Det är väldigt skönt när man har äntligen är klar med något riktigt stort och knepigt, att känna att man gjort ett bra jobb. Inte perfekt, det finns alltid sådant som inte gått riktigt som det var tänkt, men absolut tillräckligt bra och kanske lite till.
Jag har jobbat med en stor projektansökan i nästan ett år. Det började med förberedelser, sedan att söka pengar till skrivandet (jo, så stor ansökan är det...), och så slutligen att skriva hela rasket. Massor med kontakter med folk både inom och utom huset har det varit, och massor med bläddrande i regler och riktlinjer för ansökan. Jag har jobbat med den här typen av projekt tidigare, men det här var första gången jag var ansvarig för skrivandet av ansökan.
Vi var som tur var två som jobbade ihop, annars hade det nog inte gått. Vi har jobbat riktigt bra tillsammans, ett tight team som täckte upp varandras svaga sidor, och då är det naturligtvis ännu mer tillfredsställande att också vara två som delar på nöjet med att vara färdiga. Vi kan ge både oss själva och varandra en klapp på axeln nu när det hela är inskickat. Besked om vi får pengarna dröjer länge än, det kommer inte slutgiltigt förrän nästa sommar. Att kunna luta sig tillbaka och hålla tummarna med vetskapen om att vi i alla fall gjort vad vi kunnat för att det ska gå vägen är ändå en väldigt skön känsla trots att vi inte vet vilken respons vi får från dem som delar ut pengarna.
Nu har jag visserligen en väldig massa saker som legat och surnat medan jag slitit med ansökan, så någon rast och ro får man ju inte på det här stället. Då är det ännu viktigare att faktiskt ta vara på känslan att vara nöjd med det som faktiskt är klart, istället för att bara tänka på allt som inte hunnit bli gjort. Det kan jag vara dålig på, men den här gången känns det som jag lyckats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar