Hurra, modemet har återuppstått från de döda! Hoppas det håller i sig...
Jag är äntligen tillbaka hemma igen efter en kvällstur till Nåsforsen. Det blev en lång kväll, och jag kommer få lida för det imorrn (hmmm...idag...), men det var det värt! Vattennivån var ännu högre än senast och redan uppe vid ilägget kändes det att strömmen drog i kanoten. Så här högt vatten har jag inte paddlat i tidigare där.
Gänget jag åkte med var Julle, Tessa, Helena, Lars och så tre läkare till som var lite mer nybörjare. De har gått starthelg i våras och det här var deras första utflykt till någon annan fors än Hosjöholmen.
Vi började med gemensam uppvärmning och naturligtvis krävde Julle eskimåsväng eller kamraträddning. Efter lite testande med stöttningar fanns det inget kvar att skylla på, det var bara att gå runt. Eskimåsvängen satt som en smäck, jag flög upp utan minsta motstånd och det kändes fullkomligt rätt. Skönt! Hoppas det håller i sig nu, bäst att fortsätta öva medans det känns bra.
Därefter fortsatte vi lite mer rutinerade (hehe, jag lär ju passa på att kalla mig det nu när jag har chansen!) ner till en liten vals där vi lekte lite, medan Julle instruerade de nya. Jag satt i slalomkajak, hade tänkt ta en leklåda men fegade ur och tog det enkla alternativet. Jag vågade inte gå ut ordentligt i valsen, men stod åtminstone och vinglade lite på kanten några gånger tills nosen började dyka och det började kännas läskigt. Jag blev åtminstone modigare för varje gång jag gick ut i den, så det går åt rätt håll. Lars och Helena imponerar, Helena räddade två vältningar med eskimåsväng och två genom att Tessa kamraträddade, så ingen simning. Modiga människor!
Snart hade vi lekt där riktigt länge, så det var bara att paddla ner genom de resterande forsarna utan några längre stopp. Det var också så mycket vatten nu så de vanliga bakvattnen saknades helt och det var knappt jag kände igen mig. Häftigt att en fors kan se så olika ut från gång till gång.
Idag körde jag med min nya paddel. Jag köpte en Tywarp Warp 3 på kajaktiv förra veckan och hade bara testat den lite lätt innan så nu var det dags för en ordentlig genomkörare. Jag är inte riktigt förälskad i den ännu, men tror att jag kommer tycka bra om den efter lite invänjning. Den är väldigt olik klubbpaddlarna och slalompaddeln jag kör med så det tog ett tag innan jag klarade av att slappna av med den idag. Framförallt är skaftet tjockare, det är också ovalt både på höger och vänster sida. Jag insåg efter ett tag att jag inte behöver hålla så hårt och det kändes mycket bättre när jag började slappna av i händerna. Det känns att bladet biter väldigt mycket mer i vattnet, vilket också är ovant.
Avslutar nattens svammel med att säga att jag behöver paddla mer, vill paddla mer, måste paddla mer. Vet dock inte om jag har rätt tålamod för att paddla freestyle. Det här med att hänga i samma bakvatten i evigheter är visserligen väldigt socialt och trevligt, men samtidigt är jag ju lite otålig när det gäller att komma vidare. Vill till nästa våg, nästa fors, se hur det ser ut bakom nästa krök. Kanske blir det annat när jag börjar kunna gå ut i vågen på riktigt och känna ruschen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar