magont hela loppet, så blev jag övertalad att fylla ut laget på Smålandskavlen. Och lovade ut att jag kan ta natt-sträckan. Åker man ända ner till Jönköping för att springa, så kan man lika gärna köra två tävlingar. Alltså anmälde jag mig till Natt-SM också. Efter att ha känt mig lite smått irriterad över att jag är så lättövertalad, har jag nu mer och mer börjat känna mig taggad för att få springa några tävlingar till i höst. Jag känner att jag inte riktigt är klar med orienteringssäsongen!
Dessutom gillar jag verkligen att springa natt-orientering. Det blir ännu viktigare att hålla fokus på tekniken när du inte kan läsa in dig lika lätt. Man är verkligen ensam i sin lilla bubbla av ljus där i skogen, och det blir lättare att sålla bort oväsentligheterna och hitta den där känslan av fullständigt fokus. Luften är lite lättare att andas och det känns dessutom som att man springer så mycket fortare på natten.
Nu är det dock så att natt-orientering kräver lite invänjning. Att springa skog i mörker tar några träningspass att komma in i. Dessutom måste man tänka lite annorlunda i vägvalen på natten - gå lite mer på säkerhet. Dags att ladda lampan och ut i mörkret alltså! Knappa två veckor på mig att hitta SM-formen och flytet i natten...
Dessutom gillar jag verkligen att springa natt-orientering. Det blir ännu viktigare att hålla fokus på tekniken när du inte kan läsa in dig lika lätt. Man är verkligen ensam i sin lilla bubbla av ljus där i skogen, och det blir lättare att sålla bort oväsentligheterna och hitta den där känslan av fullständigt fokus. Luften är lite lättare att andas och det känns dessutom som att man springer så mycket fortare på natten.
Nu är det dock så att natt-orientering kräver lite invänjning. Att springa skog i mörker tar några träningspass att komma in i. Dessutom måste man tänka lite annorlunda i vägvalen på natten - gå lite mer på säkerhet. Dags att ladda lampan och ut i mörkret alltså! Knappa två veckor på mig att hitta SM-formen och flytet i natten...
tisdag 6 oktober 2009
Budkavle
25manna på lördag. Då vill man ju gärna vara rapp i benen. Särskilt eftersom jag ska ut och springa snabbt på tredje sträckan tillsammans med en hel massa andra tjejer på en relativt lätt bana (röd svårighet). Är man inte i form där blir man spyfärdigt trött redan innan man lämnat startsnitseln (som brukar vara lång). Och efter att man sprungit sig så trött så slutar hjärnan fungera ordentligt. Och med några hundra till tjejer omkring sig som springer åt alla möjliga håll (och som också är spyfärdigt trötta) så är det lätt att vimsa bort sig. Även på en röd (lätt) bana.
Mina ben är rätt så snabba just nu, men den riktiga toppformen saknas. Alltså tänker jag försöka tvinga mig att hålla ett lagom tempo. Hålla mig strax under den där gränsen till trötthetshjärnsläpp och låta de andra vimsa omkring mig medan jag tassar rakt på kontrollerna. Visst låter det bra?
Idag var det 25manna-träning. Hårt gafflat och (naturligtvis) lurig starter som ställde upp oss med ryggen åt fel håll. Eller rättare sagt, ryggen var ju åt rätt håll, dvs. mot första kontrollen. Det blev en trög start för min del, men mot mitten fick jag upp farten. På stigar och vägar tycker jag att jag pinnade på riktigt bra. I skogen gick det däremot lite sakta, särskilt uppför. Lite rädd är jag om min högerfot för tillfället, jag har lyckats trampa snett med den tre gånger nu inom en kort tid. Idag blev det därför tejpning, men jag vågade ändå inte satsa för fullt i den steniga faluterrängen. Med lite tävlingshets så fixar sig nog den saken också, då glömmer man skavankerna. Jo, det kommer nog gå bra på lördag!
Mina ben är rätt så snabba just nu, men den riktiga toppformen saknas. Alltså tänker jag försöka tvinga mig att hålla ett lagom tempo. Hålla mig strax under den där gränsen till trötthetshjärnsläpp och låta de andra vimsa omkring mig medan jag tassar rakt på kontrollerna. Visst låter det bra?
Idag var det 25manna-träning. Hårt gafflat och (naturligtvis) lurig starter som ställde upp oss med ryggen åt fel håll. Eller rättare sagt, ryggen var ju åt rätt håll, dvs. mot första kontrollen. Det blev en trög start för min del, men mot mitten fick jag upp farten. På stigar och vägar tycker jag att jag pinnade på riktigt bra. I skogen gick det däremot lite sakta, särskilt uppför. Lite rädd är jag om min högerfot för tillfället, jag har lyckats trampa snett med den tre gånger nu inom en kort tid. Idag blev det därför tejpning, men jag vågade ändå inte satsa för fullt i den steniga faluterrängen. Med lite tävlingshets så fixar sig nog den saken också, då glömmer man skavankerna. Jo, det kommer nog gå bra på lördag!
Dagens träning:
lördag 3 oktober 2009
Morgonpass
Lördag morgon. Väckarklockan ringer, förvirring inträder några sekunder - är det inte helg?
-2 ute, isade rutor på bilen och en kalldimma som bäddat in grannskapet. Burr! Dröjer mig kvar i sängvärmen hos den andra hälften som inte är lika galen. För visst känner man sig lite smått galen när man skrapar bilrutorna och huttrande kör iväg. Samtidigt börjar förväntan redan sända ut små lyckokänslor i kroppen och mungiporna dras uppåt.
Hämtar upp Andreas, huttrande även han men också med ett leende på läpparna. Vi ska ju paddla! Kallt också i klubbhuset, vi drar på polartec-jacka och handskar. Boxas lite för att få upp värmen i kläderna innan vi tar paddlar och kanoter och promenerar ner till forsen.
Frost på bryggan för första gången i höst. Tassar försiktigt för att inte halka och ålar mig ner i kanoten. Med handskar på behövs två försök innan kapellet sitter ordentligt, sedan glider jag ut i strömmen, paddlar upp i det lilla bakvattnet vid stenen och tar några kraftiga paddeldrag för att komma upp över kanten. I morgonkylan ligger en lätt dimma över vattnet och det känns spöklikt tyst och lugnt. Solen anas bakom dimmorna i öster, men den orkar ännu inte nå ner till oss.
Lugn paddling upp till stora stenen för att vakna till, sedan tvingar Andreas mig att köra lite sprinter för att få igång kroppen. Fingrarna är redan kalla igen och snart börjar det göra ont i fingertopparna. Lite mer uppvärmning behövs och vi börjar med några portar på slätvattnet. Det hjälper, snart är känseln tillbaka i fingrarna. Dags att ge sig ut i forsen!
Vi kör några korta banor som vi så småningom länkar ihop till en längre. Jag stannar upp och samlar tankarna innan varje start för att hålla kvaliteten hög på passet. Jag försöker att vara noggrann när jag kör banorna - slarvar du på träning så kommer du göra det på tävling. I början går det riktigt bra. Det märks att jag kört några bra slalompass förra helgen. Sedan börjar mjölksyran komma och jag orkar inte riktigt hålla skärpan längre. Solen börjar också sila ner genom dimstråken och jag stannar till för att sträcka ut benen och njuta av morgonen. Fler paddlare börjar dyka upp, och de kommer ner till forsen för att hälsa och kolla in vattenståndet.
En sista lång bana, sedan får det räcka. Den sista banan har mer uppströmspaddling, och mjölksyran gör de redan trötta armarna riktigt tunga. När de andra hoppar i kanoterna är vi redan på väg upp. I den ljuvliga värmen i bastun sammanfattas dagens pass och vi planerar vidare för nästa träning. På måndag blir det paddling igen :)
-2 ute, isade rutor på bilen och en kalldimma som bäddat in grannskapet. Burr! Dröjer mig kvar i sängvärmen hos den andra hälften som inte är lika galen. För visst känner man sig lite smått galen när man skrapar bilrutorna och huttrande kör iväg. Samtidigt börjar förväntan redan sända ut små lyckokänslor i kroppen och mungiporna dras uppåt.
Hämtar upp Andreas, huttrande även han men också med ett leende på läpparna. Vi ska ju paddla! Kallt också i klubbhuset, vi drar på polartec-jacka och handskar. Boxas lite för att få upp värmen i kläderna innan vi tar paddlar och kanoter och promenerar ner till forsen.
Frost på bryggan för första gången i höst. Tassar försiktigt för att inte halka och ålar mig ner i kanoten. Med handskar på behövs två försök innan kapellet sitter ordentligt, sedan glider jag ut i strömmen, paddlar upp i det lilla bakvattnet vid stenen och tar några kraftiga paddeldrag för att komma upp över kanten. I morgonkylan ligger en lätt dimma över vattnet och det känns spöklikt tyst och lugnt. Solen anas bakom dimmorna i öster, men den orkar ännu inte nå ner till oss.
Lugn paddling upp till stora stenen för att vakna till, sedan tvingar Andreas mig att köra lite sprinter för att få igång kroppen. Fingrarna är redan kalla igen och snart börjar det göra ont i fingertopparna. Lite mer uppvärmning behövs och vi börjar med några portar på slätvattnet. Det hjälper, snart är känseln tillbaka i fingrarna. Dags att ge sig ut i forsen!
Vi kör några korta banor som vi så småningom länkar ihop till en längre. Jag stannar upp och samlar tankarna innan varje start för att hålla kvaliteten hög på passet. Jag försöker att vara noggrann när jag kör banorna - slarvar du på träning så kommer du göra det på tävling. I början går det riktigt bra. Det märks att jag kört några bra slalompass förra helgen. Sedan börjar mjölksyran komma och jag orkar inte riktigt hålla skärpan längre. Solen börjar också sila ner genom dimstråken och jag stannar till för att sträcka ut benen och njuta av morgonen. Fler paddlare börjar dyka upp, och de kommer ner till forsen för att hälsa och kolla in vattenståndet.
En sista lång bana, sedan får det räcka. Den sista banan har mer uppströmspaddling, och mjölksyran gör de redan trötta armarna riktigt tunga. När de andra hoppar i kanoterna är vi redan på väg upp. I den ljuvliga värmen i bastun sammanfattas dagens pass och vi planerar vidare för nästa träning. På måndag blir det paddling igen :)
tisdag 29 september 2009
Vill allt, kan allt!
