Att vara klok

Det är så himla roligt att träna när det inte gör ont. Särskilt när det nu är en långhelg med möjlighet att komma ut i dagsljuset. Idag tänkte jag ut och springa. Sedan kollade jag in på Funbeat, och insåg att jag råkat träna (åtminstone något) varje dag den här veckan. Med rätt tunga aktiviteter ur "rump-perspektiv" de senaste tre dagarna (jag känner mig lite som Ludmila med min "rompa" som jävlas...). Därför tänker jag nog vara klok, även om det tar emot. Det får bli lite yoga istället - för uppmjukning är jag fortfarande i skriande behov av.

Igår var jag till Hovfjället och åkte telisar. Nu har jag åtminstone två skiddagar bakom bältet inför alpveckan... Det lär nog bli tufft, men oj, vad roligt det ska bli!

Ett nålstick närmare?

Jag har inte skrivit något om min eländes höft här på länge, eftersom jag är så trött på mitt eget gnäll. Nu tänker jag dock ropa hej (mot bättre vetande?), eftersom det känns som jag ser någon sorts ljus i tunneln. Jag har med hjälp av massör och kiropraktor blivit lite bättre, men det har gått väldigt sakta framåt. Nu har dock kiropraktorn provat att köra in en nål i skinkan på mig, för att försöka få ordning på den trilskande muskel som inte vill vara med. Efter första gången jag blev stucken så kändes det bättre dagen efter, men sedan kom eländet tillbaka igen. Nu var jag dit i förrgår och igår kunde jag - för första gången på nästan 1,5 år - springa helt utan några känningar någonstans i vare sig ben, höft eller rygg! Idag var jag ute i fält och pulsade runt i jobbig bristande skare, något som också gjort rätt så ont det senaste året. Inga problem - inga känningar idag heller! Jag är väldigt glad att det äntligen händer något och passar på att njuta så länge det håller i sig.

Skidlek och stockeld

Nyår tillbringades i en liten fäbodstuga, långt från alla glamourösa festlokaler. Skidlek i solnedgång, grillning, trerätters mat värmd på gasolköket och en midnattstur upp på fäbodens högsta punkt för att se fyrverkerierna på avstånd i alla väderstreck. Allt detta tillsammans med goda vänner som också föredrar långkalsong framför långklänning. Jo, det var en riktigt härlig nyårshelg!

Jo, tävlingsinstinkt var det gott om. Även om det (nästan) var på skoj...

Guldglitter mot timmerväggarna. Rustik chic?

Glödande himmel speglar elden

Grön (h)jul

I brist på snö och skidåkning får man göra det bästa av situationen och njuta av barmarksträningen. Igår blev det därför ett skönt cykelpass på grusvägarna kring Forshaga. En och annan liten utflykt ut på stigar blev det också, men det var så eländes lerigt och blött att det inte var så mycket roligare än att nöta grusväg. Jag väntar på kylan istället och hoppas på hårda frusna stigar, om vi nu inte kan få nån snö.

God jul!

Tassa lätt genom skogen

Oavsett hur kul det är att paddla fors, åka telisar, cykla stig och allt vad jag nu börjat älska, så är det ändå något alldeles speciellt med att bara springa. Tassa lätt på snöpudrade stigar, gasa på lite extra där det snirklar sig bland stock och sten. Igår fick jag ett sådant euforiskt pass, förstärkt av känslan att vara helt ensam i den mörka vinternatten i min lilla pannlampsbubbla. Sådana turer behöver inte gå fort, jag räknar inte minuter eller kilometrar. Jag bara tassar på i mörkret och känner hur jag bubblar av lycka.

