Hinner ju aldrig skriva nåt här nuförtiden! Jobbar för hårt på dagarna och umgås med älsklingen på kvällarna :) Vi har i alla fall fått tag i en lägenhet som vi får flytta in i till sommaren, en trevlig trea med bra planlösning. Ett rum kommer fyllas med hyllor där alla prylar ska få plats...det så kallade "gästrummet".
Den här veckan har våren kommit till Falun, känns det som. I onsdags paddlade vi uppför Sundbornsån för första gången för året och ikväll var vi ut på säsongens första mtb-tur. Paddlingen gick riktigt tungt för min del, jag körde Speedern och fick kämpa ordentligt för att hänga med Per som tog havskajaken. Illa! Det gick bättre på cykeln, även om det inte var det riktiga trycket i låren. Gamla fruns väg var lite väl mjuk, så vi körde ut på asfalten och körde väg runt Varpan istället.
Nu är i alla fall träningen till Åre igång på allvar! Vi körde en backintervall i teletornsbacken i förra veckan också och det lär bli fler innan juli - känns bra :)
fredag 9 april 2010
måndag 5 april 2010
Fågelskådning i solgass
Påskhelgen tillbringades i Karlstadstrakten. I vackert väder följde jag med på lite fågelskådning - riktigt härligt i solgasset.
530 sångsvanar var häftigt att se och höra! Tillsammans med gäss och tofsvipor, en och annan sädesärla framkallade de härliga vårkänslor.
Per njuter i solen, lunchfika med utsikt mot en tornfalk i en grantopp (bland annat).
Johan såg till att vi var effektiva och inte tog oss för långt från bilen... Det här med fågelskådning är tydligen en uppenbart bilburen aktivitet om man ska hinna se något utöver det vanliga.
530 sångsvanar var häftigt att se och höra! Tillsammans med gäss och tofsvipor, en och annan sädesärla framkallade de härliga vårkänslor.
Per njuter i solen, lunchfika med utsikt mot en tornfalk i en grantopp (bland annat).
Johan såg till att vi var effektiva och inte tog oss för långt från bilen... Det här med fågelskådning är tydligen en uppenbart bilburen aktivitet om man ska hinna se något utöver det vanliga.onsdag 31 mars 2010
Lägesrapport
Kvällarna försvinner rasande fort just nu, snart påsk. Skönt med sommartid, så det är ljusare på kvällarna. Det har dock varit ovanligt tungt att komma upp på mornarna istället, jag som i normalfallet är morgonpigg. Kanske beror på att det är lite stressigt på jobbet just nu, jag längtar inte direkt dit för tillfället. Det ska bli väldigt skönt att få en långhelg nu, några extra dagar att vila upp sig på, samtidigt som det är lite stressande att det går ännu fler dagar utan att man får klart det som måste hinnas med i tid innan sommaren. Jag ska ju vara ledig 1,5 vecka sedan och dra till Norge för härlig vårskidåkning och det är en hel del som måste hinnas med innan dess!
Björn kommer börja flytta ut efter helgen, och nu måste vi börja dela upp grejer. Känns lite småjobbigt att tvingas börja fundera på flytt redan när jag förmodligen inte kommer flytta ut på några månader än. Jag och Per har tackat ja till en lägenhet med inflytt den 1:a juni - förhoppningsvis får vi den och i bästa fall är huset sålt till dess också men det återstår att se. Många osäkerheter, och många orosmoment kvar innan vi kommit så långt. Det är rätt stressande det också, och i kombination med jobbet känns det som rätt mycket just nu. Nåja, det är väl bara att kämpa på och försöka låta bli att oroa sig i onödan, förhoppningsvis går allt bra.
Träningen blir det lite si och så med. Mycket öl och chips, och mindre träning just nu, men det ska det förhoppningsvis rådas bot på framöver också. Jag grubblar fortfarande över hur jag ska lyckas prioritera mellan alla roliga aktiviteter, det kommer nog få falla på plats allt eftersom tror jag. Den som lever får se!
Björn kommer börja flytta ut efter helgen, och nu måste vi börja dela upp grejer. Känns lite småjobbigt att tvingas börja fundera på flytt redan när jag förmodligen inte kommer flytta ut på några månader än. Jag och Per har tackat ja till en lägenhet med inflytt den 1:a juni - förhoppningsvis får vi den och i bästa fall är huset sålt till dess också men det återstår att se. Många osäkerheter, och många orosmoment kvar innan vi kommit så långt. Det är rätt stressande det också, och i kombination med jobbet känns det som rätt mycket just nu. Nåja, det är väl bara att kämpa på och försöka låta bli att oroa sig i onödan, förhoppningsvis går allt bra.
Träningen blir det lite si och så med. Mycket öl och chips, och mindre träning just nu, men det ska det förhoppningsvis rådas bot på framöver också. Jag grubblar fortfarande över hur jag ska lyckas prioritera mellan alla roliga aktiviteter, det kommer nog få falla på plats allt eftersom tror jag. Den som lever får se!
torsdag 25 mars 2010
Tar tag i mitt liv
Det är otroligt hur snabbt det kan svänga ibland. Från att man har varit inne i en invand lunk som bara har puttrat på, till att man börjar ändra på saker och ting och plötsligt springer allt iväg så till den grad att man bara försöker hålla i hatten och hänga med. Det är både kul och lite skrämmande!