Är just nu uppe på en liten topp igen. Känns som att jag vill allt, och att allt är möjligt! Nu är jag inne i den där sinnesstämningen när jag startar upp en massa grejer, hoppar på alla möjliga och omöjliga projekt och inte ser några begränsningar. Härligt!
Att det förmodligen kraschar förr eller senare kan kvitta lika. Det fixar sig alltid :) Det värsta är när alla roliga saker krockar så man måste välja. Men så länge jag är här på toppen känns det bra att välja, då känns allt lika kul så det kvittar nästan vad jag gör i slutändan. Bara det blir något!
Nå, det här vill jag just nu:
*springa orientering och fixa en till bra rankingpoäng inför nästa år.
*tjuvträna störtlopp inför Sundbornsloppet.
*paddla slalom och bli bättre på det!
*paddla min nya kajak i lite större forsar!
*åka till brukshundsklubben och träna lite hund.
*hälsa på syrran och dra ut på lite försäsongsskidåkning.
*dra ner till Eva och göra storstan osäker.
Att det förmodligen kraschar förr eller senare kan kvitta lika. Det fixar sig alltid :) Det värsta är när alla roliga saker krockar så man måste välja. Men så länge jag är här på toppen känns det bra att välja, då känns allt lika kul så det kvittar nästan vad jag gör i slutändan. Bara det blir något!
Nå, det här vill jag just nu:
*springa orientering och fixa en till bra rankingpoäng inför nästa år.
*tjuvträna störtlopp inför Sundbornsloppet.
*paddla slalom och bli bättre på det!
*paddla min nya kajak i lite större forsar!
*åka till brukshundsklubben och träna lite hund.
*hälsa på syrran och dra ut på lite försäsongsskidåkning.
*dra ner till Eva och göra storstan osäker.
*göra det sista rycket med husrenoveringarna för i sommar, börja möblera och få fint igen!
*sitta ute vid en eld och titta på solnedgången.
*spela polskor tills fingrarna glöder och solen går upp.
....och det där var bara de klart genomförbara möjligheterna... ;)
måndag 28 september 2009
Det här med bloggande
Det är ju lite kul att man kan följa tankarna hos någon som man egentligen inte alls känner. Ibland hittar man någon som skriver det där som man själv sitter och funderar på. Så känner man plötsligt någon sorts samhörighet med någon där i ett annat hörn av landet. Eller världen för den delen.
Rosa kanoten brukar skriva om sådant som jag också funderar på. Nu senast om olika sorters kärlek. Dels den "vanliga" kärleken, till sin partner och till familjen, dels den till kompisar och folk man inte egentligen känner så väl men som av någon anledning berör en. Men läs det hos henne istället. Hon har fångat det som jag tänker också, på ett ungefär i alla fall.
Rosa kanoten brukar skriva om sådant som jag också funderar på. Nu senast om olika sorters kärlek. Dels den "vanliga" kärleken, till sin partner och till familjen, dels den till kompisar och folk man inte egentligen känner så väl men som av någon anledning berör en. Men läs det hos henne istället. Hon har fångat det som jag tänker också, på ett ungefär i alla fall.
söndag 27 september 2009
Tävlingsfylld helg
Den här helgen har flugit förbi i ett rasande tempo! Det mesta av den har jag tillbringat ute vid kanotklubben eftersom vi haft slalomtävlingar. Igår tävlade jag, idag var jag funktionär. Frågan är om man inte blir tröttare av att "bara" vara funktionär!
Igår stod slalom och störtlopp sprint på programmet. Efter min träning i banan i fredags kväll fortsatte min hjärna köra slalom halva natten. Tävlingsnerverna är inte att leka med! Trots att jag försöker tala om för mig själv att det här bara är för skojs skull, så jublar tävlingsdjävulen i mig. Nerver! En del av mig själv älskar dock den där nervositeten också... Jag kände ändå att jag hade rätt bra koll, så jag nöjde mig med att åka dit en timme innan och köra igenom banan något varv till. Det gick väl lika bra som mina bättre försök i fredags, så när det väl var dags för tävling hade jag hunnit bli av med det mesta av nervositeten. Skönt! Mina två åk gick rätt bra tycker jag. Jag lyckades bra med uppströmmarna, men hade svårt med första nerporten i bakvattnet där jag bromsade upp för mycket båda gångerna. Fick ett onödigt islag på andra åket också, drog paddeln i en port som jag hade klarat bra och var på väg ut från. Jag blev fyra (=sist), men var inte ljusår efter och är ändå nöjd!
Sedan dags för störtlopp. Jag fick börja som starter, så jag hann inte värma upp riktigt som planerat. Hade hoppats hinna köra ett träningsåk i forsen innan, men det hanns inte med. Övre halvan av forsen var jag väldigt passiv, bara flöt med i stort sett. Ner mot bron kom jag väldigt långt höger och körde sedan rakt över stenarna i bakvattnet vid brofästet. Nu har jag lämnat lite skrapmärken på rosa kanoten också alltså...jag invigde ju den röda som splitterny med att köra över stenröset till vänster där. Efter bron började jag äntligen trycka på lite, bättre sent än aldrig, och jag slutade trea (av fyra) i störtloppet. Kändes bra att faktiskt ha någon efter mig för en gångs skull!
Idag var det slalom med SM-klass för C1 & C2. Många som körde flera åk i olika sorts båtar alltså och jag hade fullt upp som starter. Jag tycker att det är roligare att vara starter än portdomare, man hinner snacka lite mer med dem som ska starta. De som inte är tokfokuserade i alla fall. Det tråkiga är väl att man hamnar så långt från tävlingen, ingen chans att höra speaker och sådant. Det var en lång dag, men på det stora hela trevligt. Blåsigt som vanligt i Falun, men inte fullt lika illa som förra året i alla fall.
Avslutningsvis blev det en låååång prisutdelning. Medalj till alla, diverse bucklor och så fick vi höra Sverigecupsresultaten också eftersom helgens tävlingar var avslutning för cupen. Döm om min förvåning när jag fick reda på att jag hamnat på en andraplats av damseniorerna. Jag tycker det är lite smått tragiskt att jag tar en sammanlagd andraplats genom att komma sist på två tävlingar. Är det verkligen så dåligt med tjejer som paddlar?
Igår stod slalom och störtlopp sprint på programmet. Efter min träning i banan i fredags kväll fortsatte min hjärna köra slalom halva natten. Tävlingsnerverna är inte att leka med! Trots att jag försöker tala om för mig själv att det här bara är för skojs skull, så jublar tävlingsdjävulen i mig. Nerver! En del av mig själv älskar dock den där nervositeten också... Jag kände ändå att jag hade rätt bra koll, så jag nöjde mig med att åka dit en timme innan och köra igenom banan något varv till. Det gick väl lika bra som mina bättre försök i fredags, så när det väl var dags för tävling hade jag hunnit bli av med det mesta av nervositeten. Skönt! Mina två åk gick rätt bra tycker jag. Jag lyckades bra med uppströmmarna, men hade svårt med första nerporten i bakvattnet där jag bromsade upp för mycket båda gångerna. Fick ett onödigt islag på andra åket också, drog paddeln i en port som jag hade klarat bra och var på väg ut från. Jag blev fyra (=sist), men var inte ljusår efter och är ändå nöjd!
Sedan dags för störtlopp. Jag fick börja som starter, så jag hann inte värma upp riktigt som planerat. Hade hoppats hinna köra ett träningsåk i forsen innan, men det hanns inte med. Övre halvan av forsen var jag väldigt passiv, bara flöt med i stort sett. Ner mot bron kom jag väldigt långt höger och körde sedan rakt över stenarna i bakvattnet vid brofästet. Nu har jag lämnat lite skrapmärken på rosa kanoten också alltså...jag invigde ju den röda som splitterny med att köra över stenröset till vänster där. Efter bron började jag äntligen trycka på lite, bättre sent än aldrig, och jag slutade trea (av fyra) i störtloppet. Kändes bra att faktiskt ha någon efter mig för en gångs skull!
Idag var det slalom med SM-klass för C1 & C2. Många som körde flera åk i olika sorts båtar alltså och jag hade fullt upp som starter. Jag tycker att det är roligare att vara starter än portdomare, man hinner snacka lite mer med dem som ska starta. De som inte är tokfokuserade i alla fall. Det tråkiga är väl att man hamnar så långt från tävlingen, ingen chans att höra speaker och sådant. Det var en lång dag, men på det stora hela trevligt. Blåsigt som vanligt i Falun, men inte fullt lika illa som förra året i alla fall.
Avslutningsvis blev det en låååång prisutdelning. Medalj till alla, diverse bucklor och så fick vi höra Sverigecupsresultaten också eftersom helgens tävlingar var avslutning för cupen. Döm om min förvåning när jag fick reda på att jag hamnat på en andraplats av damseniorerna. Jag tycker det är lite smått tragiskt att jag tar en sammanlagd andraplats genom att komma sist på två tävlingar. Är det verkligen så dåligt med tjejer som paddlar?
fredag 25 september 2009
Slalomträning
Har precis varit och testat banan inför morgondagens sprint. Några saker kan konstateras:
*Jag är ringrostig. Det gick dock bättre och bättre efterhand.
*Vattnet har sjunkit avsevärt sedan i måndags!
*Min nya paddel känns lite ovan - kanske bättre att köra med den gamla imorrn ändå.
*Banan är överkomlig, men jag är djävulskt ojämn. Jag behöver lite tur för att lyckas paddla bra i alla portar i samma åk under de två tävlingsåken.
*Det är kul att paddla! Särskilt när det är soligt och varmt!
Något annat jag konstaterade är att jag känner mig rätt svag i överkroppen igen. Dels är det nog för att jag inte paddlat lika mycket under hösten som jag gjorde i somras. Sedan funderar jag på om det också kan bidra att jag skaffat mig nya paddlar med större blad som greppar bättre i vattnet. Då krävs det väl lite mer styrka för att orka hålla emot. Låter det rimligt? Eller vad säger de riktiga paddlarna - är jag ute och cyklar nu igen?
*Jag är ringrostig. Det gick dock bättre och bättre efterhand.
*Vattnet har sjunkit avsevärt sedan i måndags!
