Skidsemester

Mer bilder, mindre snack!

God jul!

Från oss alla till er alla.... en riktigt god jul! Så här var vår julafton :)

Julförberedelser

Hjälp vad det har varit fullt upp sista veckan här. Men roligt roligt också! Min underbara familj kom och hälsade på i lördags och väckte suget efter att få julfint, så nu är det faktiskt för första gången sedan vi började renovera riktigt fint i större delen av huset :) Gardiner, adventsstjärnor, tomtar lite här och där (vi kommer nog hitta tomtar som glömts bort ända framme i juli har jag en känsla av...) och helt enkelt härligt helgfint!

Vi inte bara pyntade, vi lyckades också göra stan på en timme. Julklappar skulle inhandlas, men det blev inte så många sådana. Däremot inhandlades varsitt tajt lila fodral till nyår (och till något gemensamt uppträdande någon gång...) och skor med höga och ännu högre klackar. Därefter funderade vi en kort stund på om vi skulle sjunka ner på nån pub, men mitt sug efter paddling var för stort och jag lyckades lura med syster och mor på bassängpaddling istället. Tur var väl det, eftersom ingen annan ledare var där! Jag försökte hålla koll på både små och stora barn, som tur är så är allihopa så duktiga och självgående att jag kunde roa mig lite själv också. Syster och mor fick prova på att kajka runt lite i kajakerna, men jag var snäll och lät dem slippa vältandet... Far och Björn hade fixat riktigt god middag tills vi kom hem igen, så sedan blev det mat och musik resten av kvällen.

På måndagen var det så dags för nästa aktivitet - julpyssel! Syster kom hit igen och vi spelade lite fiol för arbetskamraterna på jullunchen. Sedan var det bara att hem och börja pyssla! Kola, knäck och någon sorts chokladgodis styrde kompis Per över, syster såg till att kusinbarnen hölls sysselsatta med smällkaramelltillverkning och pepparkaksbak, och jag försökte servera glögg och röra i knäcken och hålla koll på att gästerna trivdes. Förhoppningsvis lyckades det! Jag och Per som slutförde godistillverkningen var dock helt slut när det äntligen var klart, och det blev inte mycket mer pratat den kvällen, trots en öl och lite kortspel medan knäcken svalnade.

Nu är det färdigjobbat för i år, vi packar ihop prylarna och drar till Leksand över helgen. Sedan blir det lite skidåkning i Vemdalen några dagar med det vanliga gänget, det ska bli riktigt skönt att komma bort och bo i en stuga och koppla av lite. Ser fram emot det :)

Hjälp!

Efter att ha kämpat emot länge och väl insåg jag slutligen idag att jag börjat tycka att 80-talsmodets återkomst inte är så illa. Vad 17 är det som händer? Jag som avskytt de där kläderna. Men ser man dem tillräckligt ofta så vänjer man sig, och så plockar man på sig något plagg i ett svagt ögonblick och provar. I provhytternas speglar ser man alltid så smal och snygg ut (utom när man provar badkläder...), och plötsligt står man där som ägare till ett par leggings och en illrosa topp.

Ska man falla så är det lika bra att göra det ordentligt, så idag släppte jag spärrarna och shoppade loss. Som tur var lyckades jag också inhandla de julklappar som var kvar att köpa, så samvetet är under kontroll. Får väl se om ni får se mig i de där kläderna nån gång också, eller om det visar sig vara ett sånt där hjärnsläpp som man drabbas av när man jobbat för mycket och äntligen får ledigt. Jag brukar ju försöka lysa upp på jobbet med något färgglatt plagg, men detta kanske är lite överdrivet modernt för de stela länsstyrelsekorridorerna. Återstår att se om det är såna där felköp som hamnar i klädkomposten längst ner i lådan eller om det blir de nya favoriterna...

Skidåkning!

Årets första skidtur får illustreras med en dassig mobilbild. Men visst ser man hur glad jag är? Jag har varit lite trött och hängig senaste dagarna, så jag försökte ta det lugnt. Väl ute i spåret var det ändå ren och skär njutning, och det blev dryga 5 km i förvånansvärt fina spår :)

Minneslucka

Jag kom just på en sak. Jag har ju inte kollat var jag till slut hamnade på rankinglistan efter avslutad säsong! Jag som till och med ansträngde mig och sprang natt-SM ända nere i Vimmerby för att få min 6:e rankingpoäng för året (det är de 6 bästa resultaten som räknas, har du färre så finns du inte med på listan). Visst, det var kul att få springa en SM-tävling också, eftersom jag blev sjuk till korten och kavlen som var mina mål för orienterandet i år. Men mest var jag nog nästan ute efter den där poängen. Att jaga ranking är kul :D