Vårt lilla hus ska säljas, vilket är jättetråkigt, men samtidigt vill jag ju inte lägga den tiden och de pengarna som behövs för att hålla det i skick. Jag vill prioritera annat, jag vill paddla och multisporta, orientera och resa.
Jag har alltid tyckt att man måste åtminstone försöka få allt. Man behöver inte nöja sig med bara en del bara för att alla andra säger att det inte går att få resten. Ofta går det att få mer än vad andra tror, men visst måste man också offra saker för det. Ibland går det inte, och då lär man sig något till nästa gång. Som att jag just nu inte har tid med vare sig hus eller hund. Det är jättetråkigt att inse det, för jag vill ju ha det också. Jag vill ju ha allt!
Jag vill vara allt på en och samma gång också - inga små förhoppningar jag har på mig själv. Jag tror liksom på att jag kan allt, och att jag kan göra allt. Jag behöver tala om för mig själv ibland att det kanske är bättre att inte göra allt just nu och samtidigt, och njuta av det jag hinner med istället för att gräma mig över det jag inte hinner. Det är lite svårt, tycker jag, och det brukar krypa sig på fler och fler roliga saker tills jag i slutänden är överhopad igen.
På det stora hela är jag väldigt glad just nu, glad att jag äntligen tagit tag i mitt liv och fått till en kursändring. Samtidigt är det vemodigt att sitta här hemma i mitt lilla hus och inse att jag inte kommer kunna gå ner till mitt lilla grönsaksland i sommar och hämta in färskpotatis, att jag inte kommer få de där hemodlade solmogna tomaterna som är så goda att äta direkt från växthuset. Jag ser inte heller fram emot att behöva flytta - samtidigt som jag ändå ser väldigt mycket fram emot att börja bygga ett nytt liv tillsammans med någon jag tycker väldigt mycket om. Janus två ansikten - framtiden och det förflutna. De hänger ju alltid ihop och just nu är jag så övertydligt mitt i skarven.
Vårt lilla hus ska säljas, vilket är jättetråkigt, men samtidigt vill jag ju inte lägga den tiden och de pengarna som behövs för att hålla det i skick. Jag vill prioritera annat, jag vill paddla och multisporta, orientera och resa.
Jag har alltid tyckt att man måste åtminstone försöka få allt. Man behöver inte nöja sig med bara en del bara för att alla andra säger att det inte går att få resten. Ofta går det att få mer än vad andra tror, men visst måste man också offra saker för det. Ibland går det inte, och då lär man sig något till nästa gång. Som att jag just nu inte har tid med vare sig hus eller hund. Det är jättetråkigt att inse det, för jag vill ju ha det också. Jag vill ju ha allt!
Jag vill vara allt på en och samma gång också - inga små förhoppningar jag har på mig själv. Jag tror liksom på att jag kan allt, och att jag kan göra allt. Jag behöver tala om för mig själv ibland att det kanske är bättre att inte göra allt just nu och samtidigt, och njuta av det jag hinner med istället för att gräma mig över det jag inte hinner. Det är lite svårt, tycker jag, och det brukar krypa sig på fler och fler roliga saker tills jag i slutänden är överhopad igen.
På det stora hela är jag väldigt glad just nu, glad att jag äntligen tagit tag i mitt liv och fått till en kursändring. Samtidigt är det vemodigt att sitta här hemma i mitt lilla hus och inse att jag inte kommer kunna gå ner till mitt lilla grönsaksland i sommar och hämta in färskpotatis, att jag inte kommer få de där hemodlade solmogna tomaterna som är så goda att äta direkt från växthuset. Jag ser inte heller fram emot att behöva flytta - samtidigt som jag ändå ser väldigt mycket fram emot att börja bygga ett nytt liv tillsammans med någon jag tycker väldigt mycket om. Janus två ansikten - framtiden och det förflutna. De hänger ju alltid ihop och just nu är jag så övertydligt mitt i skarven.
fredag 12 mars 2010
Inomhuspaddling
Det har varit så fantastiskt väder senaste veckan. Riktigt härligt! I lördags satt vi i en solgrop i pulkabacken på Lugnet flera timmar i sträck och bara njöt av vårsolen.
Synd bara att man måste jobba också, och med allt annat som ska fixas så har det inte blivit mycket tränat på sistone. Nu börjar det verkligen krypa i kroppen av rastlöshet! Igår hade jag tänkt ta mig ut till kanotklubben och paddla lite slalom, nu när det äntligen blivit varmt och skönt ute. Tyvärr fastnade jag på jobbet, så jag hann inte ut. Jag bestämde mig istället för att prova den nya paddelmaskinen, slog på lite musik och drog igång. I början kändes det väldigt lätt, även om jag hade svårt att få till bra teknik. Jag måste nog fråga Bobbo om lite coachning så jag gör rätt från början. Det är väldigt ovant att se sig själv framifrån i spegel paddlandes, så jag har väldigt svårt att se vad jag gör bra eller dåligt.