Ett svart hål

Idag var min far på besök, och vi åkte iväg för en lunch. När vi passerade det före detta vandrarhemmet vid Ulleberg sa min far: "där bodde vi när SM gick i Värmland". Jag mindes inget av detta - vare sig att jag sprungit SM i värmland eller att jag bott på vandrarhemmet. Kanske hade jag varit hemma förkyld? Jag var tvungen att kolla upp det sedan, och upptäckte att jag visst sprungit. Faktiskt gick en av tävlingarna till och med vid Sisu-gården i Forshaga. 2003 var det, och med tanke på resultaten är det kanske inte så konstigt att jag inte riktigt lagt tävlingarna på minnet - inte några lysande prestationer direkt. Riktigt usla, faktiskt. Å andra sidan var 2003 det år då jag tillbringade våren som utbytesstudent i Schweiz, så jag hade nog fokus någon helt annanstans. Ändå är det rätt läskigt att inte ha något som helst minne av det!

Jag måste nog leta upp kartorna och se om jag minns något av själva loppen - när man ser kartan framför sig brukar loppet spelas upp på näthinnan. Själva kringarrangemangen kring SM brukar ju inte lämna några större avtryck - man sätter sig i bussen, åker dit någon annan kör, bor på ännu ett vandrarhem och följer samma procedur som förra året. Så kanske är det svarta hålet inte så konstigt ändå.

Det stora julbaket

Idag kommer två vänner hit för det stora julbaket. Jag har nosat upp en bakstuga här i krokarna, och bokat den till eftermiddagen. För första gången i mitt liv ska jag baka tjockbulla helt själv och utan livlina. Min mor har alltid, alltid, varit med och gjort degen. Jag har hjälpt till med allt annars, men degen är ändå ett stort mysterium - särskilt för att hon aldrig gör lika två gånger i rad... Nu har vi fått instruktioner och med tanke på bakvanan hos oss borde det gå bra. Vi får väl se... Hoppas också nu att bakstugan är bra så det kan bli fler gånger!

Uppe med svartmesen

Jag gillar helgmornar. Inte för att jag sover så mycket längre än vanligt. Utan för att jag tycker väldigt mycket om att vara uppe innan resten av världen vaknar. Nu på vintern får man se hur månskenet övergår till gryning och sedan se de första solstrålarna smyga över trädtopparna. Då brukar också svartmesen ha vaknat. Han är först på fågelbordet, och framförallt först på den goda fårtalgen. Kanske vill han hinna äta innan de andra kommer och lägger beslag på den.

Tvåa att vakna är de andra mesarna. Talgoxe, blåmes, entita och talltita. Snart dyker nötväckan och pilfinkarna upp också. Sover längst verkar större hackspetten göra. Eller också har han något annat matställe han frekventerar. När han har kommit blir det upptaget på talgen långa stunder i sträck.

Igår kom äntligen domherrarna också. Fyra färgglada hannar och sex mer sobert färgade honor. Vackra de är!

En ny familjemedlem

Inte i min egen lilla familj, men i mina föräldrars! De har nämligen skaffat sig en liten labradortik, som nu fyllt åtta veckor och fått komma hem till byn. Så här söt är hon:

Hårda nypor

Mina skadeproblem vill inte riktigt ge med sig, och jag går nu till en massör här i stan som försöker hjälpa mig få ordning på mina trilskande muskler. Det är inte direkt någon avslappnande massage, om man säger så. Hon utkämpar en strid med mina spända muskler, och emellanåt vinner hon faktiskt även om mina muskler är rätt envisa de också. Efter den senaste massagen känner jag mig dock mer mörbultad än avslappnad!

Restaurangen är öppen!

Nu har vi äntligen fått upp vår fina fågelstuga. Dessutom har vi fått upp en stor fårtalg på ett träd. Det tog inte många minuter innan de första trevande talgoxarna var framme och smakade. Efter en kvart så är det nu full fart vid det nya fågelbordet och på talgen. När jag målade fönster på stugan kom Per in och sa: "Hoppas att de inte tror att fönstren är stora läskiga ögon.". De var lite försiktiga i början, men det gick snabbt över så de är för smarta för att låta sig skrämmas av sådana saker.

Så här ser de ut - våra matchande hus:

Kameler och hoppande rockor

Vår tur till Oman var en riktig fullträff. Massor med fågel, skön temperatur (nåja, lite varmt tyckte jag väl att det var emellanåt..) och trevligt folk.

