Oinspirerat

Händer mycket, men inte mycket som hamnar här. Håller på att jobba ihjäl mig, känns det som, men till helgen blir det i alla fall långhelg i Storulvån! Ska bli riktigt skönt att ut och topptura lite, förhoppningsvis släpper det på lite spänningar också.

Kvällstid så liras det pingis, bowlas och emellanåt lite innebandy. I lördags spelade vi ju konsert också, och det gick faktiskt bra. Riktigt roligt var det också, som vanligt, även om man kände sig som en urvriden disktrasa efteråt (också som vanligt). Härligt att få spela med så duktiga violinister, man lyfter sig själv lite!

Har köpt mig en isyxa, skurit till nya stighudar och är nu redo för vårskidåkningen. Hoppas som sagt på en fin helg i storulvån, och räknar med att vi kommer ha det riktigt bra där. Med det gänget så kan det inte gå fel :)

Kort uppdatering

Mycket nu! Kommer inte bli så mycket skrivet här, följaktligen. Bara några korta notiser:
*disputationsfesten i Uppsala var riktigt kul - grattis Erik!
*körde mitt bästa telisåk nånsin hittills i söndags. Bådar gott för säsongen :)
*Snö! Jag älskar snö!
*Kanske drar till Storulvån nästa helg, siktar på det!
*Tack och lov för vänner som peppar och taggar upp en när vattnet känns läskigt.
*Konsert på lördag, blir nog som vanligt bra till slut även om gårdagskvällens rep innehöll alla de vanliga panikingredienserna.
*Jag hade ju tänkt avstå nästa konsert. Men jag kan bara inte, den kommer bli så kul! Av modellen melodikryss där vi spelar ett fint litet urval av satser från olika kända saker och publiken får ett litet korsord att fylla i. Passa på att planera in den 17 april!

Tja, egentligen har jag en massa mer att skriva också. Men nu ska jag äta lite frukost och dra till jobbet. Höres!

Sökes: tävlingspartner

Min gode vän Andreas, som jag kört några tävlingar med, har blivit lite väl upptagen med annat och kommer inte kunna tävla så mycket multisport i vår. Jag söker därför en tävlingspartner som vill köra lite fler tävlingar, kanske göra ett försök på svenska cupen till och med.

Jag kör helst långklass, dam eller mix går lika bra vilket som. Jag är grym på orienterandet, rätt kass på att paddla och lite mittemellan på cyklandet. Jag älskar att tävla, men måste inte vinna för att ha kul.

Intresserad? Skicka ett mejl så får vi se om ambitionerna matchar: jenny.sander(a)telia.com

I valet och kvalet

Jag hinner inte allt jag vill. Så är det bara. Ibland måste man välja.
Frågan är bara vad som ska bort i år?

Multi - aldrig i livet, alldeles för roligt. Men lite svårare att få ihop! Det är mycket fixande och trixande, både med utrustning och sällskap och allt runtikring.
Orientering - är ju jättekul, och jag hade tänkt springa 5-dagars. Men jag funderar på att tänka om där. Orienteringen ligger kanske lite pyrt till är jag rädd. Den har jag liksom alltid med mig i bakgrunden så den är så enkel att återvända till när jag än skulle vilja.
Paddling - så vansinnigt kul, aldrig i livet att jag släpper den. Kommer dock skippa tävlandet i år också och bara ha kul. Får jag återigen för mig att det vore en bra idé att hårdträna slalom, säg åt mig att jag inte hinner...
Orkester - kanske skulle avstå vårens nästa uppsättning. Funderar på saken. Tar dock inte så mycket tid i förhållande till hur roligt det är.
Skidor - Hade ju tänkt åka halvvasan. Tränandet är dock obefintligt. Kanske åker ändå, otränad.
Topptur - släpper jag aldrig! Är nog en av de högst prioriterade. Trumfar paddling och multi till och med.
MTB - som träning inför multi, men nog inte något mer. Möjligen mörksuggan då. Och Långa lugnet, om det blir något.
Innebandy med zorrofintarna - ligger väldigt pyrt till.

Jag har lite att fundera på, kanske är det något mer på listan som jag glömt just nu. En del av aktiviteterna gör ju mig bättre på de andra, medan andra aktiviteter inte bidrar alls till helheten (men kanske är så kul att jag får ut annat av det).

Just nu hattar jag bara runt utan plan, säger ja till allt som dyker upp och blir både sämre tränad och mer stressad på köpet. Jag orkar inte fokusera på det jag gör, kroppen är rastlös och huvudet överansträngt. Det är hög tid att ta tag i tömmarna igen och styra upp det.

