Sportkullan AR - ett långt multisportäventyr från Älvdalen till Mora

Förra helgen körde jag multisporttävlingen Sportkullan AR, längsta klassen förstås :) Jag hade en fantastisk dag där jag kände mig ruggigt stark - i alla fall efter att benen hämtat sig från den tuffa starten upp mot Rämma. Förutom de trötta benen på cyklingen på första sträckan så hade jag nog inte en svacka. Helt underbar känsla. 

Jag har siktat på sportkullan sedan tidigt i våras, när Ida fixade sponsorer till anmälningsavgiften och vi anmälde fyra lag från klubben. Som det ofta blir så droppade dock några lagmedlemmar av, och jag var rädd att jag inte skulle få ihop något lag till den längsta klassen. Eva-Lisa och Ulrika kom dock in som räddande änglar och ville gärna utmana sig själva, trots att de inte kört något av den här längden förut. Vi hann inte träna ihop alls nästan, utan det mesta fick lösas genom en mängd meddelanden över facebook. Målet var därför att ta sig runt banan, att hålla en takt som vi orkade med och att helt enkelt röra oss framåt hela tiden, något som vi lyckades väldigt bra med.

Segrartid var beräknad till ca 9 timmar, men där uppfyllde vi inte riktigt banläggarens förväntningar. Segrande lag KMS Team Ullmax 1 gick i mål efter knappt 14 timmar, och mitt lag KMS Team Ullmax 3 var ute hela 16 timmar. Det blev alltså en riktig heldag ute i skogarna!

Jag hade inte velat stryka en meter av banan - den var riktigt fint lagd och vi njöt av vyerna som öppnade upp sig när vi kom till en ny utsikt. Utsikter var det för övrigt gott om, och vi fick plocka en del höjdmeter på cykeln! Allra mest tid och km tillbringades på cykelsadeln. Här ser ni hela banan med våra vägval; det lila strecket indikerar mtb, det gröna löpning och det blå madrasspaddling.

Hela banan, med våra vägval. 

Vi startade kl 07.00 på Älvdalens flygfält. Efter starten på flygrakan visslade vi till och från på Top Gun-temat resten av dagen. Det var många höjdmeter till ettan, och vi valde att ta asfaltvägen. Det var ett bra val och trots mina trötta ben som inte gick sådär särdeles snabbt uppför så låg vi tvåa här. Upp till tvåan blev vi sedan ikappcyklade, och låg på tredje plats resten av den här cykelsträckan. 

Jag tycker det var roligt att vi fick en sträcka riktig orientering. Tyvärr fick en av mina lagkompisar krampkänning när vi kom ut i skogen, så vi fick satsa på att försöka ta oss fram så fort låren tillät. Jag orienterade i alla fall bra, spik på.

Dags att cykla igen - ut på den långa cykelsträckan. Efter ett mindre bra vägval på en stig ut från växlingen - här hade asfalten definitivt gått snabbare - fortsatte det bra. Här valde vi att släpa cykel för att korta vägen mellan kontroll 11 och 12, ett bra val eftersom det var riktigt lång omväg annars. Det var lättsläpat hela vägen, och det tjänade vi på. Ulrika råkade ut för en lite läskig grej mellan 9 och 10 när hennes bakhjul började wobbla i en lång nerförsbacke. Det var halvvägs ur den ena dropouten, och det var verkligen tur att det inte lossnade i full fart. Det hade kunnat gå illa! När vi grejade med detta blev vi omcyklade av KMS Ullmax 2, och nu låg vi fyra och sist resten av tävlingen.

Stärkta av det lyckade släpandet så valde vi att chansa på ett till vägval rakt genom terrängen. Jag skulle ha lyssnat på magkänslan som sa att det nog inte var någon bra idé (när något heter "oxbrottet" på kartan kanske man ska dra öronen åt sig), men det var ju så långt runt... nåväl, vi stegade på över myren och gjorde det bästa av situationen. Framåt kom vi ju i alla fall! Sedan var det bara avslutningen kvar, och där valde vi att kliva uppför i slalombacken i Grönklitt i etapper, vi siktade på djuren i barnbacken och betade av dem ett efter ett. Jag var fortsatt oförklarligt pigg, så jag hjälpte till att snodda cykel så gott det gick uppför backen.

Nu hade vi klarat av de långa cykelsträckorna och hade den långa löpningen kvar. Tyvärr kom krampkänningarna tillbaka för Eva-Lisa, och i kombination med en rejäl energisvacka så gick det inte fort på denna sträcka. Vi jobbade oss dock konstant framåt, och stod inte stilla många sekunder ens när det var som tyngst. Jag har ju kört sånt här förr, men det hade inte mina lagkamrater, och jag är imponerad över hur dom jobbade sig igenom svackorna. Själv fortsatte jag vara pigg och stark, och försökte hjälpa till att snodda så mycket det gick. Kramp är dock svårt - då hjälper det inte med draghjälp. Äntligen var vi framme vid växlingen till madrasspaddling, och där väntade lätt oroliga tävlingsledare och support som förväntade sig sura och trötta miner. Inte då! Vi var väl kanske inte fullt så glada på den här sträckan som tidigare, men det var inte nåt större fel på humöret. Hur underbart var det inte att nu få lägga sig på luftmadrass och flyga nerför forsen? Vila benen, svalka sig från värmen och dessutom ha riktigt roligt. Rekommenderas!

Nu kändes det som vi bara hade spurten kvar, och uppiggade satte vi oss på cykeln igen. Ulrika bjöd på marsipanrosor i växlingen, och vi kände att nu är det ingen tvekan om att vi fixar resten. Vi valde att släpa cykel en liten kortis igen, och det tjänade vi nog en hel del på. 

Sista biten in mot Mora var riktigt fin cykling på fantastiska stigar. Såna där barriga smala stigar utan en enda rot. När vi kom in till Öna för att växla till luftmadrass igen var solen på väg ner och nu var det lite småkyligt. På väg ut mot älven skrämde vi en bäver som plaskade till ljudligt med svansen. Vi valde att jogga genom campingen med madrasserna och nu höll benen faktiskt fortfarande för att jogga genom Mora via Gustav Vasa-statyn med den sista kontrollen och sedan till målet, påhejade av partygäster i den sena lördagkvällen. Kl 23 ungefär var vi äntligen i mål, efter 16 timmars tävlande. Bitvis jobbigt, hela tiden roligt och framförallt hela tiden med helt rätt inställning. Tack till mina lagkamrater som kämpade sig igenom och hela tiden höll humöret uppe även när det var lite tungt, och tack till Per och Börje som körde cyklar, pumpade luftmadrasser, försökte trycka i oss mat och hejade på oss vid växlingarna! Det blev en lång dag även för supporten.