Jag har just läst Outside träning. De två sista artiklarna handlar om stenåldersträning. Att lära kroppen röra sig naturligt och klara oförutsedda rörelser, klättra över stock och sten, hoppa nerför en brant, forcera en mosse. Jag håller med, det är bra träning. Men det är inte något nytt, eller revolutionerande. Det är bara något som varenda orienterare hållit på med flera gånger i veckan, år ut och år in. Det vore väldigt kul om fler kunde upptäcka det roliga med att springa i skogen, och jag hoppas verkligen det slår.
Det där med barfotalöpning i tunna skor är inte heller något nytt, förresten. Det har orienterarna också pysslat med i många år. Har du provat ett par orienteringsskor nån gång, så vet du att det gör ont att springa på hälarna. Det är framfotslöpning som gäller, med fotisättning som lämnar utrymme för oväntat mjuka eller hårda nedslag.
Nu väntar jag bara på att nån ska upptäcka att det där med att finna en självvald väg i skog och mark, det är något verkligt häftigt det. Undrar bara vad man ska kalla det då?
1 kommentar:
Vildmarkslöpning låter nytt och fräscht, kom ihåg var du läste det först!
(fast jag Googlade och jag är tydligen inte först med ordet - asch!)
Skicka en kommentar