Topptursabstinens

Dagarna börjar bli längre, snön djupare och solen tittar fram lite oftare. Det innebär att topptursabstinensen också blir svårare och svårare. En långtur är visserligen inplanerad till april, men dit är det långt, längre, längst. Dessutom vore det ju skönt om benen hunnit bli lite upptränade tills dess, så man kan köra så hårt som man vill!


Björn är ny på det här med toppturer, och för att han skulle få testa sina nyinköpta prylar bestämde vi oss för att ta en tur i hemmaskogarna. Vi siktade på en oplogad skogsbilväg som jag mindes som väldigt läskig på längdskidor, där trodde jag att man kanske kunde få någon sväng i alla fall och om inte annat så skulle vi få hasa runt på stighudarna en bit.



Wilma tog en titt på packningen och placerade sig själv strategiskt mitt i alltihop, i omedelbar närhet till dörren.

Även begagnade stighudar kan ha väääääldigt bra klister. Särskilt efter att ha legat oanvända hela sommaren. Stighudsbrottning är en underskattad uppvärmningsform.

Vinterlandskapet var vackert (men kallt!) och vi hasade iväg längs Vackertjärnsvägen. Lutningen visade sig dock vara en stor besvikelse. Vi stakade oss nerför en bit ändå, bara för att få några höjdmeter att gå upp igen. Björn insåg att det här med att gå på stighudar är en aning ansträngande, och konstaterade (till min stora glädje) att vi nog lär ut på lite toppturer även innan april för att få lite träning. Hurra!

Efter en snabb lunch i Ljusbuda (där Ninni hade glömt lingonen till kolbullarna) bestämde vi oss för att göra ett nytt försök. En annan oplogad skogsbilväg som enligt min minnesbild lutade betydligt mer. Hopp in i bilen och iväg igen för att hinna före solnedgången! Den väg vi siktade mot visade sig dock vara oplogad lite för lång bit för att vi skulle vilja åka upp den. Vi chansade på vägen intill, som vi använt förut för att gå upp till Yxbergstoppen från. Där kunde man säkert hitta något, tänkte jag. Jag hade dock ingen karta, men det här var ju hemvanda trakter, så det tyckte jag inte var något hinder.

Wilma funderade vad sjutton vi höll på med egentligen, men hoppade glatt med längs den gamla körvägen uppåt. Nåja, lite uppför gick det i alla fall. Snart kom vi fram till det som jag mindes som en liten ungskog. En sån där ungskog som man promenerar igenom utan problem, med fri sikt över ungtalltopparna. Det måste dock ha varit några år sedan, för nu var tallarna tre meter höga och inbjöd inte till skidåkning. Nåja, vi följer väl kanten på ungskogen då, få se var vi hamnar. Snön var djup, fluffig och alldeles alldeles underbar, så om det bara gick att få lite lutning fanns goda förutsättningar för ett åk! Problemet var bara att vi hela tiden leddes bort från toppen. Så fort vi försökte gå lite mer vänster blev vi hejdade av den eländes produktionsskogen. Solnedgången färgade himlen röd, och vi insåg att det här möjligen kunde utvecklas till ett sånt där äventyr. Det hade ju goda förutsättningar: planer som ändrats i sista sekund, avsaknad av karta, mörkrets inbrott nära förestående.

Kloka och förståndiga som vi är så bestämde vi oss motvilligt för att ge upp för dagen och hasa hemöver igen. På väg hem lyckades åtminstone jag få några svängar nerför en liten pluttbacke, även om jag fick anstränga mig för att få till dem. Och träning på att hasa runt på stighudar får man ju aldrig för mycket av!

På det stora hela gav dagen ändå mersmak, men nästa gång ska vi ta med en karta också. Mer snö är utlovat för veckan, och jag har några små berg på förslag där jag tror att det går att få lite åkning också. Även om det nog snarare är upptäckarlustan som får sitt på de här turerna :)