Så, hur gick det då? 199:a i Sverige ligger jag, och nu är ju säsongen klart slut så det får man väl säga blev årets resultat. Det känns bra att vara uppe på topp 200, det var det länge sedan jag var. Och det med bara 6 rankingtävlingar sprungna, så jag får ju inte räkna bort något dåligt resultat heller. Något mer man kan konstatera är ju att jag verkar ha blivit en hejare på långdistans. Det är där jag har tagit mina bästa poäng i år. Det stämmer också med hur jag själv känt mig - orienteringstekniken är inte den bästa längre, däremot är jag starkare än någonsin när det blir långt och tungt. Nästa år ska jag nog springa någon mer rankingtävling. Mellan multisportandet och paddlandet förstås...

Julstämning

Snart jul, och nu när snöflingorna faller tätt utanför fönstret börjar det äntligen kännas som att det närmar sig också! Vad passar då bättre än att läsa om föregående julars strapatser?

Hemmöråkröns julsaga Del 1
Hemmöråkröns julsaga Del 2

Hur gör ni för att komma in i julstämningen?

Paddling x 2

Igår kväll hade jag ÄNTLIGEN tid att vara med på en bassängträning igen. Nu går jag dock händelserna i förväg. Först var vi nämligen ut på ett litet slätvattenspass i störtloppskanoterna. Det var evighetslänge sedan jag paddlade störtlopp, och jag har nog inte hållit i en vingpaddel sedan sundbornsloppet. Det kändes! Så fort jag försökte paddla lite snabbt tog det tvärstopp. Trötta trötta muskler som protesterade mot den ovana ansträngningen. Det blev därför ett lugnt pass där jag bara försökte få in tekniken igen. Nästa gång ska vi köra lite intervaller istället och försöka få upp farten igen. Det var väldigt lugnt och stilla på ån, inte en vindpust som störde vattenspegeln. Det är så vackert att paddla på vintern!

Sedan dags för bassängträning. Eskimåsvängarna satt bra idag, och jag vågade försöka mig på lite freestyletrix. Det är dock lite för ont om plats där för mig, så jag lyckas liksom inte ta mig upp på nosen innan bassängen tar slut eller det är folk ivägen. (Nåja, bristande teknik har ju något att göra med det också...) Andreas fick därför hjälpa till och lyfta upp mig på nosen och bakänden så jag fick testa att balansera lite. När jag välte sidledes istället drog det till lite i axeln, inte alls mycket utan bara en liten varningsflagga. Lär väl skärpa till mig och ta tag i axelstyrkan igen! Är jättenöjd med att eskimåsvängen satt riktigt bra, kom upp på första försöket varenda gång.

Per och Anna satte sina första eskimåsvängar, och verkar ha kommit på knepet nu. Per ville inte sluta utan fortsatte välta ända in i det sista, mäkta nöjd över den nyinförskaffade kunskapen. Bra jobbat!

Snabbrapport

Ojoj, hinner inte skriva mycket här nu. Återkommer med rapport från London, det jag framförallt tar med mig hem är minnet av sol (!) och en bra liveshow med Pink.

Har inte tränat på en vecka, nu kryper det i benen! Tröstäter godis för att hålla humöret uppe, vilket har andra nackdelar... Till helgen ska det dock tränas! Störtlopp distans, bassängträning och naturligtvis Lusseskubb med Kåre står definitivt på programmet. Tänk om man kunde klämma in lite cykel där nånstans också...

Minusgrader i forsen

Kvällens paddlingspass gick både bra och dåligt. Jag lyckades inte ta alla portar något av åken, och jag slog i pinnar till höger och vänster. Mindre bra, skulle man kunna tycka. Jag var dock på ett strålande humör och vågade satsa rätt bra trots minusgrader och högvatten, så jag är ändå nöjd. Att jag varit på ett bra humör hela dagen av någon outgrundlig anledning hjälper ju till!

Det är för övrigt riktigt härligt att paddla på vintern. En fullmåne som tittade fram genom molnslöjorna. Frost på grenar och portar gnistrar i strålkastarskenet. En lätt dimslöja över vattnet. Magisk stämning! Längtar till nästa pass...

