Jag är fortfarande förkyld. Visst är jag på bättringsvägen, men fortfarande snorig och hostig. SM-kvalet går på fredag. I småland. Imorrn kväll lär jag bestämma mig för om det är någon mening att åka med ner. Visst finns det fortfarande en liten chans att jag hinner friskna till, men särskilt stor är den inte. Surt, surt!
Jag var verkligen sugen att springa SM i år. Jag är i bättre form än någonsin, och på sistone har jag börjat få ordning på orienterandet också. Jag känner att jag har en klart realistisk chans att ta mig till final, något jag inte lyckats med sedan jag gick upp i seniorelitklass. Dessutom har jag sett kartprover, och terrängen verkar passa mig som hand i handske.
Det här känns lite som en repris från förra gången SM gick i småland, för nio år sedan. Då blev jag också förkyld, och hann inte riktigt friskna till. Som dum junior försökte jag ignorera den envisa hostan som inte ville gå över, och sprang ändå. Konstigt nog tog jag mig vidare från kvalet, men i finalen hade jag inget kvar att ge och slutade på en 22 plats. På stafetten dagen efter var jag fullkomligt slutkörd och det kändes som att jag bara vinglade runt i skogen. Det är helt enkelt något jag inte tänker upprepa, ska jag springa så ska jag vara frisk. Punkt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar