tisdag 11 februari 2014

Två veckor i Costa Rica - en fågelresa utöver det vanliga

Kan en resa till Costa Rica vara annat än magisk? Ett resmål som jag drömt länge om att åka till, som jag laddat för genom att plugga in fåglar, läsa reserapporter och leta på youtube efter filmklipp på häftiga arter. Ett resmål som en biolog bara måste besöka, med nästan 30% skyddad areal och en helt annan inställning till landets naturvärden än vad gemene man har här hemma.

Jag var faktiskt lite rädd för att bli besviken. Försökte hålla nere förväntningarna för att inte tro att man kan se allt som man ser på naturprogrammen på tv. Tänkte på hur svårt det var att skåda fågel i regnskogen i Thailand, och på frustrationen över att bara höra en fågel som man väldigt gärna velat se. Den här resan lyckades dock överträffa alla mina förväntningar, och redan under de första dagarna hade vi lyckats se drömarter på ett sätt som jag aldrig nånsin vågat hoppas på.

Jag kommer lägga ut bilder och film efterhand - redan nu kan ni se några filmklipp på några av de mest magiska tillfällena i ett vimeo-album här: Costa Rica

Här i bloggen tänkte jag också lägga ut en sorts reserapport, dag för dag eller möjligen plats för plats. Vi börjar redan nu med resan dit:

Vi samlades 07.00 på Arlanda på fredag morgon den 10 januari, och träffade de andra i gruppen för första gången. Det blev en eländigt lång flygning till Newark eftersom vi verkade vara de enda på planet som inte förbokat platser och därför blev utspridda på mittenplatser allihopa. 

I New York hade vi fem timmars väntan som blev ännu längre när vårt plan till San José var försenat, men en Red-tailed hawk och några ringbilled gull siktades i alla fall från flygplatsfönstret i det eländiga vädret. En timme sent kom vi äntligen iväg och efter sammanlagt 15 timmars resande från Arlanda var vi på plats i Costa Rica. Där var det mörkt men behagligt fuktig luft när vi blev mötta av vår lokala guide Hugo och chauffören Jaime. De skulle visa sig vara riktiga guldkorn bägge två. 

1 kommentar:

Birgitta Wahlén sa...

Kul Jenny. Jag fortsätter läsa.