Återkoppling

Sitter och lyssnar på skivan från vår senaste konsert. Den dök upp i postlådan i förrgår, och det är alltid lika kul att få höra hur det blev till slut. Genrepet gick inte något vidare, men till konserten lyfte vi oss ett snäpp. Det brukar vara så, man hittar den extra skärpan och orkestern börjar fungera som en enhet istället för 50 individer. Solisten var riktigt bra, och jag som vanligtvis är väldigt enkelspårigt inriktad på violinister fick plötsligt ett sug efter att lyssna till fler pianokonserter.

Nästa uppsättning kommer dock råda bot på detta, då kommer nämligen Andreas Röhn och spelar med oss. Tjajkovskis violinkonsert i D-dur tycker jag väldigt mycket om, de övriga styckena har jag inte hört (vad jag minns i alla fall), så det blir intressant att se.

I livet i övrigt så har jag jobbat 10 dagar i sträck nu, två dagar kvar till välförtjänt långhelg. Pust!

Ilska fungerar också

Stärkt av tisdagens härliga slalompass så bestämde jag mig för att åka ut till forsen ikväll igen. Bobbo körde en lite knivig bana som liknade den från i tisdags, men lite svårare. Jag valde att försöka hänga på, och insåg snart att tisdagens flyt var oerhört långt bort. Ikväll kämpade jag mot vattnet i varje paddeldrag och fick inte en meter gratis. Efter att ha försökt tömma huvudet och tänka positiva tankar gav jag till slut upp och körde på ren ilska istället.

Jag stannade till vid Per som hängde i bakvattnet, klagade lite på oflytet och kastade sedan alla hämningar överbord. Jag kastade mig ut i vågen som jag brukar vara rädd för, samtidigt som jag tänkte något i stil med att jag skiter fullständigt i om jag välter, för det går så förbannat uselt dåligt ändå. Och ser man på - det gick utmärkt! Jag borde nog paddla på ren ilska oftare, då kanske jag skulle våga lite mer...

Jag är fortfarande skönt arg (jo, det kan vara riktigt skönt att vara arg ibland!) och känner mig mer handlingskraftig än på länge. Använd ilskan!

Det efterlängtade flytet

I tisdags hittade jag äntligen det där eftertraktansvärda flytet i forsen igen. Det är en grym känsla att få extra fart av vattnet (åt rätt håll!) istället för att bara kämpa mot det.

Att vara med på Bobbo-ledda träningar ger en omedelbar och tydlig förbättring, särskilt för mig som inte har någon koll på tekniken. "Ta en kontring långt ut där, sedan ett framsvep på vänster och ett på höger". Och - lo and behold - nog funkar det.

I tisdags skärpte jag också till mig och paddlade på lite hårdare framåt. Det gjorde klar skillnad, jag tror att det framförallt gjorde mig mer skärpt och mindre avvaktande. Attackera istället för att vänta in porten. Precisionen är ju under all kritik, men så sporadiskt och ofokuserat som jag tränat slalom på sistone är ju inget annat att vänta.

Jag kände också att jag vågade lite mer. Det gjorde inget att det var mörkt, jag börjar väl vänja mig vid strålkastarljuset. Eller så hade jag helt enkelt rätt sinnesstämning.

Nu funderar jag bara på om jag ska åka på träningen ikväll igen. Jag vill ju känna den där känslan igen, när man lyckas få ner aktern i en pivotsväng och trycks upp av vattnet ut genom porten, sedan kommer ut i strömmen precis rätt för att få fart över mot nästa port utan att behöva ta ett paddeldrag själv. Jo, det blir nog paddling ikväll igen.

Konsert med förhinder

Konsert imorgon. Beethoven x2 på programmet. På kvällens repetition skulle vi träffa solisten för första gången. Janos Solyom, som skulle spela kejsarkonserten med oss, har dock skadat axeln, så det gick inte som planerat. Katastrofen nära, vad göra? Med bara en dags varsel har vår eminente dirigent lyckats leta fram en ersättare genom att ringa runt till sveriges topp-pianister. Peter Friis Johansson är det som hoppar in, starkt gjort med så kort varsel! Första repet med honom blir imorrn kl 13, och konserten är kl 17. Han skulle komma med tåget halv ett, hoppas bara det inte blir försenat också nu...

Musiken är annars riktigt, riktigt härlig och jag förstår varför Beethoven räknas som en av de stora. Man blir helt enkelt på riktigt bra humör av att få spela den här musiken!

Tävlingsmänniska

Får man en pokal måste man ju få visa upp den. Så ofta är det nämligen inte! Däremot tycker jag fortfarande att jag inte riktigt är värd min andraplats eftersom jag inte har några resultat att tala om. Ingen skugga ska falla på Sanna som tog förstaplatsen, däremot är antalet seniordamer bakom henne både väldigt få och väldigt dåliga på att tävla just nu. Jag hoppas att det blir svårare att ta en sådan här buckla nästa år.