Otursförföljd

Nu börjar det bli komiskt många missöden på kort tid för min del här. Vi kanske ska börja från början.
1. Axeln är fortfarande blå sedan jag tacklade en ribbstol på innebandyn i torsdags. Eller, snarare rödlila med skiftningar i gult vid det här laget. Och öm.
2. Handleden är också öm efter samma idiotgrej som orsakade 1.
3. Värmefläkten i bilen gav upp i söndags. Helt död. Säkringen är dock hel, tyvärr.
4. När jag klev ur bilen för att skrapa den igenisade rutan (som berodde på 3.) slog dörren igen på min tumme med en blåskiftande nagel som resultat.
5. Idag skulle jag ner på innebandy med Zorrofintarna. Var där strax före halv nio och ryckte i dörren. Låst. Ryckte mer i dörren, knackade på den med klubban, väsnades så mycket jag kunde. Ingen reaktion. Försökte kasta snöboll på fönstren - samma där, ingen märker något. Går runt gympasalen och rycker i andra dörrar, ingen lycka där heller. Ringer en vän och beklagar mig, blir utskrattad (om än på ett omtänksamt sätt...) och lyckas som tur är se det komiska i situationen. Tack, vännen!

Hur länge ska oflytet hålla i sig? Vågar man gå ut, eller är det bara att gå i ide? Är det verkligen en bra idé att åka kajak i Åsbobacken efter årsmötet på torsdag....?

Självuppfyllande titel

På det senaste blogginlägget alltså. Idag hängde jag nämligen med gänget från jobbet och spelade innebandy igen! Började med att tackla en ribbstol på uppvärmningen, och jag vann ju inte den ihopstötningen kan man väl säga. Har nu en ond mörklila axel och ömmande hand, men är man het får man väl skylla sig själv helt enkelt!

Jobbgänget spelar i en större hall, det går lite snabbare och de som är med är väl en aning mer rutinerade än zorrofintarna. Jag har ju rätt dålig koll och är över hela plan utan en aning om var jag borde ta vägen, men det går rätt bra ändå tyckte jag! Nå, nu har jag invigt min inköpta innebandyklubba två gånger om redan, och det var riktigt kul båda gångerna så det blir nog fler gånger med det här gänget också :) Helst utan väggkontakt då...

Roligt roligt, men farligt farligt :D

Jag kunde ju inte låta bli att hänga med och prova på när det här gänget bjöd in mig :)
http://zorrofint.blogspot.com/

Alldeles för roligt, så nu lär jag klämma in en timme innebandy på tisdagarna också. Hmmm, vad ska bort? Jag är ju egentligen i det läget att stoppar man in något nytt så bör något annat ut istället. Jaja, det lär väl visa sig!

Paddlingseufori igen

Jag har äntligen kommit ut och paddlat lite fors igen. Äntligen! Och oj vad det var härligt att få ut och jobba lite i en slalomkanot igen. Det gick dessutom rätt bra för att vara en månad sen sist, kanske kan det bero på att det är en aning lägre vatten nu än senast jag paddlade? Eller så var det Andreas som var snäll mot mig i banläggningen kanske... Det kändes i alla fall inte det minsta läskigt trots mörker och iskanter. Var vääääldigt nära att välta en gång när jag försökte ta en port med bra mycket mer vilja än teknik, men klarade mig. Tackar för det! Återigen, jag är otroligt glad att vi äntligen kom ut i forsen igen.

Idag har jag också inhandlat en innebandyklubba. Några av mina gamla klubbkompisar spelar nämligen innebandy på tisdagkvällarna, och jag tänkte hänga med på det. Får väl se om jag verkligen hinner vara med, jag har ju lite annat för mig, men en innebandyklubba kan väl alltid komma till användning. Dags för lite mat alltså, om den ska hinna sjunka innan nästa pass. Åh, vad jag älskar att träna!

Paddling regerar!

Jag släpade mig iväg till bassängen igår utan något större sug. Väl i vattnet så återupptäckte jag dock hur grymt kul det är att paddla! Vi avslutade med en polomatch som var både grymt kul och jobbig, lekbåt är lite tyngre att köra polo i :D

Igång med träningen igen!

Äntligen känns det som jag har kommit igång igen! Jag har börjat få in några pass som är lite mer ansträngande och slutat såsa runt i makligt tempo. Kroppen börjar också märka det, och nu säger vaderna att det är dags att ta en paus från löpningen några dagar. Jomenvisst, jag får väl åka skidor istället då :)

Till helgen åker vi ner till stockholm och kollar på randopjäxor till Björn. Två veckors toppturande hoppas vi kunna klämma in i April, mål för trippen blir bergen kring Mo i Rana. Innan dess lär vi dock ta någon lite kortare tur så Björn får känna på hur det är både att gå uppför och att åka ner utanför pisten i varierande snöförhållanden. Transceiverträningen har vi redan börjat med hemma i trädgården :D

Nu längtar jag ut till kommande äventyr, snart kommer de långa härliga vårdagarna med snö och sol och ändlösa uppförsbackar!