*Min nya paddel känns lite ovan - kanske bättre att köra med den gamla imorrn ändå.
*Banan är överkomlig, men jag är djävulskt ojämn. Jag behöver lite tur för att lyckas paddla bra i alla portar i samma åk under de två tävlingsåken.
*Det är kul att paddla! Särskilt när det är soligt och varmt!
Något annat jag konstaterade är att jag känner mig rätt svag i överkroppen igen. Dels är det nog för att jag inte paddlat lika mycket under hösten som jag gjorde i somras. Sedan funderar jag på om det också kan bidra att jag skaffat mig nya paddlar med större blad som greppar bättre i vattnet. Då krävs det väl lite mer styrka för att orka hålla emot. Låter det rimligt? Eller vad säger de riktiga paddlarna - är jag ute och cyklar nu igen?
torsdag 24 september 2009
Träningseufori
Ikväll blev det träningsorientering, första ol-passet efter min dunderförkylning. Det var ren lycka att få orientera lite igen, riktigt roligt! Åtminstone de 6 första kontrollerna. Till nummer 7 började jag nämligen läsa till nummer 8 istället, och inget stämde. En stor asfaltväg viftade jag bort med förklaringen att den säkert var byggd efter kartans ritande. Hmmm, osmart. Lite senare insåg jag att inte höjdkurvorna heller stämde. Inte för fem öre. Och där dök Andreas upp en bit till höger. Total förvirring. När jag så såg skjutbanan längre till höger gick det upp ett ljus och jag vek upp kartan för att inse mitt misstag. F*n!
Nu när Andreas väl var ikapp igen så lyckades jag inte skaka av honom. Tvärtom kom han med påpekanden i stil med att "kontrollen borde sitta lite längre upp, eller hur". Rätt hade han dessutom! Så brukar det inte vara. Vi tog oss i mål i bredd efter en hård spurt och efter att ha plockat samtliga bonussnitslar på banan.
Nu har jag en grymt skön känsla i kroppen, härligt att springa igen! Ska bara få i mig lite mat också så är kvällen komplett. Imorrn blir det panikträning i forsen inför helgens slalomtävling, det kändes lite ringrostigt i måndags så det är dags att få in känslan för pinnarna igen. Körde störtlopp i tisdags från Sundborn till holmen och det gick i alla fall bra. Balanssinnet är tydligen fortfarande sig likt i alla fall!
Nu när Andreas väl var ikapp igen så lyckades jag inte skaka av honom. Tvärtom kom han med påpekanden i stil med att "kontrollen borde sitta lite längre upp, eller hur". Rätt hade han dessutom! Så brukar det inte vara. Vi tog oss i mål i bredd efter en hård spurt och efter att ha plockat samtliga bonussnitslar på banan.
Nu har jag en grymt skön känsla i kroppen, härligt att springa igen! Ska bara få i mig lite mat också så är kvällen komplett. Imorrn blir det panikträning i forsen inför helgens slalomtävling, det kändes lite ringrostigt i måndags så det är dags att få in känslan för pinnarna igen. Körde störtlopp i tisdags från Sundborn till holmen och det gick i alla fall bra. Balanssinnet är tydligen fortfarande sig likt i alla fall!
tisdag 22 september 2009
Höstvandring i skogslandet
Vi hann aldrig med någon fjälltur i somras. Husrenoveringarna hade högre prioritet. Därför blev det också alldeles för få tältnätter. För att råda bot på det bestämde vi oss för att gå ut på en liten hösttur i hemmaskogarna.
Efter lite funderande bestämde vi oss för Vildmarksleden som går över höjdlägena kring Sörskog norr om Falun. Vi kortade av turen lite och åkte in och ställde (intet ont anande) bilen på en grusväg öster om Andersbo.
Leden är omväxlande och löper ömsom genom fullväxt skog och förbi gamla fäbodar och gårdar, ömsom genom tråkiga tallungskogar och hyggen. På det stora hela var det en härlig tur genom skog som kändes mer och mer höstfärgad för varje kilometer.
Kantareller var det väldigt gott om - vi plockade de gula men lät trattisarna stå. Sådana kan vi plocka närmare hemma, de verkar finnas överallt i höst. Det blev en stekpanna full till middagen. Att slå upp tältet vid en tjärn och avsluta dagen med stekta kantareller vid en eld är ren njutning! Så enkelt att göra också. Man behöver inte åka långt bort för att komma ut - skogen hemma runt husknuten kan räcka långt.
Återvändandet till civilisationen höll på att bli något försenat. Skogsbilvägen vi kört in på var avgrävd. Maskinföraren var nog lika förvånad hon som vi. Att någon övernattat längre in hade de inte räknat med. Efter lite funderande så hittade vi en möjlig utväg, och med hjälp av två starka män och en stark kvinna fick vi hjälp att knuffa bilen uppför en grässlänt in på en tomt där vi kunde passera hindret. Åter till Falun i tid för kvällens paddling alltså - men det är en annan historia!
Fler bilder från turen: http://picasaweb.google.se/jennyxan/VandringVildmarksleden#
fredag 18 september 2009
Ovanor
Ända sedan jag var liten har jag haft en efterhängsen ovana. Jag har varit en obotlig nagelbitare. Trots insatser från föräldraskapet med stopp- och väx, trots egna försök att bryta vanan så har jag aldrig riktigt lyckats sluta. Förrän nu.
När jag var tjänstledig och åkte skidor hela april så insåg jag efter någon vecka att jag var tvungen att klippa naglarna. De hade helt enkelt växt sig för långa, något jag inte riktigt var van vid. Inte bara att naglarna hunnit växa ut, suget efter att bita på dem var också som bortblåst! Konstigt nog har det inte heller kommit tillbaka trots återgången till kontorsarbete och vardag. Hur gick det till?
Kanske var det att jag tillbringade större delen av min vakna tid utomhus, oftast med vantar på händerna. Kanske var det helt enkelt så att jag för första gången i mitt liv lyckades röra mig tillräckligt för att stilla rastlösheten. Förmodligen var en månad tillräckligt länge för att bryta vanan mer permanent. Det hoppas jag i alla fall!
Nåja, det är sånt här man hinner fundera på när man åker tåg i några timmar i sträck. Kanske kan det roa någon. Ser ni mig ståta med neonorange, blått eller lila nagellack vet ni i alla fall varför - äntligen har jag något att måla på...
När jag var tjänstledig och åkte skidor hela april så insåg jag efter någon vecka att jag var tvungen att klippa naglarna. De hade helt enkelt växt sig för långa, något jag inte riktigt var van vid. Inte bara att naglarna hunnit växa ut, suget efter att bita på dem var också som bortblåst! Konstigt nog har det inte heller kommit tillbaka trots återgången till kontorsarbete och vardag. Hur gick det till?
Kanske var det att jag tillbringade större delen av min vakna tid utomhus, oftast med vantar på händerna. Kanske var det helt enkelt så att jag för första gången i mitt liv lyckades röra mig tillräckligt för att stilla rastlösheten. Förmodligen var en månad tillräckligt länge för att bryta vanan mer permanent. Det hoppas jag i alla fall!
Nåja, det är sånt här man hinner fundera på när man åker tåg i några timmar i sträck. Kanske kan det roa någon. Ser ni mig ståta med neonorange, blått eller lila nagellack vet ni i alla fall varför - äntligen har jag något att måla på...
Nörderi
Som titeln antyder har jag de senaste dagarna fått begrava mig helt och hållet i mitt favoritintresse. Det råkar vara skogsbränder, och tisdagen tillbringades i några skogar som bränts av länsstyrelsen i Västernorrland. Fullkomligt strålande solsken och 20-gradig värme gjorde dagen ännu bättre. Onsdag-torsdag hölls ett antal intressanta föredrag och diskussioner. Särskilt spännande tyckte jag det var att lyssna på de finska föredragshållarna, men även kanadensarna och amerikanerna var naturligtvis intressanta att höra. De arbetar dock på en helt annan skala, så finnarna känns lite lättare att hämta idéer från. Inser dock att jag måste besöka Banff, Kings canyon mfl. fantastiska ställen på andra sidan pölen.
Jag har äntligen blivit frisk från den envisa förkylningen, så det blev några träningspass på kvällarna i Sundsvall också. En okoncentrerad orienteringsträning på H16-banan från skol-sm förra året och en lättfotad löptur i sällskap med några lika träningssugna kollegor.
Det var också riktigt kul att träffa en gammal god kompis som bor i stan - efter fyra timmars oavbrutet pratande om högt och lågt så känner man sig skönt genompratad och i fas med livet igen.
Nu väntar en långhelg med kalas och uteliv. Först ska vi fira min far, sedan går vi ut på en liten mini-tälttur söndag-måndag. Vet inte riktigt vart vi ska, men det har tältats alldeles för lite den här sommaren så det är dags att råda bot på det. Skulle helst vilja till fjälls, men det lär vi inte hinna på två dagar om man ska hinna gå något också. Får väl bli en liten skogstur på hemmaplan.
Jag har äntligen blivit frisk från den envisa förkylningen, så det blev några träningspass på kvällarna i Sundsvall också. En okoncentrerad orienteringsträning på H16-banan från skol-sm förra året och en lättfotad löptur i sällskap med några lika träningssugna kollegor.
Det var också riktigt kul att träffa en gammal god kompis som bor i stan - efter fyra timmars oavbrutet pratande om högt och lågt så känner man sig skönt genompratad och i fas med livet igen.
Nu väntar en långhelg med kalas och uteliv. Först ska vi fira min far, sedan går vi ut på en liten mini-tälttur söndag-måndag. Vet inte riktigt vart vi ska, men det har tältats alldeles för lite den här sommaren så det är dags att råda bot på det. Skulle helst vilja till fjälls, men det lär vi inte hinna på två dagar om man ska hinna gå något också. Får väl bli en liten skogstur på hemmaplan.
tisdag 15 september 2009
I gott sällskap
Det har varit några sköna dagar. Är på konferens i Sundsvall med andra skogsbrännare, riktigt kul att träffa alla gamla bekanta igen. Har dessutom hunnit träffa en gammal kompis och pratat oavbrutet fyra timmar i sträck. Gott liv!
torsdag 10 september 2009
Tröstpaddling
Nä, det blir inget SM för mig i år. Är fortfarande för hostig. Blir någon av de andra tjejerna sjuka kanske jag åker ner bara för kavlen på söndag. Tills dess borde jag ha frisknat till tillräckligt för att springa, men kvalet på fredag är helt enkelt för tidigt. Tråkigt, tråkigt.