Det som kändes väldigt lätt i början övergick väldigt snart till att kännas väldigt tungt, så jag fick skruva ner motståndet gradvis för att orka någonting. Jag har uppenbarligen slarvat med paddelträningen under vintern, och ytterligare ett tecken på det är att jag efter bara en kvarts körning hade stora blåsor på tummarna. Det beror väl visserligen också på att jag paddlat med handskar under vintern, men visst har jag blivit vek! Nåja, nu har jag tagit första steget på vårens paddelträning mot HÅEC, och paddelmaskinen kommer definitivt att vara en bra verktyg i vägen dit. Jag behöver få upp teknik och styrka, och det kan den definitivt hjälpa till med!
Synd bara att man måste jobba också, och med allt annat som ska fixas så har det inte blivit mycket tränat på sistone. Nu börjar det verkligen krypa i kroppen av rastlöshet! Igår hade jag tänkt ta mig ut till kanotklubben och paddla lite slalom, nu när det äntligen blivit varmt och skönt ute. Tyvärr fastnade jag på jobbet, så jag hann inte ut. Jag bestämde mig istället för att prova den nya paddelmaskinen, slog på lite musik och drog igång. I början kändes det väldigt lätt, även om jag hade svårt att få till bra teknik. Jag måste nog fråga Bobbo om lite coachning så jag gör rätt från början. Det är väldigt ovant att se sig själv framifrån i spegel paddlandes, så jag har väldigt svårt att se vad jag gör bra eller dåligt.
Det som kändes väldigt lätt i början övergick väldigt snart till att kännas väldigt tungt, så jag fick skruva ner motståndet gradvis för att orka någonting. Jag har uppenbarligen slarvat med paddelträningen under vintern, och ytterligare ett tecken på det är att jag efter bara en kvarts körning hade stora blåsor på tummarna. Det beror väl visserligen också på att jag paddlat med handskar under vintern, men visst har jag blivit vek! Nåja, nu har jag tagit första steget på vårens paddelträning mot HÅEC, och paddelmaskinen kommer definitivt att vara en bra verktyg i vägen dit. Jag behöver få upp teknik och styrka, och det kan den definitivt hjälpa till med!
måndag 8 mars 2010
En livstid senare...
...känns det som.
Här har det hänt lite saker och jag har inte orkat/velat skriva något på ett tag. Men nånstans lär man väl börja igen. Kontentan av vad som hänt är väl att jag avslutat ett 11 år långt förhållande, något som visserligen kändes som att det var rätt beslut och det oundvikliga steget att ta, men det gör ju det inte roligare direkt. Det blir också så mycket som måste fixas med hus som ska säljas och allt sånt. På 11 år hinner man dela på rätt mycket.
På den positiva sidan så kan man väl säga att det känns bra att ha börjat mitt nya liv, och jag ser fram emot allt som kommer hända i vår. Jag har fantastiska vänner, och jag har till och med den otroliga turen att en av dem blivit mer än en vän. Jag ser också fram emot var det kommer att leda, det kommer inte alltid vara lätt framöver men på det stora hela tror jag att det vill bli bra den här gången också.
Här har det hänt lite saker och jag har inte orkat/velat skriva något på ett tag. Men nånstans lär man väl börja igen. Kontentan av vad som hänt är väl att jag avslutat ett 11 år långt förhållande, något som visserligen kändes som att det var rätt beslut och det oundvikliga steget att ta, men det gör ju det inte roligare direkt. Det blir också så mycket som måste fixas med hus som ska säljas och allt sånt. På 11 år hinner man dela på rätt mycket.
På den positiva sidan så kan man väl säga att det känns bra att ha börjat mitt nya liv, och jag ser fram emot allt som kommer hända i vår. Jag har fantastiska vänner, och jag har till och med den otroliga turen att en av dem blivit mer än en vän. Jag ser också fram emot var det kommer att leda, det kommer inte alltid vara lätt framöver men på det stora hela tror jag att det vill bli bra den här gången också.
onsdag 17 februari 2010
Oinspirerat
Händer mycket, men inte mycket som hamnar här. Håller på att jobba ihjäl mig, känns det som, men till helgen blir det i alla fall långhelg i Storulvån! Ska bli riktigt skönt att ut och topptura lite, förhoppningsvis släpper det på lite spänningar också.
Kvällstid så liras det pingis, bowlas och emellanåt lite innebandy. I lördags spelade vi ju konsert också, och det gick faktiskt bra. Riktigt roligt var det också, som vanligt, även om man kände sig som en urvriden disktrasa efteråt (också som vanligt). Härligt att få spela med så duktiga violinister, man lyfter sig själv lite!
Har köpt mig en isyxa, skurit till nya stighudar och är nu redo för vårskidåkningen. Hoppas som sagt på en fin helg i storulvån, och räknar med att vi kommer ha det riktigt bra där. Med det gänget så kan det inte gå fel :)
Kvällstid så liras det pingis, bowlas och emellanåt lite innebandy. I lördags spelade vi ju konsert också, och det gick faktiskt bra. Riktigt roligt var det också, som vanligt, även om man kände sig som en urvriden disktrasa efteråt (också som vanligt). Härligt att få spela med så duktiga violinister, man lyfter sig själv lite!
Har köpt mig en isyxa, skurit till nya stighudar och är nu redo för vårskidåkningen. Hoppas som sagt på en fin helg i storulvån, och räknar med att vi kommer ha det riktigt bra där. Med det gänget så kan det inte gå fel :)
tisdag 9 februari 2010
Kort uppdatering
Mycket nu! Kommer inte bli så mycket skrivet här, följaktligen. Bara några korta notiser:
*disputationsfesten i Uppsala var riktigt kul - grattis Erik!