Det här med planering

Jag har de senaste 1,5 åren varit med att jobba fram en ansökan om EU-pengar för ett projekt på jobbet. Nu har vi fått pengarna, och det är dags att börja göra något av all planering. Dags att planera för 6 års arbete! När man sitter och bollar med timmar och pengar och åtgärder och planerar in dem i rätt tid och ordning, så känns 6 år som en väldigt kort tid. Tills jag insåg att det faktiskt är 5 år sedan jag slutade plugga och började jobba. Vilket känns som en rätt så lång tid.

Till en början höll jag på att drabbas av planeringspanik - hur ska man kunna inbilla sig att det går att planera för något som ska hålla på så länge? Att planera mitt arbete för 6 år framåt kändes också rätt läskigt, och jag blev helt plötsligt väldigt sugen att bara dra iväg och göra något helt annat ett tag. Rastlösheten blev plötsligt väldigt stor, och den där känslan av instängdhet började smyga sig på. Rätt snart insåg jag dock att det finns faktiskt fördelar med att ha 6 år på sig. Ingen mening att börja stressa ännu, vi borde helt enkelt ha gott om tid att hinna klart. Kan man hoppas...

Vinterkyla!

Med en kanot på biltaket kan man inte vara fel ute. Eller? När jag var ut till forsen för någon timme sedan och hämtade lite grejer passade jag på att ta en titt på forsen också. Det såg riktigt ordentligt kallt ut... Jag var mycket glad att jag inte hade för avsikt att paddla ute idag. Det blir kallt nog att ut i snön och hämta kanoterna utanför simhallen.

Jag är också glad över att morgonens träning byttes från stadslöpning till vattenlöpning i Lugnets varma sköna bassäng. -25 är för kallt! Nog för att jag älskar riktig vinter - och otroligt vackert är det när det är så klart och kallt - men nu kunde det gärna få hålla sig kring -10 eller därikring ett tag.

Gnällspik

Jul och nyår har varit otroligt trevliga, men nu är det över och arbetandet börjar snart igen. Kanske är det tur det, för jag har blivit en riktig gnällspik senaste dagarna. Mitt vanliga flyt är helt borta, och allt är bökigt och trilskas. Att jag inte är sugen för fem öre att hjälpa saker och ting på traven kan ju faktiskt bidra.

Trots fint vinterväder har jag därför knappt varit ut de senaste två dagarna. Ren tur att Wilmis behöver ut, annars hade jag nog inte sett någon sol alls. Inte har jag gjort särskilt mycket nytta heller, jag som hade tänkt få något gjort nu när jag äntligen var ledig några vardagar. Idag skärpte jag i alla fall till mig och bokade in en tandläkartid och en tid hos naprapaten. Jag blir sned och vind emellanåt, och det har slagit till igen. När jag får ont i vänster knä och höger baksida lår oavsett vad jag gör så är det dags att bli uträtad igen, och så är det nu. Lägg till en trilskande nacke som hotar med nackspärr och en axel som inte gillar att jobba så är det fulländat. Tandvärk har jag åtminstone inte (än), men det var så länge sedan jag var dit så det är dags. Dessutom är det väl mitt sista år med tandvårdsbidrag i år, så det gäller väl att passa på.

Nu är det bara bilen kvar - dags att boka in lite reparationer inför besiktningen. Lär väl bli dyrt, antar jag. Suck.

Skidsemester

Mer bilder, mindre snack!

God jul!

Från oss alla till er alla.... en riktigt god jul! Så här var vår julafton :)

Julförberedelser

Hjälp vad det har varit fullt upp sista veckan här. Men roligt roligt också! Min underbara familj kom och hälsade på i lördags och väckte suget efter att få julfint, så nu är det faktiskt för första gången sedan vi började renovera riktigt fint i större delen av huset :) Gardiner, adventsstjärnor, tomtar lite här och där (vi kommer nog hitta tomtar som glömts bort ända framme i juli har jag en känsla av...) och helt enkelt härligt helgfint!

