tisdag 22 september 2009

Höstvandring i skogslandet


Vi hann aldrig med någon fjälltur i somras. Husrenoveringarna hade högre prioritet. Därför blev det också alldeles för få tältnätter. För att råda bot på det bestämde vi oss för att gå ut på en liten hösttur i hemmaskogarna.

Efter lite funderande bestämde vi oss för Vildmarksleden som går över höjdlägena kring Sörskog norr om Falun. Vi kortade av turen lite och åkte in och ställde (intet ont anande) bilen på en grusväg öster om Andersbo.

Leden är omväxlande och löper ömsom genom fullväxt skog och förbi gamla fäbodar och gårdar, ömsom genom tråkiga tallungskogar och hyggen. På det stora hela var det en härlig tur genom skog som kändes mer och mer höstfärgad för varje kilometer.

Kantareller var det väldigt gott om - vi plockade de gula men lät trattisarna stå. Sådana kan vi plocka närmare hemma, de verkar finnas överallt i höst. Det blev en stekpanna full till middagen. Att slå upp tältet vid en tjärn och avsluta dagen med stekta kantareller vid en eld är ren njutning! Så enkelt att göra också. Man behöver inte åka långt bort för att komma ut - skogen hemma runt husknuten kan räcka långt.

Återvändandet till civilisationen höll på att bli något försenat. Skogsbilvägen vi kört in på var avgrävd. Maskinföraren var nog lika förvånad hon som vi. Att någon övernattat längre in hade de inte räknat med. Efter lite funderande så hittade vi en möjlig utväg, och med hjälp av två starka män och en stark kvinna fick vi hjälp att knuffa bilen uppför en grässlänt in på en tomt där vi kunde passera hindret. Åter till Falun i tid för kvällens paddling alltså - men det är en annan historia!

Fler bilder från turen: http://picasaweb.google.se/jennyxan/VandringVildmarksleden#

2 kommentarer:

Tobbe Arnesson sa...

Såg ut att vara en härlig morgon!

Lite extra krydda på turen att bli instängd så där också. Klantigt att inte kolla om någon parkerat längre in kan man tycka.

Farmor lyckades parkera i en grusgrop som åkeriet låste med bom utan att notera att en bärplockare parkerat innanför.

Det var innan mobiltelefonernas tid så det tog en stund för henne att komma till en telefon och än längre att hitta vem man skulle ringa till. :)

Jenny sa...

Ja, jag funderade på om jag skulle ringa chefen och säga att vi blir borta någon dag till eftersom någon grävt av vägen...tyvärr hade vi i stort sett ätit upp all mat, så det nog blivit lite grinigt efter ett tag!