Till en början blev det väldigt mycket fågelskådande. Både Per och jag var väldigt sugna på att ut till alla lokaler vi läst om innan resan, och våra förväntningar uppfylldes med råge! Framåt andra veckan var vi lite mer avkopplade och flikade in lite annat än fåglar. Lite snorkling och så bestämde vi oss för att testa dykning. Det var jag lite nervös för, men jag är jätteglad att vi gjorde det! Riktigt kul att se koraller, bläckfiskar, sjöstjärnor, muränor, nakensnäckor och massor med färgglada fiskar på nära håll. Jag kan väl inte påstå att jag blev biten på samma sätt som av forspaddlingen, men jag kan mycket väl tänka  mig att prova igen när vi reser till något varmt land. Det enda som var tråkigt var väl möjligen att man inte kan prata om allt man ser där nere, det blev bara en massa pekande. Det var också lite svårt att kontrollera flytförmågan till en början - första dyket kände jag mig som en jojo som åkte upp och ner hela tiden. Andra dyket gick det bättre!

Bilder från resan finns här :

Resa - oman 2011

En ny leksak

Vi ska ut och resa. Den här gången slår vi på stort och åker till Oman! Varför nu detta? Jo, där finns en massa rara fåglar. Europas övervintrare möter afrikanska arter på utflykt, typ. Plus de inhemska arterna då. Sedan hoppas vi på lite snorkling och att få se rockor, delfiner, skölpaddor och kanske en och annan knölval passera utanför kusten. Det har nämligen andra fågelskådare sett som varit där. En tubkikare är bra till mycket!

Det ska också bli väldigt, väldigt skönt att vara lite ledig. I år har jag nämligen bara haft tre veckors semester - en i april, en i maj och en i juli. Sedan var jag ju sjuk hela juni, men det var inte direkt någon vilsam upplevelse. Det är därför inte konstigt om energinivån är lite låg just nu!

Denna resa har fört med sig en del prylinköp. Däribland en gps, som jag just nu försöker ladda med kartor över de tilltänkta utflyktsmålen. Alltid kul med nya prylar :D

Teaser

Jag utlovade ju en liten teaser för fågelstugan. Färgen har varit väldigt trög på att torka eftersom det är lite kallt i vårt garage, men idag blev det dags för det andra lagret färg. Hela stugan får ni inte se förrän den är klar, men här kommer en liten teaser:

Vilken del av stugan det är får ni fundera ut själva :P

Att det inte blivit något bloggat under veckan beror också på att jag haft ohyggligt mycket att göra på jobbet. Jag har försökt få ihop en ansökan till Naturvårdsverket om pengar till att skriva en ansökan om EU-pengar för ett häftigt naturvårdsprojekt i Vänerskärgården. Deadline för ansökan blev en månad tidigare än väntat, och kom med relativt kort varsel med tanke på hur mycket jobb som måste göras. Denna vecka har därför spenderats vid datorn med att göra grova gissningar utifrån bristfälliga underlag för en preliminär projektbudget. Igår var det bara till att jobba så länge som behövdes, och det som skickades in kändes åtminstone så klart som vi kunde få det. Hoppas det räcker för att få skrivarmedel, då kan vi sätta igång med den verkliga planeringen!

Nördigt

Den stora fågelmatningen till baksidan börjar ta form. Allt är sågat, slipat och monterat och nu är det bara målningen kvar. I ett hörn i garaget stod några gamla färgburkar från när huset målades för något år sedan. Otroligt nog var färgen fortfarande i användbart skick, och nu är det första lagret färg på stugan. Det är faktiskt nästan pinsamt nördigt med en fågelstuga i samma färger som huset. Men så blir det :)

Äntligen

Idag var jag äntligen ut i min blå pärla igen. Eftersom Per ville ut och fågelskåda alldeles orimligt tidigt var jag på jobbet redan 05.45 i morse. Det positiva med det var att jag kunde gå hem redan vid tretiden (hurra!). Det gäller att ta vara på allt dagsljus man kan få den här tiden på året!

