Jobb

Genom ena fönstret tittar jag ut på ett monsunregn, genom det andra lyser solen in. Känns lite lätt overkligt, men det betyder förhoppningsvis att det hinner gå över tills jag ska cykla till jobbet. Efter att ha jobbat hela helgen så får det bli lite sovmorgon idag, det är jag värd!

Jag har varit lite småkrasslig hela helgen, hes och småsnorig. Det har väl inte direkt blivit bättre av att stå i ett mässtält och prata med folk dagarna i ända. Hoppas därför det går över snabbt nu när jag är hemma igen, det känns faktiskt redan bättre efter en natts sömn. Jag hade tänkt ta något löppass där uppe, men så blev det nu inte. Efter att ha stått och stått och stått två hela dagar så är benen ändå lite trötta, men konstigt nog har ryggen klarat sig bra. Kanske tack vare all paddling? Någon nytta måste man ju ha av den :) Själva mässan var väl som förväntat, kanske inte så mycket folk som jag trott. Emellanåt var det därför rätt segt.

Kul var att få gå in i björnparken efter stängningstid och strosa runt i lugn och ro utan skrikande småungar och stressade turister. Isbjörnarna tittade vi naturligtvis på och det mest fascinerande var att se vilka otroliga vattendjur de är. De är så hundlika på land, så även om jag borde ha vetat att de naturligtvis är fantastiska simmare, så blev jag överraskad när honan dök i, försvann helt under vattnet en lång stund för att sedan dyka upp på ett helt annat ställe och "döda" en tom dunk som flöt på ytan. Man såg en vit ljusning under ytan som rörde sig, sedan dök plötsligt en jättetass upp och träffade dunken.



Jag har alltid kluvna känslor när jag går i en djurpark. Det känns så fel att stänga in så magnifika djur på så små ytor. Även om Grönklitt har stora hägn jämfört med andra djurparker så är det ändå ingenting jämfört med vad dessa djur skulle ha rört sig över i det vilda. Å andra sidan är det häftigt att få se dessa djur och förhoppningsvis blir fler folk intresserade av att se till att de finns kvar även i det vilda.

Vi fick också se vargvalparna, vilket var kul. Man brukar kunna stå vid varghägnet och vänta lääänge utan att få se mer än kanske några öronspetsar som sticker upp, så vi hade inte så höga förhoppningar. Nu när lugnet lagt sig över parken för kvällen så kom dock föräldraparet travande och hämtade upp gänget med valpar som genast började tigga mat med gnyl och gläfs. Öronen bakåt, slickar i mungipor och svansen frenetiskt viftande, typiskt valpbeteende.