Igår var jag dyster och grinig efter att ha bestämt mig för att jag inte kommer kunna springa i helgen. Trots att jag fortfarande inte är riktigt pigg bestämde jag mig för att åtminstone ut och känna på min nya kajak lite.
Min lilla plastanka kändes ännu mindre ute på vattnet. Istället för att gå igenom vågorna så kämpar den sig uppför ena sidan av vågen för att sedan glida nerför baksidan som en pulka i en pulkabacke :) Den kändes också otroligt lättmanövrerad. I början tog jag i lika mycket som vanligt, men jag insåg snart att den här kajaken inte behöver tvingas in i något. Den följer med ändå i svängarna! Rakt fram är det dock bra mycket tyngre än i de snabba slalomkajakerna, så stark lär jag nog bli tvungen att bli ändå...
Den här kajaken hittar också på egna saker, och kommer nog att lära mig en del. Den vill till exempel surfa vågor. Mitt i en travers hittade den en våg som den stannade på och körde ner nosen i. Dags för mig att vänja mig vid att kajaken dyker emellanåt alltså och inte få panik bara för att nosen är under vattnet... Den känns dock också väldigt lättrollad, så jag kände mig inte alltför orolig för att välta.
Det blev ett kort litet pass igår, utan några utsvävningar. Dels är jag inte riktigt pigg än, dels hade jag inget sällskap. Jag som är onödigt försiktig i vattnet redan från början vågar ju knappt göra någonting när jag inte har någon med mig i forsen, särskilt när jag sitter i en okänd kajak. Mes!
Igår var jag dyster och grinig efter att ha bestämt mig för att jag inte kommer kunna springa i helgen. Trots att jag fortfarande inte är riktigt pigg bestämde jag mig för att åtminstone ut och känna på min nya kajak lite.
Min lilla plastanka kändes ännu mindre ute på vattnet. Istället för att gå igenom vågorna så kämpar den sig uppför ena sidan av vågen för att sedan glida nerför baksidan som en pulka i en pulkabacke :) Den kändes också otroligt lättmanövrerad. I början tog jag i lika mycket som vanligt, men jag insåg snart att den här kajaken inte behöver tvingas in i något. Den följer med ändå i svängarna! Rakt fram är det dock bra mycket tyngre än i de snabba slalomkajakerna, så stark lär jag nog bli tvungen att bli ändå...
Den här kajaken hittar också på egna saker, och kommer nog att lära mig en del. Den vill till exempel surfa vågor. Mitt i en travers hittade den en våg som den stannade på och körde ner nosen i. Dags för mig att vänja mig vid att kajaken dyker emellanåt alltså och inte få panik bara för att nosen är under vattnet... Den känns dock också väldigt lättrollad, så jag kände mig inte alltför orolig för att välta.
Det blev ett kort litet pass igår, utan några utsvävningar. Dels är jag inte riktigt pigg än, dels hade jag inget sällskap. Jag som är onödigt försiktig i vattnet redan från början vågar ju knappt göra någonting när jag inte har någon med mig i forsen, särskilt när jag sitter i en okänd kajak. Mes!
tisdag 8 september 2009
Drömmar om SM
Jag är fortfarande förkyld. Visst är jag på bättringsvägen, men fortfarande snorig och hostig. SM-kvalet går på fredag. I småland. Imorrn kväll lär jag bestämma mig för om det är någon mening att åka med ner. Visst finns det fortfarande en liten chans att jag hinner friskna till, men särskilt stor är den inte. Surt, surt!
Jag var verkligen sugen att springa SM i år. Jag är i bättre form än någonsin, och på sistone har jag börjat få ordning på orienterandet också. Jag känner att jag har en klart realistisk chans att ta mig till final, något jag inte lyckats med sedan jag gick upp i seniorelitklass. Dessutom har jag sett kartprover, och terrängen verkar passa mig som hand i handske.
Det här känns lite som en repris från förra gången SM gick i småland, för nio år sedan. Då blev jag också förkyld, och hann inte riktigt friskna till. Som dum junior försökte jag ignorera den envisa hostan som inte ville gå över, och sprang ändå. Konstigt nog tog jag mig vidare från kvalet, men i finalen hade jag inget kvar att ge och slutade på en 22 plats. På stafetten dagen efter var jag fullkomligt slutkörd och det kändes som att jag bara vinglade runt i skogen. Det är helt enkelt något jag inte tänker upprepa, ska jag springa så ska jag vara frisk. Punkt!
söndag 6 september 2009
Nostalgi
Just nu tittar jag på live-sändningarna från freestyle-VM i Thun, Schweiz. Den termin jag pluggade i Bern var Thun ett av mina favoritutflyktsställen. Jag brukade ta härliga cykelturer på helgerna, ofta tog jag med cykeln på tåget och cyklade hem eller vice versa. Thun är en fantastiskt vacker liten stad med en riktig liten borg på en kulle, glaciärgrönt vatten i sjön och floden Aare som rinner genom staden och så naturligtvis de snöklädda 4000-meterstopparna som tornar upp sig i bakgrunden. Det var där jag började tycka om att cykla, och när jag kom hem köpte jag mig en egen mountainbike och blev fast. Inte konstigt då att bilderna från VM väcker en stark Schweiz-längtan!
På den tiden hade jag inte börjat paddla än. Däremot badade vi i Aares strömmar när det var som varmast, en otroligt härlig upplevelse. I södra delen av Bern ligger ett freibad alldeles vid Aares strand. Från det promenerade vi upp nästan 1 km längs stranden innan vi hoppade i floden. Strömmen är ordentligt stark, och inne vid kanten finns en del stora stenblock så det är inte en ofarlig lek. Särskilt spännande blir det mot slutet där det gäller att simma in mot badet och fånga någon av handledarna till de trappor som går ner i floden. Tre chanser har man på sig, om jag minns rätt, innan floden svänger höger mot en bro med en damm. En viss adrenalinrusch alltså när man hugger tag i järnstången och segar sig upp ur strömmen in mot land igen. Ett fantastiskt avsvalkande äventyr i den 35-gradiga värmen vi hade under några veckor.
Ja, jag måste åka till Schweiz snart igen. Den här gången lär nog kajaken få följa med också. Och cykeln. Och vandringskängorna. Fler som vill följa med?
Så här hade vi det senast vi var dit:
På den tiden hade jag inte börjat paddla än. Däremot badade vi i Aares strömmar när det var som varmast, en otroligt härlig upplevelse. I södra delen av Bern ligger ett freibad alldeles vid Aares strand. Från det promenerade vi upp nästan 1 km längs stranden innan vi hoppade i floden. Strömmen är ordentligt stark, och inne vid kanten finns en del stora stenblock så det är inte en ofarlig lek. Särskilt spännande blir det mot slutet där det gäller att simma in mot badet och fånga någon av handledarna till de trappor som går ner i floden. Tre chanser har man på sig, om jag minns rätt, innan floden svänger höger mot en bro med en damm. En viss adrenalinrusch alltså när man hugger tag i järnstången och segar sig upp ur strömmen in mot land igen. Ett fantastiskt avsvalkande äventyr i den 35-gradiga värmen vi hade under några veckor.
Ja, jag måste åka till Schweiz snart igen. Den här gången lär nog kajaken få följa med också. Och cykeln. Och vandringskängorna. Fler som vill följa med?
Så här hade vi det senast vi var dit:
fredag 4 september 2009
2fun
Nu har jag valt sida för hösten och inhandlat en lek-kajak. Jag vet att jag sagt att jag skulle satsa på en slalomkajak först, men så kom ett erbjudande från Kajaktiv som jag inte kunde motstå. Största fördelen är naturligtvis att jag kunde åka och hämta den redan samma dag, och alltså har suttit i den på vardagsrumsgolvet i några timmar redan (jo, lite knäpp är man nog).
Det som inhandlades (kan man kalla det ett impulsköp om man velat över det i två dagar i sträck?) var i alla fall en 2fun från Jackson kayaks. Borde vara en finfin båt för mig att plaska runt i, liten och lätt!
Nu vill jag bli frisk fortare än kvickt så jag får ut och prova min nya plastanka!
Det som inhandlades (kan man kalla det ett impulsköp om man velat över det i två dagar i sträck?) var i alla fall en 2fun från Jackson kayaks. Borde vara en finfin båt för mig att plaska runt i, liten och lätt!
Nu vill jag bli frisk fortare än kvickt så jag får ut och prova min nya plastanka!
onsdag 2 september 2009
Återuppväcker slumrande talanger
Att vara sjuk är tråkigt. Skittråkigt! Jag har blivit nipprig redan efter två dagar hemma och börjar snart klättra på väggarna. Åtminstone mentalt. Kroppen orkar nämligen inte göra ett dugg fortfarande. Har fortfarande halsont och blir andfådd bara av att gå uppför trappan.