*körde mitt bästa telisåk nånsin hittills i söndags. Bådar gott för säsongen :)
*Snö! Jag älskar snö!
*Kanske drar till Storulvån nästa helg, siktar på det!
*Tack och lov för vänner som peppar och taggar upp en när vattnet känns läskigt.
*Konsert på lördag, blir nog som vanligt bra till slut även om gårdagskvällens rep innehöll alla de vanliga panikingredienserna.
*Jag hade ju tänkt avstå nästa konsert. Men jag kan bara inte, den kommer bli så kul! Av modellen melodikryss där vi spelar ett fint litet urval av satser från olika kända saker och publiken får ett litet korsord att fylla i. Passa på att planera in den 17 april!
Tja, egentligen har jag en massa mer att skriva också. Men nu ska jag äta lite frukost och dra till jobbet. Höres!
*disputationsfesten i Uppsala var riktigt kul - grattis Erik!
*körde mitt bästa telisåk nånsin hittills i söndags. Bådar gott för säsongen :)
*Snö! Jag älskar snö!
*Kanske drar till Storulvån nästa helg, siktar på det!
*Tack och lov för vänner som peppar och taggar upp en när vattnet känns läskigt.
*Konsert på lördag, blir nog som vanligt bra till slut även om gårdagskvällens rep innehöll alla de vanliga panikingredienserna.
*Jag hade ju tänkt avstå nästa konsert. Men jag kan bara inte, den kommer bli så kul! Av modellen melodikryss där vi spelar ett fint litet urval av satser från olika kända saker och publiken får ett litet korsord att fylla i. Passa på att planera in den 17 april!
Tja, egentligen har jag en massa mer att skriva också. Men nu ska jag äta lite frukost och dra till jobbet. Höres!
tisdag 2 februari 2010
Sökes: tävlingspartner
Min gode vän Andreas, som jag kört några tävlingar med, har blivit lite väl upptagen med annat och kommer inte kunna tävla så mycket multisport i vår. Jag söker därför en tävlingspartner som vill köra lite fler tävlingar, kanske göra ett försök på svenska cupen till och med.
Jag kör helst långklass, dam eller mix går lika bra vilket som. Jag är grym på orienterandet, rätt kass på att paddla och lite mittemellan på cyklandet. Jag älskar att tävla, men måste inte vinna för att ha kul.
Intresserad? Skicka ett mejl så får vi se om ambitionerna matchar: jenny.sander(a)telia.com
Jag kör helst långklass, dam eller mix går lika bra vilket som. Jag är grym på orienterandet, rätt kass på att paddla och lite mittemellan på cyklandet. Jag älskar att tävla, men måste inte vinna för att ha kul.
Intresserad? Skicka ett mejl så får vi se om ambitionerna matchar: jenny.sander(a)telia.com
I valet och kvalet
Jag hinner inte allt jag vill. Så är det bara. Ibland måste man välja.
Frågan är bara vad som ska bort i år?
Multi - aldrig i livet, alldeles för roligt. Men lite svårare att få ihop! Det är mycket fixande och trixande, både med utrustning och sällskap och allt runtikring.
Orientering - är ju jättekul, och jag hade tänkt springa 5-dagars. Men jag funderar på att tänka om där. Orienteringen ligger kanske lite pyrt till är jag rädd. Den har jag liksom alltid med mig i bakgrunden så den är så enkel att återvända till när jag än skulle vilja.
Paddling - så vansinnigt kul, aldrig i livet att jag släpper den. Kommer dock skippa tävlandet i år också och bara ha kul. Får jag återigen för mig att det vore en bra idé att hårdträna slalom, säg åt mig att jag inte hinner...
Orkester - kanske skulle avstå vårens nästa uppsättning. Funderar på saken. Tar dock inte så mycket tid i förhållande till hur roligt det är.
Skidor - Hade ju tänkt åka halvvasan. Tränandet är dock obefintligt. Kanske åker ändå, otränad.
Topptur - släpper jag aldrig! Är nog en av de högst prioriterade. Trumfar paddling och multi till och med.
MTB - som träning inför multi, men nog inte något mer. Möjligen mörksuggan då. Och Långa lugnet, om det blir något.
Innebandy med zorrofintarna - ligger väldigt pyrt till.
Jag har lite att fundera på, kanske är det något mer på listan som jag glömt just nu. En del av aktiviteterna gör ju mig bättre på de andra, medan andra aktiviteter inte bidrar alls till helheten (men kanske är så kul att jag får ut annat av det).
Just nu hattar jag bara runt utan plan, säger ja till allt som dyker upp och blir både sämre tränad och mer stressad på köpet. Jag orkar inte fokusera på det jag gör, kroppen är rastlös och huvudet överansträngt. Det är hög tid att ta tag i tömmarna igen och styra upp det.
Frågan är bara vad som ska bort i år?
Multi - aldrig i livet, alldeles för roligt. Men lite svårare att få ihop! Det är mycket fixande och trixande, både med utrustning och sällskap och allt runtikring.
