Första dagen i Costa Rica

Vi sov gott, tills vi framåt tidig morgon väcktes av en tupp vid fyra-tiden. Vi tvingade oss att sova en timme till, sedan tog nyfikenheten överhanden. Från balkongen i halvdunkelt gryningsljus blev de första fåglarna i Costa Rica en Clay-colored thrush – passande nog Costa Ricas nationalfågel – och en blue-crowned mot-mot. En bra start! Sedan rullade det på. När det ljusnat vid sex-tiden mötte vi upp med Rickard i trädgården och började försöka reda ut vad det var vi såg. Wood thrush, hoffmans woodpecker, orchard oriole och mycket mer - allt var verkligen nytt här eftersom vi inte fågelskådat i Nya världen tidigare. En timme senare mötte vi upp med vår guide Hugo och resten av gänget och vi tog en andra runda med ytterligare några nya arter i den stora trädgården som var full av slingrande gångstigar och vackra blommor.

Trädgården vid Hotel Bouganvillea utanför San José

Efter frukost packade vi in oss i bussen och for västerut, mot Stilla havs-kusten. Ju längre ner vi kom, desto varmare blev det. Morgonen hade varit lätt kylslagen men nu passerade termometern definitivt 25. I ett litet samhälle stannade vi vid en park för att spana ugglor. Det blev ingen uggla, men istället en tvåtåig sengångare som låg som en raggig hösäck i en grenklyka.  

Bilresan ner mot kusten tog längre tid än aviserat, och det skulle bli ett återkommande tema. Vi konstaterade snart att både längd- och tidsangivelser i Costa Rica bör multipliceras med en faktor på 2 eller 3 för att närma sig svenska motsvarigheter. Vid bron över floden Tarcoles blev vi avsläppta för att promenera över bron tillsammans med mängder av andra turister. Magneten här var de många krokodilerna som låg med gapen öppna längs flodens stränder, men vi hittade också resans enda smooth-billed Ani och vår första trogon. Detta kändes ärligt talat som ett onödigt stopp med undantag för anin - trafikfarligt och massor med folk. Krokodiler fick vi sedan se mer av på båtturen.

Krokodiler i Tarcoles river

Vid Villa Lapas väntade lunchbuffén på oss. Ris, bönor, kokta grönsaker och stekta bananer kompletterat med antingen kyckling, fisk eller kött skulle bli standardmat på resan. Oftast bjöds vi på enkel men god mat som mättade bra. Vi var nu sugna på att skåda mer, så vi slängde i oss maten och skyndade oss ut i trädgården. Runt hotellet var det högvuxen skog och i svackan nedanför trädgården rann en flod. Själva trädgården hade många stora träd och buskar och där fanns gott om fågel. Områdets specialitet var populationen av röd ara, och det dröjde inte länge innan de första flög över oss, högljutt kraxande. Vi såg sedan många flyga över under våra dagar här.

Trädgården vid Villa Lapas

Sent omsider, efter att ha distraherats längs vägen av diverse fågel, kom vi sedan ner till Rio Tarcoles där vi skulle åka båt. Det var nog inte så dumt att vi blivit försenade, för nu hade fågelaktiviteten kommit igång ordentligt igen. Denna båttur var en av resans absoluta höjdpunkter. Det var något nytt bakom varje krök och inte bara fågel utan också krokodiler, ödlor och krabbor. Vi såg bland annat en boat-billed heron, en art som jag drömt om sedan vi fick hem fågelboken inför resan. När vi kom tillbaka till bryggan i skymningen var luften full av lesser nighthawks, en sorts nattskärror. Film från båtturen finns här!

Efter middagen spanade vi efter ugglor på väg tillbaka genom trädgården, och i ett träd bredvid poolen satt faktiskt en spectacled owl. Gött! I hotellrummet hittade vi sedan en jättespindel (storlek = handflata) i duschen, men den förpassades utan incidenter till trädgården med hjälp av ett glas och ett kuvert. (Spindelrädda rekommenderas att inte titta på bilden nedan....)

Spindeln som bodde i vår dusch