...känns det som.
Här har det hänt lite saker och jag har inte orkat/velat skriva något på ett tag. Men nånstans lär man väl börja igen. Kontentan av vad som hänt är väl att jag avslutat ett 11 år långt förhållande, något som visserligen kändes som att det var rätt beslut och det oundvikliga steget att ta, men det gör ju det inte roligare direkt. Det blir också så mycket som måste fixas med hus som ska säljas och allt sånt. På 11 år hinner man dela på rätt mycket.
På den positiva sidan så kan man väl säga att det känns bra att ha börjat mitt nya liv, och jag ser fram emot allt som kommer hända i vår. Jag har fantastiska vänner, och jag har till och med den otroliga turen att en av dem blivit mer än en vän. Jag ser också fram emot var det kommer att leda, det kommer inte alltid vara lätt framöver men på det stora hela tror jag att det vill bli bra den här gången också.
1 kommentar:
Asch då, sådant där är så oerhört jobbigt. En tröst är väl att ni inte hade några barn ihop (antar jag).
Skönt att äntligen ta steget och gå vidare, mycket ångest innan man kommer så långt. Men det brukar vara vändpunkten mot bara bättre saker även om det gör ont som fan!
Hoppas det löser sig snabbt och så smärtfritt det nu går!
*kram*
Skicka en kommentar