Orientering - är ju jättekul, och jag hade tänkt springa 5-dagars. Men jag funderar på att tänka om där. Orienteringen ligger kanske lite pyrt till är jag rädd. Den har jag liksom alltid med mig i bakgrunden så den är så enkel att återvända till när jag än skulle vilja.
Paddling - så vansinnigt kul, aldrig i livet att jag släpper den. Kommer dock skippa tävlandet i år också och bara ha kul. Får jag återigen för mig att det vore en bra idé att hårdträna slalom, säg åt mig att jag inte hinner...
Orkester - kanske skulle avstå vårens nästa uppsättning. Funderar på saken. Tar dock inte så mycket tid i förhållande till hur roligt det är.
Skidor - Hade ju tänkt åka halvvasan. Tränandet är dock obefintligt. Kanske åker ändå, otränad.
Topptur - släpper jag aldrig! Är nog en av de högst prioriterade. Trumfar paddling och multi till och med.
MTB - som träning inför multi, men nog inte något mer. Möjligen mörksuggan då. Och Långa lugnet, om det blir något.
Innebandy med zorrofintarna - ligger väldigt pyrt till.
Jag har lite att fundera på, kanske är det något mer på listan som jag glömt just nu. En del av aktiviteterna gör ju mig bättre på de andra, medan andra aktiviteter inte bidrar alls till helheten (men kanske är så kul att jag får ut annat av det).
Just nu hattar jag bara runt utan plan, säger ja till allt som dyker upp och blir både sämre tränad och mer stressad på köpet. Jag orkar inte fokusera på det jag gör, kroppen är rastlös och huvudet överansträngt. Det är hög tid att ta tag i tömmarna igen och styra upp det.
söndag 31 januari 2010
Topptursabstinens
Dagarna börjar bli längre, snön djupare och solen tittar fram lite oftare. Det innebär att topptursabstinensen också blir svårare och svårare. En långtur är visserligen inplanerad till april, men dit är det långt, längre, längst. Dessutom vore det ju skönt om benen hunnit bli lite upptränade tills dess, så man kan köra så hårt som man vill!
Björn är ny på det här med toppturer, och för att han skulle få testa sina nyinköpta prylar bestämde vi oss för att ta en tur i hemmaskogarna. Vi siktade på en oplogad skogsbilväg som jag mindes som väldigt läskig på längdskidor, där trodde jag att man kanske kunde få någon sväng i alla fall och om inte annat så skulle vi få hasa runt på stighudarna en bit.
Wilma tog en titt på packningen och placerade sig själv strategiskt mitt i alltihop, i omedelbar närhet till dörren.
Även begagnade stighudar kan ha väääääldigt bra klister. Särskilt efter att ha legat oanvända hela sommaren. Stighudsbrottning är en underskattad uppvärmningsform.
Vinterlandskapet var vackert (men kallt!) och vi hasade iväg längs Vackertjärnsvägen. Lutningen visade sig dock vara en stor besvikelse. Vi stakade oss nerför en bit ändå, bara för att få några höjdmeter att gå upp igen. Björn insåg att det här med att gå på stighudar är en aning ansträngande, och konstaterade (till min stora glädje) att vi nog lär ut på lite toppturer även innan april för att få lite träning. Hurra!
Wilma funderade vad sjutton vi höll på med egentligen, men hoppade glatt med längs den gamla körvägen uppåt. Nåja, lite uppför gick det i alla fall. Snart kom vi fram till det som jag mindes som en liten ungskog. En sån där ungskog som man promenerar igenom utan problem, med fri sikt över ungtalltopparna. Det måste dock ha varit några år sedan, för nu var tallarna tre meter höga och inbjöd inte till skidåkning. Nåja, vi följer väl kanten på ungskogen då, få se var vi hamnar. Snön var djup, fluffig och alldeles alldeles underbar, så om det bara gick att få lite lutning fanns goda förutsättningar för ett åk! Problemet var bara att vi hela tiden leddes bort från toppen. Så fort vi försökte gå lite mer vänster blev vi hejdade av den eländes produktionsskogen. Solnedgången färgade himlen röd, och vi insåg att det här möjligen kunde utvecklas till ett sånt där äventyr. Det hade ju goda förutsättningar: planer som ändrats i sista sekund, avsaknad av karta, mörkrets inbrott nära förestående.
Björn är ny på det här med toppturer, och för att han skulle få testa sina nyinköpta prylar bestämde vi oss för att ta en tur i hemmaskogarna. Vi siktade på en oplogad skogsbilväg som jag mindes som väldigt läskig på längdskidor, där trodde jag att man kanske kunde få någon sväng i alla fall och om inte annat så skulle vi få hasa runt på stighudarna en bit.
Wilma tog en titt på packningen och placerade sig själv strategiskt mitt i alltihop, i omedelbar närhet till dörren.
Även begagnade stighudar kan ha väääääldigt bra klister. Särskilt efter att ha legat oanvända hela sommaren. Stighudsbrottning är en underskattad uppvärmningsform.