Men inget ont som inte för något gott med sig. Ikväll plockade jag äntligen fram fiolen igen, efter att ha undvikit den hela sommaren. Jag har pysslat med annat och saknat suget att spela. Nu (för övrigt efter att ha tittat på "Master and Commander") kom det tillbaka igen, och det är definitivt dags att börja komma igång inför vinterns konserter. Jag kommer att hoppa över den första konserten, det är för mycket orientering och paddling för mig i augusti och september för att jag ska hinna med att repetera orkesternoter också. Därefter räknar jag med att vara med på de tre övriga konserterna. Programmet ser ut så här för vintern:
STORARTAT OCH OFULLBORDAT
Söndag 4 oktober 18.00 Kristine kyrka, Falun
Lisa Gustafsson (sopran), Carolina Bengtsdotter Ljung (mezzosopran), Magnus Ahlström (tenor), Kristine kyrkokör, Dalarnas Orkesterförening
Dirigent: Henrik Alinder
Program:
Felix Mendelssohn: Psalm 95
Franz Schubert: Symfoni nr 8 h-moll (Den ofullbordade) första satsen
Francis Poulenc: Gloria
KEJSARMÖTE
Lördag 21 november 17.00 Kristinehallen, Falun
Janos Solyom, piano
Dalarnas Orkesterförening
Dirigent: Georg Lidström
Program:
Ludvig van Beethoven: Symfoni nr 3 Ess-dur (Eroica)
Pianokonsert nr 5 Ess-dur (Kejsarkonserten)
VIRTUOS VIOLIN
Lördag 13 februari kl 17.00 Kristinehallen, Falun
Andreas Röhn, violin
Dalarnas Orkesterförening
Dirigent: Daniel Blendulf
Program:
Charles Ives: The unanswered question
Georges Bizet: Symfoni nr 1 C-dur
Peter Tjajkovskij: Violinkonsert D-dur
VÅRKRYSS MED MATS ÅBERG
Lördag 17 april kl 17.00 Kristinehallen, Falun
Dalarnas Orkesterförening
Kapten och dirigent: Mats Åberg
Men inget ont som inte för något gott med sig. Ikväll plockade jag äntligen fram fiolen igen, efter att ha undvikit den hela sommaren. Jag har pysslat med annat och saknat suget att spela. Nu (för övrigt efter att ha tittat på "Master and Commander") kom det tillbaka igen, och det är definitivt dags att börja komma igång inför vinterns konserter. Jag kommer att hoppa över den första konserten, det är för mycket orientering och paddling för mig i augusti och september för att jag ska hinna med att repetera orkesternoter också. Därefter räknar jag med att vara med på de tre övriga konserterna. Programmet ser ut så här för vintern:
STORARTAT OCH OFULLBORDAT
Söndag 4 oktober 18.00 Kristine kyrka, Falun
Lisa Gustafsson (sopran), Carolina Bengtsdotter Ljung (mezzosopran), Magnus Ahlström (tenor), Kristine kyrkokör, Dalarnas Orkesterförening
Dirigent: Henrik Alinder
Program:
Felix Mendelssohn: Psalm 95
Franz Schubert: Symfoni nr 8 h-moll (Den ofullbordade) första satsen
Francis Poulenc: Gloria
KEJSARMÖTE
Lördag 21 november 17.00 Kristinehallen, Falun
Janos Solyom, piano
Dalarnas Orkesterförening
Dirigent: Georg Lidström
Program:
Ludvig van Beethoven: Symfoni nr 3 Ess-dur (Eroica)
Pianokonsert nr 5 Ess-dur (Kejsarkonserten)
VIRTUOS VIOLIN
Lördag 13 februari kl 17.00 Kristinehallen, Falun
Andreas Röhn, violin
Dalarnas Orkesterförening
Dirigent: Daniel Blendulf
Program:
Charles Ives: The unanswered question
Georges Bizet: Symfoni nr 1 C-dur
Peter Tjajkovskij: Violinkonsert D-dur
VÅRKRYSS MED MATS ÅBERG
Lördag 17 april kl 17.00 Kristinehallen, Falun
Dalarnas Orkesterförening
Kapten och dirigent: Mats Åberg
Däckad
Det blev som jag befarade - förkylningen slog till med full kraft. Halsont och huvudvärk höll mig i soffan hela gårdagen, och lär nog göra det idag också. Med tanke på att jag knappt kommit till det snoriga stadiet ännu så lär jag inte hinna bli frisk till helgen. Nu är det bara att hoppas att jag hinner friskna till ordentligt och få något träningspass innan SM nästa helg.
Tråkigt att missa DM-tävlingarna, tråkigt att missa enhetsresan vi skulle iväg på med jobbet, tråkigt att missa störtloppspaddlingen igår. Men vad göra, jag har ju klarat mig så bra från förkylningar de senaste två åren att det väl var dags nu.
Istället får man surfa på nätet mellan tupplurarna - vad gjorde man innan internet fanns? Jo just det, slötittade på "Hem till gården" och sådant...
Här är några kajakrelaterade länktips:
Sådant som jag aldrig kommer gå i närheten av med en kajak paddlar denna kille: http://www.stevefisher.com/
Störtloppspaddling tycker jag är häftigt:
http://www.vimeo.com/1891278
http://www.vimeo.com/607308
Är förresten fortfarande nöjd med min första oförberedda roll i forsen, nu är jag ännu ett litet steg närmare att få åka och creeka med de stora pojkarna... ;)
Tråkigt att missa DM-tävlingarna, tråkigt att missa enhetsresan vi skulle iväg på med jobbet, tråkigt att missa störtloppspaddlingen igår. Men vad göra, jag har ju klarat mig så bra från förkylningar de senaste två åren att det väl var dags nu.
Istället får man surfa på nätet mellan tupplurarna - vad gjorde man innan internet fanns? Jo just det, slötittade på "Hem till gården" och sådant...
Här är några kajakrelaterade länktips:
Sådant som jag aldrig kommer gå i närheten av med en kajak paddlar denna kille: http://www.stevefisher.com/
Störtloppspaddling tycker jag är häftigt:
http://www.vimeo.com/1891278
http://www.vimeo.com/607308
Är förresten fortfarande nöjd med min första oförberedda roll i forsen, nu är jag ännu ett litet steg närmare att få åka och creeka med de stora pojkarna... ;)
måndag 31 augusti 2009
Bra och dåliga nyheter
Bra:
Jag satte min första oplanerade eskil i fors på forsträningen idag! Äntligen föll pusselbitarna på plats, jag tänkte inte ett ögonblick på att rycka kapellet och simma. Jag började visserligen med ett halvdant försök där jag kippade efter lite luft, men lade upp paddeln igen och tog mig upp. Kändes grymt skönt :)
Dåligt:
Känner mig raspig i halsen. Resten av forspasset var jag seg och ofokuserad, och paddlade mest runt och funderade på om jag håller på att bli förkyld. Björn är förkyld, men vi brukar ju aldrig få samma förkylningar så jag hoppas jag klarar mig den här gången också. Känns dock lite för tjockt i halsen för att jag ska kunna ignorera det.
Är jag frisk så blir det paddling igen imorgon - störtlopp från Sundborn ner till klubben. Annars får jag väl försöka krya på mig till helgen - jag har fått första sträckan på DM-kavlen på söndag. Det var riktigt länge sedan jag sprang en förstasträcka, och nu när jag är i så pass bra löpform ska det faktiskt bli rätt kul!
Jag satte min första oplanerade eskil i fors på forsträningen idag! Äntligen föll pusselbitarna på plats, jag tänkte inte ett ögonblick på att rycka kapellet och simma. Jag började visserligen med ett halvdant försök där jag kippade efter lite luft, men lade upp paddeln igen och tog mig upp. Kändes grymt skönt :)
Dåligt:
Känner mig raspig i halsen. Resten av forspasset var jag seg och ofokuserad, och paddlade mest runt och funderade på om jag håller på att bli förkyld. Björn är förkyld, men vi brukar ju aldrig få samma förkylningar så jag hoppas jag klarar mig den här gången också. Känns dock lite för tjockt i halsen för att jag ska kunna ignorera det.
Är jag frisk så blir det paddling igen imorgon - störtlopp från Sundborn ner till klubben. Annars får jag väl försöka krya på mig till helgen - jag har fått första sträckan på DM-kavlen på söndag. Det var riktigt länge sedan jag sprang en förstasträcka, och nu när jag är i så pass bra löpform ska det faktiskt bli rätt kul!
söndag 30 augusti 2009
Lång-DM
Dagens lopp var inte något av mina bästa. Löpningen kändes väl ok, det var bökigt och eländigt så det var svårt att få upp något riktigt tempo. Orienteringen saknade helt flyt och när jag mot slutet av banan dessutom började slarva med riktningarna blev det en riktig bom också. Jag blev 8:a, 11 minuter efter Eva Jurenikova. Att jag ändå inte är mer efter på en långdistans med ett halvkasst lopp känns ändå rätt bra. Nu är jag nog ungefär lika långt efter när jag gör ett mediokert lopp som jag var för ett år sedan med ett bra lopp. Bara att fortsätta uppåt alltså.
lördag 29 augusti 2009
Lördag
Skönt med en oplanerad dag - inga måsten! Passade på att vara med på en slalomträning på kanotklubben. Det blev ett ordentligt pass - två timmar som började med framåtpaddling på slätvattnet och fortsatte med en bana i forsen. Det är fortfarande ordentligt högvatten, så jag fick kämpa en hel del. Är inte riktigt i nivå med de andra, om man säger så :)
Sedan åkte jag och Wilma till Räcktja, där Ninni och Börje snart tittade förbi och vi gjorde en arbetsinsats. Nu är lite mer gräs slaget och lite fler högar inkörda i skogen, så det börjar bli riktigt fint där. Lugnt och skönt är det också, när Ninni och Börje åkt igen blev det lite slappande på kökssoffan, eld i spisen och en bok.
Nu är jag laddad för lång-DM imorrn. Eva har lovat att det blir fin terräng, så nu är jag inställd på det :) Ska försöka kanalisera samma lugna, självsäkra orientering som i Ludvika senast, så får vi se hur långt det räcker. Teknik, teknik, teknik!
Sedan åkte jag och Wilma till Räcktja, där Ninni och Börje snart tittade förbi och vi gjorde en arbetsinsats. Nu är lite mer gräs slaget och lite fler högar inkörda i skogen, så det börjar bli riktigt fint där. Lugnt och skönt är det också, när Ninni och Börje åkt igen blev det lite slappande på kökssoffan, eld i spisen och en bok.
Nu är jag laddad för lång-DM imorrn. Eva har lovat att det blir fin terräng, så nu är jag inställd på det :) Ska försöka kanalisera samma lugna, självsäkra orientering som i Ludvika senast, så får vi se hur långt det räcker. Teknik, teknik, teknik!
fredag 28 augusti 2009
Tid för eftertanke
Idag har jag varit till Stockholm över dagen. Bra möte, men tråkig tågresa. Innan jag blev totalt uttråkad hann jag dock filosofera lite över träning och sådant. Jag är (som vanligt) lite kluven vad gäller framtiden. Den ena hjärnhalvan vill träna sådant som är kul. Kör vad du känner för, helt enkelt. Den andra hjärnhalvan vill sätta mål och göra en planering för att bli bättre än någonsin. För det kan jag bli, jag är redan på god väg åt det hållet. Jag tror att jag redan är starkare än jag varit någon gång förut vad gäller skogslöpningen.