Våra vänner fåglarna

Den här helgen är vi äntligen hemma och pysslar lite. Nu ska fågelmatningen komma på plats! Mesarna har kalas hos grannen som redan fått upp både talgbollar, jordnötter och solrosfrön. Jag har hängt upp några talgbollar utanför köksfönstret som genast blev väldigt populära, men i groventrén står det säckar med solrosfrön och hampfrö som också ska ut. Vi har inte hittat någon riktigt bra foderautomat, så idag var vi och handlade plywood och lite småvirke för att bygga en egen. Det blir imorrn, det!

Vi var också på perenn-rea. 70% rea på det frusna elände som fanns kvar ute, så vi shoppade loss och hoppas att något överlever till våren. När det är billigt kan man ju chansa på några sorter som ligger lite på gränsen, jag ska bädda fint åt dem så finns det nog en chans att de överlever. Vi får väl hoppas på en bra vinter med lagom mycket snö som isolerar. Dessutom blev det lite lökar, några narcisser och en påse tulipa tarda. Sedan stora lila allium-bollar som jag hoppas ska bli en färgklick i trädgården nästa år. Rabatterna här är inte riktigt i ordning än, så jag har stoppat ner lökar lite här och där. Jag lär väl ha glömt var jag satte dem till våren, det är alltid spännande att se var saker och ting tittar upp.

De här lådorna har min far snickrat ihop, och min mor var här några dagar och hjälpte till att börja fylla dem med lite kompost. Nu ska det fyllas på med jord, och i vår ska jag sätta över lite plast för att få fina drivbänkar. Tomater och sådant ska det bli här! Egentligen borde jag på med falu rödfärg runt hela lådorna också, får väl se om det blir i år eller i vår....

Att apa sig

Igår hade kamratföreningen på jobbet prova-på klättring på klätterväggen i Tingvallahallen. Det var ännu roligare än jag hade förväntat mig. Jag har ju testat några gånger förut, och känt att det där nog skulle kunna vara riktigt kul, men inte fortsatt för jag har så mycket annat för mig som också är roligt. Nu kändes det som att jag kanske inte kan stå emot längre - det måste bli fler gånger.

Kanske beror det på att jag är lite starkare i bål och överkropp nu än jag varit förut, kanske var det väggen som var alldeles lagom utmanande, jag kände i alla fall att det gick mycket bättre än förväntat! Jag klarade sådant jag inte trodde jag skulle komma förbi, och det är ju alltid roligt.

Nu hoppas jag på fler tillfällen att bejaka apan i mig, men ikväll ska jag först försöka hitta groovet på streetdance-passet.

Tä röj ena linja

Ena linja = en rågång, gräns mellan två skogsskiften.
Den här helgen har vi haft arbetshelg vid sommarstugan. Det har byggts brygga, eldats rishögar och dasset har rätats upp. Dessutom jobbade vi hårt med att leta fram gamla rösen kring inägan vi bytt åt oss som ligger strax ovanför stugan. Det är ingen som vetat riktigt var gränserna gått, men vid några anslutande skiften fanns två hörnrösen och ett rör att utgå ifrån. Med hjälp av kompass och karta syftade och stegade vi oss fram till var övriga hörn borde vara och började leta efter fler gamla rösen. Marken här är bara sand, så hittar man sten är det någon som släpat dit den av en anledning. Det är en skattjakt att leta fram gamla rågångar, och när vi hittade röse efter röse runt nästan hela inägan så kändes det som att hitta guld! Nu är mossan borta och nya fina störar uppe runt vårt hopplöst oregelbundna lilla skogsskifte.

Attitydproblem?

Jag började på en kurs igår. Streetdance på medborgarskolan. Jag dansade showdans på gymnasiet, men när jag räknar efter så har det hunnit gå 10 år sedan dess.

En stor del av streetdance är attityden. Groovet. Som dansledaren sa: när ni får dansa fritt i början så ser jag ju att ni har det, men när koreografin börjar så blir en del av er väldigt stela. Och så blir det ju när man är fullkomligt upptagen med att komma ihåg vad man ska göra.

Det gick ändå förvånansvärt bra igår, även om attityden var långt borta! Och nästa gång, då jäklar, då ska jag rota fram både groove och swag att komplettera stegen med :D