Efter en snabb lunch i Ljusbuda (där Ninni hade glömt lingonen till kolbullarna) bestämde vi oss för att göra ett nytt försök. En annan oplogad skogsbilväg som enligt min minnesbild lutade betydligt mer. Hopp in i bilen och iväg igen för att hinna före solnedgången! Den väg vi siktade mot visade sig dock vara oplogad lite för lång bit för att vi skulle vilja åka upp den. Vi chansade på vägen intill, som vi använt förut för att gå upp till Yxbergstoppen från. Där kunde man säkert hitta något, tänkte jag. Jag hade dock ingen karta, men det här var ju hemvanda trakter, så det tyckte jag inte var något hinder.
Wilma funderade vad sjutton vi höll på med egentligen, men hoppade glatt med längs den gamla körvägen uppåt. Nåja, lite uppför gick det i alla fall. Snart kom vi fram till det som jag mindes som en liten ungskog. En sån där ungskog som man promenerar igenom utan problem, med fri sikt över ungtalltopparna. Det måste dock ha varit några år sedan, för nu var tallarna tre meter höga och inbjöd inte till skidåkning. Nåja, vi följer väl kanten på ungskogen då, få se var vi hamnar. Snön var djup, fluffig och alldeles alldeles underbar, så om det bara gick att få lite lutning fanns goda förutsättningar för ett åk! Problemet var bara att vi hela tiden leddes bort från toppen. Så fort vi försökte gå lite mer vänster blev vi hejdade av den eländes produktionsskogen. Solnedgången färgade himlen röd, och vi insåg att det här möjligen kunde utvecklas till ett sånt där äventyr. Det hade ju goda förutsättningar: planer som ändrats i sista sekund, avsaknad av karta, mörkrets inbrott nära förestående.
Kloka och förståndiga som vi är så bestämde vi oss motvilligt för att ge upp för dagen och hasa hemöver igen. På väg hem lyckades åtminstone jag få några svängar nerför en liten pluttbacke, även om jag fick anstränga mig för att få till dem. Och träning på att hasa runt på stighudar får man ju aldrig för mycket av!
På det stora hela gav dagen ändå mersmak, men nästa gång ska vi ta med en karta också. Mer snö är utlovat för veckan, och jag har några små berg på förslag där jag tror att det går att få lite åkning också. Även om det nog snarare är upptäckarlustan som får sitt på de här turerna :)
tisdag 26 januari 2010
Otursförföljd
Nu börjar det bli komiskt många missöden på kort tid för min del här. Vi kanske ska börja från början.
1. Axeln är fortfarande blå sedan jag tacklade en ribbstol på innebandyn i torsdags. Eller, snarare rödlila med skiftningar i gult vid det här laget. Och öm.
2. Handleden är också öm efter samma idiotgrej som orsakade 1.
3. Värmefläkten i bilen gav upp i söndags. Helt död. Säkringen är dock hel, tyvärr.
4. När jag klev ur bilen för att skrapa den igenisade rutan (som berodde på 3.) slog dörren igen på min tumme med en blåskiftande nagel som resultat.
5. Idag skulle jag ner på innebandy med Zorrofintarna. Var där strax före halv nio och ryckte i dörren. Låst. Ryckte mer i dörren, knackade på den med klubban, väsnades så mycket jag kunde. Ingen reaktion. Försökte kasta snöboll på fönstren - samma där, ingen märker något. Går runt gympasalen och rycker i andra dörrar, ingen lycka där heller. Ringer en vän och beklagar mig, blir utskrattad (om än på ett omtänksamt sätt...) och lyckas som tur är se det komiska i situationen. Tack, vännen!
Hur länge ska oflytet hålla i sig? Vågar man gå ut, eller är det bara att gå i ide? Är det verkligen en bra idé att åka kajak i Åsbobacken efter årsmötet på torsdag....?
1. Axeln är fortfarande blå sedan jag tacklade en ribbstol på innebandyn i torsdags. Eller, snarare rödlila med skiftningar i gult vid det här laget. Och öm.
2. Handleden är också öm efter samma idiotgrej som orsakade 1.
3. Värmefläkten i bilen gav upp i söndags. Helt död. Säkringen är dock hel, tyvärr.
4. När jag klev ur bilen för att skrapa den igenisade rutan (som berodde på 3.) slog dörren igen på min tumme med en blåskiftande nagel som resultat.
5. Idag skulle jag ner på innebandy med Zorrofintarna. Var där strax före halv nio och ryckte i dörren. Låst. Ryckte mer i dörren, knackade på den med klubban, väsnades så mycket jag kunde. Ingen reaktion. Försökte kasta snöboll på fönstren - samma där, ingen märker något. Går runt gympasalen och rycker i andra dörrar, ingen lycka där heller. Ringer en vän och beklagar mig, blir utskrattad (om än på ett omtänksamt sätt...) och lyckas som tur är se det komiska i situationen. Tack, vännen!
Hur länge ska oflytet hålla i sig? Vågar man gå ut, eller är det bara att gå i ide? Är det verkligen en bra idé att åka kajak i Åsbobacken efter årsmötet på torsdag....?
torsdag 21 januari 2010
Självuppfyllande titel
På det senaste blogginlägget alltså. Idag hängde jag nämligen med gänget från jobbet och spelade innebandy igen! Började med att tackla en ribbstol på uppvärmningen, och jag vann ju inte den ihopstötningen kan man väl säga. Har nu en ond mörklila axel och ömmande hand, men är man het får man väl skylla sig själv helt enkelt!