Jag tror att det som bromsar mig är att jag inte vill prioritera bort något som är kul. Jag vill paddla slalom trots att det inte alls passar in i mitt träningsupplägg. En liten, liten röst säger också att jag skulle kunna köra mycket mer slalom och bli mycket bättre på det rätt snabbt. Och det är ju roligt att känna att man förbättras. Det är inte riktigt lika kul att träna på något där jag redan är rätt bra, och alltså inte förbättras lika snabbt. Och då hamnar vi återigen hos den där hjärnhalvan som bara vill ha kul.
Förmodligen kommer jag inte kunna bestämma mig den här gången heller. Å ena sidan har jag ju ett mål som jag självklart vill satsa mot. På Åre Extreme vill jag gå under 7 timmar. Det kan jag definitivt klara om jag inte blir skadad eller sjuk. Å andra sidan säger den mer tävlingsinriktade hjärnhalvan att det är löjligt med ett mål som innebär att jag är mer än 1,5 timme efter täten.
Det är den där hjärnhalvan som säger att jag borde springa fler orienteringar, eftersom jag där åtminstone har en chans att ta pallplatser. Den där hjärnhalvan som håller stenkoll på rankingpoängen. Den där hjärnhalvan som jag har försökt tysta ner de senaste åren eftersom det oftast går åt skogen när jag börjar lyssna på den. Nu när det börjar gå bättre igen så dyker dock tävlingsdjävulen upp igen som ett brev på posten. Och det är då jag brukar bli skadad. Jag drabbas liksom av tunnelseende och blir så entusiastisk att jag blundar för eventuella varningstecken när kroppen börjar protestera. Frågan är om jag vågar sätta något mål?
Jag tror att det som bromsar mig är att jag inte vill prioritera bort något som är kul. Jag vill paddla slalom trots att det inte alls passar in i mitt träningsupplägg. En liten, liten röst säger också att jag skulle kunna köra mycket mer slalom och bli mycket bättre på det rätt snabbt. Och det är ju roligt att känna att man förbättras. Det är inte riktigt lika kul att träna på något där jag redan är rätt bra, och alltså inte förbättras lika snabbt. Och då hamnar vi återigen hos den där hjärnhalvan som bara vill ha kul.
Förmodligen kommer jag inte kunna bestämma mig den här gången heller. Å ena sidan har jag ju ett mål som jag självklart vill satsa mot. På Åre Extreme vill jag gå under 7 timmar. Det kan jag definitivt klara om jag inte blir skadad eller sjuk. Å andra sidan säger den mer tävlingsinriktade hjärnhalvan att det är löjligt med ett mål som innebär att jag är mer än 1,5 timme efter täten.
Det är den där hjärnhalvan som säger att jag borde springa fler orienteringar, eftersom jag där åtminstone har en chans att ta pallplatser. Den där hjärnhalvan som håller stenkoll på rankingpoängen. Den där hjärnhalvan som jag har försökt tysta ner de senaste åren eftersom det oftast går åt skogen när jag börjar lyssna på den. Nu när det börjar gå bättre igen så dyker dock tävlingsdjävulen upp igen som ett brev på posten. Och det är då jag brukar bli skadad. Jag drabbas liksom av tunnelseende och blir så entusiastisk att jag blundar för eventuella varningstecken när kroppen börjar protestera. Frågan är om jag vågar sätta något mål?
torsdag 27 augusti 2009
Löptest
Idag var det höstupptakt för slalompaddlarna. Jag vet inte riktigt om jag vågar räkna mig dit, men jag var nyfiken så jag passade på att lyssna. Bobbo har som vanligt stora planer, men man kan konstatera att planerna framförallt gäller ungdomarna. Vuxengruppen på måndagarna kändes lite styvmoderligt behandlad, jag hoppas att det kommer fixa sig ändå med kanoter och plats.
Jag har en förhoppning att kunna vara med på något slalompass i veckan med dem som är lite bättre. Vuxengruppen på måndagarna blir inte slalomträning, det blir mer lattja runt och ha kul. Jag tycker slalom är riktigt roligt, så även om jag inte känner att jag har tid att bli bra på det så vill jag träna det lite mer än vad jag gör. Att få en kvalitetsträning i veckan skulle vara toppen. Kanske ska jag våga mig med på lördag och se hur det går.
Efter pratet så körde vi Bobbos löptest för första gången. Jogg upp till Sundbornsvägen och sedan full rusning tillbaka. 1,57 km sa min klocka att det var. Benen var lagom sega eftersom det var första löppasset efter lördagens ansträngning. Det som gjorde mest ont var dock lungorna, och jag är fortfarande lätt hostig. Hoppas det inte är någon förkylning på gång! På söndag ska jag nämligen springa lång-DM i Rättvik, och efter framgången i Ludvika har jag höjt förhoppningarna lite.
Löptestet klarades i alla fall av på 6.05, vilket jag tycker är godkänt för min del. Jag hade tre killar framför mig, men var inte så långt ifrån. Lite mer vilja så hade jag nog kunnat hålla rygg på Erik, men viljan att plåga mig själv var inte riktigt på topp idag. Nästa gång så...
Jag har en förhoppning att kunna vara med på något slalompass i veckan med dem som är lite bättre. Vuxengruppen på måndagarna blir inte slalomträning, det blir mer lattja runt och ha kul. Jag tycker slalom är riktigt roligt, så även om jag inte känner att jag har tid att bli bra på det så vill jag träna det lite mer än vad jag gör. Att få en kvalitetsträning i veckan skulle vara toppen. Kanske ska jag våga mig med på lördag och se hur det går.
Efter pratet så körde vi Bobbos löptest för första gången. Jogg upp till Sundbornsvägen och sedan full rusning tillbaka. 1,57 km sa min klocka att det var. Benen var lagom sega eftersom det var första löppasset efter lördagens ansträngning. Det som gjorde mest ont var dock lungorna, och jag är fortfarande lätt hostig. Hoppas det inte är någon förkylning på gång! På söndag ska jag nämligen springa lång-DM i Rättvik, och efter framgången i Ludvika har jag höjt förhoppningarna lite.
Löptestet klarades i alla fall av på 6.05, vilket jag tycker är godkänt för min del. Jag hade tre killar framför mig, men var inte så långt ifrån. Lite mer vilja så hade jag nog kunnat hålla rygg på Erik, men viljan att plåga mig själv var inte riktigt på topp idag. Nästa gång så...
måndag 24 augusti 2009
Löjligt lycklig :)
Har paddlat igen :) Av någon anledning kommer jag alltid från slalompassen med ett brett leende på läpparna. Det är helt enkelt bara så vansinnigt kul att jag blir alldeles löjligt lycklig :)
Nä, nu ska jag äta. Är nämligen grymt hungrig också. Var bara tvungen att berätta för världen hur otroligt trevligt livet är när man har paddlat ;)
Nä, nu ska jag äta. Är nämligen grymt hungrig också. Var bara tvungen att berätta för världen hur otroligt trevligt livet är när man har paddlat ;)
söndag 23 augusti 2009
Racerapport
Igår körde jag och Andreas vår andra multisporttävling ihop. Det var Kristinehamn adventure race som gick vid Lunedets friluftsområde utanför Karlskoga.
Uppladdningen var inte särskilt bra. Min stackars mage reagerade på något i vår middag så jag låg och vred mig hela natten och fick bara några timmars ordentlig sömn. På morgonen försökte jag få i mig frukost, men den ville inte stanna kvar så jag kom till tävlingen med tom mage. Jag kände mig ändå inte särskilt dålig, så vi bestämde oss för att starta lugnt och hoppas att det skulle bli bättre. Det går ju alltid att bryta.
Banan startade med 9 km snitslad löpning på stigar, grusvägar och i obanad terräng. Det var en riktigt trevlig bana, och efter att Andreas släpat mig en bit på grusväg i början så piggnade jag till och kunde till och med gå upp och dra lite när vi kom ut i skogen. Vi kompletterar varandra ganska bra där - han är starkare på väg medan jag är starkare i skogen - så att vi hade ett snöre mellan oss den här gången var ett bra drag. Det hade vi båda nytta av!
In till växling var vi 8 minuter efter första mixlag, och låg på en 5:e plats av 8 startande. Nu var det dags att hoppa på cyklarna för mtb-orientering. Banan gick helt och hållet på väg och grusväg, och här kände vi att vi ligger efter med cykelträningen. Vi tog dessutom ett uselt vägval till en av kontrollerna och tappade ner ända till 8:e plats efter denna sträcka.
Tredje sträckan var dock orientering, och där är vi starka. Redan till första kontrollen kom vi ikapp ett lag, och in till växlingen hade vi plockat ett till. Härligt! Det gav självförtroende inför resten av tävlingen eftersom vi visste att det hela avslutades med en lång orientering.
Ut på paddlingen låg vi alltså 6:a. Paddling är vår klart svagaste gren, och kanadensare har vi ju nästan aldrig tränat i. Styrningen fungerade för det mesta bra med Andreas vid rodret, mot mitten gick det dock rätt mycket i sicksack ett tag innan skärpan kom tillbaka. Största problemet här är nog att åtminstone jag tappar tävlingsgnistan. Det känns snarare som att man är på utflykt! Vi har alldeles för kul och pratar alldeles för mycket för att det ska gå särskilt snabbt. Å andra sidan gör vi ju det här framförallt för att det är kul, så att vi tappar några minuter kan väl vara ok då.
Dags för mtb igen, och med en snabb växling gick vi ut som 6:a igen trots att vi tappat förbi ett lag på paddlingen. Nu slog dock en tillfällig förvirring in, och vi cyklade lite för långt på en grusväg. Tillbaka och in på rätt väg igen blev vi snart omcyklade av laget som paddlat förbi oss. Den här sträckan försökte vi bara kämpa på och inte tappa för mycket på deras ryggar. Vi tappade dem på väg mot näst sista kontrollen - men mötte dem snart igen eftersom de bommat. Triumf igen för våra orienteringskunskaper alltså! En riktigt rolig nerförslöpa nerför slalombackens liftgata gav åtminstone mig en kick och hjälpte till att återställa krafterna inför den sista sträckan.