Vi inte bara pyntade, vi lyckades också göra stan på en timme. Julklappar skulle inhandlas, men det blev inte så många sådana. Däremot inhandlades varsitt tajt lila fodral till nyår (och till något gemensamt uppträdande någon gång...) och skor med höga och ännu högre klackar. Därefter funderade vi en kort stund på om vi skulle sjunka ner på nån pub, men mitt sug efter paddling var för stort och jag lyckades lura med syster och mor på bassängpaddling istället. Tur var väl det, eftersom ingen annan ledare var där! Jag försökte hålla koll på både små och stora barn, som tur är så är allihopa så duktiga och självgående att jag kunde roa mig lite själv också. Syster och mor fick prova på att kajka runt lite i kajakerna, men jag var snäll och lät dem slippa vältandet... Far och Björn hade fixat riktigt god middag tills vi kom hem igen, så sedan blev det mat och musik resten av kvällen.

På måndagen var det så dags för nästa aktivitet - julpyssel! Syster kom hit igen och vi spelade lite fiol för arbetskamraterna på jullunchen. Sedan var det bara att hem och börja pyssla! Kola, knäck och någon sorts chokladgodis styrde kompis Per över, syster såg till att kusinbarnen hölls sysselsatta med smällkaramelltillverkning och pepparkaksbak, och jag försökte servera glögg och röra i knäcken och hålla koll på att gästerna trivdes. Förhoppningsvis lyckades det! Jag och Per som slutförde godistillverkningen var dock helt slut när det äntligen var klart, och det blev inte mycket mer pratat den kvällen, trots en öl och lite kortspel medan knäcken svalnade.

Nu är det färdigjobbat för i år, vi packar ihop prylarna och drar till Leksand över helgen. Sedan blir det lite skidåkning i Vemdalen några dagar med det vanliga gänget, det ska bli riktigt skönt att komma bort och bo i en stuga och koppla av lite. Ser fram emot det :)

Hjälp!

Efter att ha kämpat emot länge och väl insåg jag slutligen idag att jag börjat tycka att 80-talsmodets återkomst inte är så illa. Vad 17 är det som händer? Jag som avskytt de där kläderna. Men ser man dem tillräckligt ofta så vänjer man sig, och så plockar man på sig något plagg i ett svagt ögonblick och provar. I provhytternas speglar ser man alltid så smal och snygg ut (utom när man provar badkläder...), och plötsligt står man där som ägare till ett par leggings och en illrosa topp.

Ska man falla så är det lika bra att göra det ordentligt, så idag släppte jag spärrarna och shoppade loss. Som tur var lyckades jag också inhandla de julklappar som var kvar att köpa, så samvetet är under kontroll. Får väl se om ni får se mig i de där kläderna nån gång också, eller om det visar sig vara ett sånt där hjärnsläpp som man drabbas av när man jobbat för mycket och äntligen får ledigt. Jag brukar ju försöka lysa upp på jobbet med något färgglatt plagg, men detta kanske är lite överdrivet modernt för de stela länsstyrelsekorridorerna. Återstår att se om det är såna där felköp som hamnar i klädkomposten längst ner i lådan eller om det blir de nya favoriterna...

Skidåkning!

Årets första skidtur får illustreras med en dassig mobilbild. Men visst ser man hur glad jag är? Jag har varit lite trött och hängig senaste dagarna, så jag försökte ta det lugnt. Väl ute i spåret var det ändå ren och skär njutning, och det blev dryga 5 km i förvånansvärt fina spår :)

Minneslucka

Jag kom just på en sak. Jag har ju inte kollat var jag till slut hamnade på rankinglistan efter avslutad säsong! Jag som till och med ansträngde mig och sprang natt-SM ända nere i Vimmerby för att få min 6:e rankingpoäng för året (det är de 6 bästa resultaten som räknas, har du färre så finns du inte med på listan). Visst, det var kul att få springa en SM-tävling också, eftersom jag blev sjuk till korten och kavlen som var mina mål för orienterandet i år. Men mest var jag nog nästan ute efter den där poängen. Att jaga ranking är kul :D

Så, hur gick det då? 199:a i Sverige ligger jag, och nu är ju säsongen klart slut så det får man väl säga blev årets resultat. Det känns bra att vara uppe på topp 200, det var det länge sedan jag var. Och det med bara 6 rankingtävlingar sprungna, så jag får ju inte räkna bort något dåligt resultat heller. Något mer man kan konstatera är ju att jag verkar ha blivit en hejare på långdistans. Det är där jag har tagit mina bästa poäng i år. Det stämmer också med hur jag själv känt mig - orienteringstekniken är inte den bästa längre, däremot är jag starkare än någonsin när det blir långt och tungt. Nästa år ska jag nog springa någon mer rankingtävling. Mellan multisportandet och paddlandet förstås...