Jobbgänget spelar i en större hall, det går lite snabbare och de som är med är väl en aning mer rutinerade än zorrofintarna. Jag har ju rätt dålig koll och är över hela plan utan en aning om var jag borde ta vägen, men det går rätt bra ändå tyckte jag! Nå, nu har jag invigt min inköpta innebandyklubba två gånger om redan, och det var riktigt kul båda gångerna så det blir nog fler gånger med det här gänget också :) Helst utan väggkontakt då...
Jobbgänget spelar i en större hall, det går lite snabbare och de som är med är väl en aning mer rutinerade än zorrofintarna. Jag har ju rätt dålig koll och är över hela plan utan en aning om var jag borde ta vägen, men det går rätt bra ändå tyckte jag! Nå, nu har jag invigt min inköpta innebandyklubba två gånger om redan, och det var riktigt kul båda gångerna så det blir nog fler gånger med det här gänget också :) Helst utan väggkontakt då...
Roligt roligt, men farligt farligt :D
Jag kunde ju inte låta bli att hänga med och prova på när det här gänget bjöd in mig :)
http://zorrofint.blogspot.com/
Alldeles för roligt, så nu lär jag klämma in en timme innebandy på tisdagarna också. Hmmm, vad ska bort? Jag är ju egentligen i det läget att stoppar man in något nytt så bör något annat ut istället. Jaja, det lär väl visa sig!
http://zorrofint.blogspot.com/
Alldeles för roligt, så nu lär jag klämma in en timme innebandy på tisdagarna också. Hmmm, vad ska bort? Jag är ju egentligen i det läget att stoppar man in något nytt så bör något annat ut istället. Jaja, det lär väl visa sig!
tisdag 19 januari 2010
Paddlingseufori igen
Jag har äntligen kommit ut och paddlat lite fors igen. Äntligen! Och oj vad det var härligt att få ut och jobba lite i en slalomkanot igen. Det gick dessutom rätt bra för att vara en månad sen sist, kanske kan det bero på att det är en aning lägre vatten nu än senast jag paddlade? Eller så var det Andreas som var snäll mot mig i banläggningen kanske... Det kändes i alla fall inte det minsta läskigt trots mörker och iskanter. Var vääääldigt nära att välta en gång när jag försökte ta en port med bra mycket mer vilja än teknik, men klarade mig. Tackar för det! Återigen, jag är otroligt glad att vi äntligen kom ut i forsen igen.
Idag har jag också inhandlat en innebandyklubba. Några av mina gamla klubbkompisar spelar nämligen innebandy på tisdagkvällarna, och jag tänkte hänga med på det. Får väl se om jag verkligen hinner vara med, jag har ju lite annat för mig, men en innebandyklubba kan väl alltid komma till användning. Dags för lite mat alltså, om den ska hinna sjunka innan nästa pass. Åh, vad jag älskar att träna!
Idag har jag också inhandlat en innebandyklubba. Några av mina gamla klubbkompisar spelar nämligen innebandy på tisdagkvällarna, och jag tänkte hänga med på det. Får väl se om jag verkligen hinner vara med, jag har ju lite annat för mig, men en innebandyklubba kan väl alltid komma till användning. Dags för lite mat alltså, om den ska hinna sjunka innan nästa pass. Åh, vad jag älskar att träna!
söndag 17 januari 2010
Paddling regerar!
Jag släpade mig iväg till bassängen igår utan något större sug. Väl i vattnet så återupptäckte jag dock hur grymt kul det är att paddla! Vi avslutade med en polomatch som var både grymt kul och jobbig, lekbåt är lite tyngre att köra polo i :D
fredag 15 januari 2010
Igång med träningen igen!
Äntligen känns det som jag har kommit igång igen! Jag har börjat få in några pass som är lite mer ansträngande och slutat såsa runt i makligt tempo. Kroppen börjar också märka det, och nu säger vaderna att det är dags att ta en paus från löpningen några dagar. Jomenvisst, jag får väl åka skidor istället då :)
Till helgen åker vi ner till stockholm och kollar på randopjäxor till Björn. Två veckors toppturande hoppas vi kunna klämma in i April, mål för trippen blir bergen kring Mo i Rana. Innan dess lär vi dock ta någon lite kortare tur så Björn får känna på hur det är både att gå uppför och att åka ner utanför pisten i varierande snöförhållanden. Transceiverträningen har vi redan börjat med hemma i trädgården :D
Nu längtar jag ut till kommande äventyr, snart kommer de långa härliga vårdagarna med snö och sol och ändlösa uppförsbackar!
Till helgen åker vi ner till stockholm och kollar på randopjäxor till Björn. Två veckors toppturande hoppas vi kunna klämma in i April, mål för trippen blir bergen kring Mo i Rana. Innan dess lär vi dock ta någon lite kortare tur så Björn får känna på hur det är både att gå uppför och att åka ner utanför pisten i varierande snöförhållanden. Transceiverträningen har vi redan börjat med hemma i trädgården :D
Nu längtar jag ut till kommande äventyr, snart kommer de långa härliga vårdagarna med snö och sol och ändlösa uppförsbackar!
tisdag 12 januari 2010
Det här med planering
Jag har de senaste 1,5 åren varit med att jobba fram en ansökan om EU-pengar för ett projekt på jobbet. Nu har vi fått pengarna, och det är dags att börja göra något av all planering. Dags att planera för 6 års arbete! När man sitter och bollar med timmar och pengar och åtgärder och planerar in dem i rätt tid och ordning, så känns 6 år som en väldigt kort tid. Tills jag insåg att det faktiskt är 5 år sedan jag slutade plugga och började jobba. Vilket känns som en rätt så lång tid.