Är det just tävlingsinriktade tjejer som saknas i forspaddlingen? För visst finns det tjejer både i Uppsala och Falun som paddlar, även om vi är klart färre än killarna. Jag är ju sådan att jag älskar att tävla, älskar tävlingsnerven. Jag behöver inte vinna (kanske är det också därför jag sällan gör det?), utan det jag är fast för är just den där extra skärpan blandad med nervositet som bara kommer vid tävling. Känslan av totalt fokus, som man jagar både i kanotslalom och i orientering.

När jag hittar känslan i orienteringen av att kropp och hjärna samarbetar perfekt och orienteringen sker på ett nästan undermedvetet plan. När det känns som att "jag-delen" kan luta sig tillbaka och njuta av upplevelsen samtidigt som expertdelen av hjärnan sköter spakarna. Det går av sig själv, det går rätt och det går fort! Den känslan är svår att beskriva, men oerhört beroendeframkallande. Jag hoppas jag hittar dit i kanoten någon gång, men då behövs lite mer regelbunden träning. Gårdagens pass kändes otroligt ovant, jag kände verkligen att jag inte paddlat slalom på tre veckor!

Längtan till långt och lugnt

Under hösten har jag inte kört ett enda riktigt långpass. Dels har jag känt att jag redan haft längden i kroppen, det som saknats har varit tempo. Dels har jag varit väldigt målinriktad på att komma in i orienteringstekniken igen inför SM-tävlingarna (som bara blev en eftersom jag blev förkyld). Många pass i trakten av en timme alltså. Plus en hel del paddling då, bara för att jag upptäckt att jag inte kan leva utan den.

Efter några veckors vila med lugna och snälla pass, börjar nu suget komma tillbaka. Kanske inte efter att slita i full fart, det är det ju inte heller tid för nu. Nej, jag vill ut på de där långa lugna passen. Lägga sig i ett skönt distanstempo, prata om ditten och datten med träningskompisarna, vara ute någon timme och nöta. Cykel, paddling eller löpning, gärna något mixpass.

Jag längtar, längtar, längtar också till skidåkningen. Både utför och på längden. I helgen besökte jag lekkompisen i Uppsala, hon som är lik mig. Vi pratade skidor och paddling, paddling och skidor. Våra respektive andra hälfter försökte också prata lite bilar, men framförallt pratade vi skidåkning. Klämde på nya inhandlade prylar. Drömde om alpturer, vår i Norge, försäsongsåkning på hemmaplan. Hon har bestämt att vi ska åka och paddla i Slovenien i sommar också. Och att jag ska med till Åre, Ljusdal och Daflo i vår. Jag nickar och ler, och tänker att jag har världens bästa kompisar som bestämmer så bra saker åt mig.

Vad ett års träning kan göra

Årets första bassängträning. Jag sitter i min egen kajak, med egen paddel, välter åt alla möjliga håll och kommer upp själv alla gånger utom två. Till och med när jag blir vält bakåt, vilket borde vara tokläskigt. Men nä, det funkar det också!

Visst, när jag försökte hjula med kanoten och välte så kändes det som kanoten bara snurrade runt, runt, runt när jag låg upp och ner. Och då blev jag stressad, misslyckades tre gånger med eskiln och simmade. Den andra gången var det en kanot ivägen som paddeln fastnade på, jag blev stressad och simmade. Så jag har ju en bit kvar tills rollen är bombsäker. Ändå har jag lärt mig väldigt mycket det senaste året.

På min första bassängträning förra året var jag definitivt rädd för att välta. Som tur var så tog dagens ledare väl hand om mig, jag fick börja ända från början med att bara välta och krypa ur kajaken och så gå steg för steg framåt. Han såg väl hur paniken lurade under ytan, kan jag tänka mig ;) Det passet var en vändpunkt, och efter det kände jag att det inte var lika läskigt att vara under vatten längre. Jag visste att jag alltid kunde rycka kapellet och simma. Tack för det, Jörgen!

Jag vet inte varför jag tycker det är så läskigt. Det är inte vattnet i sig, utan det är känslan av att inte få luft. Grottkrypning och andra sådana aktiviteter där man får känslan av att sitta fast, av att inte kunna komma ut i friska luften snabbt, är också klart obehagliga.