10 km orientering avslutade alltså tävlingen. In till växling låg vi 6:a, med två lag som kom in medan vi bytte skor och alltså inte var särskilt långt efter. Här kände vi oss dock rätt trygga på att kunna hålla undan! Orientering är vi bra på och vi hade tillräckligt med skärpa kvar för att gå rätt. Vi gick i mål efter 8 timmar och 58 minuter, nöjda med vår prestation. Till de slutliga resultaten hade några lag diskats för felstämpling och ett lag brutit, så vi slutade på en 3:e plats - inte illa!
Jämfört med Kolmården var det här en tuffare bana. Vi hade bättre flyt både på banan och i växlingarna, vi hade inte så djupa svackor utan lyckades hålla energin uppe bättre. Att vi hade ett snöre på löpsträckorna var definitivt lyckat - vi turades om att dra och det kändes bra. Allt som allt är vi grymt nöjda med vår insats och räknar med att köra något mer lopp framöver. Kanske i höst, annars till våren!
Uppladdningen var inte särskilt bra. Min stackars mage reagerade på något i vår middag så jag låg och vred mig hela natten och fick bara några timmars ordentlig sömn. På morgonen försökte jag få i mig frukost, men den ville inte stanna kvar så jag kom till tävlingen med tom mage. Jag kände mig ändå inte särskilt dålig, så vi bestämde oss för att starta lugnt och hoppas att det skulle bli bättre. Det går ju alltid att bryta.
Banan startade med 9 km snitslad löpning på stigar, grusvägar och i obanad terräng. Det var en riktigt trevlig bana, och efter att Andreas släpat mig en bit på grusväg i början så piggnade jag till och kunde till och med gå upp och dra lite när vi kom ut i skogen. Vi kompletterar varandra ganska bra där - han är starkare på väg medan jag är starkare i skogen - så att vi hade ett snöre mellan oss den här gången var ett bra drag. Det hade vi båda nytta av!
In till växling var vi 8 minuter efter första mixlag, och låg på en 5:e plats av 8 startande. Nu var det dags att hoppa på cyklarna för mtb-orientering. Banan gick helt och hållet på väg och grusväg, och här kände vi att vi ligger efter med cykelträningen. Vi tog dessutom ett uselt vägval till en av kontrollerna och tappade ner ända till 8:e plats efter denna sträcka.
Tredje sträckan var dock orientering, och där är vi starka. Redan till första kontrollen kom vi ikapp ett lag, och in till växlingen hade vi plockat ett till. Härligt! Det gav självförtroende inför resten av tävlingen eftersom vi visste att det hela avslutades med en lång orientering.
Ut på paddlingen låg vi alltså 6:a. Paddling är vår klart svagaste gren, och kanadensare har vi ju nästan aldrig tränat i. Styrningen fungerade för det mesta bra med Andreas vid rodret, mot mitten gick det dock rätt mycket i sicksack ett tag innan skärpan kom tillbaka. Största problemet här är nog att åtminstone jag tappar tävlingsgnistan. Det känns snarare som att man är på utflykt! Vi har alldeles för kul och pratar alldeles för mycket för att det ska gå särskilt snabbt. Å andra sidan gör vi ju det här framförallt för att det är kul, så att vi tappar några minuter kan väl vara ok då.
Dags för mtb igen, och med en snabb växling gick vi ut som 6:a igen trots att vi tappat förbi ett lag på paddlingen. Nu slog dock en tillfällig förvirring in, och vi cyklade lite för långt på en grusväg. Tillbaka och in på rätt väg igen blev vi snart omcyklade av laget som paddlat förbi oss. Den här sträckan försökte vi bara kämpa på och inte tappa för mycket på deras ryggar. Vi tappade dem på väg mot näst sista kontrollen - men mötte dem snart igen eftersom de bommat. Triumf igen för våra orienteringskunskaper alltså! En riktigt rolig nerförslöpa nerför slalombackens liftgata gav åtminstone mig en kick och hjälpte till att återställa krafterna inför den sista sträckan.
10 km orientering avslutade alltså tävlingen. In till växling låg vi 6:a, med två lag som kom in medan vi bytte skor och alltså inte var särskilt långt efter. Här kände vi oss dock rätt trygga på att kunna hålla undan! Orientering är vi bra på och vi hade tillräckligt med skärpa kvar för att gå rätt. Vi gick i mål efter 8 timmar och 58 minuter, nöjda med vår prestation. Till de slutliga resultaten hade några lag diskats för felstämpling och ett lag brutit, så vi slutade på en 3:e plats - inte illa!
Jämfört med Kolmården var det här en tuffare bana. Vi hade bättre flyt både på banan och i växlingarna, vi hade inte så djupa svackor utan lyckades hålla energin uppe bättre. Att vi hade ett snöre på löpsträckorna var definitivt lyckat - vi turades om att dra och det kändes bra. Allt som allt är vi grymt nöjda med vår insats och räknar med att köra något mer lopp framöver. Kanske i höst, annars till våren!
fredag 21 augusti 2009
Wish us luck!
Jepp, nu är packningen i stort sett klar - ska bara packa ner lite mer mat och gå en sväng med Wilma innan avfärd. Sedan drar vi till Lunedet utanför Karlskoga där tävlingen går av stapeln imorrn. Packningsångesten har dragit över och nu återstår mest förväntan (tävlingsnerverna slår inte till förrän imorrn...)!
Detta står alltså på programmet för morgondagen:
8 km trail-löpning
20 km MTB
3 km orientering
12 km paddling
12 km MTB
10 km orientering
Som rubriken säger - wish us luck!
Detta står alltså på programmet för morgondagen:
8 km trail-löpning
20 km MTB
3 km orientering
12 km paddling
12 km MTB
10 km orientering
Som rubriken säger - wish us luck!
torsdag 20 augusti 2009
Packningsångest
Ok, nu var det slut på det okarakteristiskt lugna humöret och istället har packningsångesten satt in. Hur många gånger kan man läsa igenom en packlista för att lista ut om man glömt något?
Trots dubbelkoll mot förra tävlingens packlista, och förrförra tävlingens packlista (och båda gångerna funkade ju alltsammans finfint), och trots att alla växlingar är på samma ställe så känns det som att jag inte har full koll.
Nåja, det brukar ju fixa sig...och formen är i alla fall god!
Trots dubbelkoll mot förra tävlingens packlista, och förrförra tävlingens packlista (och båda gångerna funkade ju alltsammans finfint), och trots att alla växlingar är på samma ställe så känns det som att jag inte har full koll.
Nåja, det brukar ju fixa sig...och formen är i alla fall god!
onsdag 19 augusti 2009
Sol, vatten, fika... en bra dag på jobbet :)
Idag var en sån där bra dag på jobbet igen. Enda problemet var väl att det var så mycket vatten i dikena att jag fick gå dubbelt så långt som jag tänkt. Till slut plumsade jag ändå i ett hål och fyllde upp båda kängorna, så sista kilometrarna skvishade det fint om fötterna :D
Wilma var nöjd med att få lerbada i massor med pölar - vi var ute i ett myrområde hela dagen och plaskade så hon fick många chanser att blöta ner sig.
I morgon ska vi också ut i fält, sköna dagar nu!
Lägesrapport
Var ute med Andreas och sprang en sväng igår. Vi testade ett snöre så vi har lite draghjälp att ta till när det blir tungt på lördag. Det funkade fint och vi hittade en bra längd på snöret. Härligt löpväder och ett skönt pass - det känns bra inför lördag. Sen får vi väl se vem som drar vem, vi är ju rätt jämna så vi får väl se vem som har störst svackor den här gången.
Jag är så okarakteristiskt lugn inför det här racet. Har inte ens börjat fundera på vad jag ska packa med. Idag måste jag nog ta hand om cykeln lite i alla fall, kolla att alla delar sitter fast och smörja upp den lite.
Idag ska jag ut i solskenet och traska runt på ett framtida naturreservat - ibland har man tur med vädret! Ska ta med mycket fika och hoppas på att myggen inte är alltför aggressiv!
Jag är så okarakteristiskt lugn inför det här racet. Har inte ens börjat fundera på vad jag ska packa med. Idag måste jag nog ta hand om cykeln lite i alla fall, kolla att alla delar sitter fast och smörja upp den lite.
Idag ska jag ut i solskenet och traska runt på ett framtida naturreservat - ibland har man tur med vädret! Ska ta med mycket fika och hoppas på att myggen inte är alltför aggressiv!
lördag 15 augusti 2009
Positiv överraskning
I morse var det nära att jag inte åkte iväg på orienteringen. Jag kände mig seg i kroppen och funderade på om det var någon mening eller om det bara skulle bli ett enda långt lidande. 7,5 km i stark kupering i Ludvika-terräng brukar vara jobbigt nog även när man är pigg.
Till slut bestämde jag mig för att jag behöver träna orientering. Fokus sattes därför helt på orienteringstekniken - jag bestämde mig för att jogga runt men gå rätt, och ta så många stopp som behövdes för att spika kontrollerna.
Det visade sig vara helt rätt taktik. Det var härlig orientering i riktig storskog, nästan inga stigar utan bara riktig orientering. Jag höll mig lugn och säker hela banan och hade full koll på var jag var. Det kändes helt enkelt riktigt bra. Tempot var inte så högt, men jag joggade på och fick in någon sorts flyt över stock och sten ändå. När jag började komma ikapp fler och fler konkurrenter kändes det ännu bättre, men jag stålsatte mig för att inte börja rusa iväg utan fortsatte med min säkra orientering.
Resultatet blev en förvånande andraplats - bäst av Kåre-tjejerna idag. Härligt! Som grädde på moset fick jag gå på prisutdelning och vann en matberedare - det kändes som man var en liten D12 igen som stod vid repet och hängde framför prisbordet :)
Så här sprang jag:
Till slut bestämde jag mig för att jag behöver träna orientering. Fokus sattes därför helt på orienteringstekniken - jag bestämde mig för att jogga runt men gå rätt, och ta så många stopp som behövdes för att spika kontrollerna.
Det visade sig vara helt rätt taktik. Det var härlig orientering i riktig storskog, nästan inga stigar utan bara riktig orientering. Jag höll mig lugn och säker hela banan och hade full koll på var jag var. Det kändes helt enkelt riktigt bra. Tempot var inte så högt, men jag joggade på och fick in någon sorts flyt över stock och sten ändå. När jag började komma ikapp fler och fler konkurrenter kändes det ännu bättre, men jag stålsatte mig för att inte börja rusa iväg utan fortsatte med min säkra orientering.