Till en början höll jag på att drabbas av planeringspanik - hur ska man kunna inbilla sig att det går att planera för något som ska hålla på så länge? Att planera mitt arbete för 6 år framåt kändes också rätt läskigt, och jag blev helt plötsligt väldigt sugen att bara dra iväg och göra något helt annat ett tag. Rastlösheten blev plötsligt väldigt stor, och den där känslan av instängdhet började smyga sig på. Rätt snart insåg jag dock att det finns faktiskt fördelar med att ha 6 år på sig. Ingen mening att börja stressa ännu, vi borde helt enkelt ha gott om tid att hinna klart. Kan man hoppas...
Till en början höll jag på att drabbas av planeringspanik - hur ska man kunna inbilla sig att det går att planera för något som ska hålla på så länge? Att planera mitt arbete för 6 år framåt kändes också rätt läskigt, och jag blev helt plötsligt väldigt sugen att bara dra iväg och göra något helt annat ett tag. Rastlösheten blev plötsligt väldigt stor, och den där känslan av instängdhet började smyga sig på. Rätt snart insåg jag dock att det finns faktiskt fördelar med att ha 6 år på sig. Ingen mening att börja stressa ännu, vi borde helt enkelt ha gott om tid att hinna klart. Kan man hoppas...
lördag 9 januari 2010
Vinterkyla!
Med en kanot på biltaket kan man inte vara fel ute. Eller? När jag var ut till forsen för någon timme sedan och hämtade lite grejer passade jag på att ta en titt på forsen också. Det såg riktigt ordentligt kallt ut... Jag var mycket glad att jag inte hade för avsikt att paddla ute idag. Det blir kallt nog att ut i snön och hämta kanoterna utanför simhallen.
Jag är också glad över att morgonens träning byttes från stadslöpning till vattenlöpning i Lugnets varma sköna bassäng. -25 är för kallt! Nog för att jag älskar riktig vinter - och otroligt vackert är det när det är så klart och kallt - men nu kunde det gärna få hålla sig kring -10 eller därikring ett tag.
Jag är också glad över att morgonens träning byttes från stadslöpning till vattenlöpning i Lugnets varma sköna bassäng. -25 är för kallt! Nog för att jag älskar riktig vinter - och otroligt vackert är det när det är så klart och kallt - men nu kunde det gärna få hålla sig kring -10 eller därikring ett tag.
tisdag 5 januari 2010
Gnällspik
Jul och nyår har varit otroligt trevliga, men nu är det över och arbetandet börjar snart igen. Kanske är det tur det, för jag har blivit en riktig gnällspik senaste dagarna. Mitt vanliga flyt är helt borta, och allt är bökigt och trilskas. Att jag inte är sugen för fem öre att hjälpa saker och ting på traven kan ju faktiskt bidra.
Trots fint vinterväder har jag därför knappt varit ut de senaste två dagarna. Ren tur att Wilmis behöver ut, annars hade jag nog inte sett någon sol alls. Inte har jag gjort särskilt mycket nytta heller, jag som hade tänkt få något gjort nu när jag äntligen var ledig några vardagar. Idag skärpte jag i alla fall till mig och bokade in en tandläkartid och en tid hos naprapaten. Jag blir sned och vind emellanåt, och det har slagit till igen. När jag får ont i vänster knä och höger baksida lår oavsett vad jag gör så är det dags att bli uträtad igen, och så är det nu. Lägg till en trilskande nacke som hotar med nackspärr och en axel som inte gillar att jobba så är det fulländat. Tandvärk har jag åtminstone inte (än), men det var så länge sedan jag var dit så det är dags. Dessutom är det väl mitt sista år med tandvårdsbidrag i år, så det gäller väl att passa på.
Nu är det bara bilen kvar - dags att boka in lite reparationer inför besiktningen. Lär väl bli dyrt, antar jag. Suck.
Trots fint vinterväder har jag därför knappt varit ut de senaste två dagarna. Ren tur att Wilmis behöver ut, annars hade jag nog inte sett någon sol alls. Inte har jag gjort särskilt mycket nytta heller, jag som hade tänkt få något gjort nu när jag äntligen var ledig några vardagar. Idag skärpte jag i alla fall till mig och bokade in en tandläkartid och en tid hos naprapaten. Jag blir sned och vind emellanåt, och det har slagit till igen. När jag får ont i vänster knä och höger baksida lår oavsett vad jag gör så är det dags att bli uträtad igen, och så är det nu. Lägg till en trilskande nacke som hotar med nackspärr och en axel som inte gillar att jobba så är det fulländat. Tandvärk har jag åtminstone inte (än), men det var så länge sedan jag var dit så det är dags. Dessutom är det väl mitt sista år med tandvårdsbidrag i år, så det gäller väl att passa på.
Nu är det bara bilen kvar - dags att boka in lite reparationer inför besiktningen. Lär väl bli dyrt, antar jag. Suck.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)