Därför känns det väldigt bra att jag kommit en bra bit åt rätt håll. Ibland känner jag mig så mesig när de andra är mycket snabbare på att våga prova på allt som Andreas serverar i form av utmaningar. Jag blir passiv och fegar ur, och sen blir jag irriterad på mig själv. När jag väl försöker så är det ju inte alls så läskigt som jag målat upp för mig i förväg.

Frågan är vad som skulle fungera bäst - att fortsätta se det som en utmaning som jag kan tagga upp mig för att klara av, eller att försöka avdramatisera det hela? Förmodligen är alternativ två bättre, men å andra sidan har jag ju hittat ett perfekt sätt att mata den där spänningssökaren som ständigt skriker efter mer. Och lyckas man väcka tävlingsdjävulen också så finns det inget jag inte vågar ;)

Fredag!

Äntligen fredag! I helgen är det lite diverse inplanerat, gott och blandat. Imorrn tänkte jag springa uppför en backe med några andra som gör det någon gång i månaden. Får se hur jag står mig i konkurransen :) Ska försöka slå Andreas tid, men formen är ju inte direkt på topp så jag kanske inte ska ha alltför stora förhoppningar. Jag tänker dock inte se mig besegrad på förhand!

Lördag kväll blir det bassängpaddling, första för i höst. Det har jag längtat efter i en månads tid, så det ska bli riktigt skönt att få in och plaska i värmen! Jag tänkte ta min lilla kajak och rolla så mycket jag hinner. Skulle vara kul att spela lite polo också!

Senare framåt natten är det folkmusiknatta i Falun. För en gångs skull är jag hemma, så jag är jättesugen att åka dit en sväng och spela och lyssna.

Jag lär väl se till att komma hem i någorlunda tid, för på söndag har vi byggdag i klubbhuset vid forsen. Hoppas det kommer lagom många så vi får något gjort. Framåt eftermiddagen är det sedan dags att sammanfatta säsongen och blicka vidare mot nästa år med orienteringsklubben.

Det blir nog en fin helg!

Gott och blandat

Inspirationen är fortfarande lite svag - men jag försöker väl skriva något ändå. Vad säger ni, vill ni läsa mina ostrukturerade brottstycken, eller ska jag hellre hålla tyst tills jag har något att komma med? Idag blir det nog väldigt ogenomtänkt och rörigt.

Jag har lite för mycket att göra just nu, så på kvällens gympa var jag väl inte direkt pratsam. Alldeles för trött för att vara social, jag är glad att jag överhuvudtaget tog mig dit. Några iakttagelser lyckades jag dock göra:
Låren är svaga - telissäsongen kommer göra ont till en början. Det gör den visserligen alltid, men i år känns det som benen är ännu svagare än vanligt. Jag har cyklat mycket mindre än vanligt, jag skulle tro att det är det som är felet.
Armar och framförallt bål är å andra sidan starkare än nånsin. Naturligtvis tack vare paddlingen. Visserligen är jag fortfarande inte direkt armstark (kan ju för 17 knappt lyfta stora stekpannan med vänster hand...), men det går åtminstone åt rätt håll!

Träningen ligger annars lite på sparlåga - men ändå inte riktigt. När jag tittar i träningsdagboken så inser jag att jag ändå får ihop omkring 4 timmar per vecka, trots att jag tycker jag inte gör så mycket. Nu blir det dock inte direkt några kvalitetspass, utan snarare ut och njuta av friska luften eller bara guppa runt lite i kanoten. Som igår, då blev det verkligen bara ett slött guppa-runt-i-tvålkopp-pass.

Jag börjar ändå bli sugen på att köra något hårdare pass igen, att bara ut och springa skiten ur mig. Jag är också jättesugen på att köra lite längre pass, ligga och nöta på cykeln några timmar eller springa ett härligt långpass i höstsolen. Det känns bra att träningssuget börjar komma tillbaka inför vintern! Längtar till snö så man kan plocka fram längdskidorna...

I måndags var det orkester igen. Jag har fasat lite för det eftersom jag inte övat närmelsevis så mycket som jag borde. Det lilla jag har övat har dessutom låtit fasansfullt eländigt. I måndags så föll dock bitarna på plats, och jag insåg varför Beethoven räknas som en av de riktigt stora. Det som jag försökt få rätsida på utan att lyckas något vidare, passade nu in som perfekta pusselbitar i den stora harmonin, och allt blev plötsligt mycket lättare. Nu var det bara att spela som man tyckte att det borde låta, så blev det rätt. Riktigt roligt, alltså.

Spöken och eldning

En bild säger mer än tusen ord, har jag hört:

Dagen efter....

En kul helg var det, särskilt lördagkvällen.... :)