Resultatet blev en förvånande andraplats - bäst av Kåre-tjejerna idag. Härligt! Som grädde på moset fick jag gå på prisutdelning och vann en matberedare - det kändes som man var en liten D12 igen som stod vid repet och hängde framför prisbordet :)
Så här sprang jag:
Sträcktider: http://www.obasen.nu/winsplits/online/sv/default.asp?page=table&databaseId=12339&categoryId=2
fredag 14 augusti 2009
Till er kartnördar
Här är kartan från gårdagens träning med mina vägval. Förbättringspotential finns helt klart! Notera att jag var på väg rakt mot första kontrollen när jag började tvivla och drog vänster mot den andra gaffeln istället...
Jag lägger med kartan från förra torsdagen också, det gick bättre men inte heller prickfritt.
torsdag 13 augusti 2009
Felsökning
Ol-träningen idag gav klart besked om vad som är min största brist just nu. Mitt största problem är helt enkelt brist på självförtroende vad gäller ol-tekniken. Jag blir tveksam, börjar lyssna och titta efter andra i skogen, tappar koncentrationen och det tar alldeles för lång tid att hitta kontrollerna. Idag insåg jag dock att jag faktiskt orienterar bättre än jag tror - hade jag bara litat på mig själv hade jag kommit spik på första kontrollen. Nu tittade jag för mycket på andra och då blev det istället en bom.
Frågan är då hur jag ska få upp självförtroendet igen. Jag tror att jag tagit ett första steg idag genom att inse var problemet ligger. Nu gäller det att gå tillbaka till grunderna och köra några banor eller teknikintervaller med rätt enkla kontroller och utan störning. Jag får väl se till att vara ensam i skogen, helt enkelt. Tävlingen i Ludvika på lördag blir nog rätt bra, tror jag. Individuell start och långdistans så att man har tid på sig att komma in i det och inte behöver köra i högsta tempo.
Får jag bara till några bra kontrolltagningar så att jag känner att jag är på rätt spår så tror jag både självförtroende och teknik kommer tillbaka rätt snabbt.
Frågan är då hur jag ska få upp självförtroendet igen. Jag tror att jag tagit ett första steg idag genom att inse var problemet ligger. Nu gäller det att gå tillbaka till grunderna och köra några banor eller teknikintervaller med rätt enkla kontroller och utan störning. Jag får väl se till att vara ensam i skogen, helt enkelt. Tävlingen i Ludvika på lördag blir nog rätt bra, tror jag. Individuell start och långdistans så att man har tid på sig att komma in i det och inte behöver köra i högsta tempo.
Får jag bara till några bra kontrolltagningar så att jag känner att jag är på rätt spår så tror jag både självförtroende och teknik kommer tillbaka rätt snabbt.
...och flytet också :)
Igår var en bra dag. Efter jobbet drog jag iväg till Hosjöholmen med Andreas för lite paddling. Det blev ett kort men bra slalompass. Jag hade mycket bättre flyt idag än jag har haft på länge. Det kändes - åtminstone emellanåt - som att jag jobbade mer med vattnet än mot det, skön känsla! Kanske beror det på att vattnet sjunkit en bit - det går inte lika fort och ser framförallt inte alls lika läskigt ut så jag vågade gå ut ordentligt i vågen i övre delen för att få fart över i traversen. Passet avslutades dock abrupt med att Andreas satte sig på en vass sten och gjorde ett ordentligt jack i kajaken, så det blev att gå in och avsluta med lite styrka i gymet istället. Inget som inte går att laga, men det kändes lite onödigt.
Senare framåt kvällen gick jag och Wilma ut på en liten promenad som bara blev längre och längre. Det var så skön luft ute, lagom varm och mjuk, så det kändes inte alls särskilt lockande att vända hemåt. Det var nästan tur att det började mörkna, annars hade vi nog inte varit hemma än...
Ikväll blir det SM-kavle-träning i Sörskog, lär bli jobbigt! Hade varit klart lindrigare att cykla med friluftsfrämjandet, men no pain, no gain...
Senare framåt kvällen gick jag och Wilma ut på en liten promenad som bara blev längre och längre. Det var så skön luft ute, lagom varm och mjuk, så det kändes inte alls särskilt lockande att vända hemåt. Det var nästan tur att det började mörkna, annars hade vi nog inte varit hemma än...
Ikväll blir det SM-kavle-träning i Sörskog, lär bli jobbigt! Hade varit klart lindrigare att cykla med friluftsfrämjandet, men no pain, no gain...
onsdag 12 augusti 2009
Suget är tillbaka
Idag känner jag mig pigg och frisk igen - skönt! Några dagars påtvingad vila har gjort att jag är piggare än på länge och toksugen på att träna, inget ont som inte för något gott med sig :D
Ikväll blir det paddling, härligt! För morgondagen slits jag mellan två roliga träningspass. Jag borde köra SM-stafett-träning med Kåre, men är nog lite mer sugen på att cykla med friluftsfrämjandet som ska ta en tur till Källslätten. Svåra val...
Jag har fortsatt grubbla lite över eventuella målsättningar för hösten, och nu har jag åtminstone bestämt mig för att springa SM medeldistans :D Jag ska ändå åka ner till Småland för att springa SM-kavlen som går samma helg, så då kan jag lika gärna köra medeldistansen också. Det vore jäkligt roligt att ta sig till final, men då måste jag definitivt höja mig några snäpp både vad gäller ol-tekniken och vad gäller tempot i skogslöpningen. Uthållighet är jag rätt bra på just nu, däremot saknas fart!
På lördag väntar långdistans i Ludvikaskogarna, höstpremiär i orienteringsskogen för min del. Det ska bli intressant att se hur mycket jag orkar springa på i skogen, och om tekniken börjar falla på plats lite mer nu när jag kört några träningsorienteringar. Mmm, nu ser jag fram emot hösten igen!
Ikväll blir det paddling, härligt! För morgondagen slits jag mellan två roliga träningspass. Jag borde köra SM-stafett-träning med Kåre, men är nog lite mer sugen på att cykla med friluftsfrämjandet som ska ta en tur till Källslätten. Svåra val...
Jag har fortsatt grubbla lite över eventuella målsättningar för hösten, och nu har jag åtminstone bestämt mig för att springa SM medeldistans :D Jag ska ändå åka ner till Småland för att springa SM-kavlen som går samma helg, så då kan jag lika gärna köra medeldistansen också. Det vore jäkligt roligt att ta sig till final, men då måste jag definitivt höja mig några snäpp både vad gäller ol-tekniken och vad gäller tempot i skogslöpningen. Uthållighet är jag rätt bra på just nu, däremot saknas fart!
På lördag väntar långdistans i Ludvikaskogarna, höstpremiär i orienteringsskogen för min del. Det ska bli intressant att se hur mycket jag orkar springa på i skogen, och om tekniken börjar falla på plats lite mer nu när jag kört några träningsorienteringar. Mmm, nu ser jag fram emot hösten igen!
tisdag 11 augusti 2009
I natt jag drömde...
Sedan jag började jobba igen så har jag drömt så otroligt detaljerade och invecklade drömmar som känns fullkomligt verkliga. Förmodligen är det bara så att jag kommer ihåg dem eftersom jag väcks av väckarklockan mitt i dem. Härom natten drömde jag att jag var vid Kärringforsen. Paddlade störtlopp, värmde upp, allt kändes super. Jag var så trygg och säker på att jag skulle köra bra att jag ställde mig på startlinjen heltaggad och full av förväntan. Precis när jag skulle paddla iväg ringer klockan. Nej! Jag ville ju paddla! Stor besvikelse.
Kanoter och paddling är med en hel del, jag har också hunnit drömma att en kompis köpte ett hus med stora uthus, där hon efter inköpet upptäckte att ett helt gammalt ledder var fullt med kanoter av alla de slag. Naturligtvis ville hon inte ha dem själv så jag fick botanisera fritt. Går väl in under kategorin önskedrömmar :D
I natt drömde jag dock inget så spännande utan nu var det mer jobbrelaterat. En markägare ringde och jag försökte höra genom mobilknastret vad han sa, det var naturligtvis en av de här gubbarna som bara muttrar fram det han ville ha sagt, på någon Mora-dialekt naturligtvis. Nåja, jag lyckades till slut höra vad han ville få fram (något med var han ville elda upp en Valbumässa...) och löste problemet innan klockan väckte mig igen. Fin start på dagen när man börjar jobba redan i sömnen!
Jag börjar i alla fall känna mig lite friskare igen från min lilla förkylning, så imorrn kanske det kan bli någon träning igen. Hoppas på det!
Idag kommer förresten vår lilla guldklimp hem igen, hon har varit på sommarlov hos mina föräldrar några dagar. Jag har definitivt börjat sakna henne så igår tittade jag på lite gamla hundbilder. Det känns inte alls länge sedan hon var så här liten:
Ibland var hon ett litet monster...
Kanoter och paddling är med en hel del, jag har också hunnit drömma att en kompis köpte ett hus med stora uthus, där hon efter inköpet upptäckte att ett helt gammalt ledder var fullt med kanoter av alla de slag. Naturligtvis ville hon inte ha dem själv så jag fick botanisera fritt. Går väl in under kategorin önskedrömmar :D
I natt drömde jag dock inget så spännande utan nu var det mer jobbrelaterat. En markägare ringde och jag försökte höra genom mobilknastret vad han sa, det var naturligtvis en av de här gubbarna som bara muttrar fram det han ville ha sagt, på någon Mora-dialekt naturligtvis. Nåja, jag lyckades till slut höra vad han ville få fram (något med var han ville elda upp en Valbumässa...) och löste problemet innan klockan väckte mig igen. Fin start på dagen när man börjar jobba redan i sömnen!
Jag börjar i alla fall känna mig lite friskare igen från min lilla förkylning, så imorrn kanske det kan bli någon träning igen. Hoppas på det!
Idag kommer förresten vår lilla guldklimp hem igen, hon har varit på sommarlov hos mina föräldrar några dagar. Jag har definitivt börjat sakna henne så igår tittade jag på lite gamla hundbilder. Det känns inte alls länge sedan hon var så här liten:
Ibland var hon ett litet monster...
Men det blev ju ordning på henne också till slut :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)